Höga visan
2 ”Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland de unga kvinnorna.”
3 ”Som ett äppelträd bland skogens träd
är min käraste bland de unga männen.
Jag brinner av längtan efter att få sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar så gott.
4 Han förde in mig i festsalen,*
och han spände ut kärlekens fana över mig.
6 Hans vänstra hand är under mitt huvud,
och hans högra hand omfamnar mig.+
7 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller+ och hindar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.+
8 Jag hör ljudet av min käraste!
Där kommer han,
han klättrar över bergen, tar språng över kullarna.
9 Min käraste är lik en gasell, lik en ung hjort.+
Där står han, vid vår gavel,
spanar genom fönstren,
kikar in genom gallret.
10 Min käraste säger till mig:
’Kom, min älskade,
min vackra flicka, följ med.
11 För vintern* är över,
och regnet har dragit förbi.
12 Blommorna har slagit ut,+
det har blivit dags att beskära,+
och turturduvans sång hörs i vårt land.+
13 Fikonträdets tidiga fikon mognar,+
och luften fylls av doften från blommande vinstockar.
Res dig och kom, min älskade,
min vackra flicka, följ med.
14 Min duva, kom ut från ditt gömsle i klippan,+
från bergväggens skrymslen,
låt mig få se dig och höra din röst,+
för din röst är ljuv, din uppenbarelse så vacker.’”+
15 ”Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
för våra vingårdar står i blom.”
16 ”Min käraste är min, och jag är hans.+