2 Då kom några till honom med en förlamad man på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till mannen: ”Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.”+

3 Då kom det fyra män som bar på en förlamad man.+ 4 Men eftersom det var så mycket folk att de inte kunde komma fram till Jesus bröt de upp taket över honom, och när de hade gjort* en öppning firade de ner båren med den förlamade mannen. 5 När Jesus såg deras tro+ sa han till mannen: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”+ 6 Några av de skriftlärda var där, och de satt och tänkte:+ 7 ”Hur kan han säga så? Han hädar! För vem kan förlåta synder? Ingen annan än Gud!”+ 8 Men Jesus förstod* genast vad som rörde sig i deras sinnen och sa: ”Varför har ni sådana tankar inom er?+ 9 Vad är lättast, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och ta din bår och gå’? 10 Men för att ni ska förstå att Människosonen+ har myndighet att förlåta synder på jorden+ ...” Och så sa han till den förlamade mannen: 11 ”Jag säger dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem.” 12 Och då, inför allas ögon, reste han sig och lyfte genast upp sin bår och gick i väg. Alla blev helt överväldigade och började ära Gud och säga: ”Vi har aldrig sett något liknande!”+