Höga visan
6 ”Vart har din käraste gått,
du vackraste bland kvinnor?
Vart har din käraste tagit vägen?
Vi kan hjälpa dig att leta efter honom.”
2 ”Min käraste har gått ner till sin trädgård,
till blomstersängarna.
Bland trädgårdarna vallar han hjorden
och plockar liljor.+
3 Jag tillhör min käraste,
och han tillhör mig.+
Han vallar sin hjord bland liljorna.”+
4 ”Du är lika vacker som Tirsa,*+ min älskade,+
lika ljuvlig som Jerusalem,+
lika nervkittlande som trupper samlade kring sina fanor.+
5 Vänd bort din blick,+
för den överväldigar mig.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar ner för Gileads sluttningar.+
6 Dina tänder är som en fårhjord
som har kommit upp ur badet,
alla har tvillingar,
och ingen av dem har mist sitt lamm.
7 Som en klyfta från ett granatäpple
glimmar dina kinder* bakom slöjan.
9 Men bara en är min duva,+ min fulländade.*
Hon är allt för sin mor,
en ögonsten* för den som födde henne.
De unga kvinnorna ser henne, och de hyllar henne.
Hon lovprisas av drottningar och bihustrur:
10 ’Vem är hon som strålar* som morgonrodnaden?
Hon är vacker som fullmånen,
ren som solens ljus,
nervkittlande som trupper samlade kring sina fanor.’”+
11 ”Jag gick ner till valnötslunden+
för att se på knopparna i dalen,
för att se om vinstocken skjutit skott,*
om granatäppelträden slagit ut i blom.
13 ”Kom tillbaka, kom tillbaka, du flicka från Shulem!
Kom tillbaka, kom tillbaka,
så att vi får se på dig!”
”Varför vill ni se på en flicka från Shulem?”+
”Därför att det är som att se på några som dansar!”*