FJÄRDE MOSE­BOKEN

1 Och Jehova talade till Mose i Sinais vildmark,+ i mötestältet,+ på första dagen i andra månaden i det andra året efter att de hade kommit ut ur Egypten.+ Han sa: 2 ”Räkna+ hela Israels folk,* släkt för släkt och stam* för stam, och skriv upp namnen på alla män, individ för individ.* 3 Du och Aron ska mönstra alla från 20 års ålder och uppåt+ som kan tjänstgöra i Israels armé, grupp för grupp.*

4 Ta med er en man från varje stam. Var och en ska vara överhuvud för sin stam.+ 5 Detta är namnen på de män som ska hjälpa er: från Rubens stam: Ẹlisur,+ Sẹdeurs son; 6 från Simeons stam: Selụmiel,+ Surisạddajs son; 7 från Judas stam: Nahson,+ Amminạdabs son; 8 från Isạskars stam: Nẹtanel,+ Suars son; 9 från Sẹbulons stam: Ẹliab,+ Helons son; 10 av Josefs söner: från Efraims+ stam: Elisạma, Ạmmihuds son; från Manasses stam: Gamạliel, Pẹdasurs son; 11 från Benjamins stam: Ạbidan,+ Gideọnis son; 12 från Dans stam: Ahiẹser,+ Ammisạddajs son; 13 från Asers stam: Pạgiel,+ Okrans son; 14 från Gads stam: Ẹljasaf,+ Dẹguels son; 15 från Nạftalis stam: Ahịra,+ Enans son. 16 Detta är de män som valdes ut från folket. De är hövdingar+ för sina stammar, överhuvuden för Israels klaner.”*+

17 Så Mose och Aron tog med sig dessa namngivna män. 18 De samlade hela folket på första dagen i andra månaden, så att alla som var 20 år eller äldre+ kunde registreras efter namn, släkt och stam, 19 precis som Jehova hade befallt Mose. Han mönstrade dem alltså i Sinais vildmark.+

20 Rubens söner, Israels förstföddes avkomlingar,+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 21 och antalet mönstrade i Rubens stam var 46 500.

22 Simeons avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 23 och antalet mönstrade i Simeons stam var 59 300.

24 Gads avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 25 och antalet mönstrade i Gads stam var 45 650.

26 Judas avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 27 och antalet mönstrade i Judas stam var 74 600.

28 Isạskars avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 29 och antalet mönstrade i Isạskars stam var 54 400.

30 Sẹbulons avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 31 och antalet mönstrade i Sẹbulons stam var 57 400.

32 Josefs avkomlingar genom Efraim+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 33 och antalet mönstrade i Efraims stam var 40 500.

34 Manasses avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 35 och antalet mönstrade i Manasses stam var 32 200.

36 Benjamins avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 37 och antalet mönstrade i Benjamins stam var 35 400.

38 Dans avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 39 och antalet mönstrade i Dans stam var 62 700.

40 Asers avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 41 och antalet mönstrade i Asers stam var 41 500.

42 Nạftalis avkomlingar+ registrerades efter namn, släkt och stam. Alla vapenföra män som var 20 år eller äldre räknades, 43 och antalet mönstrade i Nạftalis stam var 53 400.

44 Dessa mönstrades av Mose och Aron och Israels 12 hövdingar, som var och en representerade sin stam. 45 Alla vapenföra israeliter som var 20 år eller äldre mönstrades stam för stam, 46 och det totala antalet mönstrade var 603 550.+

47 Men leviterna+ mönstrades inte med de andra stammarna.+ 48 Jehova sa till Mose: 49 ”Det är bara Levis stam du inte ska mönstra, och du ska inte räkna dem tillsammans med de andra israeliterna.+ 50 Du ska ge leviterna ansvaret över Vittnesbördets+ tälthelgedom och över alla redskap och allt annat som hör till den.+ De ska bära tälthelgedomen och alla redskapen,+ och de ska tjänstgöra vid den+ och ha sitt läger runt den.+ 51 När tälthelgedomen ska flyttas är det leviterna som ska ta ner den,+ och när tälthelgedomen ska resas igen är det leviterna som ska göra det. Om någon obehörig* närmar sig den ska han straffas med döden.+

52 Varje israelit ska slå upp sitt tält på sin tilldelade plats, i sin trestamsavdelning,*+ grupp för grupp.* 53 Och leviterna ska slå läger runt Vittnesbördets tälthelgedom, så att min vrede inte drabbar Israels folk.+ Och det är leviternas ansvar att ta hand om* Vittnesbördets tälthelgedom.”+

54 Israels folk gjorde så, de gjorde precis som Jehova hade befallt Mose.

2 Jehova sa nu till Mose och Aron: 2 ”Israeliterna ska slå läger där deras trestamsavdelning+ fått sin tilldelade plats, vid deras släkts fana.* De ska slå läger runt mötestältet, så att de har det framför sig.

3 De som ska slå läger på östra sidan, mot soluppgången, är Judas trestamsavdelning, grupp för grupp.* Hövding för Judas män är Nahson,+ Amminạdabs son. 4 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 74 600.+ 5 Bredvid honom ska Isạskars stam slå läger. Hövding för Isạskars män är Nẹtanel,+ Suars son. 6 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 54 400.+ 7 På andra sidan om Juda ska Sẹbulons stam slå läger. Hövding för Sẹbulons män är Ẹliab,+ Helons son. 8 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 57 400.+

9 Antalet registrerade i arméavdelningarna i Judas läger är sammanlagt 186 400. De ska bryta upp först.+

10 Rubens+ trestamsavdelning ska slå läger på södra sidan, grupp för grupp.* Hövding för Rubens män är Ẹlisur,+ Sẹdeurs son. 11 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 46 500.+ 12 Bredvid honom ska Simeons stam slå läger. Hövding för Simeons män är Selụmiel,+ Surisạddajs son. 13 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 59 300.+ 14 På andra sidan om Ruben ska Gads stam slå läger. Hövding för Gads män är Ẹljasaf,+ Rẹguels son. 15 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 45 650.+

16 Antalet registrerade i arméavdelningarna i Rubens läger är sammanlagt 151 450. De ska bryta upp som nummer två.+

17 När mötestältet flyttas+ ska leviterna vara mitt emellan de andra lägren.

Stammarna ska färdas i samma ordning som de slår läger,+ var och en på sin plats, enligt sin trestamsavdelning.

18 Efraims trestamsavdelning ska slå läger på västra sidan, grupp för grupp.* Hövding för Efraims män är Elisạma,+ Ạmmihuds son. 19 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 40 500.+ 20 Bredvid honom ska Manasses+ stam slå läger. Hövding för Manasses män är Gamạliel,+ Pẹdasurs son. 21 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 32 200.+ 22 På andra sidan om Efraim ska Benjamins stam slå läger. Hövding för Benjamins män är Ạbidan,+ Gideọnis son. 23 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 35 400.+

24 Antalet registrerade i arméavdelningarna i Efraims läger är sammanlagt 108 100. De ska bryta upp som nummer tre.+

25 Dans trestamsavdelning ska slå läger på norra sidan, grupp för grupp.* Hövding för Dans män är Ahiẹser,+ Ammisạddajs son. 26 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 62 700.+ 27 Bredvid honom ska Asers stam slå läger. Hövding för Asers män är Pạgiel,+ Okrans son. 28 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 41 500.+ 29 På andra sidan om Dan ska Nạftalis stam slå läger. Hövding för Nạftalis män är Ahịra,+ Enans son. 30 Antalet registrerade i hans arméavdelning är 53 400.+

31 Antalet registrerade i arméavdelningarna i Dans läger är sammanlagt 157 600. De ska bryta upp sist+ av alla trestamsavdelningar.”

32 Detta var de israeliter som registrerades enligt sina släkter. Det totala antalet mönstrade i lägren var 603 550.+ 33 Men leviterna mönstrades inte+ tillsammans med de andra israeliterna,+ i enlighet med Jehovas befallning till Mose. 34 Israeliterna gjorde allt som Jehova hade befallt Mose. Det var så de slog läger i sina trestamsavdelningar,+ och det var så de bröt upp,+ släkt för släkt och stam för stam.

3 Detta var Arons och Moses släkter* vid den tid då Jehova talade med Mose på berget Sinai.+ 2 Detta var namnen på Arons söner: Nadab, den förstfödde, och Ạbihu,+ Eleạsar+ och Ịtamar.+ 3 Så hette Arons söner, de smorda präster som hade installerats* i prästämbetet.+ 4 Men Nadab och Ạbihu dog inför Jehova när de frambar otillåten eld inför Jehova+ i Sinais vildmark, och de hade inga söner. Eleạsar+ och Ịtamar+ fortsatte däremot att tjänstgöra som präster tillsammans med sin far Aron.

5 Jehova sa sedan till Mose: 6 ”För fram Levis stam+ och låt dem ställa sig inför prästen Aron, och de ska utföra tjänst+ åt honom. 7 De ska fullgöra sina plikter mot honom och mot hela folket i samband med mötestältet genom att utföra tjänst vid tälthelgedomen. 8 De ska ta hand om mötestältets alla tillbehör+ och fullgöra sina plikter mot israeliterna genom att utföra tjänst vid tälthelgedomen.+ 9 Du ska ge leviterna åt Aron och hans söner. De har avskilts från de andra israeliterna åt honom.+ 10 Du ska förordna Aron och hans söner, och de ska utföra tjänst som präster.+ Om en obehörig* närmar sig helgedomen ska han straffas med döden.”+

11 Jehova sa vidare till Mose: 12 ”I stället för alla förstfödda* av israeliterna väljer jag ut leviterna bland dem,+ och leviterna ska tillhöra mig. 13 Alla förstfödda tillhör nämligen mig.+ Den dag jag dödade allt förstfött i Egypten+ avskilde* jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur.+ De ska tillhöra mig. Jag är Jehova.”

14 Jehova sa sedan till Mose i Sinais vildmark:+ 15 ”Registrera Levis söner efter deras släkter* och efter deras familjer. Du ska registrera alla pojkar och män från en månads ålder och uppåt.”+ 16 Och Mose registrerade dem på Jehovas befallning. Han gjorde precis som han hade blivit befalld. 17 Detta var namnen på Levis söner: Gerson, Kehat och Mẹrari.+

18 Detta var namnen på Gersons söner och de släkter som härstammade från dem: Libni och Sịmei.+

19 Kehats söner och de släkter som härstammade från dem var Amram, Jishar, Hebron och Ụssiel.+

20 Mẹraris söner och de släkter som härstammade från dem var Mahli+ och Musi.+

Detta var de levitiska släkterna, familj för familj.

21 Från Gerson kom libniternas släkt+ och simeiternas släkt. Detta var de gersonitiska släkterna. 22 Antalet registrerade pojkar och män från en månads ålder och uppåt var sammanlagt 7 500.+ 23 Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tälthelgedomen,+ på västra sidan. 24 Hövding för gersoniternas släkter var Ẹljasaf, Laels son. 25 Gersoniternas ansvarsuppgifter+ vid mötestältet omfattade helgedomen med tält+ och överdrag,+ draperiet+ för ingången till mötestältet, 26 förgårdens avskärmning,+ draperiet+ för ingången till förgården som var runt tälthelgedomen och altaret, tältlinorna och allt arbete som var förknippat med detta.

27 Från Kehat kom amramiternas, jishariternas, hebroniternas och ussieliternas släkter. Detta var de kehatitiska släkterna.+ 28 Antalet pojkar och män från en månads ålder och uppåt var sammanlagt 8 600. De hade ansvaret att sköta den heliga platsen.+ 29 De kehatitiska släkterna hade sitt läger på södra sidan av tälthelgedomen.+ 30 Hövding för de kehatitiska släkternas familjer var Elisạfan, Ụssiels son.+ 31 Deras ansvarsuppgifter omfattade arken,+ bordet,+ lampstället,+ altarna,+ redskapen+ som användes vid den heliga platsen, förhänget+ samt det arbete som var förknippat med allt detta.+

32 Överhövding för leviterna var Eleạsar,+ prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som hade ansvarsuppgifterna vid den heliga platsen.

33 Från Mẹrari kom mahliternas släkt och musiternas släkt. Detta var de meraritiska släkterna.+ 34 Antalet registrerade pojkar och män från en månads ålder och uppåt var sammanlagt 6 200.+ 35 Hövding för de meraritiska släkternas familjer var Sụriel, Abihạjils son. De hade sitt läger på norra sidan av tälthelgedomen.+ 36 Merariternas ansvarsuppgifter omfattade tälthelgedomens väggramar,+ tvärstänger,+ pelare,+ socklar* och alla redskap+ och allt arbete som var förknippat med detta+ 37 samt stolparna runt förgården med tillhörande socklar,+ tältpinnar och tältlinor.

38 Mose och Aron och hans söner hade sitt läger framför tälthelgedomen, på östra sidan, framför mötestältet, mot soluppgången. De hade ansvaret att sköta helgedomen för israeliternas räkning. Om någon obehörig* närmade sig den skulle han straffas med döden.+

39 Antalet leviter som Mose och Aron på Jehovas befallning registrerade efter deras släkter, alla pojkar och män från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 22 000.

40 Sedan sa Jehova till Mose: ”Registrera alla förstfödda israeliter, alla pojkar och män från en månads ålder och uppåt.+ Räkna dem och gör en lista över deras namn. 41 I stället för alla förstfödda israeliter ska du ge mig leviterna,+ och i stället för israeliternas alla förstfödda tamdjur ska du ge mig leviternas tamdjur.+ Jag är Jehova.” 42 Mose registrerade sedan alla förstfödda israeliter, precis som Jehova hade befallt honom. 43 Antalet pojkar och män från en månads ålder och uppåt som registrerades var sammanlagt 22 273.

44 Jehova fortsatte att tala till Mose, och han sa: 45 ”Ge mig leviterna i stället för alla förstfödda israeliter, och ge mig leviternas tamdjur i stället för israeliternas tamdjur. Leviterna ska tillhöra mig. Jag är Jehova. 46 Eftersom antalet förstfödda israeliter överstiger leviternas antal med 273+ ska en lösensumma betalas:+ 47 fem siklar* för varje person,+ efter den heliga platsens standardvikt.* En sikel är 20 gera.*+ 48 Du ska ge pengarna till Aron och hans söner som lösen för de övertaliga.” 49 Mose samlade in pengarna som utgjorde lösensumman för dem som var övertaliga i förhållande till leviterna. 50 Han tog emot pengarna för de förstfödda israeliterna, 1 365 siklar efter den heliga platsens standardvikt. 51 Mose gav sedan lösensumman till Aron och hans söner enligt Jehovas ord.* Han gjorde precis som Jehova hade befallt honom.

4 Jehova sa nu till Mose och Aron: 2 ”Räkna kehatiterna+ bland Levis söner, släkt* för släkt och familj för familj, 3 alla mellan 30+ och 50 år+ som ingår i gruppen som ska utföra arbete vid mötestältet.+

4 Det här är kehatiternas tjänst vid mötestältet,+ och den är förknippad med de högheliga föremålen: 5 När lägret bryter upp ska Aron och hans söner gå in och ta ner förhänget+ och täcka Vittnesbördets ark+ med det. 6 De ska lägga ett överdrag av sälskinn över den och sedan täcka den med en blå duk och skjuta in bärstängerna.+

7 De ska lägga en blå duk över skådebrödsbordet+ och ställa faten, bägarna, skålarna och kannorna till dryckesoffret+ ovanpå. Det heliga brödet+ ska ligga kvar på bordet. 8 De ska täcka detta med en röd* duk och sedan med ett överdrag av sälskinn. Sedan ska de skjuta in bärstängerna.+ 9 De ska ta en blå duk och täcka över lampstället+ tillsammans med lamporna,+ veksaxarna,* behållarna för utbrända vekar*+ och kärlen med lampolja. 10 De ska packa det och alla redskap i ett överdrag av sälskinn och lägga det på en bår. 11 De ska lägga en blå duk över guldaltaret+ och täcka det med ett överdrag av sälskinn och skjuta in bärstängerna.+ 12 De ska ta alla redskap+ som används när de utför tjänst på den heliga platsen och lägga dem i en blå duk, täcka allt med ett överdrag av sälskinn och lägga det på en bår.

13 De ska ta bort askan* från altaret+ och lägga en duk av lila* ull över altaret. 14 Ovanpå det ska de lägga alla redskap som används när de utför tjänst vid altaret: fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, alla redskapen till altaret.+ De ska lägga ett överdrag av sälskinn över det och skjuta in bärstängerna.+

15 Aron och hans söner måste vara färdiga med att täcka över den heliga platsen+ och den heliga platsens alla tillbehör innan lägret bryter upp. Sedan ska kehatiterna komma in för att bära det,+ men de får inte röra vid den heliga platsen, för då kommer de att dö.+ Det här är kehatiternas ansvar* när det gäller mötestältet.

16 Eleạsar,+ prästen Arons son, har ansvaret för lampoljan,+ den väldoftande rökelsen,+ det regelbundna sädesoffret och smörjelseoljan.+ Han har tillsynen över hela tälthelgedomen och allt som är i den, däribland den heliga platsen och dess redskap.”

17 Jehova sa sedan till Mose och Aron: 18 ”Låt inte kehatiternas släkter+ bli utplånade från Levis stam. 19 Men om ni gör så här behöver de inte dö för att de närmar sig de högheliga föremålen.+ Aron och hans söner ska gå in och tilldela dem deras uppgifter och visa dem vad de ska bära. 20 Kehatiterna får inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens för ett ögonblick, för då kommer de att dö.”+

21 Jehova sa vidare till Mose: 22 ”Räkna också gersoniterna,+ släkt för släkt och familj för familj. 23 Du ska registrera alla mellan 30 och 50 år som ingår i gruppen som ska utföra arbete vid mötestältet. 24 Det här är vad de gersonitiska släkterna har i uppgift att ta hand om och bära:+ 25 De ska bära helgedomens tältdukar,+ mötestältet, tältets överdrag och överdraget av sälskinn som är ovanpå det,+ draperiet för ingången till mötestältet,+ 26 avskärmningen runt förgården,+ draperiet för ingången till förgården+ som är runt helgedomen och altaret, tältlinorna och alla redskapen och allt som används i tjänsten. Detta är deras uppgift. 27 Aron och hans söner ska ha tillsyn över gersoniternas+ tjänst och det de ska bära. Ni ska ge dem ansvaret att bära allt detta. 28 Det här är den tjänst som de gersonitiska släkterna ska utföra vid mötestältet.+ De ska utföra sina uppgifter under ledning av Ịtamar,+ prästen Arons son.

29 Merariterna+ ska du registrera, släkt för släkt och familj för familj. 30 Registrera alla mellan 30 och 50 år, alla som ingår i gruppen som ska utföra tjänst vid mötestältet. 31 Det här är vad de har ansvar för att bära+ i sin tjänst vid mötestältet: tälthelgedomens väggramar,+ tvärstängerna,+ pelarna,+ socklarna,*+ 32 stolparna+ runt förgården och socklarna,+ tältpinnarna+ och tältlinorna till dem och all utrustning och allt annat som används för arbetet som är förknippat med detta. Ni ska tilldela dem den utrustning som var och en av dem har ansvaret att bära. 33 Det här är den tjänst som de meraritiska släkterna+ ska utföra vid mötestältet under ledning av Ịtamar, prästen Arons son.”+

34 Mose och Aron och folkets hövdingar+ registrerade kehatiterna,+ släkt för släkt och familj för familj, 35 alla mellan 30 och 50 år som ingick i gruppen som skulle utföra tjänst vid mötestältet.+ 36 Det var sammanlagt 2 750 som registrerades, släkt för släkt.+ 37 Detta var de som registrerades i de kehatitiska släkterna, alla de som tjänade vid mötestältet. Mose och Aron registrerade dem på Jehovas befallning genom Mose.+

38 Gersoniterna+ registrerades, släkt för släkt och familj för familj, 39 alla mellan 30 och 50 år som ingick i gruppen som skulle utföra tjänst vid mötestältet. 40 Det var sammanlagt 2 630 som registrerades, släkt för släkt och familj för familj.+ 41 Detta var de som registrerades i de gersonitiska släkterna, alla de som tjänade vid mötestältet. Mose och Aron registrerade dem på Jehovas befallning.+

42 Merariterna registrerades, släkt för släkt och familj för familj, 43 alla mellan 30 och 50 år som ingick i gruppen som skulle utföra tjänst vid mötestältet.+ 44 Det var sammanlagt 3 200 som registrerades, släkt för släkt.+ 45 Detta var de som registrerades i de meraritiska släkterna, de som Mose och Aron registrerade på Jehovas befallning genom Mose.+

46 Mose och Aron och Israels hövdingar registrerade dessa leviter, släkt för släkt och familj för familj. 47 De var mellan 30 och 50 år, och alla fick till uppgift att tjäna vid mötestältet och att bära det som hörde till det.+ 48 Antalet registrerade var sammanlagt 8 580.+ 49 De registrerades på Jehovas befallning genom Mose, var och en efter den uppgift han blivit tilldelad och efter det han skulle bära. De blev registrerade precis som Jehova hade befallt Mose.

5 Jehova sa till Mose: 2 ”Befall israeliterna att alla som har spetälska,+ alla som har flytningar+ och alla som är orena för att de har rört vid en död människa*+ ska sändas bort från lägret. 3 Oavsett om det är män eller kvinnor ska ni sända bort dem. Ni ska sända ut dem utanför lägret, så att de inte gör hela lägret orent,+ för jag bor* mitt ibland mitt folk.”+ 4 Israeliterna gjorde så och sände ut dem utanför lägret. De gjorde precis som Jehova hade sagt till Mose.

5 Jehova fortsatte tala, och han sa till Mose: 6 ”Säg till israeliterna: ’Om någon, man eller kvinna, begår en synd och alltså inte är lojal mot Jehova drar han skuld över sig.+ 7 Han* måste bekänna+ sin synd och betala full ersättning för sin skuld och dessutom lägga till en femtedel.+ Han ska ge det till den som han har syndat mot. 8 Men om den personen har dött och inte har någon nära släkting som kan ta emot ersättningen, ska den betalas till Jehova och tillhöra prästen, utöver försoningsbaggen som prästen ska åstadkomma försoning för honom med.+

9 Alla heliga bidrag+ som israeliterna kommer med till prästen ska tillhöra honom.+ 10 Alla deras heliga gåvor tillhör honom. Det någon ger till prästen ska tillhöra prästen.’”

11 Sedan sa Jehova till Mose: 12 ”Säg till israeliterna: ’Om en gift kvinna syndar och är otrogen mot sin man 13 och ligger med en annan man+ utan att hennes man får reda på det och utan att det uppdagas – hon har alltså orenat sig men det finns inga vittnen och hon togs inte på bar gärning – då gäller följande: 14 Om hennes man blir svartsjuk och misstänker att hon har varit otrogen, oavsett om hon faktiskt har orenat sig eller inte, 15 då ska han föra henne till prästen och ha med sig en offergåva för henne, en tiondels efa* kornmjöl. Han ska inte hälla olja eller lägga virak på det, för det är ett svartsjukeoffer, ett sädesoffer som ska påminna om skuld.

16 Prästen ska föra fram kvinnan och ställa henne inför Jehova.+ 17 Prästen ska fylla ett lerkärl med heligt vatten och ta lite jord från golvet i tälthelgedomen och blanda det med vattnet. 18 Och prästen ska ställa kvinnan inför Jehova, släppa ut hennes hår och lägga sädesoffret som ska påminna om skuld, det vill säga svartsjukeoffret,+ i hennes händer. Prästen ska själv hålla i det bittra vattnet som ger fördömelse.+

19 Sedan ska prästen låta henne svära en ed. Han ska säga till henne: ”Om du inte har legat med någon annan sedan du gifte dig med din man*+ och du alltså inte har syndat och orenat dig, ska det bittra vattnet som ger fördömelse inte påverka dig. 20 Men om du har syndat sedan du gifte dig med din man och orenat dig genom att ligga med någon annan+ ...” 21 Prästen ska nu låta kvinnan svära fördömelsens ed, och han ska säga till henne: ”Må Jehova göra dig till ett avskräckande exempel som ditt folk ska nämna i förbannelser och eder genom att Jehova får ditt lår* att skrumpna* och din mage att svälla upp. 22 Vattnet som ger fördömelse ska komma in i dina inälvor och få din mage att svälla upp och ditt lår* att skrumpna.”* Och kvinnan ska då säga: ”Amen! Amen!”*

23 Prästen ska skriva ner fördömelserna i en bok och tvätta bort dem i det bittra vattnet. 24 Sedan ska han låta kvinnan dricka det bittra vattnet, och det ska tränga in i henne med bitter verkan. 25 Och prästen ska ta svartsjukeoffret+ från kvinnans händer och gunga det fram och tillbaka inför Jehova, och han ska bära fram det till altaret. 26 Prästen ska ta en handfull av offret och bränna det på altaret som ett deloffer.*+ Därefter ska kvinnan dricka vattnet. 27 När hon dricker vattnet ska detta hända: Om hon har orenat sig och varit otrogen mot sin man ska vattnet som ger fördömelse tränga in i henne med bitter verkan. Hennes mage ska svälla upp och hennes lår* skrumpna,* och hon kommer att bli nämnd i förbannelser bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har orenat sig utan är ren ska hon slippa straffet. Hon kommer att kunna bli gravid och få barn.

29 Detta är lagen om svartsjuka,+ som gäller när en kvinna syndar och orenar sig medan hon är gift 30 eller när en man är svartsjuk och misstänker sin hustru för otrohet. Han ska då ställa sin hustru inför Jehova, och prästen ska göra med henne precis som denna lag föreskriver. 31 Mannen ska vara fri från skuld, men hustrun ska få ta konsekvenserna av det hon har gjort.’”

6 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’En man eller kvinna som avlägger ett särskilt löfte om att leva som nasir*+ för Jehova 3 måste avhålla sig från vin och andra drycker med alkohol. Nasiren får inte dricka ättika av vin eller ättika av något annat som innehåller alkohol.+ Han får inte dricka druvsaft eller äta druvor, oavsett om de är färska eller torkade. 4 Så länge nasirtiden varar får han inte äta något som kommer från vinrankan, inte ens de omogna druvorna eller skalen.

5 Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv röra vid hans huvud.+ Han ska vara helig och låta håret växa hela den tid som han är avskild åt Jehova. 6 Han får inte komma i närheten av någon* som har dött så länge han är avskild åt Jehova. 7 Inte ens om hans far eller mor eller hans bror eller syster skulle dö får han orena sig,+ för på huvudet har han tecknet på att han är sin Guds nasir.

8 Han är helig för Jehova så länge han är nasir. 9 Men om någon intill honom plötsligt dör+ och hans hår orenas,* det som är en symbol för att han är avskild åt Gud, då måste han raka huvudet+ samma dag som hans rening fastställs. Han ska raka det på sjunde dagen. 10 På åttonde dagen ska han komma med två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid ingången till mötestältet. 11 Prästen ska göra i ordning den ena som syndoffer och den andra som brännoffer och åstadkomma försoning för honom för synden+ i samband med den döda personen.* Samma dag ska han helga sig.* 12 Han ska avskilja sig åt Jehova och börja om sin nasirtid. Han ska frambära en årsgammal bagge som skuldoffer. Den tidigare nasirtiden räknas inte, eftersom han orenade sitt nasirtecken.

13 Det här är lagen som gäller för en nasir: När hans nasirtid är slut+ ska man föra honom till mötestältets ingång. 14 Där ska han frambära sin offergåva till Jehova: en felfri årsgammal bagge som brännoffer,+ en felfri årsgammal tacka som syndoffer,+ en felfri bagge som gemenskapsoffer,+ 15 en korg med osyrade ringformade bröd av fint mjöl blandat med olja, osyrade tunnbröd penslade med olja och dessutom sädesoffret+ och dryckesoffren+ som hör till. 16 Prästen ska bära fram detta inför Jehova och offra syndoffret och brännoffret. 17 Han ska offra baggen som gemenskapsoffer åt Jehova tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Han ska också offra det tillhörande sädesoffret+ och dryckesoffret.

18 Nasiren ska raka sitt huvud*+ vid ingången till mötestältet, och han ska ta håret som har vuxit ut under hans nasirtid och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19 När nasiren rakat av sig sitt nasirtecken ska prästen ta en kokt+ bog av baggen, ett osyrat ringformat bröd ur korgen och ett osyrat tunnbröd och lägga detta i nasirens händer. 20 Och prästen ska gunga det fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova.+ Det är en helig gåva till prästen, tillsammans med bringan från viftoffret och låret som getts som bidrag.+ Efter detta får nasiren dricka vin.

21 Det här är lagen för nasiren+ som avlägger ett löfte: Om han lovar att ge mer som offergåva till Jehova än vad lagen för nasirer kräver och han har råd med det, ska han hålla sitt löfte av respekt för nasirlagen.’”

22 Sedan sa Jehova till Mose: 23 ”Säg till Aron och hans söner: ’Så här ska ni säga när ni välsignar+ Israels folk:

24 ”Må Jehova välsigna dig+ och skydda dig.

25 Må Jehova låta sitt ansikte lysa på dig+ och visa dig välvilja.

26 Må Jehova se på dig med godkännande* och ge dig frid.”’+

27 De ska uttala mitt namn över Israels folk,+ och jag ska välsigna dem.”+

7 Samma dag som Mose blev färdig med att sätta upp tälthelgedomen+ smorde han den+ och helgade den tillsammans med all dess utrustning och även altaret och alla redskapen till det.+ När han hade smort och helgat allt detta+ 2 frambar Israels hövdingar,+ stammarnas* överhuvuden, en offergåva. De här stamhövdingarna, som hade tillsynen över mönstringen, 3 förde fram sin offergåva inför Jehova: sex täckta vagnar och tolv tjurar. Varje hövding gav en tjur, och två hövdingar tillsammans gav en vagn, och de förde fram dem till tälthelgedomen. 4 Jehova sa till Mose: 5 ”Ta emot allt det här, för det ska användas i tjänsten vid mötestältet. Fördela det bland leviterna efter vad deras uppgifter kräver.”

6 Så Mose tog emot vagnarna och tjurarna och gav dem till leviterna. 7 Han gav två vagnar och fyra tjurar till Gersons söner, det som krävdes för deras uppgifter.+ 8 Han gav fyra vagnar och åtta tjurar till Mẹraris söner, det som krävdes för deras uppgifter, som de utförde under ledning av Ịtamar, prästen Arons son.+ 9 Men till Kehats söner gav han inget, för deras uppgifter hade med tjänsten vid den heliga platsen att göra,+ och de skulle bära de heliga föremålen på axlarna.+

10 Hövdingarna frambar sin offergåva vid invigningen+ av altaret, den dag det smordes. När hövdingarna bar fram sin offergåva till altaret 11 sa Jehova till Mose: ”Hövdingarna ska frambära sin offergåva till altarets invigning en i taget, en hövding varje dag.”

12 Den som frambar sin offergåva den första dagen var Nahson,+ Amminạdabs son, av Judas stam. 13 Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar* och en silverskål som vägde 70 siklar* efter den heliga platsens standardvikt,*+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 14 en guldbägare* som vägde 10 siklar, full med rökelse, 15 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 16 en getkilling till syndoffer+ 17 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Nahsons, Amminạdabs+ sons, offergåva.

18 Den andra dagen kom Nẹtanel,+ Suars son, Isạskars hövding, med sin offergåva. 19 Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 20 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 21 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 22 en getkilling till syndoffer+ 23 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Nẹtanels, Suars sons, offergåva.

24 Den tredje dagen kom hövdingen för Sẹbulons söner, Ẹliab,+ Helons son, 25 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 26 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 27 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 28 en getkilling till syndoffer+ 29 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ẹliabs,+ Helons sons, offergåva.

30 Den fjärde dagen kom hövdingen för Rubens söner, Ẹlisur,+ Sẹdeurs son, 31 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 32 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 33 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 34 en getkilling till syndoffer+ 35 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ẹlisurs,+ Sẹdeurs sons, offergåva.

36 Den femte dagen kom hövdingen för Simeons söner, Selụmiel,+ Surisạddajs son, 37 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 38 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 39 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 40 en getkilling till syndoffer+ 41 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Selụmiels,+ Surisạddajs sons, offergåva.

42 Den sjätte dagen kom hövdingen för Gads söner, Ẹljasaf,+ Dẹguels son, 43 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 44 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 45 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 46 en getkilling till syndoffer+ 47 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ẹljasafs,+ Dẹguels sons, offergåva.

48 Den sjunde dagen kom hövdingen för Efraims söner, Elisạma,+ Ạmmihuds son, 49 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 50 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 51 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 52 en getkilling till syndoffer+ 53 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Elisạmas,+ Ạmmihuds sons, offergåva.

54 Den åttonde dagen kom hövdingen för Manasses söner, Gamạliel,+ Pẹdasurs son, 55 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 56 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 57 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 58 en getkilling till syndoffer+ 59 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Gamạliels,+ Pẹdasurs sons, offergåva.

60 Den nionde dagen kom hövdingen+ för Benjamins söner, Ạbidan,+ Gideọnis son, 61 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 62 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 63 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 64 en getkilling till syndoffer+ 65 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ạbidans,+ Gideọnis sons, offergåva.

66 Den tionde dagen kom hövdingen för Dans söner, Ahiẹser,+ Ammisạddajs son, 67 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 68 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 69 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 70 en getkilling till syndoffer+ 71 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ahiẹsers,+ Ammisạddajs sons, offergåva.

72 Den elfte dagen kom hövdingen för Asers söner, Pạgiel,+ Okrans son, 73 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 74 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 75 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 76 en getkilling till syndoffer+ 77 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Pạgiels,+ Okrans sons, offergåva.

78 Den tolfte dagen kom hövdingen för Nạftalis söner, Ahịra,+ Enans son, 79 med sin offergåva. Det var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål som vägde 70 siklar efter den heliga platsens standardvikt,+ båda fulla med fint mjöl blandat med olja till sädesoffer,+ 80 en guldbägare som vägde 10 siklar, full med rökelse, 81 en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt bagglamm till brännoffer,+ 82 en getkilling till syndoffer+ 83 och två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla bagglamm till gemenskapsoffer.+ Detta var Ahịras,+ Enans sons, offergåva.

84 Detta var offergåvan från Israels hövdingar till altarets invigning+ när det smordes: 12 silverfat, 12 silverskålar och 12 guldbägare.+ 85 Varje silverfat vägde 130 siklar och varje skål 70 siklar. Silvret vägde sammanlagt 2 400 siklar* efter den heliga platsens standardvikt.+ 86 Var och en av de 12 guldbägarna som var fulla med rökelse vägde 10 siklar efter den heliga platsens standardvikt. Guldet vägde sammanlagt 120 siklar.* 87 Till brännoffret var det 12 tjurar, 12 baggar och 12 årsgamla bagglamm med tillhörande sädesoffer, och till syndoffret var det 12 getkillingar. 88 Till gemenskapsoffret var det 24 tjurar, 60 baggar, 60 bockar och 60 årsgamla bagglamm. Detta var offergåvan till altarets invigning+ efter att det hade blivit smort.+

89 Varje gång Mose gick in i mötestältet för att tala med Gud*+ kom rösten som talade med honom från platsen ovanför locket+ på Vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna.+ Och Gud talade till honom.

8 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till Aron: ’När du tänder lamporna ska de sju lamporna lysa upp utrymmet framför lampstället.’”+ 3 Då gjorde Aron det. Han tände lamporna så att de lyste upp utrymmet framför lampstället,+ precis som Jehova hade befallt Mose. 4 Så här var lampstället utformat: Det var av hamrat guld, från foten till blommorna.+ Lampstället var utformat efter den syn+ som Jehova hade gett Mose.

5 Jehova sa vidare till Mose: 6 ”Avskilj leviterna från resten av israeliterna och rena dem.+ 7 Så här ska du rena dem: Du ska stänka vatten som renar från synd på dem. Sedan ska de raka hela kroppen med en rakkniv, tvätta sina kläder och rena sig.+ 8 De ska ta en ungtjur+ och sädesoffret+ som hör till, fint mjöl blandat med olja. Och du ska ta en annan ungtjur till syndoffer.+ 9 Och du ska föra fram leviterna till mötestältet och samla hela Israels folk.+ 10 När du för fram leviterna inför Jehova ska israeliterna lägga sina händer på dem.+ 11 Och Aron ska ställa* leviterna inför Jehova som ett viftoffer+ från israeliterna, och de ska utföra tjänst åt Jehova.+

12 Sedan ska leviterna lägga sina händer på tjurarnas huvuden.+ Den ena ska offras som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer åt Jehova för att åstadkomma försoning+ för leviterna. 13 Och du ska ställa leviterna framför Aron och hans söner och ge* dem som ett viftoffer åt Jehova. 14 Du ska avskilja leviterna från de andra israeliterna, och leviterna ska tillhöra mig.+ 15 Därefter ska leviterna komma in och tjäna vid mötestältet. På det här sättet ska du rena dem och ge* dem som ett viftoffer. 16 För de har getts som gåva åt mig, de är avskilda från israeliterna. Jag tar ut dem åt mig i stället för alla förstfödda* bland israeliterna.+ 17 För allt förstfött bland israeliterna tillhör mig, både människor och djur.+ Jag avskilde* dem åt mig den dag jag dödade alla förstfödda i Egypten.+ 18 Jag tar leviterna i stället för alla förstfödda israeliter. 19 Jag tar ut leviterna från Israels folk och ger dem som gåvor till Aron och hans söner för att de ska utföra tjänsten för israeliterna vid mötestältet+ och åstadkomma försoning för dem, så att ingen plåga drabbar folket+ för att de närmar sig den heliga platsen.”

20 Mose och Aron och hela Israels folk gjorde detta med leviterna. Som Jehova hade befallt Mose angående leviterna, precis så gjorde israeliterna med dem. 21 Leviterna renade sig alltså och tvättade sina kläder,+ och Aron ställde* dem som ett viftoffer inför Jehova.+ Sedan åstadkom Aron försoning för dem så att de blev rena.+ 22 Därefter gick leviterna in för att utföra tjänst vid mötestältet inför Aron och hans söner. Som Jehova hade befallt Mose angående leviterna, precis så gjorde man med dem.

23 Jehova sa till Mose: 24 ”Följande gäller för leviterna: Vid 25 års ålder ska en man ansluta sig till gruppen som tjänstgör vid mötestältet. 25 Men när han blir 50 år ska han dra sig tillbaka och inte längre ingå i den gruppen. 26 Han kan hjälpa sina bröder som har ansvarsuppgifter vid mötestältet, men han ska inte utföra tjänst där. Så ska du göra med leviterna och deras ansvarsuppgifter.”+

9 Jehova talade till Mose i Sinais vildmark i första månaden+ av det andra året efter att de hade lämnat Egypten. Han sa: 2 ”Israeliterna ska göra i ordning påskoffret+ vid den bestämda tiden.+ 3 Den 14:e dagen den här månaden, i skymningen,* ska ni göra i ordning det. Ni ska förbereda det vid den bestämda tiden enligt de stadgar och föreskrifter som gäller.”+

4 Mose sa då till israeliterna att de skulle förbereda påskoffret. 5 Och de gjorde det på 14:e dagen i första månaden, i skymningen,* i Sinais vildmark. Israeliterna gjorde allt som Jehova hade befallt Mose.

6 Men några män hade blivit orena genom att röra vid en död människa,+ så de kunde inte förbereda påskoffret den dagen. De gick därför till Mose och Aron samma dag+ 7 och sa till Mose: ”Vi har blivit orena för att vi har rört vid en död människa. Måste det hindra oss från att frambära offergåvan åt Jehova tillsammans med de andra israeliterna vid den bestämda tiden?”+ 8 Då sa Mose till dem: ”Vänta här, så ska jag ta reda på vad Jehova befaller angående er.”+

9 Jehova sa till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’Om någon bland er eller era efterkommande skulle vara oren för att han har rört vid en död kropp+ eller skulle vara på resa långt borta, måste han fortfarande förbereda påskoffret till Jehova. 11 Då ska de göra i ordning det den 14:e dagen i andra månaden,+ i skymningen.* De ska äta påskoffret tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.+ 12 De får inte lämna kvar något av det till nästa morgon,+ och de får inte slå sönder något ben på det.+ De ska följa alla föreskrifter som gäller påsken. 13 Men om någon är ren och inte är ute på resa och ändå inte firar påsken ska han utplånas från sitt folk,+ eftersom han inte frambar offergåvan åt Jehova vid den bestämda tiden. Han ska få ta konsekvenserna av sin synd.

14 Även invandraren som bor bland er ska förbereda påskoffret till Jehova.+ Han ska följa de stadgar och föreskrifter som gäller påsken.+ Samma stadga ska gälla för er alla, både för invandrare och infödda.’”+

15 Den dag tälthelgedomen restes+ täckte molnet helgedomen, det vill säga Vittnesbördets tält. Men från kvällen till morgonen var det något som liknade en eld som vilade över tälthelgedomen.+ 16 Och så var det fortsättningsvis: Molnet täckte den på dagen, och på natten såg det ut som en eld.+ 17 Varje gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna omedelbart upp,+ och på den plats där molnet stannade slog de läger.+ 18 På Jehovas befallning bröt israeliterna upp, och på Jehovas befallning slog de läger.+ Så länge molnet vilade över tälthelgedomen stannade de kvar. 19 När molnet låg kvar över tälthelgedomen en längre tid lydde israeliterna Jehova och bröt inte upp.+ 20 Ibland låg molnet kvar över tälthelgedomen bara några dagar. På Jehovas befallning stannade de kvar, och på Jehovas befallning bröt de upp. 21 Ibland låg molnet bara kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på morgonen bröt de upp. Oavsett om molnet höjde sig på dagen eller på natten så bröt de upp.+ 22 Det spelade ingen roll om det var två dagar, en månad eller ännu längre – så länge molnet låg kvar över tälthelgedomen stannade israeliterna kvar och bröt inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23 På Jehovas befallning slog de läger, och på Jehovas befallning bröt de upp. De lydde Jehovas bud och gjorde som Jehova hade befallt genom Mose.

10 Jehova sa till Mose: 2 ”Tillverka två trumpeter.+ Gör dem av hamrat silver, och använd dem när folket ska samlas och när lägren ska bryta upp. 3 Om man blåser i båda trumpeterna ska hela folket samlas hos dig vid ingången till mötestältet.+ 4 Men om man bara blåser i den ena trumpeten är det hövdingarna, överhuvudena för Israels klaner,* som ska samlas hos dig.+

5 När ni blåser en varierad trumpetsignal ska lägren på östra sidan+ bryta upp. 6 Och när ni blåser en varierad trumpetsignal för andra gången ska lägren på södra sidan+ bryta upp. Varje gång ett av lägren ska bryta upp ska man blåsa en sådan trumpetsignal.

7 När ni kallar samman folket ska ni blåsa i trumpeterna,+ men det ska inte vara en varierad signal. 8 Arons söner, prästerna, ska blåsa i trumpeterna.+ Ni ska använda trumpeterna, och detta ska vara en bestående stadga för er, i generation efter generation.

9 Om ni drar ut i krig mot en fiende som anfaller ert land ska ni blåsa en stridssignal med trumpeterna.+ Då ska Jehova, er Gud, komma ihåg er och rädda er från fienden.

10 Även vid glädjerika tillfällen,+ vid era högtider+ och i början av varje månad, ska ni blåsa i trumpeterna över era brännoffer+ och era gemenskapsoffer.+ Då ska er Gud komma ihåg er. Jag är Jehova, er Gud.”+

11 Under det andra året, på 20:e dagen i andra månaden,+ höjde sig molnet från Vittnesbördets tälthelgedom.+ 12 Så israeliterna bröt upp från Sinais vildmark i den ordning de skulle ge sig av.+ Molnet stannade sedan i Parans vildmark.+ 13 Det här var första gången de bröt upp enligt Jehovas befallning genom Mose.+

14 Judas trestamsavdelning bröt upp först, grupp för grupp,* och Nahson,+ Amminạdabs son, var ledare för den avdelningen. 15 Nẹtanel,+ Suars son, var ledare för Isạskars stam. 16 Ẹliab,+ Helons son, var ledare för Sẹbulons stam.

17 Tälthelgedomen togs ner,+ och gersoniterna+ och merariterna,+ som bar tälthelgedomen, bröt upp.

18 Sedan bröt Rubens trestamsavdelning upp, grupp för grupp,* och Ẹlisur,+ Sẹdeurs son, var ledare för den avdelningen. 19 Selụmiel,+ Surisạddajs son, var ledare för Simeons stam. 20 Ẹljasaf,+ Dẹguels son, var ledare för Gads stam.

21 Sedan bröt kehatiterna upp, de som bar det som hörde till helgedomen.+ Tälthelgedomen skulle vara rest när de kom fram.

22 Sedan bröt Efraims trestamsavdelning upp, grupp för grupp,* och Elisạma,+ Ạmmihuds son, var ledare för den avdelningen. 23 Gamạliel,+ Pẹdasurs son, var ledare för Manasses stam. 24 Ạbidan,+ Gideọnis son, var ledare för Benjamins stam.

25 Sedan bröt Dans trestamsavdelning upp, grupp för grupp,* och de bildade eftertrupp för alla stammarna. Ahiẹser,+ Ammisạddajs son, var ledare för den avdelningen. 26 Pạgiel,+ Okrans son, var ledare för Asers stam. 27 Ahịra,+ Enans son, var ledare för Nạftalis stam. 28 I den här ordningen bröt israeliterna upp, grupp för grupp,* när de skulle ge sig av.+

29 Sedan sa Mose till Hobab, son till midjaniten Rẹguel,*+ Moses svärfar: ”Vi ger oss av mot det land som Jehova har lovat att ge oss.+ Följ med oss,+ så ska vi behandla dig väl, för Jehova har gett Israel underbara löften.”+ 30 Men han sa: ”Nej, jag följer inte med. Jag återvänder till mitt eget land och till mina släktingar.” 31 Då sa Mose: ”Snälla, överge oss inte, för du vet var man kan slå läger i vildmarken, och du kan vara vägvisare* åt oss. 32 Och om du följer med oss+ ska vi visa samma godhet mot dig som Jehova kommer att visa mot oss.”

33 De gav sig av från Jehovas berg+ på en tre dagar lång resa. Jehovas förbundsark+ bars framför dem under de tre dagarna för att hitta en plats där de kunde vila.+ 34 Och Jehovas moln+ fanns över dem om dagen när de drog vidare från lägerplatsen.

35 Och varje gång arken flyttades sa Mose: ”Res dig, Jehova,+ och må dina fiender skingras, och må de som hatar dig fly för dig.” 36 Och när den sattes ner sa han: ”Vänd tillbaka, Jehova, till Israels oräkneliga tusenden.”+

11 Nu började folket klaga bittert inför Jehova. När Jehova hörde det väcktes hans vrede, och Jehova sände eld mot dem, och den slukade några i utkanten av lägret. 2 Då ropade folket till Mose, och han vädjade till Jehova,+ och elden slocknade. 3 Därför fick platsen namnet Tabẹra,* för Jehovas eld hade drabbat dem där.+

4 Den blandade folkskaran*+ som var mitt ibland dem började girigt längta efter kött.+ Även israeliterna började klaga igen och säga: ”Vem ska ge oss kött att äta?+ 5 Minns ni all fisk vi kunde äta i Egypten helt gratis! Och minns ni gurkorna, vattenmelonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken!+ 6 Men nu håller vi på att tyna bort. Det enda vi ser är manna.”+

7 Mannat+ påminde om korianderfrö+ och såg ut som bdelliumharts. 8 Folket gick runt och samlade upp det, och sedan malde de det i handkvarnar eller stötte det i mortlar. Man kokade det i grytor eller gjorde runda bröd av det,+ och det smakade som söta kakor bakade med olja. 9 När daggen föll över lägret på natten föll också mannat.+

10 Mose hörde hur de olika familjerna bland folket grät och klagade, var och en vid ingången till sitt tält. Och Jehova blev mycket vred,+ och även Mose blev upprörd. 11 Då sa Mose till Jehova: ”Varför har du behandlat din tjänare så illa? Vad har jag gjort som gör dig missnöjd? Du har ju lagt hela folket som en börda på mig!+ 12 Är jag mor till det här folket? Är det jag som har fött dem? Du säger ju till mig: ’Bär dem i famnen, som en tjänare* bär ett spädbarn’, till det land som du lovade deras förfäder.+ 13 Var ska jag få tag på kött till hela detta folk? De klagar ju hela tiden och säger: ’Ge oss kött att äta!’ 14 Jag orkar inte bära hela folket ensam, det blir för mycket för mig.+ 15 Om det är så här du ska behandla mig är det bättre att du dödar mig på en gång.+ Om du vill mig väl, låt mig då slippa det här eländet.”

16 Då sa Jehova till Mose: ”Samla 70 av Israels äldste, sådana som du vet är* äldste och förmän bland folket.+ Ta med dem till mötestältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Jag ska stiga ner+ och tala med dig där,+ och jag ska ta av den ande+ som du har och ge till dem. De ska hjälpa dig att ta hand om folket, så att du slipper bära hela bördan ensam.+ 18 Du ska säga till folket: ’Gör er redo* till i morgon.+ Då ska ni få kött att äta, för Jehova har hört hur ni hela tiden klagar:+ ”Om vi bara hade kött att äta! Vi hade det ju bättre i Egypten.”+ Jehova ska ge er kött, och ni ska få äta.+ 19 Ni ska äta, inte bara 1 eller 2 dagar, inte 5 eller 10 eller 20 dagar, 20 utan en hel månad, ända tills det står er upp i halsen* och äcklar er.+ För ni har förkastat Jehova, som är mitt ibland er, och klagat inför honom: ”Varför lämnade vi egentligen Egypten?”’”+

21 Då sa Mose: ”Det finns 600 000 stridsmän*+ bland folket, och ändå har du lovat dem kött i en hel månad! 22 Det skulle väl inte räcka om man så slaktade hela hjordar av kor, får och getter? Eller om man fångade all fisk i havet, skulle det räcka?”

23 Jehova sa till Mose: ”Är Jehovas arm för kort?+ Du kommer att få se om det jag säger händer eller inte.”

24 Sedan gick Mose ut och berättade för folket vad Jehova hade sagt. Och han samlade 70 av folkets äldste och lät dem ställa sig runt tältet.+ 25 Sedan steg Jehova ner i ett moln+ och talade till Mose+ och tog av den ande+ som Mose hade och gav till de 70 äldste. Och så snart de fick anden började de uppföra sig som profeter,*+ men det gjorde de bara vid det här tillfället.

26 Två av männen hade stannat kvar i lägret. De hette Eldad och Medad. De fick också del av anden, eftersom de var bland de uppskrivna. Men de hade inte gått ut till tältet, så de började uppföra sig som profeter i lägret. 27 Och en ung man sprang i väg och berättade för Mose: ”Eldad och Medad uppför sig som profeter i lägret!” 28 Då sa Josua,+ Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom: ”Min herre Mose, hejda dem!”+ 29 Men Mose sa till honom: ”Är du svartsjuk för min skull? Jag önskar att hela Jehovas folk kunde vara profeter och att Jehova skulle ge dem av sin ande!” 30 Senare återvände Mose till lägret tillsammans med Israels äldste.

31 Och Jehova lät en vind driva in vaktlar från havet, så att de spreds runt lägret,+ omkring en dagsresa i varje riktning, på ungefär två alnars* höjd. 32 Så hela den dagen och natten och hela nästa dag var folket ute och samlade vaktlar. Ingen samlade mindre än tio homer,* och de bredde ut vaktlarna runt hela lägret.* 33 Men de hade just satt tänderna i köttet, de hade inte ens börjat tugga, när Jehovas vrede flammade upp mot dem, och Jehova slog folket så att många dog.+

34 Därför gav de platsen namnet Kịbrot-Hattaava,*+ för där begravde man dem av folket som girigt längtade efter kött.+ 35 Folket bröt upp från Kịbrot-Hattaava och gav sig av till Hạserot,+ och där stannade de.

12 Nu började Mirjam och Aron kritisera Mose på grund av hans kushitiska hustru. Han hade nämligen gift sig med en kushitisk kvinna.+ 2 De sa: ”Är det bara genom Mose som Jehova har talat? Visst har han talat genom oss också?”+ Och Jehova hörde vad de sa.+ 3 Men Mose var mycket ödmjuk,* ödmjukast av alla+ på jorden.

4 Jehova sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut till mötestältet, alla tre.” Då gick alla tre dit. 5 Och Jehova steg ner i molnpelaren+ och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och båda steg fram. 6 Han sa: ”Hör på mig. Om det fanns en profet för Jehova bland er skulle jag visa mig för honom i en syn+ och tala till honom i en dröm.+ 7 Men det gäller inte min tjänare Mose. Honom har jag anförtrott hela mitt hus.*+ 8 Jag talar med honom ansikte mot ansikte,*+ helt öppet och inte i gåtor. Det är Jehovas gestalt han ser. Så hur vågar ni kritisera min tjänare Mose?”

9 Jehovas vrede flammade mot dem, och han lämnade dem. 10 När molnet flyttade sig från tältet upptäckte Mirjam plötsligt att hon fått spetälska och var vit som snö!+ Aron vände sig mot Mirjam, och så fort han såg att hon fått spetälska+ 11 sa han till Mose: ”Jag ber dig, min herre, straffa oss inte för vår synd! Vi handlade verkligen oförståndigt. 12 Snälla, låt henne inte vara som ett dödfött foster som är halvt förruttnat när det föds!” 13 Då ropade Mose till Jehova: ”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!”+

14 Jehova svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ha varit förödmjukad i sju dagar. Sätt henne därför i karantän i sju dagar utanför lägret.+ Sedan får hon släppas in igen.” 15 Så Mirjam sattes i karantän utanför lägret i sju dagar,+ och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade kommit tillbaka. 16 Sedan bröt folket upp från Hạserot+ och slog läger i Parans vildmark.+

13 Jehova sa till Mose: 2 ”Sänd ut några män för att utforska* Kanaan, det land som jag ska ge israeliterna. Ni ska sända en man från varje stam,+ och det ska vara hövdingar.”+

3 Så på Jehovas befallning sände Mose i väg män från Parans vildmark.+ Alla var överhuvuden bland israeliterna, 4 och detta var deras namn: från Rubens stam Sammụa, Sakkurs son, 5 från Simeons stam Safat, Horis son, 6 från Judas stam Kaleb,+ Jefụnnes son, 7 från Isạskars stam Jigal, Josefs son, 8 från Efraims stam Hosea,+ Nuns son, 9 från Benjamins stam Palti, Rafus son, 10 från Sẹbulons stam Gạddiel, Sodis son, 11 från Josefs+ stam: från Manasses+ stam Gaddi, Susis son, 12 från Dans stam Ạmmiel, Gemạllis son, 13 från Asers stam Setur, Mikaels son, 14 från Nạftalis stam Nahbi, Vofsis son, 15 från Gads stam Gẹuel, Makis son. 16 Det här var namnen på de män som Mose sände i väg för att utforska landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.*+

17 När Mose sände i väg dem för att utforska Kanaan sa han till dem: ”Gå genom Negev och sedan vidare upp i bergen.+ 18 Se efter hur det är i landet,+ om folket där är starkt eller svagt, om de är många eller få, 19 om landet är bra eller dåligt och om städerna är oskyddade eller har murar. 20 Och ta reda på om landet är rikt* eller fattigt*+ och om det finns träd eller inte. Var modiga+ och ta med er lite av landets frukt.” Det var nämligen den tid då de första druvorna mognar.+

21 Så drog de upp och utforskade landet från Zins vildmark+ till Rehob,+ i närheten av Lebo-Hamat.*+ 22 De gick upp genom Negev och kom till Hebron.+ Där bodde Ạhiman, Sesaj och Talmaj,*+ avkomlingar till Anak.+ För övrigt byggdes Hebron sju år före Soan i Egypten. 23 När de kom till Eskoldalen*+ skar de av en vinranka med en druvklase på. Det krävdes två man för att bära den, och de bar den på en stång mellan sig. De tog också med sig några granatäpplen och fikon.+ 24 De kallade den platsen Eskoldalen*+ på grund av druvklasen som de skar av där.

25 Efter 40 dagar+ hade de utforskat landet och återvände. 26 Sedan kom de tillbaka till Mose och Aron och israeliterna vid Kades+ i Parans vildmark. De rapporterade för folket vad de hade sett och visade upp frukten från landet. 27 Det här är vad de berättade för Mose: ”Nu har vi varit i landet som du sände oss till, och det flödar verkligen av mjölk och honung.+ Den här frukten tog vi med oss därifrån.+ 28 Men folket som bor där är starkt, och städerna är stora och har murar. Vi såg till och med anakiter där.+ 29 I Negev+ bor amalekiterna,+ och i bergsområdet bor hettiterna, jebuséerna+ och amoréerna,+ och vid havet och längs Jordan bor kanaanéerna.”+

30 Då försökte Kaleb lugna folket när de stod inför Mose. Han sa: ”Jag tycker att vi genast ska dra upp och inta landet, för jag är helt säker på att vi kan erövra det.”+ 31 Men männen som hade varit med honom sa: ”Det går inte. Vi kan inte dra upp mot dem, för de är starkare än vi.”+ 32 Och de gav israeliterna en negativ bild+ av landet som de hade utforskat och sa: ”Det land som vi har vandrat igenom och utforskat är ett land som förtär sina invånare, och alla människor vi såg där var ovanligt stora,+ 33 och vi såg till och med jättar* där, anakiter.*+ De såg oss som gräshoppor, och det var precis så vi kände oss.”

14 Då hördes det ett högt klagorop från hela folket, och de ropade och grät hela den natten.+ 2 Alla israeliter började klaga på Mose och Aron,+ och de sa: ”Om vi bara hade fått dö i Egypten! Eller här i vildmarken! 3 Varför leder Jehova oss till det här landet?+ Vi kommer att falla för svärd, och våra hustrur och barn kommer att bli krigsbyte.+ Är det inte bättre att vi återvänder till Egypten?”+ 4 De sa till och med till varandra: ”Vi väljer en ledare och återvänder till Egypten!”+

5 Då kastade sig Mose och Aron ner med ansiktet mot marken inför alla israeliter som var samlade. 6 Josua,+ Nuns son, och Kaleb,+ Jefụnnes son, som hade varit med och utforskat landet, rev sönder sina kläder 7 och sa till israeliterna: ”Det land som vi har vandrat igenom och utforskat är ett fantastiskt land.+ 8 Om Jehova är nöjd med oss kommer han att leda oss in i landet och ge oss det, ett land som flödar av mjölk och honung.+ 9 Men gör inte uppror mot Jehova! Var inte rädda för folket i landet,+ de är en munsbit* för oss. Deras beskydd är borta, och Jehova är med oss.+ Var inte rädda för dem.”

10 Men hela folket ropade att de skulle stenas.+ Då visade sig Jehovas härlighet över mötestältet för israeliterna.+

11 Och Jehova sa till Mose: ”Hur länge till ska det här folket behandla mig respektlöst,+ och hur länge till ska de vägra tro på mig trots alla tecken som jag har gjort bland dem?+ 12 Jag tänker slå dem med pest och utplåna dem, men dig ska jag göra till en nation, större och mäktigare än de.”+

13 Men Mose sa till Jehova: ”Du har ju med din kraft fört det här folket ut ur Egypten. Om du utplånar dem kommer egyptierna att få höra talas om det,+ 14 och de kommer att prata om det med invånarna i det här landet. De har hört att du, Jehova, är mitt ibland detta folk+ och har visat dig för dem ansikte mot ansikte.+ De har hört att du är Jehova, att ditt moln finns ovanför dem och att du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten.+ 15 Om du dödar hela folket i ett enda slag* skulle nationerna som har hört ryktet om dig säga: 16 ’Jehova klarade inte av att föra sitt folk in i landet som han lovat dem, så han dödade dem i vildmarken.’+ 17 Jag ber dig, Jehova, visa nu din stora kraft. Du har ju sagt: 18 ’Jehova är tålmodig* och överflödar av lojal kärlek,*+ han förlåter orätta handlingar och överträdelser men låter inte den skyldige gå ostraffad. Han låter straffet för föräldrars synd komma över barn och barnbarn, över den tredje och den fjärde generationen.’+ 19 Jag ber dig, förlåt nu folkets synd i din stora lojala kärlek, precis som du har förlåtit dem ända sedan vi var i Egypten och fram tills i dag.”+

20 Då sa Jehova: ”Jag förlåter dem, som du har bett om.+ 21 Men så sant jag lever, och så sant hela jorden är uppfylld av Jehovas härlighet:+ 22 Ingen av de män som har sett min härlighet och mina tecken+ i Egypten och i vildmarken och ändå har satt mig på prov+ gång på gång* och vägrat lyssna på mig+ 23 ska någonsin få se det land som jag med ed lovade deras förfäder. Nej, ingen av dem som har varit respektlösa mot mig ska få se det.+ 24 Men eftersom min tjänare Kaleb+ hade en annan inställning* och fortsatte följa mig helhjärtat, ska han få komma in i det land som han utforskade, och det ska bli hans avkomlingars egendom.+ 25 Eftersom amalekiterna och kanaanéerna+ bor i dalen,* ska ni vända tillbaka mot vildmarken i morgon. Ta vägen mot Röda havet.”+

26 Jehova sa sedan till Mose och Aron: 27 ”Hur länge ska det här onda folket fortsätta klaga på mig?+ Jag har hört vad israeliterna säger.+ 28 Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, säger Jehova, ”jag ska göra med er precis som ni själva har sagt!+ 29 Ni ska alla dö* här i vildmarken,+ ja alla registrerade som är 20 år eller äldre och som har klagat på mig.+ 30 Ingen av er ska komma in i det land som jag lovade* att ni skulle få bo i,+ ingen utom Kaleb, Jefụnnes son, och Josua, Nuns son.+

31 Era barn, som ni sa skulle bli krigsbyte,+ ska få komma in, och de ska bli hemmastadda i det land som ni har förkastat.+ 32 Men ni ska dö i den här vildmarken. 33 Och era barn ska vara herdar i vildmarken i 40 år,+ och de ska få ta konsekvenserna av er otrohet,* ända tills den siste av er ligger död i vildmarken.+ 34 Precis som ni utforskade landet i 40 dagar+ ska ni få ta konsekvenserna av er synd i 40 år,+ ett år för varje dag. Ni ska få lära er vad det innebär att strida mot mig.*

35 Jag, Jehova, har talat. Så här ska jag göra med hela detta onda folk som har gaddat sig samman mot mig: I den här vildmarken ska de få sitt slut, och här ska de dö.+ 36 Männen som Mose skickade för att utforska landet och som fick hela folket att klaga på honom när de kom tillbaka med en negativ rapport om landet,+ 37 ja männen som lämnade den negativa rapporten, ska få sitt straff och dö inför Jehova.+ 38 Men Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefụnnes son, som var med och utforskade landet, ska få leva.”’”+

39 När Mose berättade detta för israeliterna blev det stor sorg bland dem. 40 Nästa morgon steg de upp tidigt och tänkte dra upp mot bergsområdet. De sa: ”Vi har syndat. Men nu är vi redo att dra upp till den plats som Jehova har talat om.”+ 41 Men Mose sa: ”Varför tänker ni gå emot Jehovas befallning? Det kommer aldrig att lyckas. 42 Dra inte upp, för Jehova är inte med er. Era fiender kommer att besegra er.+ 43 För amalekiterna och kanaanéerna är där för att möta er,+ och ni ska falla för svärd. Eftersom ni har vänt Jehova ryggen kommer Jehova inte att vara med er.”+

44 I sitt övermod drog de ändå upp mot bergsområdet,+ men Jehovas förbundsark och Mose stannade i lägret.+ 45 Amalekiterna och kanaanéerna, som bodde i det området, kom då ner och slog dem och förföljde dem ända till Horma.+

15 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i+ 3 och ni frambär ett eldsoffer åt Jehova av nötboskapen eller småboskapen, antingen det är ett brännoffer+ eller ett slaktoffer för att uppfylla ett särskilt löfte eller det är en frivillig gåva+ eller ett offer i samband med era högtider,+ så att det blir en välbehaglig* doft för Jehova,+ 4 då ska den som kommer med offergåvan också bära fram en tiondels efa* fint mjöl+ blandat med en fjärdedels hin* olja som sädesoffer åt Jehova. 5 Tillsammans med brännoffret+ eller slaktoffret ska du också frambära vin som dryckesoffer, en fjärdedels hin* för varje bagglamm. 6 Om det är en bagge ska du frambära två tiondels efa* fint mjöl blandat med en tredjedels hin* olja som sädesoffer. 7 Och du ska bära fram en tredjedels hin* vin som dryckesoffer, så att det blir en välbehaglig doft för Jehova.

8 Men om du offrar en tjur som brännoffer+ eller slaktoffer för att uppfylla ett särskilt löfte+ eller som gemenskapsoffer åt Jehova,+ 9 ska du tillsammans med tjuren också frambära tre tiondels efa* fint mjöl blandat med en halv hin* olja som sädesoffer.+ 10 Du ska också bära fram en halv hin* vin som dryckesoffer,+ som ett eldsoffer, så att det blir en välbehaglig doft för Jehova. 11 Detta gäller för varje tjur, bagge, bagglamm och bock. 12 Ni ska göra så för varje djur ni offrar, oavsett hur många de är. 13 Alla infödda israeliter ska göra på det sättet när de frambär ett eldsoffer med en välbehaglig doft för Jehova.

14 Om en invandrare eller någon som har bott bland er i flera generationer vill frambära ett eldsoffer med en välbehaglig doft för Jehova, ska han göra på samma sätt som ni gör.+ 15 Samma stadga ska gälla för er israeliter och för invandrarna som bor bland er. Det ska vara en bestående stadga för er, i generation efter generation. Invandrarna ska vara jämställda med er inför Jehova.+ 16 Samma lag och samma rätt ska gälla både för er och för invandrarna som bor bland er.’”

17 Jehova sa sedan till Mose: 18 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det land som jag för er till 19 och ni äter av landets gröda*+ ska ni ge ett bidrag åt Jehova. 20 Av det första+ grovmalda mjölet ska ni göra ringformade bröd och ge som bidrag. Ni ska ge det på samma sätt som ni ger bidraget från tröskplatsen. 21 Ni ska ge lite av det första grovmalda mjölet som ett bidrag åt Jehova i generation efter generation.

22 Om ni begår ett misstag och inte följer alla de bud som Jehova har gett Mose, 23 ja allt det Jehova har befallt er genom Mose, det som gäller från den dag då Jehova gav befallningen och framöver i generation efter generation, 24 och om folket inte inser sitt misstag men senare blir medvetna om det, ska de frambära en ungtjur som brännoffer så att det blir en välbehaglig doft för Jehova. Tillsammans med det ska de också som vanligt offra sädesoffret och dryckesoffret+ och en getkilling som syndoffer.+ 25 Prästen ska åstadkomma försoning för hela Israels folk, och de ska få förlåtelse.+ Det var ouppsåtligt, och som offergåva har de framburit ett eldsoffer åt Jehova och ett syndoffer inför Jehova för sitt misstag. 26 Hela Israels folk och invandrarna som bor bland dem ska få förlåtelse, för det var ett misstag från hela folkets sida.

27 Om någon syndar ouppsåtligt ska han föra fram en årsgammal get* som syndoffer.+ 28 Och prästen ska åstadkomma försoning för den som ouppsåtligt har begått en synd inför Jehova. Det ska åstadkommas försoning, och han ska bli förlåten.+ 29 Samma lag ska gälla oavsett om det är en infödd israelit eller en invandrare som syndar ouppsåtligt.+

30 Men den som syndar avsiktligt+ har skymfat Jehova och ska utplånas från sitt folk, oavsett om han är infödd eller invandrare. 31 Eftersom han har föraktat Jehovas ord och brutit mot hans bud ska han straffas med döden.+ Han bär själv skulden för sin synd.’”+

32 Medan israeliterna var i vildmarken kom de på en man med att samla ved på sabbatsdagen.+ 33 De som kom på honom med detta förde fram honom inför Mose och Aron och hela folket. 34 De satte honom i förvar,+ för det hade inte förklarats exakt vad som skulle göras med honom.

35 Och Jehova sa till Mose: ”Mannen ska straffas med döden,+ och hela folket ska stena honom utanför lägret.”+ 36 Hela folket förde ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, precis som Jehova hade befallt Mose.

37 Jehova sa vidare till Mose: 38 ”Säg till israeliterna att de i generation efter generation ska göra fransar längst ner på kanten av sina kläder och sätta ett blått snöre ovanför den fransade kanten.+ 39 ’Ni ska ha den här fransade kanten, så att ni ser den och kommer ihåg alla Jehovas bud och håller dem.+ Ni ska inte följa era hjärtan och ögon som förleder er att vara illojala mot mig.*+ 40 Det ska hjälpa er att komma ihåg alla mina bud och följa dem och att vara heliga inför er Gud.+ 41 Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att visa att jag är er Gud.+ Jag är Jehova, er Gud.’”+

16 Kora,+ son till Jishar,+ son till Kehat,+ son till Levi,+ förenade sig med Datan och Ạbiram, Ẹliabs söner,+ och med On, Peleths son, av Rubens+ söner, 2 och de gjorde uppror mot Mose. På deras sida ställde sig också 250 israeliter, framstående män, hövdingar och representanter för folket. 3 De gick samman mot+ Mose och Aron och sa till dem: ”Vi har fått nog av er! Hela folket är faktiskt heligt,+ och Jehova är mitt ibland dem.+ Så varför upphöjer ni er över Jehovas församling?”

4 När Mose hörde detta kastade han sig ner med ansiktet mot marken. 5 Sedan sa han till Kora och alla som stod på hans sida: ”I morgon bitti kommer Jehova att visa vem som tillhör honom,+ vem som är helig och vem som får närma sig honom.+ Den han väljer ut+ får närma sig honom. 6 Så här ska du, Kora, och alla andra som står på din sida+ göra: Ta var sitt rökelsekar*+ 7 och lägg glödande kol och rökelse i dem inför Jehova i morgon. Den som Jehova utväljer då,+ han är den helige. Nu har ni gått för långt, Levis söner!”+

8 Mose sa sedan till Kora: ”Lyssna, ni Levis söner! 9 Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från resten av folket+ och låter er närma er honom? Ni får ju utföra tjänst vid Jehovas tälthelgedom och stå inför folket och betjäna dem,+ 10 och han har låtit dig och alla dina bröder, leviterna, komma nära honom. Är ni ute efter prästämbetet också?+ 11 Ni har i själva verket vänt er mot Jehova, du och de som är med dig. Och vad har Aron gjort, eftersom ni klagar på honom?”+

12 Sedan kallade Mose på Datan och Ạbiram,+ Ẹliabs söner, men de svarade: ”Vi tänker inte komma! 13 Räcker det inte med att du har fört oss ut ur ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i vildmarken?+ Tänker du dessutom börja härska över oss?* 14 Var är det där landet som flödar av mjölk och honung?+ Du sa ju att vi skulle få åkrar och vingårdar som egendom.* Vill du att folket bara ska lyda dig blint?* Nej, vi kommer inte!”

15 Då blev Mose mycket arg och sa till Jehova: ”Vänd bort blicken från deras sädesoffer. Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.”+

16 Sedan sa Mose till Kora: ”I morgon ska du och de som står på din sida träda fram inför Jehova, du själv och de, tillsammans med Aron. 17 Var och en av er ska ta sitt rökelsekar, lägga rökelse i det och bära fram det inför Jehova, 250 rökelsekar, och du och Aron ska också komma med var sitt rökelsekar.” 18 Så alla tog sina rökelsekar och lade glödande kol och rökelse i dem, och de ställde sig vid ingången till mötestältet tillsammans med Mose och Aron. 19 När Kora hade samlat sina anhängare+ vid ingången till mötestältet visade sig Jehovas härlighet för hela folket.+

20 Jehova sa nu till Mose och Aron: 21 ”Dra er undan från den här folkskaran, så att jag genast kan förinta dem.”+ 22 Då föll de ner med ansiktet mot marken och sa: ”Gud, du som ger liv åt alla människor,*+ ska din vrede över en enda mans synd verkligen drabba hela folket?”+

23 Sedan sa Jehova till Mose: 24 ”Säg till folket: ’Dra er undan från platsen kring Koras, Datans och Ạbirams tält!’”+

25 Då reste sig Mose upp och gick till Datan och Ạbiram, och de äldste+ i Israel följde med honom. 26 Han sa till folket: ”Flytta er! Var inte i närheten av de här onda männens tält! Rör inte vid något som tillhör dem, för då kommer ni att utplånas på grund av deras synd.” 27 Genast flyttade de sig bort från Koras, Datans och Ạbirams tält. Och Datan och Ạbiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med sina hustrur och barn.

28 Då sa Mose: ”Så här ska ni förstå att det är Jehova som har sänt mig för att göra allt detta, att jag inte gör det på eget bevåg:* 29 Om de här människorna dör en naturlig död som alla andra och om de straffas på samma sätt som alla andra, då är det inte Jehova som har sänt mig.+ 30 Men om Jehova gör något ovanligt och marken öppnar sig* och slukar dem och allt som tillhör dem, så att de far levande ner i graven,* då vet ni att de här männen har varit respektlösa mot Jehova.”

31 Så fort han hade sagt detta rämnade marken under dem.+ 32 Och marken öppnade sig* och slukade dem och deras familjer och alla som tillhörde Kora+ och allt de ägde. 33 De och alla som hörde till dem for levande ner i graven,* och jorden täckte över dem, så att de utplånades från folket.+ 34 Alla israeliter som stod runt omkring dem flydde när de hörde deras skrik. ”Tänk om marken slukar oss också!” ropade de. 35 Då kom eld från Jehova+ och förtärde de 250 männen som hade offrat rökelse.+

36 Jehova sa nu till Mose: 37 ”Säg till Eleạsar, prästen Arons son, att han ska hämta deras rökelsekar+ ur elden, för de är heliga. Säg också att han ska sprida ut glöden* en bit bort. 38 Dessa rökelsekar, som tillhörde dem som förlorade livet på grund av sin synd, ska hamras ut till tunna metallplåtar som ska täcka altaret.+ Eftersom rökelsekaren bars fram inför Jehova är de heliga. De ska vara ett varnande tecken för israeliterna.”+ 39 Prästen Eleạsar hämtade rökelsekaren av koppar, de som hade framburits av männen som hade dött i elden, och hamrade ut dem för att täcka altaret, 40 precis som Jehova hade sagt till honom genom Mose. Det var en påminnelse för israeliterna om att ingen obehörig,* någon som inte är avkomling till Aron, får träda fram för att bränna rökelse inför Jehova+ och att ingen ska göra som Kora och de som ställde sig på hans sida.+

41 Men redan nästa dag började hela folket klaga på Mose och Aron.+ De sa: ”Det är ni som har dödat Jehovas folk.” 42 När folket hade samlats för att konfrontera Mose och Aron vände de sig mot mötestältet och såg att molnet täckte det, och Jehovas härlighet visade sig.+

43 Mose och Aron gick fram till mötestältet,+ 44 och Jehova sa till Mose: 45 ”Gå bort från folkskaran, så att jag omedelbart kan förinta dem.”+ Då föll de ner med ansiktet mot marken.+ 46 Mose sa till Aron: ”Ta rökelsekaret och lägg i glödande kol från altaret+ och sedan rökelse, och skynda dig till folket och åstadkom försoning för dem,+ för Jehovas vrede flammar. Hemsökelsen har börjat!” 47 Aron gjorde genast som Mose hade sagt och tog rökelsekaret och sprang in bland folket. Och han såg att hemsökelsen hade börjat drabba folket. Han lade i rökelsen och började åstadkomma försoning för dem. 48 Och han stod mellan de döda och de levande. Så småningom hejdades hemsökelsen. 49 Det var 14 700 som dog i hemsökelsen, förutom dem som hade dött på grund av Kora. 50 När Aron till sist kom tillbaka till Mose vid ingången till mötestältet hade hemsökelsen upphört.

17 Jehova sa nu till Mose: 2 ”Säg till israeliterna att alla stamhövdingar ska ge dig var sin stav, en stav för varje stam,*+ 12 stavar. Skriv vars och ens namn på hans stav. 3 På Levis stav ska du skriva Arons namn, för det ska vara en stav för varje stamöverhuvud. 4 Lägg stavarna framför Vittnesbördets+ ark i mötestältet, där jag brukar visa mig för er.+ 5 Den stav som tillhör den man som jag väljer ut+ kommer att skjuta skott. Jag ska göra slut på israeliternas klagande,+ som är riktat mot både mig och er.”+

6 Mose förmedlade detta till israeliterna, och alla deras hövdingar gav honom var sin stav – en stav för varje stamhövding, 12 stavar. Även Arons stav fanns med bland dem. 7 Sedan lade Mose stavarna inför Jehova i Vittnesbördets tält.

8 När Mose gick in i Vittnesbördets tält nästa dag hade Arons stav för Levis stam skjutit skott. Den hade fått knoppar, blommor och mogna mandlar. 9 Mose tog då alla stavarna från platsen inför Jehova och bar ut dem till israeliterna så att de fick se dem, och sedan tog var och en sin stav.

10 Jehova sa till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav+ framför Vittnesbördets ark och låt den ligga där. Den ska vara ett tecken+ för dem som är upproriska,+ så att de slutar klaga på mig och inte behöver dö.” 11 Då gjorde Mose så. Han gjorde precis som Jehova hade befallt honom.

12 Då sa israeliterna till Mose: ”Vi kommer att dö, vi går under, vi går under allesammans! 13 Alla som kommer i närheten av Jehovas tälthelgedom kommer att dö!+ Är det så här det ska sluta för oss?”+

18 Jehova sa sedan till Aron: ”Du och dina söner och dina avkomlingar ska få stå till svars för varje synd mot helgedomen,+ och du och dina söner ska få stå till svars för varje synd mot ert prästämbete.+ 2 Låt också dina bröder av Levis stam, din fädernestam, träda fram, så att de kan ansluta sig till dig och biträda dig+ och dina söner i er tjänst framför Vittnesbördets tält.+ 3 De ska utföra de uppgifter du tilldelar dem och uppgifterna som ingår i tjänsten vid tältet.+ Men de får inte komma i närheten av den heliga platsens redskap eller altaret, för då kommer både de och ni att dö.+ 4 De ska ansluta sig till dig och utföra sina plikter och allt arbete vid mötestältet. Ingen obehörig* får komma nära er.+ 5 Ni ska utföra era plikter vid den heliga platsen+ och vid altaret,+ så att min vrede+ inte drabbar Israels folk igen. 6 Jag har valt ut era bröder, leviterna, från israeliterna och gett dem som en gåva åt er.+ De ska tillhöra mig, Jehova, och de ska utföra arbetet vid mötestältet.+ 7 Du och dina söner ska ha ansvaret för de prästerliga plikter som har med altaret och det som är innanför förhänget att göra.+ Den tjänsten ska ni utföra.+ Jag har gett prästämbetet som en gåva till er, och om någon obehörig* närmar sig helgedomen ska han straffas med döden.”+

8 Jehova sa vidare till Aron: ”Jag ger dig ansvaret för de bidrag som lämnas till mig.+ Jag har gett en andel av alla heliga gåvor som israeliterna bidragit med åt dig och dina söner, och detta ska vara er bestående tilldelning.+ 9 Detta ska tillfalla dig av de högheliga eldsoffren: alla offergåvor de ger, inbegripet deras sädesoffer,+ syndoffer+ och skuldoffer+ som de ger till mig. De är högheliga och ska tillfalla dig och dina söner. 10 Du ska äta det på en höghelig plats.+ Alla män får äta av det. Det ska vara något heligt för dig.+ 11 Detta tillhör också dig: gåvorna som israeliterna ger+ och även alla deras viftoffer.+ Jag har gett dem åt dig och dina söner och döttrar som en bestående tilldelning.+ Alla som är rena i ditt hus får äta av det.+

12 Det första av skörden+ som de ger åt Jehova, det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, ger jag åt dig.+ 13 Det första som mognar av allt som växer i landet, det som de bär fram till Jehova, ska tillhöra dig.+ Alla som är rena i ditt hus får äta av det.

14 Allt i Israel som är reserverat för heligt bruk* ska tillhöra dig.+

15 De förstfödda bland alla levande varelser,+ både människor och djur, som de bär fram till Jehova, ska tillhöra dig. Men en förstfödd människa ska utan undantag friköpas+ och även ett förstfött orent djur.+ 16 De kan friköpas när de är en månad eller äldre, och priset som fastställts är 5 siklar* silver+ efter den heliga platsens standardvikt.* En sikel är 20 gera.* 17 Men den förstfödda tjuren, det förstfödda bagglammet och den förstfödda geten ska du inte friköpa.+ De är heliga. Du ska stänka deras blod på altaret,+ och fettet ska du bränna som ett eldsoffer, så att det blir en välbehaglig* doft för Jehova.+ 18 Men köttet ska tillhöra dig, precis som bringan från viftoffret och det högra låret.+ 19 Alla heliga bidrag som israeliterna lämnar till Jehova+ har jag gett åt dig och åt dina söner och döttrar som en bestående tilldelning.+ Det är ett bindande förbund, ett saltförbund* inför Jehova, för dig och dina avkomlingar.”

20 Jehova sa vidare till Aron: ”Du ska inte få någon egendom* i deras land, ingen andel av marken ska bli din.+ Jag är din andel och din egendom bland israeliterna.+

21 Jag har gett allt tionde+ i Israel till leviterna som egendom i gengäld för den tjänst de utför, tjänsten vid mötestältet. 22 Israels folk får inte längre komma i närheten av mötestältet, för då drar de synd över sig och måste dö. 23 Det är leviterna som ska utföra tjänsten vid mötestältet, och det är de som ska stå till svars för folkets synd.+ Det ska vara en bestående stadga, i generation efter generation, att de inte ska få någon egendom bland israeliterna.+ 24 Jag har gett leviterna det tionde som Israels folk ger som offergåva åt Jehova som deras egendom. Därför har jag sagt: ’De ska inte få någon egendom bland israeliterna.’”+

25 Sedan sa Jehova till Mose: 26 ”Du ska säga så här till leviterna: ’När ni tar emot tiondet av israeliterna, det som jag har gett er som egendom,+ ska ni själva ta en tiondel av tiondet och ge som offergåva åt Jehova.+ 27 Det ska räknas som ert bidrag, som om det var säd från era tröskplatser+ och vin och olja från era pressar. 28 På det här sättet kan ni också ge en offergåva åt Jehova. Offergåvan åt Jehova ska ni alltså ta från israeliternas tionden, och ni ska lämna offergåvan till prästen Aron. 29 När ni ger offergåvorna åt Jehova ska ni ta det allra bästa av de gåvor som ni fått+ som heliga bidrag.’

30 Och du ska säga till dem: ’När ni leviter ger det bästa av tiondet ska det räknas som om det var avkastningen från era tröskplatser och era vin- och oljepressar. 31 Ni och era familjer får äta det på vilken plats ni vill, för det är lönen för er tjänst vid mötestältet.+ 32 Om ni ger det bästa av det ni får, så undviker ni att dra synd över er. Ni får inte missbruka israeliternas heliga gåvor, för då måste ni dö.’”+

19 Jehova talade återigen till Mose och Aron. Han sa: 2 ”Detta är den lag som Jehova har gett: ’Säg till israeliterna att de ska skaffa fram en felfri röd ko åt dig som inte har någon defekt+ och som aldrig har burit ok. 3 Ni ska ge den till prästen Eleạsar. Han ska leda ut den utanför lägret, och den ska slaktas inför honom. 4 Sedan ska prästen Eleạsar ta lite av blodet på sitt finger och stänka det sju gånger mot ingången till mötestältet.+ 5 Kon ska sedan brännas upp inför hans ögon. Huden, köttet, blodet och tarminnehållet ska brännas upp.+ 6 Och prästen ska ta cederträ, ịsop+ och rött garn* och kasta in det i elden där kon bränns. 7 Efteråt ska prästen tvätta sina kläder och bada i vatten. Sedan får prästen komma in i lägret igen, men han ska vara oren ända till kvällen.

8 Den som brände kon ska tvätta sina kläder och bada i vatten, och han ska vara oren ända till kvällen.

9 En man som är ren ska samla upp askan efter kon+ och lägga den på en ren plats utanför lägret. Israeliterna ska spara askan och använda den till att göra reningsvatten.+ Detta är ett syndoffer. 10 Den som samlar upp askan efter kon ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.

Det här ska vara en bestående stadga för israeliterna och för invandrarna som bor bland dem.+ 11 Den som rör vid en död människa* ska vara oren i sju dagar.+ 12 Han ska renas med reningsvattnet* på tredje dagen, och på sjunde dagen ska han vara ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen kommer han inte att vara ren på sjunde dagen. 13 Den som rör vid en död människas kropp och inte renar sig har orenat Jehovas tälthelgedom+ och måste utplånas från Israel.+ Han är och förblir oren eftersom reningsvattnet+ inte har stänkts på honom.

14 Det här är den lag som gäller när en människa dör i ett tält: Alla som kommer in i tältet eller som redan är där ska vara orena i sju dagar. 15 Alla öppna kärl, som man inte bundit fast något lock på, är orena.+ 16 Den som är ute på markerna och rör vid någon som har dödats med svärd eller som har dött på annat sätt eller rör vid benen från en människa eller vid en grav ska vara oren i sju dagar.+ 17 För att rena den orene ska man ta lite av askan från det uppbrända syndoffret och lägga det i en skål och hälla på friskt vatten. 18 Sedan ska en man som är ren+ ta ịsop+ och doppa i vattnet. Han ska stänka det på tältet och på alla kärlen och på de personer som varit inne i tältet och på den som rört vid benen, vid den som stupat eller dött på annat sätt eller vid graven. 19 På den tredje och på den sjunde dagen ska den som är ren stänka vattnet på den som är oren, och han ska rena honom från synd på sjunde dagen.+ Sedan ska den som renas tvätta sina kläder och bada i vatten, och på kvällen är han ren.

20 Men den som är oren och inte renar sig ska utplånas från folket,+ för han har orenat Jehovas helgedom. Reningsvattnet har inte stänkts på honom, så han är oren.

21 Detta ska vara en bestående stadga: Den som stänker reningsvattnet+ ska tvätta sina kläder, och den som rör vid reningsvattnet ska vara oren ända till kvällen. 22 Allt som den orene rör vid blir orent, och den som rör vid det ska vara oren ända till kvällen.’”+

20 I första månaden kom hela Israels folk in i Zins vildmark, och de slog sig ner i Kades.+ Det var där Mirjam+ dog och blev begravd.

2 Men det fanns inget vatten till folket,+ och de gick samman mot Mose och Aron. 3 De klagade på Mose+ och sa: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Jehova! 4 Varför har ni fört Jehovas församling ut i den här vildmarken? Vi och vår boskap kommer att dö här!+ 5 Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till det här hemska stället?+ Här växer varken säd eller fikon eller vindruvor eller granatäpplen, och vi har inget vatten att dricka.”+ 6 Då lämnade Mose och Aron folkskaran och gick bort till mötestältets ingång. De kastade sig ner med ansiktet mot marken, och Jehovas härlighet visade sig för dem.+

7 Då sa Jehova till Mose: 8 ”Ta staven och kalla samman folket, du och din bror Aron. Och ni ska tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge er vatten. Du ska få fram vatten ur klippan, så att folket och boskapen kan dricka.”+

9 Då tog Mose staven som låg inför Jehova,+ precis som han hade blivit befalld. 10 Sedan kallade Mose och Aron samman folket framför klippan, och Mose sa till dem: ”Hör nu, era upprorsmakare! Ska vi behöva skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?”+ 11 Mose lyfte handen och slog med staven två gånger på klippan, och det vällde fram mycket vatten, och folket och boskapen började dricka.+

12 Senare sa Jehova till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels folk, ska ni inte få föra in folket i det land som jag ska ge dem.”+ 13 Detta är Merịbas* vatten,+ där israeliterna klagade på Jehova, och där visade han dem att han är helig.

14 Mose sände sedan bud från Kades till kungen i Edom:+ ”Så här säger din bror Israel:+ ’Du känner ju till alla svårigheter som vi har gått igenom. 15 Våra förfäder flyttade till Egypten,+ och där bodde vi i många år.*+ Men egyptierna behandlade både våra förfäder och oss illa.+ 16 Till slut ropade vi högt till Jehova,+ och han hörde oss och sände en ängel+ och förde oss ut ur Egypten. Och nu är vi i Kades, en stad som gränsar till ditt område. 17 Vi ber om lov att få passera genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi kommer att gå längs Kungsvägen och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat genom ditt område.’”+

18 Men kungen i Edom svarade honom: ”Nej, ni får inte passera genom mitt område. Gör ni det drar jag ut och möter er med svärd.” 19 Då sa israeliterna till honom: ”Vi kommer att gå längs landsvägen, och om vi och vår boskap dricker av ditt vatten ska vi betala för det.+ Det enda vi vill är att passera igenom till fots.”+ 20 Men han sa: ”Ni får inte passera igenom.”+ Och kungen i Edom drog ut för att möta dem med en stor och mäktig armé.* 21 Kungen i Edom vägrade alltså att låta israeliterna passera genom hans område, så de vek undan för honom.+

22 Hela folket, alla israeliter, bröt upp från Kades och kom till berget Hor.+ 23 Där, vid berget Hor vid gränsen till Edom, sa Jehova till Mose och Aron: 24 ”Aron ska samlas till sina förfäder.*+ Han ska inte komma in i det land som jag ska ge israeliterna, eftersom ni trotsade min befallning om Merịbas vatten.+ 25 Ta med Aron och hans son Eleạsar upp på berget Hor. 26 Och ta av Aron prästkläderna+ och klä hans son Eleạsar+ i dem, och Aron ska dö där.”*

27 Mose gjorde som Jehova hade befallt, och de gick upp på berget Hor inför ögonen på hela folket. 28 Mose tog av Aron hans prästkläder och klädde hans son Eleạsar i dem. Sedan dog Aron där på toppen av berget.+ Och Mose och Eleạsar gick ner från berget. 29 När folket förstod att Aron hade dött sörjde hela Israel honom i 30 dagar.+

21 När den kanaaneiske kungen i Arad,+ som bodde i Negev, fick höra att israeliterna kom längs Ạtarimvägen anföll han dem och förde bort en del av dem som fångar. 2 Israeliterna gav då detta löfte till Jehova: ”Om du ger det här folket i vår hand ska vi förstöra* deras städer.” 3 Jehova lyssnade på israeliterna och gav dem segern över kanaanéerna, och de utplånade* dem och deras städer. Därför gav de platsen namnet Horma.*+

4 Sedan fortsatte de vandringen från berget Hor+ längs vägen mot Röda havet för att gå runt Edoms land.+ Och folket ledsnade 5 och klagade på Gud och Mose:+ ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i vildmarken? Här finns ju varken mat eller vatten,+ och vi hatar* det där värdelösa brödet.”+ 6 Då lät Jehova giftiga ormar* komma in bland folket, och många dog av ormbett.+

7 Så folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi klagade på Jehova och på dig.+ Be till Jehova för oss, så att han tar bort ormarna.” Och Mose bad för folket.+ 8 Då sa Jehova till Mose: ”Gör en giftorm* och sätt den på en stång. När någon har blivit biten måste han titta på den för att överleva.” 9 Genast gjorde Mose en orm av koppar+ och satte den på en stång.+ Och de som blev ormbitna och tittade upp på kopparormen överlevde.+

10 Efter detta bröt israeliterna upp och slog läger i Obot.+ 11 Sedan bröt de upp från Obot och slog läger i Ịje-Ạbarim,+ i vildmarken som vetter mot Moab, mot öster. 12 Därifrån bröt de upp och slog läger vid Zereddalen.*+ 13 Därifrån bröt de upp och slog läger i området kring Arnon.+ Arnon ligger i vildmarken som sträcker sig från gränsen mot amoréerna och utgör gränsen mot Moab, gränsen mellan Moab och amoréerna. 14 Därför talas det i boken om Jehovas krig om ”Vaheb i Sufa och Arnons dalar 15 och dalarnas sluttning,* som sträcker sig mot Ars bosättning och gränsar mot Moab”.

16 Därefter drog de vidare till Beer. Det var om den brunnen Jehova sa till Mose: ”Samla folket, så ska jag ge dem vatten.”

17 Då sjöng Israel denna sång:

”Flöda, du brunn! Besjung* den!

Sedan drog de vidare från vildmarken till Mattạna, 19 från Mattạna till Nahạliel och från Nahạliel till Bamot.+ 20 Från Bamot fortsatte de till den dal som ligger i Moabs område,*+ uppe på Pisga,+ där man har utsikt över Jẹshimon.*+

21 Israel skickade följande budskap till Sihon, amoréernas kung:+ 22 ”Låt oss passera genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar eller vingårdar, och vi kommer inte att dricka vatten ur brunnarna. Vi går längs Kungsvägen tills vi har passerat genom ditt område.”+ 23 Men Sihon tillät inte Israel att passera genom hans område. I stället samlade han allt sitt folk och drog ut mot Israel i vildmarken. När han kom till Jahas gick han till anfall mot Israel.+ 24 Men Israel slog honom med svärd+ och intog hans land+ från Arnon+ till Jabbok,+ fram till ammoniterna, för Jaser+ gränsar till ammoniternas område.+

25 Så Israel intog alla dessa städer, och de bosatte sig i amoréernas städer,+ i Hesbon och alla underlydande* städer. 26 Hesbon var nämligen amoréerkungen Sihons stad. Han hade tidigare stridit mot Moabs kung och intagit hela hans land, ända till Arnon. 27 Det är därför man hånfullt brukar säga:

”Kom till Hesbon.

Må Sihons stad byggas och befästas.

28 En eld gick ut från Hesbon, en låga från Sihons stad.

Den slukade Ar i Moab och härskarna över Arnons höjder.

29 Stackars Moab! Du ska förintas, du Kemoshs+ folk!

Han gör sina söner till flyktingar och sina döttrar till fångar hos Sihon, amoréernas kung.

30 Låt oss skjuta mot dem.

Hesbon ska förintas ända till Dibon.+

Låt oss ödelägga allt ända till Nofa.

Elden ska sprida sig ända till Medẹba.”+

31 Israeliterna bosatte sig alltså i amoréernas land. 32 Och Mose skickade i väg några män för att spionera på Jaser.+ Israeliterna intog Jasers underlydande* städer och drev bort amoréerna som bodde där. 33 Därefter tog de Basanvägen. Då drog Og,+ kungen i Basan, ut med hela sin armé för att möta dem i strid vid Ẹdrei.+ 34 Men Jehova sa till Mose: ”Var inte rädd för honom,+ för jag ska ge er segern över honom och hela hans armé och hans land.+ Ni ska besegra honom precis som ni besegrade amoréernas kung Sihon, som bodde i Hesbon.”+ 35 Och de dödade honom och hans söner och hela hans armé – ingen överlevde.+ Och de intog hans land.+

22 Israeliterna bröt sedan upp och slog läger på Moabs ökenslätter på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko.+ 2 Balak,+ Sippors son, fick veta vad Israel hade gjort med amoréerna, 3 och moabiterna blev mycket rädda för israeliterna, eftersom de var så många. Ja, moabiterna fylldes av skräck för israeliterna.+ 4 Moabiterna sa till de äldste i Midjan:+ ”Nu kommer det här folket att sluka allt i vår omgivning, precis som en tjur betar av allt gräs på marken.”

Balak, Sippors son, var kung i Moab på den tiden. 5 Han sände budbärare till Bịleam, Beors son, i Petor,+ som ligger vid Floden* i hans hemland. Han bad honom komma och sa: ”Det har dragit ut ett folk ur Egypten. De täcker hela jordens* yta,*+ och de har slagit sig ner precis framför mig. 6 Kom och förbanna det här folket åt mig,+ för de är mäktigare än jag. Då kanske jag kan besegra dem och driva ut dem ur landet. För jag vet att den som du välsignar blir välsignad, och den som du förbannar blir förbannad.”

7 De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig av och hade med sig lönen för en förbannelse,* och de kom till Bịleam+ och meddelade vad Balak hade sagt. 8 Han svarade: ”Stanna här i natt, så återkommer jag med besked om vad Jehova säger till mig.” Så Moabs furstar stannade hos Bịleam.

9 Sedan kom* Gud till Bịleam och sa:+ ”Vad är det för män som är hos dig?” 10 Bịleam svarade den sanne Guden: ”Balak, Sippors son, Moabs kung, har sänt bud till mig och sagt: 11 ’Folket som har dragit ut ur Egypten täcker hela jordens* yta.* Kom och förbanna dem åt mig.+ Då kanske jag kan besegra dem och driva ut dem.’” 12 Men Gud sa till Bịleam: ”Du ska inte följa med dem. Du ska inte förbanna folket, för de är välsignade.”+

13 När Bịleam steg upp nästa morgon sa han till Balaks furstar: ”Återvänd till ert land, för Jehova tillåter inte att jag följer med er.” 14 Moabs furstar gav sig då av och återvände till Balak och sa: ”Bịleam vägrade följa med oss.”

15 Men Balak sände nya budbärare, fler och mer framstående än de tidigare furstarna. 16 De kom till Bịleam och sa till honom: ”Så här säger Balak, Sippors son: ’Jag ber dig, låt inget hindra dig från att komma till mig. 17 Jag ska visa dig stor ära, och jag ska göra vad du än ber mig om. Så kom och uttala en förbannelse över det här folket åt mig.’” 18 Men Bịleam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig sitt hus fyllt med silver och guld kan jag inte trotsa Jehovas, min Guds, befallning, varken i stort eller smått.+ 19 Men ni kan väl också stanna kvar över natten. Jag vill veta om Jehova har något mer att säga till mig.”+

20 På natten kom* Gud till Bịleam och sa: ”Om männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte säga något annat än det jag säger till dig.”+ 21 Så på morgonen steg Bịleam upp, sadlade sin åsna* och följde med Moabs furstar.+

22 Men Guds vrede flammade upp för att han gick i väg, och Jehovas ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bịleam kom ridande på sin åsna, och två av hans tjänare var med honom. 23 När åsnan såg att Jehovas ängel stod på vägen med draget svärd vek den av och gick ut på åkern. Då började Bịleam slå åsnan för att få upp den på vägen igen. 24 Jehovas ängel ställde sig då på en smal stig mellan två vingårdar, med stenmurar på båda sidor. 25 När åsnan såg Jehovas ängel tryckte den sig mot muren så att Bịleams fot klämdes mot muren, och han slog åsnan igen.

26 Då gick Jehovas ängel i förväg och ställde sig på en plats där det var så trångt att man inte kunde komma förbi, varken på höger eller på vänster sida. 27 När åsnan fick syn på Jehovas ängel lade den sig ner. Bịleam blev rasande och slog åsnan med sin stav. 28 Då såg Jehova till att åsnan började prata,*+ och den sa till Bịleam: ”Vad har jag gjort dig? Du har slagit mig tre gånger nu!”+ 29 Bịleam svarade: ”Du får mig att verka löjlig! Om jag bara hade haft ett svärd skulle jag ha dödat dig!” 30 Åsnan sa till Bịleam: ”Jag är ju din åsna som du har ridit på hela ditt liv, ända tills i dag. Brukar jag göra så här mot dig?” ”Nej”, svarade han. 31 Då öppnade Jehova Bịleams ögon,+ så att han såg Jehovas ängel stå på vägen med draget svärd. Genast föll han ner på knä och böjde sig med ansiktet mot marken.

32 Jehovas ängel sa till honom: ”Varför har du slagit din åsna tre gånger? Jag försökte hindra dig, eftersom du går emot min vilja.+ 33 Åsnan såg mig, och alla tre gångerna försökte den vika undan för mig.+ Tänk om den inte hade gjort det! Då skulle jag ju ha dödat dig men skonat åsnan.” 34 Bịleam sa till Jehovas ängel: ”Jag har syndat. Jag visste inte att det var du som stod framför mig på vägen. Men om du tycker att det här är fel så återvänder jag.” 35 Men Jehovas ängel sa till Bịleam: ”Följ med männen, men du får inte säga något annat än det jag säger till dig.” Så Bịleam fortsatte tillsammans med Balaks furstar.

36 När Balak fick veta att Bịleam hade kommit gick han genast ut för att möta honom vid Moabs stad, som ligger vid Arnons strand i gränsområdet. 37 Balak sa till Bịleam: ”Sände jag inte bud efter dig? Varför kom du inte? Trodde du inte att jag skulle kunna belöna dig?”+ 38 Bịleam svarade: ”Jag är ju här nu. Men vad kan jag säga? Jag kan bara säga de ord som Gud lägger i min mun.”+

39 Så Bịleam följde med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. 40 Och Balak offrade tjurar och får, och han gav en del av det till Bịleam och de furstar som var med honom. 41 Nästa morgon tog Balak med sig Bịleam upp till Bamot-Baal. Därifrån kunde han se hela folket.+

23 Sedan sa Bịleam till Balak: ”Bygg sju altaren här,+ och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.” 2 Balak gjorde omedelbart som Bịleam hade sagt. Och Balak och Bịleam offrade en tjur och en bagge på varje altare.+ 3 Bịleam sa sedan till Balak: ”Stanna här vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Jehova kanske ger mig ett budskap, och vad han än säger ska jag berätta för dig.” Sedan gick han upp på en kal höjd.

4 Där visade sig Gud för honom.+ Och Bịleam sa: ”Jag har ställt sju altaren i rader och offrat en tjur och en bagge på varje altare.” 5 Då gav Jehova ett budskap till Bịleam+ och uppmanade honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 6 Så han gick tillbaka och såg att Balak stod vid brännoffret tillsammans med alla Moabs furstar. 7 Då framförde Bịleam ett poetiskt budskap:+

’Kom och förbanna Jakob åt mig.

Ja, kom och fördöm Israel.’+

 8 Hur kan jag förbanna dem som Gud inte har förbannat?

Hur kan jag fördöma dem som Jehova inte har fördömt?+

11 Då sa Balak till Bịleam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag hämtade dig för att du skulle förbanna mina fiender, men i stället välsignar du dem!”+ 12 Han svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Jehova lägger i min mun?”+

13 Balak sa till honom: ”Följ med mig till ett annat ställe där du kan se folket. Du kommer inte att se alla, bara en del av dem. Därifrån kan du förbanna dem åt mig.”+ 14 Så tog han med Bịleam till Sofims marker uppe på Pisga+ och byggde sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare.+ 15 Bịleam sa sedan till Balak: ”Stanna här vid ditt brännoffer medan jag går dit bort och tar emot ett budskap från Gud.” 16 Då gav Jehova ett budskap till Bịleam+ och uppmanade honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17 Så han gick tillbaka till honom och såg att han stod vid brännoffret tillsammans med Moabs furstar. ”Vad sa Jehova?” frågade Balak. 18 Då framförde han ett poetiskt budskap:+

”Res dig, Balak, och lyssna.

Hör på mig, Sippors son.

20 Mitt uppdrag är att välsigna.

Nu har han välsignat,+ och jag kan inte ändra på det.+

22 Gud förde dem ut ur Egypten.+

Som vildoxens horn är han för dem.+

Nu kan det sägas om Jakob och Israel:

’Se vad Gud har uträttat!’

25 Då sa Balak till Bịleam: ”Om du inte kan förbanna dem, så låt åtminstone bli att välsigna dem!” 26 Bịleam svarade: ”Sa jag inte till dig att jag måste göra precis som Jehova säger?”+

27 Balak sa till Bịleam: ”Du kan väl följa med mig till en annan plats. Kanske är det rätt i den sanne Gudens ögon att du därifrån förbannar folket åt mig.”+ 28 Och Balak tog med sig Bịleam till toppen av Peor, med utsikt över Jẹshimon.*+ 29 Bịleam sa till Balak: ”Bygg sju altaren här, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig.”+ 30 Så Balak gjorde som Bịleam hade sagt, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.

24 När Bịleam förstod att det var Jehovas vilja* att Israel skulle välsignas gick han inte i väg igen för att söka efter illavarslande omen,+ utan vände sig mot vildmarken. 2 När han lyfte blicken såg han israeliterna, lägrade efter sina stammar.+ Då kom Guds ande över honom,+ 3 och han framförde ett poetiskt budskap:+

10 Då blev Balak rasande på Bịleam. Han klappade föraktfullt med händerna och sa: ”Jag kallade på dig för att du skulle förbanna mina fiender,+ men det enda du har gjort är att välsigna dem tre gånger. 11 Försvinn härifrån! Gå hem! Jag tänkte faktiskt visa dig stor ära,+ men Jehova har berövat dig äran.”

12 Bịleam svarade Balak: ”Jag sa ju till dina budbärare: 13 ’Även om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld kan jag inte göra som jag själv vill och trotsa Jehovas befallning, varken i stort eller smått. Jag kommer bara att säga det Jehova säger till mig.’+ 14 Och nu ska jag återvända till mitt eget folk. Men först ska jag berätta vad det här folket kommer att göra med ditt folk i framtiden.”* 15 Sedan framförde han ett poetiskt budskap:+

20 När han såg Ạmalek fortsatte han sitt poetiska budskap:

21 Och när han såg keniterna+ fortsatte han sitt poetiska budskap:

”Trygg är din boning, som ett näste byggt på klippan.

22 Men någon ska bränna ner Kajin.

Hur länge dröjer det innan Assyrien för bort er som fångar?”

23 Han fortsatte sitt poetiska budskap:

”Vem kan överleva när Gud gör detta?

Men även han ska fullständigt förgås.”

25 Sedan gick Bịleam+ i väg och lämnade platsen. Även Balak gick sin väg.

25 När israeliterna bodde i Sittim+ började de ha sex med kvinnor från Moab.+ 2 Kvinnorna bjöd in folket till sina gudars offer,+ och folket åt av offren och böjde sig ner för deras gudar.+ 3 Israeliterna tog alltså del i tillbedjan av* Baal-Peor,+ och Jehovas vrede flammade upp mot folket. 4 Jehova sa till Mose: ”Grip ledarna* för dessa män. Avrätta dem och häng upp dem inför Jehova i fullt dagsljus,* så att Jehovas brinnande vrede vänds bort från Israel.” 5 Mose sa till Israels domare:+ ”Ni ska döda alla män bland er som tillbad* Baal-Peor.”+

6 Då förde en israelitisk man in en midjanitisk kvinna i lägret,+ mitt framför ögonen på Mose och hela Israels folk, som stod och grät vid ingången till mötestältet. 7 När Pịnehas,+ son till Eleạsar, son till prästen Aron, såg det steg han genast fram ur folkskaran och tog ett spjut* i handen. 8 Sedan följde han efter dem in i tältet och stack spjutet genom båda två, kvinnan genom underlivet. Då upphörde hemsökelsen som hade drabbat israeliterna.+ 9 Det var 24 000 som dog på grund av hemsökelsen.+

10 Sedan sa Jehova till Mose: 11 ”Pịnehas,+ son till Eleạsar, son till prästen Aron, vände bort min vrede från israeliterna. Han accepterade inte att de tillbad någon annan än mig,+ och därför utplånade jag inte israeliterna i mitt krav på fullständig* hängivenhet.+ 12 Säg därför till honom att jag sluter ett fridsförbund med honom. 13 Detta förbund ska ge honom och hans efterkommande rätten till ett bestående prästadöme,+ därför att han inte accepterade att man tillbad någon annan gud än mig+ och därför att han åstadkom försoning för Israels folk.”

14 Den israelitiske mannen som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan hette Simri och var son till Salu, hövding för en av de simeonitiska släkterna. 15 Och den midjanitiska kvinnan som dödades hette Kosbi, dotter till Sur,+ hövding för klanerna i en midjanitisk+ släkt.

16 Senare sa Jehova till Mose: 17 ”Anfall midjaniterna och döda dem,+ 18 eftersom de gav sig på er på ett lömskt sätt i fallet med Peor+ och i fallet med Kosbi, den midjanitiska hövdingadottern, hon som dödades+ samma dag som hemsökelsen drabbade folket på grund av Peor.”+

26 Efter hemsökelsen+ sa Jehova till Mose och Eleạsar, prästen Arons son: 2 ”Räkna alla israeliter från 20 års ålder och uppåt, släkt för släkt, alla som kan tjänstgöra i Israels armé.”+ 3 Så Mose och prästen Eleạsar+ talade till folket på Moabs ökenslätter+ vid Jordan, mitt emot Jeriko.+ De sa: 4 ”Räkna alla från 20 års ålder och uppåt, precis som Jehova har befallt Mose.”+

Följande israeliter drog ut ur Egypten: 5 Ruben+ var Israels förstfödde, och Rubens söner+ var: Hanok och hanokiternas släkt, Pallu och palluiternas släkt, 6 Hesron och hesroniternas släkt, Karmi och karmiternas släkt. 7 Detta var rubeniternas släkter, och antalet mönstrade var 43 730.+

8 Pallus son var Ẹliab. 9 Och Ẹliabs söner var Nẹmuel, Datan och Ạbiram. Det var den Datan och den Ạbiram som var representanter för folket och som satte sig upp mot Mose+ och Aron tillsammans med Koras anhängare,+ då de satte sig upp mot Jehova.+

10 Då öppnade marken sig* och slukade dem. Kora själv dog tillsammans med sina anhängare när elden förtärde 250 man.+ De blev ett varnande exempel.+ 11 Men Koras söner dödades inte.+

12 Simeons+ söner och deras släkter var: Nẹmuel och nemueliternas släkt, Jamin och jaminiternas släkt, Jakin och jakiniternas släkt, 13 Sera och seraiternas släkt, Shaul och shauliternas släkt. 14 Detta var simeoniternas släkter: 22 200.+

15 Gads+ söner och deras släkter var: Sefon och sefoniternas släkt, Haggi och haggiternas släkt, Suni och suniternas släkt, 16 Osni och osniternas släkt, Eri och eriternas släkt, 17 Arod och aroditernas släkt, Ạreli och areliternas släkt. 18 Detta var släkterna bland Gads avkomlingar, och antalet mönstrade var 40 500.+

19 Juda+ fick sönerna Er och Onan,+ men de dog i Kanaan.+ 20 Och Judas söner och deras släkter var: Shela+ och shelaiternas släkt, Peres+ och peresiternas släkt, Sera+ och seraiternas släkt. 21 Och Peres söner var: Hesron+ och hesroniternas släkt, Hamul+ och hamuliternas släkt. 22 Detta var Judas släkter, och antalet mönstrade var 76 500.+

23 Isạskars+ söner och deras släkter var: Tola+ och tolaiternas släkt, Puva och puniternas släkt, 24 Jasub och jasubiternas släkt, Simron och simroniternas släkt. 25 Detta var Isạskars släkter, och antalet mönstrade var 64 300.+

26 Sẹbulons+ söner och deras släkter var: Sered och serediternas släkt, Elon och eloniternas släkt, Jạhleel och jahleeliternas släkt. 27 Detta var sebuloniternas släkter, och antalet mönstrade var 60 500.+

28 Josefs+ söner, släkt för släkt, var: Manasse och Efraim.+ 29 Manasses+ söner var: Makir+ och makiriternas släkt. Makir blev far till Gilead,+ och från honom kom gileaditernas släkt. 30 Detta var Gileads söner: Iẹser och ieseriternas släkt, Helek och helekiternas släkt, 31 Ạsriel och asrieliternas släkt, Sekem och sekemiternas släkt, 32 Semịda och semidaiternas släkt, Hefer och heferiternas släkt. 33 Men Sẹlofhad, Hefers son, fick inga söner, bara döttrar.+ Sẹlofhads döttrar+ hette Mahla, Noah, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var Manasses släkter, och antalet mönstrade var 52 700.+

35 Detta var Efraims+ söner och deras släkter: Sutẹla+ och sutelaiternas släkt, Beker och bekeriternas släkt, Tahan och tahaniternas släkt. 36 Detta var Sutẹlas söner: Eran och eraniternas släkt. 37 Detta var Efraims söners släkter, och antalet mönstrade var 32 500.+ Detta var Josefs söner och deras släkter.

38 Benjamins+ söner och deras släkter var: Bela+ och belaiternas släkt, Asbel och asbeliternas släkt, Ạhiram och ahiramiternas släkt, 39 Sẹfufam och sufamiternas släkt, Hufam och hufamiternas släkt. 40 Belas söner var Ard och Nạaman.+ Från Ard kom arditernas släkt, från Nạaman naamaniternas släkt. 41 Detta var Benjamins söner och deras släkter, och antalet mönstrade var 45 600.+

42 Detta var Dans+ söner och deras släkter: Suham och suhamiternas släkt. Detta var Dans släkter, släkt för släkt. 43 Suhamiternas släkter, alla som mönstrades, var 64 400.+

44 Asers+ söner och deras släkter var: Jimnah och jimniternas släkt, Jisvi och jisviternas släkt, Berịa och beriiternas släkt, 45 Berịas söner: Heber och heberiternas släkt, Mạlkiel och malkieliternas släkt. 46 Asers dotter hette Serah. 47 Detta var Asers söner och deras släkter, och antalet mönstrade var 53 400.+

48 Nạftalis+ söner och deras släkter var: Jạhseel och jahseeliternas släkt, Guni och guniternas släkt, 49 Jeser och jeseriternas släkt, Sillem och sillemiternas släkt. 50 Detta var Nạftalis släkter, släkt för släkt, och antalet mönstrade var 45 400.+

51 Det totala antalet israeliter som mönstrades var 601 730.+

52 Därefter sa Jehova till Mose: 53 ”Åt dessa ska landet ges som egendom,* och det ska fördelas efter namnen på listan.*+ 54 Till de större grupperna ska du utöka landområdet,* och till de mindre grupperna ska du minska landområdet.+ Varje grupps landområde ska stå i proportion till antalet mönstrade. 55 Men landet ska fördelas genom lottkastning.+ De ska få sitt landområde efter sina fädernestammars namn. 56 Landområdets läge ska avgöras genom lottkastning och sedan fördelas mellan de större och de mindre grupperna.”

57 Detta var de registrerade av leviterna+ och deras släkter: Gerson och gersoniternas släkt, Kehat+ och kehatiternas släkt, Mẹrari och merariternas släkt. 58 Detta var leviternas släkter: libniternas+ släkt, hebroniternas+ släkt, mahliternas+ släkt, musiternas+ släkt, koraiternas+ släkt.

Kehat blev far till Amram.+ 59 Amrams hustru hette Jọkebed+ och var dotter till Levi, och Levis hustru födde henne i Egypten. Amram och Jọkebed fick sönerna Aron och Mose och dottern Mirjam.+ 60 Och Aron fick sönerna Nadab, Ạbihu, Eleạsar och Ịtamar.+ 61 Men Nadab och Ạbihu dog för att de frambar otillåten eld inför Jehova.+

62 Antalet registrerade, alla pojkar och män från en månads ålder och uppåt, var 23 000.+ De mönstrades inte tillsammans med de andra,+ eftersom de inte skulle få något landområde bland israeliterna.+

63 Detta var de som mönstrades av Mose och prästen Eleạsar när israeliterna mönstrades på Moabs ökenslätter vid Jordan, mitt emot Jeriko. 64 Men bland dem fanns ingen som hade mönstrats av Mose och prästen Aron när israeliterna räknades i Sinais vildmark.+ 65 Jehova hade ju sagt: ”De ska dö i vildmarken.”+ Så ingen av dem fanns kvar, förutom Kaleb, Jefụnnes son, och Josua, Nuns son.+

27 Nu trädde Sẹlofhads döttrar+ fram. Sẹlofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Hans döttrar hette Mahla, Noah, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De ställde sig inför Mose, prästen Eleạsar, hövdingarna+ och alla som var församlade vid ingången till mötestältet och sa: 3 ”Vår far dog i vildmarken. Men han var inte med bland Koras anhängare,+ de som gick samman mot Jehova, utan han dog på grund av sin egen synd. Och han hade inga söner. 4 Måste vår fars namn utplånas från släkten bara för att han inte hade någon son? Ge oss ett landområde bland vår fars bröder.” 5 Mose lade då fram deras sak inför Jehova.+

6 Jehova sa till Mose: 7 ”Sẹlofhads döttrar har helt rätt. Du ska ge dem ett landområde som arvedel bland deras fars bröder. Deras fars arv ska överlåtas till dem.+ 8 Och säg till israeliterna: ’Om en man dör utan att efterlämna någon son ska ni låta arvet tillfalla hans dotter. 9 Och om han inte har någon dotter ska ni ge arvet till hans bröder. 10 Och om han inte har några bröder ska ni ge arvet till hans farbröder. 11 Och om hans far inte hade några bröder ska ni ge arvet till hans närmaste släkting, och det ska bli hans egendom. Det här beslutet ska bli en gällande lag för israeliterna, precis som Jehova har befallt Mose.’”

12 Sedan sa Jehova till Mose: ”Gå upp på Ạbarimberget+ och se ut över det land som jag ska ge israeliterna.+ 13 När du har sett det ska du samlas till dina förfäder,*+ precis som din bror Aron.+ 14 För när folket grälade på mig i Zins vildmark trotsade ni min befallning och upphöjde inte mig när jag gav dem vatten.”+ (Detta är Merịbas vatten+ vid Kades+ i Zins vildmark.)+

15 Då sa Mose till Jehova: 16 ”Må du, Jehova, den Gud som ger liv åt alla människor,* tillsätta en ledare över folket 17 som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och när de drar in och som kan föra dem ut och föra dem in, så att Jehovas folk inte blir som får utan herde.” 18 Då sa Jehova till Mose: ”Hämta Josua, Nuns son, en man med den rätta andan,* och lägg din hand på honom.+ 19 Ställ honom inför prästen Eleạsar och hela folket, och ge honom hans uppdrag inför deras ögon.+ 20 Du ska ge honom en del av din myndighet,*+ så att hela Israels folk lyssnar på honom.+ 21 Josua ska vända sig till prästen Eleạsar, som för hans räkning ska rådfråga Jehova genom urịm.+ På hans befallning ska de dra ut, och på hans befallning ska de dra in, han och alla israeliter med honom, ja hela folket.”

22 Mose gjorde precis som Jehova hade befallt honom. Han hämtade Josua och ställde honom inför prästen Eleạsar och hela folket 23 och lade sina händer på honom och gav honom uppdraget,+ precis som Jehova hade sagt genom Mose.+

28 Sedan sa Jehova till Mose: 2 ”Ge israeliterna följande befallning: ’Var noga med att frambära mina offergåvor åt mig, mitt bröd. Ni ska frambära mina eldsoffer, som är en välbehaglig* doft för mig, vid de bestämda tiderna.’+

3 Och säg till dem: ’Det här eldsoffret ska ni frambära åt Jehova: två felfria årsgamla bagglamm som ett brännoffer varje dag.+ 4 Det ena bagglammet ska ni offra på morgonen, och det andra bagglammet ska ni offra i skymningen,*+ 5 och tillsammans med det ska ni offra en tiondels efa* fint mjöl blandat med en fjärdedels hin* olja av stötta oliver som sädesoffer.+ 6 Det är ett dagligt brännoffer,+ ett eldsoffer åt Jehova som infördes vid berget Sinai, en välbehaglig doft för honom. 7 Det tillhörande dryckesoffret ska bestå av en fjärdedels hin till varje bagglamm.+ Häll ut den starka* drycken på den heliga platsen som dryckesoffer åt Jehova. 8 Det andra bagglammet ska ni offra i skymningen* som ett eldsoffer, en välbehaglig doft för Jehova. Ni ska frambära det med samma slags sädesoffer och dryckesoffer som på morgonen.+

9 På sabbatsdagen+ ska ni dessutom offra två felfria årsgamla baggar och som sädesoffer två tiondels efa* fint mjöl blandat med olja och dryckesoffret som hör till. 10 Detta är brännoffret på sabbaten, utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.+

11 I början av varje månad* ska ni som brännoffer åt Jehova frambära två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla bagglamm,+ 12 tre tiondels efa* fint mjöl blandat med olja som sädesoffer+ till varje tjur, två tiondels efa* fint mjöl blandat med olja som sädesoffer till baggen+ 13 och en tiondels efa* fint mjöl blandat med olja som sädesoffer till varje bagglamm. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom.+ 14 De tillhörande dryckesoffren ska bestå av en halv hin* vin till varje tjur,+ en tredjedels hin* till baggen+ och en fjärdedels hin* till varje bagglamm.+ Det här är det brännoffer som ska offras varje månad året om. 15 Dessutom ska ni offra en getkilling som syndoffer åt Jehova utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.

16 Den 14:e dagen i första månaden är det Jehovas påsk.+ 17 Och den 15:e dagen i samma månad infaller en högtid, och i sju dagar ska ni äta osyrat bröd.+ 18 Den första dagen ska det hållas en helig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete. 19 Och ni ska frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla bagglamm som ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova. Offerdjuren ska vara felfria.+ 20 Ni ska offra dem tillsammans med sädesoffren av fint mjöl blandat med olja,+ tre tiondels efa* till varje tjur, två tiondels efa* till baggen 21 och en tiondels efa* till vart och ett av de sju bagglammen. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer för att åstadkomma försoning för er. 23 Detta ska ni frambära förutom morgonens brännoffer, som ingår i det dagliga brännoffret. 24 På detta sätt ska ni frambära offer varje dag under de sju dagarna, som mat,* ett eldsoffer med en välbehaglig doft för Jehova. Det ska frambäras tillsammans med det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst.+ Ni får inte utföra något hårt arbete.+

26 På dagen för den första mogna grödan,+ under veckohögtiden, när ni bär fram ett offer åt Jehova av den nya säden,+ då ska ni hålla en helig sammankomst.+ Ni får inte utföra något hårt arbete.+ 27 Ni ska som ett brännoffer, som en välbehaglig doft för Jehova, frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla bagglamm,+ 28 och som tillhörande sädesoffer ska ni frambära fint mjöl blandat med olja, tre tiondels efa* till varje tjur, två tiondels efa* till baggen 29 och en tiondels efa* till vart och ett av de sju bagglammen. 30 Dessutom ska ni frambära en getkilling för att åstadkomma försoning för er.+ 31 Ni ska offra dem med tillhörande dryckesoffer, utöver det dagliga brännoffret och sädesoffret. Offerdjuren ska vara felfria.+

29 På första dagen i sjunde månaden ska ni hålla en helig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete.+ Den dagen ska ni blåsa i trumpet.+ 2 Som ett brännoffer, en välbehaglig* doft för Jehova, ska ni frambära en ungtjur, en bagge och sju årsgamla bagglamm, alla felfria, 3 och som tillhörande sädesoffer fint mjöl blandat med olja, tre tiondels efa* till tjuren, två tiondels efa* till baggen 4 och en tiondels efa* till vart och ett av de sju bagglammen. 5 Dessutom ska ni frambära en bockkilling som syndoffer för att åstadkomma försoning för er. 6 Detta ska offras utöver brännoffret som ni offrar varje månad+ och brännoffret som ni offrar varje dag med deras tillhörande sädesoffer+ och dryckesoffer,+ som ett eldsoffer åt Jehova, till en välbehaglig doft för honom. Ni ska följa det föreskrivna tillvägagångssättet.

7 På tionde dagen i den sjunde månaden ska ni hålla en helig sammankomst,+ och ni ska visa att ni är bedrövade* över era synder. Ni får inte utföra något arbete.+ 8 Och som brännoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom, ska ni frambära en ungtjur, en bagge och sju årsgamla bagglamm. De ska vara felfria.+ 9 Och det tillhörande sädesoffret ska bestå av fint mjöl blandat med olja, tre tiondels efa* till tjuren, två tiondels efa* till baggen 10 och en tiondels efa* till vart och ett av de sju bagglammen. 11 Dessutom ska ni frambära en killing som syndoffer, förutom försoningsdagens syndoffer+ och det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och deras dryckesoffer.

12 Och på 15:e dagen i sjunde månaden ska ni hålla en helig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete, och i sju dagar ska ni fira en högtid åt Jehova.+ 13 Och som ett brännoffer,+ ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom, ska ni frambära 13 ungtjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm. De ska vara felfria.+ 14 Det tillhörande sädesoffret ska bestå av fint mjöl blandat med olja, tre tiondels efa* till var och en av de 13 tjurarna, två tiondels efa* till var och en av de 2 baggarna 15 och en tiondels efa* till vart och ett av de 14 bagglammen. 16 Dessutom ska ni frambära en killing som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

17 Den andra dagen ska ni offra 12 ungtjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 18 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 19 Dessutom ska ni frambära en killing som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

20 Den tredje dagen ska ni offra 11 tjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 21 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 22 Dessutom ska ni frambära en bock som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

23 Den fjärde dagen ska ni offra 10 tjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 24 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 25 Dessutom ska ni frambära en killing som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

26 Den femte dagen ska ni offra 9 tjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 27 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 28 Dessutom ska ni frambära en bock som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

29 Den sjätte dagen ska ni offra 8 tjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 30 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 31 Dessutom ska ni frambära en bock som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

32 Den sjunde dagen ska ni offra 7 tjurar, 2 baggar och 14 årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 33 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjurarna, baggarna och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 34 Dessutom ska ni frambära en bock som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

35 Den åttonde dagen ska ni hålla en högtidlig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete.+ 36 Som ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom, ska ni frambära en tjur, en bagge och sju årsgamla bagglamm, felfria djur,+ 37 med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer till tjuren, baggen och bagglammen efter deras antal enligt det föreskrivna tillvägagångssättet. 38 Dessutom ska ni frambära en bock som syndoffer, förutom det dagliga brännoffret med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer.+

39 Det här är vad ni ska offra åt Jehova vid era högtider,+ förutom era löftesoffer+ och frivilliga offer+ som ni frambär i form av brännoffer,+ sädesoffer,+ dryckesoffer+ eller gemenskapsoffer.’”+ 40 Mose berättade för israeliterna allt som Jehova hade befallt honom.

30 Sedan sa Mose till överhuvudena+ för Israels stammar: ”Detta är vad Jehova har befallt: 2 Om en man ger ett löfte+ till Jehova eller med ed+ förpliktar sig att avstå från något, får han inte bryta sitt löfte.+ Han ska göra precis som han har lovat.+

3 Om en kvinna medan hon är ung och bor i sin fars hus ger ett löfte till Jehova eller med ed förpliktar sig att avstå från något 4 och hennes far får höra om hennes löfte eller ed och inte kommer med någon invändning, då ska hennes löfte eller ed gälla. 5 Men om hennes far får höra att hon gett ett löfte eller förpliktat sig att avstå från något och han säger ifrån, så är löftet eller förpliktelsen inte bindande. Jehova kommer att förlåta henne, eftersom hennes far ingrep och sa ifrån.+

6 Om hon gifter sig medan hon är bunden av ett löfte eller av en förpliktelse som hon obetänksamt tagit på sig 7 och hennes man får höra detta och inte kommer med någon invändning samma dag, då ska hennes löfte eller förpliktelse gälla. 8 Men om hennes man säger ifrån samma dag som han får höra det, upphäver han hennes löfte eller hennes obetänksamma förpliktelse,+ och Jehova kommer att förlåta henne.

9 Men om en änka eller frånskild kvinna ger ett löfte är det bindande, hon måste uppfylla allt hon har lovat.

10 Om en gift kvinna ger ett löfte eller med ed förpliktar sig att avstå från något 11 och hennes man får höra det och inte misstycker eller kommer med någon invändning, då ska hennes löfte eller ed vara bindande. 12 Men om hennes man upphäver hennes löfte eller ed samma dag som han får höra det, då är det inte bindande för henne.+ Hennes man har upphävt det, och Jehova kommer att förlåta henne. 13 En kvinnas löfte eller ed som innebär självförsakelse* kan antingen godkännas eller upphävas av hennes man. 14 Men om hennes man låter dagarna gå utan att säga ifrån, då har han godkänt hennes löfte eller förpliktelse om att avstå från något. Han har gett sitt godkännande eftersom han inte sa ifrån när han hörde henne ge löftet. 15 Men om han upphäver löftet först någon tid efter att han har fått höra det, då ska han bära hennes skuld.”+

16 Detta är de föreskrifter som Jehova gav Mose angående en man och hans hustru och en far och hans unga dotter som bor hemma.

31 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Ta hämnd+ på midjaniterna för det de gjorde mot israeliterna.+ Efter det ska du samlas till dina förfäder.”*+

3 Då sa Mose till folket: ”Rusta män bland er för krig* mot Midjan för att utkräva Jehovas hämnd på Midjan. 4 Ni ska sända 1 000 man från var och en av Israels stammar till striden.” 5 Då blev 1 000 man från varje stam i Israel uttagna,+ sammanlagt 12 000 man rustade för krig.*

6 Sedan sände Mose ut dem till striden, 1 000 man från varje stam. Prästen Pịnehas,+ Eleạsars son, följde med armén och hade med sig de heliga redskapen och signaltrumpeterna.+ 7 Och de stred mot Midjan, precis som Jehova hade befallt Mose, och de dödade alla män. 8 De dödade även Midjans fem kungar, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, förutom alla andra som de slog ihjäl. De dödade också Bịleam,+ Beors son, med svärd. 9 Men alla deras kvinnor och barn förde israeliterna bort som fångar. De tog också all deras boskap och alla andra djur och allt de ägde. 10 Och alla städer de bodde i och alla deras läger* brände de ner. 11 Och de tog med sig hela krigsbytet och allt de hade tagit, både människor och djur. 12 De förde fångarna och krigsbytet till Mose och prästen Eleạsar och Israels folk, till lägret på Moabs ökenslätter+ i närheten av Jordan, mitt emot Jeriko.

13 Och Mose och prästen Eleạsar och folkets hövdingar gick ut för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev arg på dem som hade befälet över styrkorna, ledarna för grupperna på tusen och ledarna för grupperna på hundra som kom tillbaka från fälttåget. 15 Mose sa till dem: ”Har ni skonat alla kvinnor? 16 Det var ju de som på Bịleams uppmaning förledde israeliterna att handla illojalt+ mot Jehova när det gällde Peor,+ så att hemsökelsen drabbade Jehovas folk.+ 17 Döda alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. 18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska få leva.+ 19 Och ni själva ska stanna utanför lägret i sju dagar. Alla som har dödat någon* och alla som har rört vid någon död+ ska rena sig+ på tredje och på sjunde dagen. Det gäller både er och era fångar. 20 Och ni ska rena alla klädesplagg och allt som är gjort av skinn eller gethår och alla träföremål.”

21 Sedan sa prästen Eleạsar till soldaterna som hade varit med i kriget: ”Detta är den stadga som Jehova har gett Mose: 22 ’Allt som är av guld, silver, koppar, järn, tenn eller bly, 23 allt som tål eld, ska ni låta gå genom eld, och då blir det rent. Men det ska också renas med reningsvattnet.+ Allt som inte tål eld ska ni tvätta i vatten. 24 Och ni ska tvätta era kläder den sjunde dagen. Då är ni rena och får komma in i lägret igen.’”+

25 Jehova sa sedan till Mose: 26 ”Räkna både människor och djur och gör en lista över krigsbytet. Du ska göra det tillsammans med prästen Eleạsar och folkets släktöverhuvuden. 27 Dela bytet i två delar, och ge den ena delen till dem som var med i striden och den andra delen till resten av folket.+ 28 Du ska av soldaterna som drog ut i striden ta upp skatt åt Jehova: var 500:e av* människorna, nötboskapen, åsnorna och småboskapen. 29 Du ska ta det från deras del av bytet och ge det till prästen Eleạsar som en gåva åt Jehova.+ 30 Och från israeliternas del ska du ta var 50:e av människorna, nötboskapen, åsnorna och småboskapen och vart 50:e av alla slags tamdjur. Du ska ge dem till leviterna,+ som sköter uppgifterna vid Jehovas tälthelgedom.”+

31 Mose och prästen Eleạsar gjorde precis som Jehova hade befallt Mose. 32 Krigsbytet, det som var kvar av det soldaterna hade tagit, var sammanlagt 675 000 får och getter, 33 72 000 kor 34 och 61 000 åsnor. 35 Och det var sammanlagt 32 000 kvinnor som inte hade legat med någon man.+ 36 Den del av bytet som tillföll dem som var med i striden bestod av 337 500 får och getter, 37 därav 675 som skatt åt Jehova, 38 36 000 kor, därav 72 som skatt åt Jehova, 39 30 500 åsnor, därav 61 som skatt åt Jehova, 40 16 000 människor, därav 32 som skatt åt Jehova. 41 Sedan tog Mose skatten, som var en gåva till Jehova, och lämnade den till prästen Eleạsar,+ precis som Jehova hade befallt Mose.

42 Den del som tillföll resten av israeliterna och som Mose hade tagit undan från det som tillföll soldaterna, 43 den delen bestod av 337 500 får och getter, 44 36 000 kor, 45 30 500 åsnor 46 och 16 000 människor. 47 Av israeliternas del tog Mose sedan var 50:e människa och vart 50:e djur och gav till leviterna,+ som sköter uppgifterna vid Jehovas tälthelgedom.+ Mose gjorde precis som Jehova hade befallt honom.

48 De män som hade befälet över arméavdelningarna,*+ både ledarna för grupperna på tusen och ledarna för grupperna på hundra, kom sedan fram till Mose 49 och sa till honom: ”Dina tjänare har räknat soldaterna som står under vårt befäl, och inte en enda har rapporterats saknad.+ 50 Därför vill vi nu bära fram det vi har kommit över, guldföremål, vristlänkar, armband, signetringar, örhängen och andra smycken, som en offergåva till Jehova för att åstadkomma försoning för oss inför Jehova.”

51 Mose och prästen Eleạsar tog då emot guldet av dem, alla smycken. 52 Och allt guld som ledarna för grupperna på tusen och grupperna på hundra gav som gåva till Jehova vägde sammanlagt 16 750 siklar.* 53 Alla soldater hade tagit byte. 54 Mose och prästen Eleạsar tog alltså emot guldet av ledarna för grupperna på tusen och grupperna på hundra och förde in det i mötestältet, som en påminnelse för israeliterna om vad Jehova hade gjort för dem.*

32 Rubeniterna+ och gaditerna+ hade mycket stora hjordar, och de lade märke till att Jaser+ och Gilead var bra områden för boskap. 2 De gick därför till Mose, prästen Eleạsar och folkets hövdingar och sa: 3 ”Ạtarot, Dibon, Jaser, Nimra, Hesbon,+ Eleạle, Sebam, Nebo+ och Beon,+ 4 det område som Jehova har besegrat inför Israels folk,+ är ett bra område för boskap, och dina tjänare har stora hjordar.”+ 5 De fortsatte: ”Om du ser på oss med välvilja, ge oss detta landområde så att det blir vårt. Låt dina tjänare slippa gå över Jordan.”

6 Då sa Mose till gaditerna och rubeniterna: ”Skulle ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? 7 Varför skulle ni avskräcka Israels folk från att korsa floden och dra in i det land som Jehova ska ge dem? 8 Det var ju så era fäder gjorde när jag skickade ut dem från Kạdes-Barnẹa för att utforska landet.+ 9 De gav sig i väg till Eskoldalen*+ och såg landet, men sedan skrämde de upp folket så att de inte vågade dra in i det land som Jehova skulle ge dem.+ 10 Den dagen flammade Jehovas vrede upp, och han svor denna ed:+ 11 ’Ingen av de män från 20 års ålder och uppåt som drog ut ur Egypten ska få se det land+ som jag lovade att ge Abraham, Isak och Jakob,+ eftersom de inte har följt mig helhjärtat, 12 ingen utom Kaleb,+ kenissiten Jefụnnes son, och Josua,+ Nuns son, eftersom de har följt Jehova helhjärtat.’+ 13 Jehovas vrede flammade upp mot Israel, och han lät dem vandra omkring i vildmarken i 40 år,+ tills hela den generation som gjorde det som var ont i Jehovas ögon var borta.+ 14 Och nu beter ni er lika illa som era syndfulla fäder och ökar Jehovas brinnande vrede mot Israel. 15 Om ni slutar följa honom kommer han återigen att lämna kvar israeliterna i vildmarken, och då drar ni olycka över hela folket.”

16 Senare gick de fram till honom och sa: ”Låt oss bygga stenfållor här åt våra hjordar och städer åt våra barn. 17 Men själva ska vi dra ut i spetsen för israeliterna, rustade för krig,+ och fortsätta ända tills vi fört dem dit de ska. Under tiden ska våra barn bo i de befästa städerna, skyddade från landets invånare. 18 Vi ska inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina landområden.*+ 19 Vi ska inte få något landområde bland dem på andra sidan Jordan, eftersom vi har fått vårt landområde på östra sidan Jordan.”+

20 Mose svarade: ”Om ni gör så, om ni rustar er för krig inför Jehova+ 21 och går över Jordan inför Jehova när han driver bort sina fiender+ 22 ända tills landet är erövrat inför Jehova,+ då kan ni återvända+ och vara fria från skuld mot Jehova och mot Israel. Sedan ska detta område bli ert inför Jehova.+ 23 Men om ni inte gör så, då har ni syndat mot Jehova, och ni ska veta att synden kommer att hinna i kapp er. 24 Ni kan bygga städer åt era barn och fållor åt era hjordar,+ men ni måste hålla vad ni har lovat.”

25 Gaditerna och rubeniterna sa till Mose: ”Dina tjänare ska göra som du befaller, herre. 26 Våra barn, våra hustrur och alla våra djur ska stanna kvar i Gileads städer,+ 27 men dina tjänare, alla som är rustade för krig, ska gå över floden och strida inför Jehova,+ precis som du har sagt, herre.”

28 Mose gav då befallning om dem till prästen Eleạsar, till Josua, Nuns son, och till släktöverhuvudena i Israels stammar. 29 Mose sa till dem: ”Om alla gaditer och rubeniter som är rustade för krig inför Jehova går över Jordan tillsammans med er och ni erövrar landet, då ska ni ge dem Gilead som deras landområde.+ 30 Men om de inte rustar sig och drar över tillsammans med er, då ska de bosätta sig bland er i Kanaan.”

31 Då svarade gaditerna och rubeniterna: ”Det Jehova har sagt till dina tjänare, det ska vi göra. 32 Vi ska rusta oss och dra över till Kanaan inför Jehova,+ men det område som vi får som egendom* kommer att vara på den här sidan Jordan.” 33 Mose gav amoréerkungen Sihons rike+ och Basans kung Ogs rike+ till Gads stam och Rubens stam+ och ena hälften av Josefs son Manasses stam.+ De fick de landområden som hörde till städerna i dessa områden och även städerna runt omkring.

34 Och gaditerna byggde* Dibon,+ Ạtarot,+ Ạroer,+ 35 Atrot-Sofan, Jaser,+ Jogbẹha,+ 36 Bet-Nimra+ och Bet-Haran,+ befästa städer, och de byggde stenfållor åt hjordarna. 37 Och rubeniterna byggde Hesbon,+ Eleạle,+ Kirjatạjim,+ 38 Nebo+ och Baal-Meon+ (deras namn ändrades) och Sibma. De gav nya namn till de städer som de återuppbyggde.

39 Avkomlingarna till Makir,+ Manasses son, drog ut mot Gilead och intog området och drev bort de amoréer som bodde där. 40 Så Mose gav Gilead åt Manasses son Makirs avkomlingar, och de bosatte sig där.+ 41 Och Jair, en av Manasses avkomlingar, drog ut och intog tältbyarna i Gilead, och han kallade dem Havot-Jair.*+ 42 Och Noba drog ut och intog Kenat och dess underlydande* städer. Han uppkallade staden efter sig själv, Noba.

33 Israels folk färdades etappvis när de drog ut ur Egypten,+ grupp för grupp,*+ under Moses och Arons ledning.+ 2 På Jehovas befallning skrev Mose upp alla lägerplatser, etapp för etapp. Deras vandring från plats till plats delades upp i dessa etapper:+ 3 De bröt upp från Rạmeses+ på femtonde dagen i första månaden.+ Dagen efter påsken+ drog israeliterna segervissa* ut inför ögonen på alla egyptierna. 4 Samtidigt höll egyptierna på att begrava alla sina förstfödda som Jehova hade dödat,+ för Jehova hade verkställt sin dom över deras gudar.+

5 Israeliterna bröt alltså upp från Rạmeses och slog läger i Sukkot.+ 6 Sedan bröt de upp från Sukkot och slog läger i Etham,+ som gränsar till vildmarken. 7 Därefter bröt de upp från Etham och vände tillbaka mot Pi-Hạhirot, där man har Baal-Sefon inom synhåll,+ och de slog läger framför Migdol.+ 8 Sedan bröt de upp från Pi-Hạhirot och gick rakt igenom havet+ till vildmarken,+ och de vandrade tre dagsresor i Ethams vildmark+ och slog läger i Marah.+

9 De bröt upp från Marah och kom till Elim. Där fanns det 12 vattenkällor och 70 palmer, och de slog läger där.+ 10 De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet. 11 Och de bröt upp från Röda havet och slog läger i Sins vildmark.+ 12 Sedan bröt de upp från Sins vildmark och slog läger i Dofka. 13 Och de bröt upp från Dofka och slog läger i Alus. 14 Därefter bröt de upp från Alus och slog läger i Rẹfidim,+ där det inte fanns något vatten som folket kunde dricka. 15 Sedan bröt de upp från Rẹfidim och slog läger i Sinais vildmark.+

16 De bröt upp från Sinais vildmark och slog läger i Kịbrot-Hattaava.+ 17 Sedan bröt de upp från Kịbrot-Hattaava och slog läger i Hạserot.+ 18 De bröt upp från Hạserot och slog läger i Ritma. 19 Därefter bröt de upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres. 20 Och de bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna. 21 De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa. 22 Sedan bröt de upp från Rissa och slog läger i Kehelạta. 23 Därefter bröt de upp från Kehelạta och slog läger vid berget Sefer.

24 De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harạda. 25 Sedan bröt de upp från Harạda och slog läger i Mạkhelot. 26 Och de bröt upp+ från Mạkhelot och slog läger i Tahat. 27 De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera. 28 Sedan bröt de upp från Tera och slog läger i Mitka. 29 Och de bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmọna. 30 Därefter bröt de upp från Hasmọna och slog läger i Mọserot. 31 Sedan bröt de upp från Mọserot och slog läger i Bẹne-Jạakan.+ 32 Och de bröt upp från Bẹne-Jạakan och slog läger i Hor-Haggịdgad. 33 Sedan bröt de upp från Hor-Haggịdgad och slog läger i Jotbạta.+ 34 De bröt upp från Jotbạta och slog läger i Abrọna. 35 Sedan bröt de upp från Abrọna och slog läger i Esjon-Geber.+ 36 Därefter bröt de upp från Esjon-Geber och slog läger i Kades, i Zins vildmark.+

37 Sedan bröt de upp från Kades och slog läger vid berget Hor,+ på gränsen till Edom. 38 På Jehovas befallning gick prästen Aron upp på berget Hor, och där dog han, på första dagen i femte månaden under det 40:e året efter att israeliterna hade dragit ut ur Egypten.+ 39 Aron var 123 år när han dog på berget Hor.

40 Arads kung,+ kanaanén som bodde i Negev i Kanaan, fick höra talas om att israeliterna var på väg.

41 Med tiden bröt de upp från berget Hor+ och slog läger i Salmọna. 42 Sedan bröt de upp från Salmọna och slog läger i Punon. 43 Därefter bröt de upp från Punon och slog läger i Obot.+ 44 Och de bröt upp från Obot och slog läger i Ịje-Ạbarim, vid gränsen till Moab.+ 45 Sedan bröt de upp från Ijim* och slog läger i Dibon-Gad.+ 46 Och de bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Ạlmon-Diblatạjim. 47 Sedan bröt de upp från Ạlmon-Diblatạjim och slog läger i Ạbarimbergen,+ vid Nebo.+ 48 Till sist bröt de upp från Ạbarimbergen och slog läger på Moabs ökenslätter vid Jordan, mitt emot Jeriko.+ 49 De bodde kvar i lägret vid Jordan, och det sträckte sig från Bet-Jẹsimot till Abel-Sittim+ på Moabs ökenslätter.

50 Jehova talade till Mose på Moabs ökenslätter vid Jordan, mitt emot Jeriko, och han sa: 51 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska nu gå över Jordan och in i Kanaan.+ 52 Ni ska fördriva alla invånare i landet och krossa alla deras stenstatyer+ och metallstatyer*+ och förstöra alla deras heliga offerhöjder.+ 53 Och ni ska inta landet och bo där, för jag ska ge landet åt er som er egendom.+ 54 Det land som era släkter har fått som egendom ska ni fördela genom lottkastning.+ Till de större grupperna ska ni utöka landområdet,* och till de mindre grupperna ska ni minska landområdet.+ Alla ska få sitt landområde efter lottens utslag. Ni ska få era områden som egendom* i enlighet med era stammar.*+

55 Men om ni inte driver bort invånarna i landet,+ då kommer de som får stanna kvar att bli som taggar i ögonen på er och törnen i sidan, och de ska göra livet svårt för er i landet där ni ska bo.+ 56 Och det jag hade tänkt göra mot dem ska jag göra mot er.’”+

34 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Ge följande instruktioner till israeliterna: ’Ni ska dra in i Kanaan,+ det land som ni ska få som egendom.* Detta ska vara landets gränser:+

3 Er södra gräns ska sträcka sig från Zins vildmark längs med Edom. Gränsen ska börja vid Salthavets* yttersta ände,+ i öster. 4 Den ska böja av och gå söder om Akrạbbimstigningen,+ förbi Zin, och dess bortersta punkt ska vara söder om Kạdes-Barnẹa.+ Sedan ska den sträcka sig mot Hasar-Addar+ och fortsätta till Asmon. 5 Gränsen ska ändra riktning vid Asmon mot Egyptens flodbädd,* och den ska sluta vid havet.*+

6 Er västra gräns ska vara Stora havet* och kusten. Detta ska vara er västra gräns.+

7 Detta ska vara er norra gräns: Från Stora havet ska gränsen dras till berget Hor. 8 Från berget Hor ska gränsen dras till Lebo-Hamat,*+ och gränsens bortersta punkt ska vara vid Sedad.+ 9 Och gränsen ska sträcka sig till Sifron, och den ska sluta vid Hasar-Enan.+ Detta ska vara er norra gräns.

10 Den östra gränsen ska dras från Hasar-Enan till Sefam. 11 Och från Sefam ska gränsen sträcka sig till Ribla öster om Ajin, och gränsen ska gå vidare ner och korsa sluttningen öster om Kịnneretsjön.*+ 12 Gränsen ska sträcka sig längs Jordan och sluta vid Salthavet.+ Detta ska vara gränserna runt det land som ska bli ert.’”+

13 Mose sa till israeliterna: ”Detta är det land som ni ska fördela mellan er genom lottkastning,+ det land som de nio och en halv stammarna ska få enligt Jehovas befallning. 14 Rubeniternas stam* och gaditernas stam* och halva Manasses stam har redan fått sitt landområde.*+ 15 De två och en halv stammarna har fått sitt landområde öster om Jordan, mot soluppgången, mitt emot Jeriko.”+

16 Jehova sa vidare till Mose: 17 ”Detta är namnen på de män som ska fördela landet mellan er: prästen Eleạsar+ och Josua,+ Nuns son. 18 Och ni ska låta en hövding ur varje stam hjälpa till med att fördela era landområden.+ 19 Detta är namnen på dem: från Judas stam+ Kaleb,+ Jefụnnes son, 20 från Simeons stam+ Shẹmuel, Ạmmihuds son, 21 från Benjamins stam+ Ẹlidad, Kislons son, 22 från Dans stam+ hövdingen Bukki, Joglis son, 23 av Josefs söner:+ från Manasses stam+ hövdingen Hạnniel, Efods son, 24 och från Efraims stam+ hövdingen Kẹmuel, Siftans son, 25 från Sẹbulons stam+ hövdingen Elisạfan, Parnaks son, 26 från Isạskars stam+ hövdingen Pạltiel, Assans son, 27 från Asers stam+ hövdingen Ạhihud, Sẹlomis son, 28 och från Nạftalis stam+ hövdingen Pẹdael, Ạmmihuds son.” 29 Detta är de som enligt Jehovas befallning skulle fördela Kanaans land mellan israeliterna.+

35 Jehova sa sedan till Mose på Moabs ökenslätter vid Jordan,+ mitt emot Jeriko: 2 ”Säg till israeliterna att de ska ge leviterna städer i sitt landområde.*+ De ska också ge leviterna betesmark runt städerna.+ 3 Städerna ska de bo i, och betesmarkerna ska de ha till sin boskap, sina andra djur och sin egendom. 4 Betesmarkerna runt städerna som ni ger leviterna ska från stadsmuren sträcka sig 1 000 alnar* åt alla håll. 5 Utanför staden ska ni på östra sidan mäta upp 2 000 alnar, på södra sidan 2 000 alnar, på västra sidan 2 000 alnar och på norra sidan 2 000 alnar, med staden i mitten. Detta ska vara betesmarkerna som hör till deras städer.

6 Av leviternas städer ska sex vara asylstäder,+ så att den som dödar någon ska kunna fly dit,+ och dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. 7 Ni ska alltså ge leviterna sammanlagt 48 städer med tillhörande betesmarker.+ 8 De städer som ni ger dem ska tas från de andra israeliterna.+ Från en större stam ska ni ta många, och från en mindre stam ska ni ta få.+ Antalet städer som varje stam ska ge leviterna ska stå i förhållande till det landområde* som stammen har fått.”

9 Jehova sa vidare till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska nu gå över Jordan och in i Kanaan.+ 11 Ni ska välja ut lättillgängliga städer som asylstäder, dit den som ouppsåtligt dödat någon* kan fly.+ 12 I de städerna ska han kunna söka skydd, så att blodshämnaren+ inte dödar honom innan han har ställts inför församlingens domstol.*+ 13 Detta ska vara syftet med de sex asylstäder som ni väljer. 14 Ni ska välja ut tre städer som asylstäder på den här sidan Jordan+ och tre städer i Kanaan.+ 15 I de här sex städerna kan israeliterna, invandrarna+ och de som bor tillfälligt bland folket söka skydd. Den som ouppsåtligt dödat någon* kan fly dit.+

16 Men om någon slår någon med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och ska straffas med döden.+ 17 Om han slår honom med en sten som går att döda med och han dör, är han en mördare och ska straffas med döden. 18 Om han slår honom med ett föremål av trä som går att döda med och han dör, är han en mördare och ska straffas med döden.

19 Det är blodshämnaren som ska döda mördaren. När han träffar på honom ska han döda honom. 20 Om någon knuffar någon av hat eller kastar något på honom med ont uppsåt* och han dör,+ 21 eller om någon slår någon av hat och han dör, då ska gärningsmannen straffas med döden. Han är en mördare. Blodshämnaren ska döda mördaren när han träffar på honom.

22 Men om han bara råkade knuffa till honom utan att hata honom eller om han kastade något föremål utan ont uppsåt*+ 23 eller om han tappade en sten på honom utan att se honom och utan att vara hans fiende eller vilja honom illa och han dör, 24 då ska domarna* följa dessa föreskrifter när de dömer mellan gärningsmannen och blodshämnaren.+ 25 De ska rädda dråparen undan blodshämnaren och föra tillbaka honom till den asylstad som han hade flytt till. Där ska han stanna tills översteprästen dör, han som är smord med den heliga oljan.+

26 Men om dråparen skulle gå utanför gränsen till asylstaden som han har flytt till 27 och blodshämnaren hittar honom utanför asylstadens gräns och dödar honom, då vilar ingen blodskuld på blodshämnaren. 28 Dråparen måste nämligen stanna kvar i asylstaden tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får han återvända till den mark han äger.+ 29 Den här lagen ska gälla för er i generation efter generation, var ni än bor.

30 Den som dödar någon får bara straffas med döden+ efter vittnens uppgifter,*+ men det räcker inte med en enda persons vittnesmål för att han ska straffas med döden. 31 Ni får inte ta emot någon lösensumma för en mördares liv. Han förtjänar att dö och ska straffas med döden.+ 32 Och ni får inte ta emot en lösensumma för någon som har flytt till en asylstad och låta honom återvända hem till sitt landområde innan översteprästen har dött.

33 Ni får inte vanhelga det land som ni bor i, och blod vanhelgar landet.+ Landet kan inte få försoning för det blod som utgjutits där annat än genom blodet från den som utgöt det.+ 34 Ni får inte orena det land som ni bor i, det land där jag har min boning. För jag, Jehova, bor mitt ibland Israels folk.’”+

36 Släktöverhuvudena för Gileads avkomlingar trädde sedan fram. Gilead var son till Makir,+ Manasses son, och hörde alltså till Josefs söners släkter. De vände sig till Mose och hövdingarna, israeliternas släktöverhuvuden, 2 och sa: ”Jehova befallde dig, herre, att ge landet som egendom* till israeliterna och fördela det genom lottkastning,+ och du fick befallning av Jehova att ge vår broder Sẹlofhads arv till hans döttrar.+ 3 Om de gifter sig med män från andra israelitiska stammar, så kommer deras arv att tas bort från våra fäders egendom och tillfalla deras nya stam, och då skulle vi mista en del av vår egendom. 4 Och när israeliternas jubelår+ kommer läggs kvinnornas arv till deras nya stam, så att deras landområde* går förlorat för vår fädernestam.”

5 På Jehovas befallning gav Mose då israeliterna följande anvisning: ”Josefs söners stam har rätt. 6 Detta är den befallning som Jehova har gett om Sẹlofhads döttrar: ’De får gifta sig med vem de vill, bara det är någon som tillhör en släkt i deras fars stam. 7 Israeliternas landområden får inte övergå från en stam till en annan, för alla israeliter ska behålla sin fädernestams egendom. 8 En dotter som får ärva ett landområde bland Israels stammar måste gifta sig med någon i sin fars stam,+ så att israeliterna kan behålla sina förfäders egendom. 9 Inget landområde får övergå från en stam till en annan, för Israels stammar ska behålla sina egna egendomar.’”

10 Sẹlofhads döttrar gjorde som Jehova hade befallt Mose.+ 11 Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noah, Sẹlofhads döttrar,+ gifte sig med söner till sina farbröder. 12 De gifte sig med män som tillhörde Manasses, Josefs sons, släkter, så att deras landområde stannade kvar inom deras fars stam.

13 Detta är de lagar* och bud som Jehova gav israeliterna genom Mose på Moabs ökenslätter vid Jordan, mitt emot Jeriko.+