Höga visan
3 På min säng om natten
tänkte jag på min älskade.+
Jag längtade efter honom, men han fanns inte där.+
2 Jag ska stiga upp och gå omkring i staden,
på gatorna och på torgen,
och leta efter min älskade.
Jag letade efter honom, men jag fann honom inte.
3 Väktarna som gick sina rundor i staden fann mig,+ och jag frågade dem:
’Har ni sett min älskade?’
4 Knappt hade jag lämnat dem
förrän jag fann min älskade.
Jag grep tag i honom och släppte honom inte
förrän jag hade fört honom in i min mors hus,+
in i kammaren hos henne som satte mig till världen.
5 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.”+
6 ”Vad är det som kommer upp från vildmarken som rökpelare,
doftande av myrra och rökelse*
och av en köpmans alla väldoftande pulver?”+
7 ”Det är ju Salomos bärstol.*
Sextio starka krigare omger den,
starka krigare från Israel,+
8 alla beväpnade med svärd,
övade i strid,
var och en med sitt svärd vid sidan
som skydd mot nattens fasor.”
9 ”Det är kung Salomos kungliga bärstol,
som han har gjort av trä från Libanon.+
10 Stolparna är av silver,
ryggstödet är av guld,
och sätet är klätt med lila ulltyg.
Invändigt är den omsorgsfullt utsmyckad
av Jerusalems döttrar.”
11 ”Sions döttrar,
kom och se på kung Salomo!