Femte Moseboken

9 Lyssna, Israel, i dag går ni över Jordan+ för att inta ett land med folk som är större och mäktigare än ni,+ med städer som är stora och har skyhöga murar,+ 2 med ett starkt och storväxt folk, avkomlingar till Anak.+ Ni känner ju till dem och vet vad som sägs om dem: ’Vem har något att sätta emot anakiterna?’ 3 Ni ska därför veta i dag att Jehova, er Gud, ska gå framför er.+ Han är en förtärande eld+ och ska förinta dem. Han ska besegra dem inför ögonen på er, så att ni snabbt kan driva ut dem och tillintetgöra dem, precis som Jehova har lovat er.+

4 När Jehova, er Gud, driver bort dem inför er ska ni inte tänka: ’Vi är så rättfärdiga, och det är därför Jehova har fört oss hit för att vi ska inta detta land.’+ Nej, det är snarare på grund av de andra folkens ondska+ som Jehova driver bort dem. 5 Det är inte för att ni är rättfärdiga och rättrådiga som ni är på väg att inta deras land. Det är i stället på grund av dessa folks ondska som Jehova, er Gud, driver undan dem för er+ och för att hålla det löfte som Jehova gav era förfäder, Abraham,+ Isak+ och Jakob.+ 6 Ni ska alltså veta att det inte är på grund av er rättfärdighet som Jehova, er Gud, ger er det här underbara landet som egendom, för ni är ett upproriskt* folk.+

7 Tänk på och glöm aldrig hur ni väckte Jehovas, er Guds, vrede i vildmarken.+ Från den dag ni lämnade Egypten tills ni kom hit har ni varit upproriska mot Jehova.+ 8 Också vid Horeb väckte ni Jehovas vrede, och Jehova blev så upprörd på er att han var beredd att förinta er.+ 9 När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna,+ tavlorna med förbundet som Jehova hade slutit med er,+ stannade jag kvar på berget i 40 dagar och 40 nätter,+ utan att äta eller dricka. 10 Jehova gav mig då de två stentavlorna som han hade skrivit på med sitt finger, och där stod alla de ord som Jehova hade talat till er ur elden den dag ni var församlade vid berget.+ 11 Efter de 40 dagarna och 40 nätterna gav Jehova mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. 12 Och Jehova sa till mig: ’Skynda dig ner härifrån, för ditt folk som du förde ut ur Egypten har gjort något ont.+ De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att följa. De har gjort en metallstaty.’*+ 13 Jehova sa sedan till mig: ’Jag har iakttagit det här folket, och det är ett upproriskt* folk.+ 14 Nu räcker det. Jag tänker tillintetgöra dem och utplåna deras namn från jordens yta.* I stället tänker jag göra dig till en nation som är mäktigare och folkrikare än de.’+

15 Sedan gick jag ner från berget medan berget brann,+ och jag hade förbundets två tavlor i händerna.+ 16 Då fick jag se att ni hade syndat mot Jehova, er Gud. Ni hade gjort en kalv av metall* och redan lämnat den väg som Jehova hade befallt er att följa.+ 17 Jag tog de två tavlorna och kastade dem ifrån mig och slog sönder dem inför era ögon.+ 18 Sedan kastade jag mig ner inför Jehova och låg så i 40 dagar och 40 nätter, som förra gången. Jag varken åt eller drack+ på grund av alla de synder som ni hade begått när ni gjorde det som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom. 19 Jag var mycket rädd för Jehovas stora vrede,+ han var ju beredd att utplåna er! Men Jehova lyssnade på mig även den gången.+

20 Jehova blev så arg på Aron att han var beredd att förinta honom,+ men jag vädjade då även för Aron. 21 Sedan tog jag kalven,+ som ni i er synd hade tillverkat, och brände upp den. Jag krossade och malde sönder den till fint stoft och kastade stoftet i floden som rinner ner från berget.+

22 Även i Tabẹra,+ Massah+ och Kịbrot-Hattaava+ väckte ni Jehovas vrede. 23 När Jehova sa till er i Kạdes-Barnẹa:+ ’Dra upp och inta landet som jag ska ge er!’ trotsade ni Jehovas, er Guds, befallning,+ och ni visade ingen tro+ på honom och lydde inte. 24 Ni har varit upproriska mot Jehova så länge jag har känt er.

25 Jag kastade mig alltså ner inför Jehova och låg så i 40 dagar och 40 nätter.+ Jag gjorde så eftersom Jehova sa att han tänkte förinta er. 26 Jag vädjade till Jehova: ’Suveräne Herre Jehova, förinta inte ditt folk. De är din personliga egendom,*+ som du i din storhet befriade* och förde ut ur Egypten med stark hand.+ 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob.+ Bry dig inte om det här folkets envishet, deras ondska och deras synd.+ 28 Annars kommer folket i det land som du förde oss ut ur att säga: ”Jehova kunde inte föra dem in i det land som han hade lovat dem. Han hatade dem, och därför förde han ut dem i vildmarken för att de skulle dö där.”+ 29 De är ju ditt folk och din personliga egendom,*+ som du har fört ut med stor kraft och uträckt arm.’+