ESRA

1 I den persiske kungen Kyros*+ första år påverkade Jehova Kyros tankar* för att Jehovas ord genom Jeremia+ skulle uppfyllas. Kungen lät därför följande kungörelse gå ut i hela sitt rike, både muntligt och skriftligt:+

2 ”Detta är vad Kyros, kung av Persien, säger: ’Jehova, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken,+ och han har gett mig i uppdrag att bygga ett hus åt honom i Jerusalem,+ som ligger i Juda. 3 Alla ni som tillhör hans folk, må er Gud vara med er. Ni kan dra upp till Jerusalem i Juda och återuppbygga Jehovas, Israels Guds, hus. Han är den sanne Guden, som hade sitt hus i Jerusalem.* 4 Var och en som lever i landsflykt+ ska få hjälp av invånarna på sin ort, oavsett var han bor. De ska ge honom silver och guld, ägodelar och boskap tillsammans med frivilliga offergåvor till den sanne Gudens hus,+ som var i Jerusalem.’”

5 Judas och Benjamins släktöverhuvuden och prästerna och leviterna, alla som den sanne Guden hade motiverat,* gjorde sig då beredda att återvända och bygga upp Jehovas hus i Jerusalem. 6 Alla runt omkring dem bidrog* med föremål av silver och guld, ägodelar och boskap och värdesaker, förutom alla de frivilliga offergåvorna.

7 Dessutom hämtade kung Kyros fram de föremål som Nebukadnẹssar hade tagit från Jehovas hus i Jerusalem och ställt i sin guds hus.+ 8 Kung Kyros av Persien lät skattmästaren Mịtredat hämta dem och göra en förteckning över dem åt Sesbạssar,*+ Judas hövding.

9 Antalet var: 30 korgformade guldkärl, 1 000 korgformade silverkärl, 29 reservkärl, 10 30 små guldskålar, 410 små silverskålar och 1 000 andra föremål. 11 Sammanlagt var det 5 400 föremål av guld och silver. Allt detta tog Sesbạssar med sig när folket återvände+ från Babylon till Jerusalem.

2 Detta är en förteckning över dem från provinsen* som återvände till Jerusalem och Juda från Babylon,+ dit Nebukadnẹssar, Babylons kung, hade deporterat+ dem. De återvände var och en till sin egen stad,+ 2 och de kom tillsammans med Serubbạbel,+ Jesụa,+ Nehemja, Serạja, Reelạja, Mọrdokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baạnah.

Antalet israelitiska män var:+ 3 Paros söner:* 2 172; 4 Sefạtjas söner: 372; 5 Arahs söner:+ 775; 6 Pahat-Moabs söner,+ av Jesụas och Joabs söner: 2 812; 7 Elams söner:+ 1 254; 8 Sattus söner:+ 945; 9 Sakkajs söner: 760; 10 Banis söner: 642; 11 Bẹbais söner: 623; 12 Asgads söner: 1 222; 13 Adonịkams söner: 666; 14 Bigvajs söner: 2 056; 15 Adins söner: 454; 16 Aters söner, av Hiskia: 98; 17 Besajs söner: 323; 18 Joras söner: 112; 19 Hasums söner:+ 223; 20 Gibbars söner: 95; 21 Betlehems söner: 123; 22 männen från Netọfa: 56; 23 männen från Ạnatot:+ 128; 24 Ạsmavets söner: 42; 25 Kịrjat-Jẹarims, Kefịras och Bẹerots söner: 743; 26 Ramas+ och Gebas+ söner: 621; 27 männen från Mikmas: 122; 28 männen från Betel och Aj:+ 223; 29 Nebos söner:+ 52; 30 Magbis söner: 156; 31 den andre Elams söner: 1 254; 32 Harims söner: 320; 33 Lods, Hadids och Onos söner: 725; 34 Jerikos söner: 345; 35 Senạas söner: 3 630.

36 Prästerna:+ Jedạjas+ söner av Jesụas+ släkt: 973; 37 Immers söner:+ 1 052; 38 Pashurs söner:+ 1 247; 39 Harims söner:+ 1 017.

40 Leviterna:+ Jesụas och Kạdmiels söner,+ av Hodạvjas söner: 74. 41 Sångarna:+ Asafs söner:+ 128. 42 Portvaktarnas+ söner: Sallums söner, Aters söner, Talmons+ söner, Akkubs+ söner, Hatịtas söner, Sọbais söner: sammanlagt 139.

43 Tempeltjänarna:*+ Sihas söner, Hasụfas söner, Tạbbaots söner, 44 Keros söner, Siạhas söner, Padons söner, 45 Lebạnas söner, Hagạbas söner, Akkubs söner, 46 Hagabs söner, Salmajs söner, Hanans söner, 47 Giddels söner, Gahars söner, Reạjas söner, 48 Resins söner, Nekọdas söner, Gassams söner, 49 Ussas söner, Pasẹas söner, Besajs söner, 50 Asnas söner, meuniterna, Nẹfusims söner, 51 Bakbuks söner, Hakụfas söner, Harhurs söner, 52 Basluts söner, Mehịdas söner, Harsas söner, 53 Barkos söner, Sisẹras söner, Temahs söner, 54 Nesịas söner, Hatịfas söner.

55 Salomos tjänares söner: Sotajs söner, Sọferets söner, Perụdas söner,+ 56 Jaạlahs söner, Darkons söner, Giddels söner, 57 Sefạtjas söner, Hattils söner, Pọkeret-Hassebạjims söner, Amis söner.

58 Tempeltjänarna* och Salomos tjänares söner var sammanlagt 392.

59 Följande gav sig av från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kẹrub, Addon och Immer, men de kunde inte bekräfta vilken släkt de tillhörde, att de verkligen var israeliter:+ 60 Delạjas söner, Tobịas söner, Nekọdas söner: 652. 61 Och av prästernas söner: Habạjas söner, Hakkos söner,+ Barsịllajs söner, han som gifte sig med en av gileaditen Barsịllajs+ döttrar och blev uppkallad efter hennes släkt. 62 De sökte efter sitt släktregister för att fastställa sin härstamning, men de kunde inte hitta det och fick därför inte tjäna som präster.*+ 63 Ståthållaren* sa att de inte fick äta av de högheliga offergåvorna+ förrän en präst kunde rådfråga urịm och tummịm.+

64 Sammanlagt var det 42 360+ israelitiska män, 65 förutom 7 337 slavar och slavinnor. De hade också 200 sångare och sångerskor. 66 De tog med sig 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.

68 Och när de kom fram till Jehovas hus i Jerusalem gav några av släktöverhuvudena frivilliga gåvor+ till den sanne Gudens hus, för att det skulle byggas upp igen på samma plats.+ 69 De gav så mycket de hade råd med: 61 000 gulddrakmer,* 5 000 silverminor*+ och 100 prästklädnader. 70 Och prästerna, leviterna, sångarna, portvaktarna, tempeltjänarna* och resten av folket bosatte sig i sina städer. Alla israeliter slog sig ner i sina städer.+

3 När sjunde månaden+ kom och israeliterna* befann sig i sina städer samlades de allihop* i Jerusalem. 2 Jesụa,+ Jehosạdaks son, och hans medpräster och Serubbạbel,+ Seạltiels+ son, och hans bröder började då bygga altaret åt Israels Gud så att man kunde offra brännoffer på det, enligt anvisningarna i gudsmannen Moses lag.+

3 De byggde upp altaret där det hade stått förut, trots rädslan för de omgivande folken.+ Och de offrade brännoffer åt Jehova på det, morgonens och kvällens brännoffer.+ 4 Sedan firade de lövhyddohögtiden enligt det som stod skrivet i lagen,+ och dag efter dag offrade de det bestämda antalet brännoffer.+ 5 Därefter offrade de det dagliga brännoffret+ och offren för nymånarna+ och för alla Jehovas heliga högtider.+ Dessutom offrades frivilliga gåvor+ som var och en bar fram åt Jehova. 6 Från och med första dagen i sjunde månaden+ började de offra brännoffer åt Jehova, trots att grunden till Jehovas tempel ännu inte hade blivit lagd.

7 Sedan gav de pengar åt stenhuggarna+ och hantverkarna.+ Och åt sidonierna och tyrierna gav de matvaror, dryck och olja för att de skulle föra cederstockar sjövägen från Libanon till Joppe,+ allt i enlighet med tillståndet de hade fått av Kyros, Persiens kung.+

8 I andra månaden under det andra året efter ankomsten till den sanne Gudens hus i Jerusalem sattes arbetet i gång av Serubbạbel, Seạltiels son, och Jesụa, Jehosạdaks son, och resten av deras bröder: prästerna, leviterna och alla som hade kommit till Jerusalem efter fångenskapen.+ Leviter som var 20 år och äldre fick uppgiften att ha tillsyn över arbetet på Jehovas hus. 9 Jesụa, hans söner och hans bröder, och Kạdmiel och hans söner, Judas söner, hjälptes åt att ha tillsyn över dem som arbetade på den sanne Gudens hus. Det gjorde även Hẹnadads söner+ och deras söner och deras bröder, leviterna.

10 När grunden till Jehovas tempel var lagd+ steg prästerna fram i ämbetskläder och med trumpeter,+ och leviterna, Asafs söner, steg fram med cymbaler för att lovprisa Jehova enligt Davids, Israels kungs, anvisningar.+ 11 De lovprisade och tackade Jehova i växelsång+ och sjöng: ”För han är god, hans lojala kärlek till Israel varar för evigt.”+ Och hela folket började jubla högt och lovprisa Jehova för att grunden till Jehovas hus var på plats. 12 Många präster, leviter och släktöverhuvuden som var så gamla att de hade sett det förra templet+ grät högljutt när de såg grunden, men många andra ropade ut sin glädje.+ 13 Man kunde inte höra skillnaden på glädjerop och gråt, för ljudet var så högt att det hördes vida omkring.

4 Nu fick Judas och Benjamins fiender+ höra att de som hade återvänt från landsflykten+ höll på att bygga ett tempel åt Jehova, Israels Gud. 2 Då gick de genast till Serubbạbel och släktöverhuvudena och sa: ”Vi vill bygga tillsammans med er, för vi tillber* också er Gud.+ Vi har offrat till honom ända sedan den assyriske kungen Esarhạddons+ dagar, han som förde oss hit.”+ 3 Men Serubbạbel och Jesụa och Israels andra släktöverhuvuden sa: ”Ni har ingen rätt att delta i arbetet med att bygga ett hus åt vår Gud.+ Det är vi och inga andra som ska bygga det åt Jehova, Israels Gud, precis som Kyros, Persiens kung, har befallt oss.”+

4 Då gjorde invånarna i landet allt för att slå ner modet på Judas folk och avskräcka dem från att bygga.+ 5 De betalade rådgivare för att hindra deras planer+ så länge Kyros, kungen i Persien, levde och ända tills Dareios,*+ kungen i Persien, började regera. 6 I början av Ahasvẹros regering skrev de en anklagelse mot invånarna i Juda och Jerusalem. 7 Och när Artaxẹrxes var kung i Persien skrev Bislam, Mịtredat, Tạbeel och de övriga av hans kolleger till Artaxẹrxes. Brevet översattes till arameiska+ och skrevs med arameiska bokstäver.*

8 * Högste regeringsämbetsmannen Rehum och skrivaren Simsaj skrev ett brev till kung Artaxẹrxes angående Jerusalem. 9 (Avsändare var regeringsämbetsmannen Rehum, skrivaren Simsaj och de övriga av deras kolleger, domarna och underståthållarna, sekreterarna, folket från Erek,+ babylonierna, folket från Susa,+ det vill säga elamiterna,+ 10 resten av de nationer som den store och högt ärade Asenạppar förflyttade till Samarias städer+ och de övriga folken väster om Eufrat.*) 11 Det här är en avskrift av brevet de sände:

”Till kung Artaxẹrxes från dina tjänare, männen väster om Eufrat:* 12 Vi önskar informera kungen om att judarna som gav sig i väg från dig har kommit fram till Jerusalem. De är nu i full färd med att bygga upp den rebelliska och onda staden. De arbetar på murarna,+ och de reparerar även grunderna. 13 Men om Jerusalem och dess murar byggs upp kommer folket varken att betala skatt,+ avgifter eller tull. Och detta kommer att minska inkomsterna till kungarnas skattkamrar. 14 Eftersom vår lön utgår från kungen* och det är vår skyldighet att skydda dina intressen, skriver vi nu för att informera dig, 15 så att man kan göra efterforskningar i dina förfäders krönikor.+ Där kommer du att se att Jerusalem är en upprorisk stad som vållar kungar och provinser skada. Det har funnits rebeller i staden ända sedan forna tider. Det var därför den jämnades med marken.+ 16 Vi vill uppmärksamma kungen på att om Jerusalem och dess murar byggs upp kommer du inte att ha någon kontroll över* området väster om Eufrat.”*+

17 Kungen sände då följande svar till högste regeringsämbetsmannen Rehum, skrivaren Simsaj, de övriga av deras kolleger som bodde i Samaria och de andra som bodde väster om Eufrat:*

”Var hälsade! 18 Den officiella skrivelse ni sände till oss har blivit tydligt uppläst* för mig. 19 På min order har man gjort efterforskningar och sett att ända sedan forna tider har Jerusalem satt sig upp mot kungar, och det har varit uppror och revolter.+ 20 Staden har haft starka kungar som har regerat över hela området väster om Eufrat,* och de har krävt skatt, avgifter och tull. 21 Utfärda nu en befallning om att arbetet ska upphöra, så att staden inte blir återuppbyggd förrän jag utfärdar en ny befallning. 22 Se noga till att min order verkställs, så att inte kungens intressen skadas ytterligare.”+

23 En avskrift av kung Artaxẹrxes officiella skrivelse lästes upp för Rehum, skrivaren Simsaj och deras kolleger, och de gav sig genast av till judarna i Jerusalem och stoppade arbetet med våld. 24 Därför upphörde arbetet på Guds hus i Jerusalem, och det låg nere till det andra året av den persiske kungen Dareios regering.+

5 Då profeterade Haggaj+ och Sakarja,+ sonson till Iddo,+ för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, han som var med* dem. 2 Och Serubbạbel,+ Seạltiels son, och Jesụa,+ Jehosạdaks son, började återuppbygga Guds hus+ i Jerusalem. Guds profeter var med dem och gav dem stöd.+ 3 Vid den tiden kom Tạttenaj, ståthållaren väster om Eufrat,* och Shẹtar-Bọsenaj och deras kolleger till dem och frågade: ”Vem har utfärdat en befallning om att ni ska bygga detta hus och färdigställa detta byggnadsverk?”* 4 Sedan frågade de: ”Vad heter de män som arbetar på byggnaden?” 5 Men Gud vakade över* judarnas äldste,+ så arbetet fick fortsätta medan man skickade en rapport till Dareios och väntade på att han skulle svara genom en officiell skrivelse.

6 Det här är en avskrift av det brev som Tạttenaj, ståthållaren väster om Eufrat,* och Shẹtar-Bọsenaj och hans kolleger, underståthållarna väster om Eufrat,* sände till kung Dareios. 7 I rapporten skrev de följande:

”Till kung Dareios:

Var hälsad! 8 Vi vill informera kungen om att vi besökte provinsen Juda och såg att den store Gudens tempel håller på att byggas. Stora stenblock rullas på plats och stockar läggs in i väggarna. Arbetet utförs med iver och går hela tiden framåt. 9 Vi frågade deras äldste: ’Vem har utfärdat en befallning om att ni ska bygga detta hus och färdigställa detta byggnadsverk?’*+ 10 Vi frågade också vad de hette för att kunna skriva upp namnen på de män som leder arbetet och informera dig om det.

11 Detta är det svar de gav: ’Vi är tjänare åt himlens och jordens Gud, och vi håller på att återuppbygga det tempel som byggdes för många år sedan, det som byggdes och färdigställdes av en stor kung i Israel.+ 12 Men eftersom våra förfäder förargade himlens Gud+ lät han kaldén Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, besegra dem. Nebukadnẹssar förstörde templet+ och deporterade folket till Babylon.+ 13 Men under Kyros, Babylons kungs, första år utfärdade Kyros en befallning om att återuppbygga Guds hus i Jerusalem.+ 14 Dessutom tog Kyros fram guld- och silverkärlen som hade tillhört Guds hus i Jerusalem och som Nebukadnẹssar hade tagit till templet i Babylon.+ Han gav dem åt Sesbạssar,*+ som han hade gjort till ståthållare.+ 15 Kyros sa till honom: ”Ta med dig kärlen. För dem till templet i Jerusalem och bygg upp Guds hus på samma plats igen.”+ 16 Sesbạssar kom då och lade grunden till Guds hus,+ som är i Jerusalem. Sedan dess har man arbetat på det, men det är ännu inte färdigt.’+

17 Om kungen anser det vara lämpligt bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare där i Babylon och se om kung Kyros verkligen utfärdade en befallning om att återuppbygga templet i Jerusalem.+ Meddela oss sedan kungens beslut i frågan.”

6 Då gav kung Dareios order om att man skulle göra efterforskningar i arkivet i Babylon där skatterna förvarades. 2 Och i borgen i Ekbạtana i provinsen Medien fann man en bokrulle med ett memorandum, och med det som grund skrevs följande:

3 ”Under kung Kyros första år utfärdade han en befallning om Guds hus i Jerusalem:+ ’Låt templet bli återuppbyggt så att man kan frambära slaktoffer där. Huset ska få en stabil grund, och det ska vara 60 alnar högt* och 60 alnar brett.+ 4 Det ska ha tre lager stenblock och ett lager timmer.+ Kostnaderna täcks av kungens hus.+ 5 Och man ska lämna tillbaka guld- och silverkärlen som Nebukadnẹssar tog från Guds hus i Jerusalem och förde till Babylon,+ så att de kan stå på sin plats i templet i Jerusalem och förvaras i Guds hus.’+

6 Till Tạttenaj, ståthållare väster om Eufrat,* och till Shẹtar-Bọsenaj samt till era kolleger, underståthållarna väster om Eufrat,*+ säger jag därför: Håll er borta därifrån. 7 Hindra inte arbetet på templet. Judarnas ståthållare och judarnas äldste ska återuppbygga templet på dess ursprungliga plats. 8 Jag utfärdar härmed en befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste, så att templet kan återuppbyggas: Ersättning för kostnaderna ska omgående betalas till dessa män från den kungliga skattkammaren,+ från skatten som drivs in väster om Eufrat,* så att arbetet kan fortsätta utan avbrott.+ 9 Och allt det som prästerna i Jerusalem säger att de behöver ska man ge dem varje dag utan undantag – ungtjurar,+ baggar+ och lamm+ till brännoffren åt himlens Gud samt vete,+ salt,+ vin+ och olja+ – 10 så att de alltid kan frambära offer till himlens Gud och kan be för kungen och hans söner.+ 11 Min befallning är också att om någon bryter mot detta ska man riva loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den, och hans hus ska bli en offentlig latrin.* 12 Och må den Gud som väljer att fästa sitt namn vid templet+ störta varje kung och folk som försöker överträda denna förordning och förstöra templet i Jerusalem. Det är jag, Dareios, som utfärdar denna befallning. Verkställ den omgående.”

13 Tạttenaj, ståthållaren väster om Eufrat,* Shẹtar-Bọsenaj+ och deras kolleger gjorde då genast som kung Dareios hade befallt. 14 Och judarnas äldste fortsatte att bygga med framgång+ eftersom de blev uppmuntrade av profeten Haggaj+ och profeten Sakarja,+ Iddos sonson. De byggde färdigt templet precis som Israels Gud hade sagt+ och enligt befallningen från Kyros+ och Dareios+ och Artaxẹrxes+ av Persien. 15 Templet blev färdigt den tredje dagen i månaden adar* under kung Dareios sjätte regeringsår.

16 Israeliterna, prästerna, leviterna+ och de andra som kommit tillbaka från fångenskapen invigde* sedan Guds hus med stor glädje. 17 Och vid invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm. Dessutom offrades 12 bockar som ett syndoffer för hela Israel, en bock för var och en av de 12 stammarna.+ 18 Och man insatte prästerna enligt deras avdelningar och leviterna enligt deras avdelningar för att utföra tjänst för Gud i Jerusalem,+ precis som det är föreskrivet i Moses bok.+

19 De som hade återvänt från Babylon firade påsken den 14:e dagen i första månaden.+ 20 Alla präster och leviter utan undantag hade renat sig,+ och de slaktade påskoffret för dem som återvänt, för sina medpräster och för sig själva. 21 Sedan åt de av offret, både israeliterna som hade återvänt och alla som hade avskilt sig från orenheten hos nationerna i landet och slutit sig till dem för att tillbe* Jehova, Israels Gud.+ 22 De firade också det osyrade brödets högtid+ i sju dagar med glädje, för Jehova gav dem stor anledning att glädja sig. Han hade gjort Assyriens kung positivt inställd+ så att han gav dem stöd* i arbetet på den sanne Gudens, Israels Guds, hus.

7 Efter dessa händelser, under den persiske kungen Artaxẹrxes*+ regering, återvände Esra.*+ Han var son till Serạja,+ son till Asarja, son till Hilkia,+ 2 son till Sallum, son till Sadok, son till Ạhitub, 3 son till Amarja, son till Asarja,+ son till Mẹrajot, 4 son till Serạhja, son till Ussi, son till Bukki, 5 son till Abisụa, son till Pịnehas,+ son till Eleạsar,+ son till översteprästen* Aron.+ 6 Denne Esra återvände alltså från Babylon. Han var en avskrivare* som var mycket insatt i* Moses lag,+ den lag som Jehova, Israels Gud, hade gett. Kungen gav honom allt han bad om, för Jehova, hans Gud, var med honom.

7 Några av israeliterna, prästerna, leviterna,+ sångarna,+ portvaktarna+ och tempeltjänarna*+ gav sig av till Jerusalem tillsammans med Esra under kung Artaxẹrxes sjunde år. 8 Och Esra kom till Jerusalem i femte månaden under kungens sjunde år. 9 På första dagen i första månaden lämnade han Babylon, och han kom fram till Jerusalem den första dagen i femte månaden, eftersom hans Gud var med honom.+ 10 Esra var inriktad* på att rådfråga Jehovas lag och att handla efter den+ och att undervisa israeliterna om lagen och dess förordningar.+

11 Detta är en avskrift av det brev som kung Artaxẹrxes gav prästen och avskrivaren* Esra, som var en skicklig forskare i* Jehovas lagar och bud till Israel:

12 * ”Artaxẹrxes,+ kungarnas kung, till prästen Esra, avskrivaren av himlens Guds lag: Må du ha stor frid. 13 Jag har befallt att alla i mitt rike som tillhör Israels folk och deras präster och leviter och som är villiga att följa med dig till Jerusalem ska göra det.+ 14 Kungen och hans sju rådgivare ger dig i uppdrag att undersöka om din Guds lag, som du har med dig,* tillämpas i Juda och Jerusalem. 15 Du ska ta med silvret och guldet som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett åt Israels Gud, som bor i Jerusalem. 16 Ta också med allt silver och guld som du får* i hela provinsen Babylon och den frivilliga gåva som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.+ 17 Du ska omgående använda dessa medel till att köpa tjurar,+ baggar,+ lamm+ och tillhörande sädesoffer+ och dryckesoffer.+ Offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem.

18 Det som blir över av silvret och guldet ska du och dina bröder använda som ni finner lämpligt och enligt er Guds vilja. 19 Och alla kärl som du har fått till tjänsten i din Guds hus ska du ställa fram inför Gud i Jerusalem.+ 20 Allt annat som behövs i din Guds hus och som du förväntas ge ska du ta från kungens skattkammare.+

21 Jag, kung Artaxẹrxes, har utfärdat följande befallning till alla skattmästare väster om Eufrat:* Allt som prästen Esra,+ avskrivaren av himlens Guds lag, begär ska tillhandahållas omgående. 22 Detta gäller upp till 100 talenter* silver, 100 korer* vete, 100 bat* vin,+ 100 bat olja+ och salt+ i obegränsad mängd. 23 Se till att allt som himlens Gud befaller att man ska göra för hans hus+ utförs plikttroget, så att inte vrede drabbar kungens rike och hans söner.+ 24 Och ni får inte ta ut någon skatt,+ avgift eller tull från prästerna och leviterna, musikerna,+ dörrvakterna, tempeltjänarna*+ eller arbetarna vid Israels Guds hus.

25 Och du, Esra, ska använda den vishet du fått av din Gud och utse skiljemän och domare för att de ska döma hela folket som är väster om Eufrat,* alla dem som har lärt sig din Guds lagar. Och de som inte har lärt sig dem ska ni undervisa.+ 26 Den som inte följer din Guds lag och kungens lag ska omedelbart straffas, antingen med döden, förvisning, böter eller fängelse.”

27 Må Jehova, våra förfäders Gud, bli ärad, eftersom han har fått kungen att vilja försköna Jehovas hus i Jerusalem!+ 28 Gud har visat mig lojal kärlek och gjort kungen,+ hans rådgivare+ och alla hans mäktiga furstar välvilligt inställda. Eftersom Jehova, min Gud, var med mig fattade jag mod och församlade ledande män* ur Israel som skulle följa med mig.

8 Det här är ett släktregister över de släkter och deras överhuvuden som lämnade Babylon tillsammans med mig under kung Artaxẹrxes+ regering: 2 av Pịnehas+ söner: Gersom; av Ịtamars+ söner: Daniel; av Davids söner: Hattus; 3 av Sekạnjas söner, av Paros söner: Sakarja, och med honom var 150 män registrerade; 4 av Pahat-Moabs söner:+ Eljehoẹnaj, Serạhjas son, och med honom 200 män; 5 av Sattus söner:+ Sekạnja, Jahạsiels son, och med honom 300 män; 6 av Adins söner:+ Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män; 7 av Elams söner:+ Jeshạja, Atạljas son, och med honom 70 män; 8 av Sefạtjas söner:+ Sebạdja, Mikaels son, och med honom 80 män; 9 av Joabs söner: Obạdja, Jẹhiels son, och med honom 218 män; 10 av Banis söner: Sẹlomit, Josịfjas son, och med honom 160 män; 11 av Bẹbais söner:+ Sakarja, Bẹbais son, och med honom 28 män; 12 av Asgads söner:+ Jọhanan, Hạkkatans son, och med honom 110 män; 13 av Adonịkams söner,+ de som var de sista, och detta var deras namn: Elifẹlet, Jẹgiel och Semạja, och med dem 60 män; 14 av Bigvajs söner:+ Utaj och Sabbud, och med dem 70 män.

15 Jag församlade dem vid floden som flyter mot Ahạva,+ och där var vi lägrade i tre dagar. Men när jag inspekterade folket och prästerna hade det inte kommit några leviter. 16 Då sände jag bud efter ledarna Eliẹser, Ạriel, Semạja, Ẹlnatan, Jarib, Ẹlnatan, Natan, Sakarja och Mesụllam och lärarna Jọjarib och Ẹlnatan. 17 Sedan befallde jag dem att gå till Iddo, ledaren på orten Kasịfja, och hans bröder, tempeltjänarna* i Kasịfja, och be dem sända oss tjänare till vår Guds hus. 18 Eftersom vår Gud var med oss sände de en erfaren man som var avkomling till Mahli,+ sonson till Levi, son till Israel, nämligen Serẹbja+ och dessutom hans söner och hans bröder, 18 män. 19 De sände också Hasạbja och med honom merariten+ Jeshạja, hans bröder och deras söner, 20 män. 20 Och av tempeltjänarna,* som David och furstarna hade utvalt för att hjälpa leviterna, sände de 220 män, alla nämnda vid namn.

21 Sedan utropade jag en fasta där vid floden Ahạva för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om vägledning inför resan, både för oss, våra barn och allt vi förde med oss. 22 Jag ville inte be kungen om soldater och ryttare till att skydda oss mot fiender längs vägen, eftersom vi hade sagt till honom: ”Vår Gud är med alla som söker honom,+ men hans kraft och hans vrede drabbar alla som överger honom.”+ 23 Därför fastade vi och bad till Gud om hjälp, och han lyssnade till oss.+

24 Jag valde nu ut tolv av de främsta prästerna, nämligen Serẹbja, Hasạbja+ och tio av deras bröder. 25 Sedan vägde jag upp silvret, guldet och föremålen åt dem, det som kungen, hans rådgivare, hans furstar och alla de israeliter som var där hade bidragit med till vår Guds hus.+ 26 Jag vägde alltså upp och gav dem 650 talenter* silver, 100 silverföremål värda två talenter, 100 talenter guld, 27 20 små guldskålar värda 1 000 dareiker* och två kärl av fin, rödglänsande koppar, lika eftertraktade som guld.

28 Sedan sa jag till dem: ”Ni är heliga för Jehova,+ och föremålen är heliga, och silvret och guldet är en frivillig gåva till Jehova, era förfäders Gud. 29 Vakta noga allt det värdefulla tills ni har vägt upp det inför de främsta prästerna, leviterna och furstarna för Israels släkter i Jerusalem,+ i tempelkamrarna* i Jehovas hus.” 30 Och prästerna och leviterna tog emot silvret, guldet och föremålen som hade vägts upp åt dem för att ta med det till vår Guds hus i Jerusalem.

31 Till slut bröt vi upp från floden Ahạva+ på tolfte dagen i första månaden+ och började resan till Jerusalem. Och vår Gud var med oss och befriade oss från fiender och från bakhåll längs vägen. 32 Så kom vi fram till Jerusalem+ och var där i tre dagar. 33 Och på fjärde dagen vägde vi upp silvret, guldet och föremålen i vår Guds hus+ och gav det till prästen Mẹremot,+ Urịjas son. Och med honom var Eleạsar, Pịnehas son, och med dem var leviterna Jọsabad,+ Jesụas son, och Noạdja, Binnujs+ son. 34 Allt blev räknat och vägt, och hela vikten antecknades. 35 Och de som hade kommit från fångenskapen offrade brännoffer åt Israels Gud: 12 tjurar+ för hela Israel, 96 baggar,+ 77 bagglamm och 12 bockar+ som ett syndoffer. Allt detta var ett brännoffer åt Jehova.+

36 Sedan gav vi kungens anvisningar+ till kungens satraper* och ståthållarna väster om Eufrat,*+ och de gav sitt stöd åt folket och den sanne Gudens hus.+

9 Så snart detta hade blivit gjort kom furstarna fram till mig och sa: ”Israels folk, prästerna och leviterna har beblandat sig med grannfolken och deras smutsiga sedvänjor,+ med kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna+ och amoréerna.+ 2 De har gift sig med några av deras kvinnor och gift bort sina söner med dem.+ Vår heliga avkomma+ har nu blandats med grannfolken.+ Furstarna och styresmännen har gått i spetsen för detta svek mot Gud.”

3 Så fort jag hörde detta rev jag sönder min klädnad och min mantel. Jag slet hår från mitt huvud och strån ur mitt skägg och satte mig ner helt lamslagen. 4 Alla som hade djup respekt* för Israels Guds ord samlades hos mig på grund av folkets svek, medan jag satt som lamslagen ända till kvällens sädesoffer.+

5 Och när det var dags för kvällens sädesoffer+ reste jag mig ur min sorg, med mina kläder sönderrivna, och föll ner på mina knän och lyfte mina händer mot Jehova, min Gud. 6 Jag sa: ”Min Gud, jag skäms och har svårt att vända mitt ansikte mot dig, min Gud, för våra synder är så många att de når oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når ända upp till himlen.+ 7 Ända sedan våra förfäders dagar har vår skuld varit stor.+ Och på grund av våra synder har vi, våra kungar och våra präster utlämnats åt ländernas kungar, åt svärd,+ fångenskap,+ plundring+ och vanära, som vi ser ännu i denna dag.+ 8 Men nu har Jehova, vår Gud, varit god mot oss en tid genom att låta några av oss komma undan. Vår Gud har gett oss trygghet* på sin heliga plats+ för att få våra ögon att lysa och för att ge oss en strimma hopp i vårt slaveri. 9 För trots att vi är slavar+ har Gud inte övergett oss i vårt slaveri, utan han har visat oss lojal kärlek inför Persiens kungar.+ Han ger oss nya krafter så att vi kan resa vår Guds hus+ och bygga upp dess ruiner, och han ger oss en skyddande mur* i Juda och Jerusalem.

10 Så vad kan vi säga efter detta, vår Gud? Vi har ju övergett dina bud 11 som du gav oss genom dina tjänare profeterna. Du sa: ’Det land som ni ska ta över är ett orent land därför att folken är orena och har fyllt det med smutsiga sedvänjor+ från den ena änden till den andra. 12 Gift inte bort era döttrar med deras söner, och låt inte era söner gifta sig med deras döttrar.+ Ni får inte bidra till deras frid och välgång.+ Då ska ni bli starka och få äta av landets goda, och ni kan ge det i arv åt era söner för evigt.’ 13 Efter allt som har drabbat oss på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld har du, vår Gud, behandlat oss bättre än vi förtjänat,+ och du har låtit oss som är här komma undan.+ 14 Ska vi då bryta mot dina bud igen och knyta släktskapsband med* folken som gör sådana avskyvärda saker?+ Du skulle bli så arg att det var ute med oss. Ingen skulle bli kvar och ingen skulle komma undan. 15 Jehova, Israels Gud, du är rättfärdig,+ för du har låtit några av oss överleva ända till denna dag. Nu kommer vi inför dig med vår skuld, eftersom det är omöjligt att stå inför dig utan skuld med tanke på det som har hänt.”+

10 Medan Esra låg gråtande på marken framför den sanne Gudens hus och bad+ och bekände folkets synder, samlades en stor grupp israelitiska män, kvinnor och barn runt honom. Och folket grät våldsamt. 2 Sekạnja, Jẹhiels+ son, av Elams söner,+ sa då till Esra: ”Vi har svikit vår Gud och gift oss med kvinnor* från de andra folken i landet.+ Men det finns ändå hopp för Israel. 3 Nu vill vi sluta ett förbund med vår Gud+ och sända bort alla kvinnor tillsammans med barnen som de har fått. Vi ska handla enligt lagen och enligt anvisningarna från Jehova och från dem som respekterar* vår Guds bud.+ 4 Res dig upp, för det här är ditt ansvar, och vi stöder dig. Var stark och gör det som krävs.”

5 Då reste sig Esra och lät de främsta prästerna, leviterna och hela Israel avlägga en ed på att följa det som hade sagts.+ Och de svor eden. 6 Esra lämnade nu platsen framför den sanne Gudens hus och gick till Jehohạnans, Ẹljasibs sons, tempelkammare.* Men fast han gick dit åt han ingen mat och drack inget vatten, för han sörjde över folkets svek.+

7 Sedan lät man en kallelse gå ut i Juda och Jerusalem om att alla som hade återvänt från landsflykten skulle samlas i Jerusalem. 8 Furstarna och de äldste beslutade att om någon inte kom inom tre dagar skulle hela hans egendom beslagtas,* och han själv skulle förvisas från de hemkomnas församling.+ 9 Så inom tre dagar samlades alla män från Juda och Benjamin i Jerusalem, det vill säga på 20:e dagen i nionde månaden. Hela folket satt på den öppna platsen vid den sanne Gudens hus, och de skakade på grund av situationens allvar och det kraftiga regnet.

10 Prästen Esra reste sig och sa: ”Ni har svikit Gud när ni har gift er med utländska kvinnor,+ och ni har ökat Israels skuld. 11 Bekänn er synd för Jehova, era förfäders Gud, och gör hans vilja. Bryt med folken här i landet och med de utländska kvinnorna.”+ 12 Då svarade hela folket med hög röst: ”Det är vår plikt att göra precis som du säger. 13 Men det är många som är samlade här, och vi är mitt i vinterregnen. Vi kan inte stå kvar här ute, för det kommer att ta mer än ett par dagar att lösa det här. Vi har ju verkligen syndat stort. 14 Vi ber därför att våra furstar ska få representera folket.+ Sedan kan alla i våra städer som har gift sig med utländska kvinnor komma på bestämda tider tillsammans med de äldste och domarna i varje enskild stad för att vända bort Guds brinnande vrede från oss.”

15 Jonatan, Ạsaels son, och Jahsẹja, Tikvas son, protesterade, och leviterna Mesụllam och Sạbbetaj+ stod på deras sida. 16 Men de som återvänt från Babylon gjorde som man hade sagt. Och prästen Esra och folkets släktöverhuvuden, alla nämnda vid namn, satte sig ner på första dagen i tionde månaden för att behandla saken. 17 På första dagen i första månaden hade man rett ut ärendet med männen som hade gift sig med utländska kvinnor. 18 Och det visade sig att några av prästernas söner hade gift sig med utländska kvinnor:+ av Jesụas,+ Jehosạdaks sons, söner och hans bröder: Maasẹja, Eliẹser, Jarib och Gedạlja. 19 Men de lovade* att sända bort sina hustrur, och eftersom de var skyldiga skulle de offra en bagge av småboskapen för att betala sin skuld.+

20 Och av Immers söner:+ Hạnani och Sebạdja; 21 av Harims söner:+ Maasẹja, Elia, Semạja, Jẹhiel och Ussịa; 22 av Pashurs söner:+ Eljoẹnaj, Maasẹja, Ismael, Nẹtanel, Jọsabad och Eleạsa. 23 Och av leviterna: Jọsabad, Sịmei, Kelạja (det vill säga Kelịta), Petạhja, Juda och Eliẹser; 24 av sångarna: Ẹljasib; av portvaktarna: Sallum, Telem och Uri.

25 Och av Israel, av Paros söner:+ Ramja, Jissịa, Malkịa, Mịjamin, Eleạsar, Malkịa och Benạja; 26 av Elams söner:+ Mattạnja, Sakarja, Jẹhiel,+ Abdi, Jẹremot och Elia; 27 av Sattus söner:+ Eljoẹnaj, Ẹljasib, Mattạnja, Jẹremot, Sabad och Asịsa; 28 av Bẹbais söner:+ Jehohạnan, Hananja, Sạbbai och Atlaj; 29 av Banis söner: Mesụllam, Malluk, Adạja, Jasub, Seal och Jẹremot; 30 av Pahat-Moabs söner:+ Adna, Kelal, Benạja, Maasẹja, Mattạnja, Bẹsalel, Binnuj och Manasse; 31 av Harims söner:+ Eliẹser, Jissịja, Malkịa,+ Semạja, Shịmeon, 32 Benjamin, Malluk och Semạrja; 33 av Hasums söner:+ Mạttenaj, Mattạtta, Sabad, Elifẹlet, Jẹremaj, Manasse och Sịmei; 34 av Banis söner: Mạadaj, Amram, Uel, 35 Benạja, Bedẹja, Kẹluhi, 36 Vanja, Mẹremot, Ẹljasib, 37 Mattạnja, Mạttenaj och Jạasu; 38 av Binnujs söner: Sịmei, 39 Selẹmja, Natan, Adạja, 40 Maknạdbai, Sasaj, Sharaj, 41 Ạzarel, Selẹmja, Semạrja, 42 Sallum, Amarja och Josef; 43 av Nebos söner: Jẹgiel, Mattịtja, Sabad, Sebịna, Jaddaj, Joel och Benạja. 44 Alla dessa hade gift sig med utländska kvinnor,+ och de sände bort kvinnorna tillsammans med barnen.+