22 Så tillsammans med de andra som kungen sände gick Hilkia och framförde sitt ärende till profetissan+ Hulda. Hon var hustru till Sallum, son till Tikva, son till Harhas, den ansvarige för klädkammaren, och hon bodde i Nya staden* i Jerusalem.+ 23 Hon sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 24 ”Så här säger Jehova: ’Jag ska låta olycka drabba den här platsen och dess invånare,+ ja alla förbannelser som är nedtecknade i boken+ som de läser för Judas kung. 25 De har nämligen övergett mig+ och sänder upp offerrök åt andra gudar och kränker mig+ med sina handlingar. Mitt raseri ska tömmas ut över den här platsen, och det ska inte släckas.’”+ 26 Men till Judas kung, som skickade er för att rådfråga Jehova, ska ni säga: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, angående orden som du har hört:+ 27 ’Du visade att ditt hjärta var mottagligt* och ödmjukade dig inför Gud när du hörde domen* över den här platsen och dess invånare. Du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig. Och därför har jag lyssnat på dig,+ säger Jehova. 28 Och det är därför som du ska samlas till dina förfäder* och läggas i din grav i frid, och du ska inte behöva se all den olycka som jag låter den här platsen och dess invånare drabbas av.’”’”+

Sedan framförde de svaret till kungen.