Andra Kungaboken

23 Då sände kungen bud och kallade till sig alla äldste i Juda och Jerusalem.+ 2 Sedan gick kungen upp till Jehovas hus tillsammans med alla män i Juda, alla invånare i Jerusalem, prästerna och profeterna, alltså hela folket, både unga och gamla. Och inför dem läste han upp allt som stod i förbundsboken+ som man hade hittat i Jehovas hus.+ 3 Kungen, som stod vid pelaren, slöt ett förbund* med Jehova+ om att de skulle följa Jehova och hålla hans bud, påminnelser och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ* genom att rätta sig efter förbundets ord som stod skrivna i boken. Och hela folket samtyckte till att hålla förbundet.+

4 Kungen befallde sedan översteprästen Hilkia,+ underprästerna och dörrvakterna att ta alla redskap som var gjorda åt Baal, den heliga pålen*+ och himlens hela här* och föra bort dem från Jehovas tempel. Sedan brände han upp dem utanför Jerusalem på terrasserna i Kidrondalen och förde askan till Betel.+ 5 Och han avsatte de avgudapräster som Judas kungar hade insatt och som skulle sända upp offerrök på offerhöjderna i Judas städer och i området runt Jerusalem. Han avsatte också dem som sände upp offerrök åt Baal, solen, månen, stjärnbilderna* och himlens hela här.+ 6 Han förde den heliga pålen*+ från Jehovas hus till utkanten av Jerusalem, till Kidrondalen. Han brände upp den+ i Kidrondalen och krossade den till stoft och spred det på folkets gravplats.+ 7 Och han rev ner rummen* i Jehovas hus där de manliga tempelprostituerade+ höll till och där kvinnorna vävde tälthelgedomar åt den heliga pålen.*

8 Han förde bort alla prästerna från Judas städer, och offerhöjderna där prästerna hade sänt upp offerrök gjorde han otjänliga för tillbedjan, från Geba+ ända till Beershẹba.+ Han rev också ner offerhöjderna vid stadsföreståndaren Josuas port. De låg till vänster när man kom in genom stadsporten. 9 De som hade varit präster vid offerhöjderna fick inte tjäna vid Jehovas altare i Jerusalem,+ men de åt osyrat bröd tillsammans med sina bröder. 10 Offerplatsen Tofet,+ som är i Hinnoms söners dal,*+ gjorde han också otjänlig för tillbedjan, så att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld* åt Molek.+ 11 Och han såg till att hästarna som Judas kungar hade vigt* åt solen inte fick gå in i Jehovas hus genom hovmannen Netan-Meleks kammare,* som låg i pelargångarna. Och solvagnarna+ brände han upp. 12 Kungen rev också ner de altaren som Judas kungar hade uppfört på taket+ till Ahas övre kammare och de altaren som Manasse hade uppfört på de två förgårdarna till Jehovas hus.+ Han krossade dem och spred ut stoftet i Kidrondalen. 13 Och de offerhöjder som låg framför Jerusalem, söder* om Fördärvets berg,* gjorde kungen otjänliga för tillbedjan. Salomo, Israels kung, hade byggt dem åt Ạshtoret, sidoniernas avskyvärda gudinna, åt Kemosh, moabiternas avskyvärda gud, och åt Milkom,+ ammoniternas vidriga gud.+ 14 Han slog sönder de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna,*+ och platsen där de hade stått fyllde han med människoben. 15 Han rev också ner altaret som fanns i Betel. Offerhöjden där hade uppförts av Jerọbeam, Nebats son, som fick Israel att synda.+ När han hade rivit ner altaret och offerhöjden brände han upp offerhöjden och stötte den till stoft, och han brände upp den heliga pålen.*+

16 När Josịa vände sig om och fick se gravarna där på berget lät han hämta benen från gravarna. Han brände dem på altaret så att altaret blev otjänligt för tillbedjan. Det här var i enlighet med Jehovas ord genom den sanne Gudens man, som hade förutsagt att detta skulle hända.+ 17 Sedan sa han: ”Vad är det för gravsten jag ser där borta?” Männen i staden svarade: ”Där ligger den sanne Gudens man från Juda.+ Det var han som förutsade det du gjorde med altaret i Betel.” 18 Josịa sa: ”Låt honom vila. Ingen får röra hans ben.” Då lät de hans ben ligga kvar tillsammans med benen av profeten som hade kommit från Samaria.+

19 Josịa avlägsnade också alla helgedomar på offerhöjderna i Samarias städer,+ de som Israels kungar hade byggt för att kränka Gud. Han gjorde samma sak med dem som han hade gjort med offerhöjden i Betel.+ 20 Han offrade* alla offerhöjdspräster på altarna, och han brände människoben på dem.+ Sedan återvände han till Jerusalem.

21 Kungen befallde hela folket: ”Fira påsken+ till ära för Jehova, er Gud, enligt det som står skrivet i denna förbundsbok.”+ 22 En sådan påsk hade inte firats sedan domarna dömde Israel eller under alla år som kungar hade styrt över Israel och Juda.+ 23 Men nu under kung Josịas 18:e år firades en sådan påsk till Jehovas ära i Jerusalem.

24 Josịa utplånade också andemedierna, spåmännen,*+ husgudarna,*+ de avskyvärda avgudarna* och allt annat avskyvärt som fanns i Juda och i Jerusalem. Detta var för att hålla lagen+ som stod skriven i boken som prästen Hilkia hade hittat i Jehovas hus.+ 25 Före honom hade det inte funnits någon kung som han, som vände tillbaka till Jehova av hela sitt hjärta och av hela sin själ*+ och med hela sin kraft och som rättade sig efter hela Moses lag. Inte heller efter honom har det funnits någon som han.

26 Men Jehovas brinnande vrede fortsatte ändå att flamma mot Juda på grund av allt det förfärliga som Manasse hade gjort för att kränka honom.+ 27 Jehova sa: ”Jag ska avlägsna Juda ur min åsyn,+ precis som jag avlägsnade Israel.+ Och jag ska förkasta Jerusalem, den stad som jag utvalde, och det hus om vilket jag sa: ’Mitt namn ska förbli där.’”+

28 Josịas historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 29 I hans dagar drog farao Neko, Egyptens kung, ut för att möta Assyriens kung vid floden Eufrat. Då drog kung Josịa ut för att strida mot honom, men när Neko fick syn på Josịa vid Megiddo dödade han honom.+ 30 Hans tjänare transporterade kroppen i en vagn från Megiddo till Jerusalem, och de begravde honom i hans grav. Sedan smorde folket i landet Josịas son Jehoạhas och gjorde honom till kung i hans fars ställe.+

31 Jehoạhas+ var 23 år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hạmutal+ och var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans förfäder hade gjort.+ 33 Farao Neko+ fängslade honom i Ribla+ i Hamats land så att han inte längre kunde regera i Jerusalem. Sedan krävde han landet på 100 talenter* silver och en talent guld.+ 34 Farao Neko gjorde Ẹljakim, Josịas son, till kung i hans far Josịas ställe och ändrade hans namn till Jehojạkim. Sedan tog han Jehoạhas och förde honom till Egypten,+ där han senare dog.+ 35 Jehojạkim gav farao silvret och guldet, men han var tvungen att beskatta landet för att kunna ge farao det silver han begärde. Jehojạkim fastställde en bestämd summa silver och guld som var och en i landet skulle bidra med till farao Neko.

36 Jehojạkim+ var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem.+ Hans mor hette Sebịda och var dotter till Pedạja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon,+ precis som hans förfäder hade gjort.+