JEREMIA

1 Detta är Jeremias* ord. Han var son till Hilkia, en av prästerna i Ạnatot+ i Benjamin. 2 Jehovas ord kom till honom då Josịa,+ Amons son,+ var kung i Juda, under hans 13:e regeringsår, 3 och då Jehojạkim,+ Josịas son, var kung i Juda, ända till slutet av det 11:e året som Sidkia,+ Josịas son, var kung över Juda. Det var det året, i femte månaden, som Jerusalem fördes i landsflykt.+

4 Jehovas ord kom till mig:

Jag gjorde dig till profet för nationerna.”

 6 Men jag sa: ”Åh nej, suveräne Herre Jehova!

Jag kan inte tala,+ för jag är för ung.”*+

 7 Då sa Jehova:

9 Sedan sträckte Jehova ut sin hand och rörde vid min mun.+ Och Jehova sa till mig: ”Jag har lagt mina ord i din mun.+ 10 I dag har jag satt dig över nationerna och kungarikena, för att rycka upp och bryta ner, för att ödelägga och riva ner, för att bygga och plantera.”+

11 Jehovas ord kom återigen till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.”*

12 Jehova sa: ”Du har sett rätt, för jag är klarvaken* när det gäller att fullgöra mitt ord.”

13 Jehovas ord kom till mig för andra gången: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta* i norr, och den* lutar hitåt.” 14 Då sa Jehova till mig:

15 För ’jag kallar samman alla släkter i kungarikena i norr’, säger Jehova.+

2 Jehovas ord kom till mig: 2 ”Gå och förkunna för Jerusalem: ’Så här säger Jehova:

 3 Israel var heligt för Jehova,+ det första av hans skörd.”’

’Alla som försöker sluka honom ska dra skuld över sig.

De ska drabbas av olycka’, säger Jehova.”+

 5 Så här säger Jehova:

De följde värdelösa avgudar+ och blev själva värdelösa.+

 8 Prästerna frågade inte: ’Var är Jehova?’+

10 ’Men ge er av till Kittims kustland*+ och se efter.

11 Har en nation någonsin bytt ut sina gudar mot något som inte är gudar?

Men mitt folk har bytt ut min härlighet mot något värdelöst.+

14 ’Är Israel en tjänare eller en slav född i huset?

Varför har han då blivit ett byte?

De gjorde hans land till något man chockeras över.

Hans städer har blivit nedbrända, och ingen kan bo där.

16 Nofs*+ och Tạchpanches+ folk betar dig skallig.

17 Men är det inte självförvållat?

Du har inte visat någon respekt för mig’,+ säger den suveräne Herren, arméernas Jehova.

21 Jag planterade dig som en ädel röd vinstock,+ helt och hållet av äkta slag.

Hur kunde du då förvandlas inför mig till vilda skott av en främmande vinstock?’+

Tänk på ditt handlingssätt i dalen.

Inse vad du har gjort!

Vem kan hålla henne tillbaka när hon är i brunst?

Ingen som söker henne behöver trötta ut sig.

I parningstiden* kommer de att hitta henne.

Men du sa: ’Nej, det är lönlöst!+

27 De säger till ett träd: ’Du är min far’+

och till en sten: ’Du födde mig.’

De har vänt ryggen åt mig, inte ansiktet.+

Och i olyckans tid ska de säga:

’Kom och rädda oss!’+

28 Var är nu dina gudar, som du har gjort åt dig?+

Låt dem komma och rädda dig i olyckans tid, om de kan.

För du, Juda, har lika många gudar som städer.+

29 ’Varför fortsätter ni att anklaga mig?

Varför har ni alla gjort uppror mot mig?’+ säger Jehova.

30 Förgäves har jag straffat era söner.+

De tog inte emot tuktan.+

31 Ni som tillhör denna generation, tänk över Jehovas ord.

Ändå har mitt eget folk glömt mig under lång tid.+

33 Så skicklig du är på att söka kärlek, du kvinna!

Du har övat upp dina färdigheter på ondskans väg.+

34 Till och med dina mantelflikar är nedfläckade av blod från fattiga och oskyldiga.+

35 Men du säger: ’Jag är oskyldig.

Hans vrede har säkert vänt bort från mig.’

36 Varför tar du så lätt på din vacklande kurs?

De kommer inte att ge dig framgång.”

3 Man frågar: ”Om en man sänder bort sin hustru och hon lämnar honom och blir en annan mans, kan han då gå tillbaka till henne?”

Är inte det här landet redan fullständigt orent?+

 2 ”Lyft blicken mot de kala höjderna och se.

Finns det någon plats där dina älskare inte har våldtagit dig?

 4 Men nu ropar du till mig:

’Min Far, du är min ungdoms vän!+

6 I kung Josịas dagar+ sa Jehova till mig: ”’Har du sett vad det otrogna Israel har gjort? Hon har gått upp på varje högt berg och in under varje grönskande träd och bedrivit prostitution där.+ 7 Trots att hon hade gjort allt detta sa jag gång på gång att hon skulle komma tillbaka till mig,+ men det gjorde hon inte. Och Juda iakttog Israel, sin förrädiska syster.+ 8 När jag såg det sände jag bort det otrogna Israel med ett skilsmässointyg+ på grund av hennes otrohet.+ Ändå blev hennes förrädiska syster Juda inte rädd, utan hon gick också ut och bedrev prostitution.+ 9 Hon* tog lätt på sin prostitution, och hon fortsatte orena landet och vara otrogen med stenar och träd.+ 10 Trots allt detta vände hennes förrädiska syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat, utan hon var skenhelig’, säger Jehova.”

11 Jehova sa sedan till mig: ”Det otrogna Israel har visat sig vara rättfärdigare än det förrädiska Juda.+ 12 Gå och ropa ut dessa ord mot norr:+

’”Vänd tillbaka, du avfälliga Israel”, säger Jehova.’+ ’”Jag ska inte se på dig med vrede,*+ för jag är lojal”, säger Jehova.’ ’”Jag ska inte vara förbittrad för alltid. 13 Inse bara din skuld, för du har gjort uppror mot Jehova, din Gud. Under varje grönskande träd bjöd du ut dina tjänster* till främmande gudar,* men du lyssnade aldrig till mig”, säger Jehova.’”

14 ”Vänd tillbaka, ni avfälliga barn”,* säger Jehova, ”för jag har blivit er rätte herre.* Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.+ 15 Och jag ska ge er herdar som handlar enligt min vilja,*+ och de ska valla er med* kunskap och klokhet. 16 Vid den tiden ska ni föröka er och vara fruktsamma i landet”, säger Jehova.+ ”Ingen ska längre nämna Jehovas förbundsark. Ingen ska tänka på den, minnas den eller sakna den, och man ska inte göra en ny. 17 Då ska Jerusalem kallas Jehovas tron,+ och till Jerusalem ska alla nationerna samlas för att ära Jehovas namn.+ De ska inte längre envisas med att följa sina egna onda hjärtan.”

18 ”Vid den tiden ska de vandra tillsammans, Judas folk med Israels folk,+ och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era förfäder som egendom.*+ 19 Och jag tänkte på hur glad jag var när jag satte dig bland sönerna och gav dig det ljuvliga landet, det vackraste landområdet bland nationerna.*+ Jag tänkte också att ni skulle kalla mig er Far och att ni aldrig skulle sluta följa mig. 20 ’Men som när en hustru förrädiskt lämnar sin man,* så har ni, Israels folk, varit förrädiska mot mig’,+ säger Jehova.”

22 ”Vänd tillbaka, ni avfälliga barn.*

Jag ska bota er från er avfällighet.”+

23 Höjderna och ljuden som hörs där inger falskt hopp.+

Israels räddning kommer bara från Jehova, vår Gud.+

24 Men sedan vi var unga har den skamliga avguden* slukat allt vad våra förfäder slitit ihop:+

 2 Och om du i sanning, rätt och rättfärdighet svär:

3 För så här säger Jehova till männen i Juda och till Jerusalem:

 5 Kungör det i Juda, och förkunna det i Jerusalem.

Ge hals och blås i horn i hela landet.+

Ropa högt: ”Samla alla!

Låt oss fly in i de befästa städerna.+

 6 Höj ett fälttecken som visar vägen till Sion.

Sök skydd, stå inte stilla.”

För jag* låter en olycka komma från norr,+ ett stort sammanbrott.

 8 Svep därför säckväv om er.+

Prästerna ska stå skräckslagna och profeterna slås av häpnad.”+

10 Då sa jag: ”Åh nej, suveräne Herre Jehova! Du har fört detta folk+ och Jerusalem bakom ljuset! Du har lovat oss fred,+ men vi har svärdet mot strupen.”*

11 Vid den tiden ska detta folk och Jerusalem få höra:

12 Det är på min befallning som vinden kommer med full styrka från dessa platser.

Nu ska jag avkunna dom mot dem.

Hans hästar är snabbare än örnar.+

Stackars oss, det är ute med oss!

14 Skölj bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du kan bli räddad.+

Hur länge ska du tänka onda tankar?

18 ”Ditt uppförande och dina gärningar ska slå tillbaka mot dig.+

19 Ångest,* jag vrider mig i ångest!

Det känns som att hjärtat* ska sprängas.

Hjärtat bultar i bröstet på mig.

22 ”Mitt folk är oförståndigt.+

De vill inte veta av mig.

De är ovisa barn,* utan förnuft.

23 Jag såg på landet, och det var tomt och öde.+

Jag tittade upp mot himlen, och ljuset var borta.+

27 För så här säger Jehova:

30 Du är ödelagd, så vad ska du göra nu?

De är ute efter ditt liv.+

Det är dottern Sion som kippar efter andan.

Hon lyfter sina händer och säger:+

”Stackars mig, jag är helt slut på grund av alla mördare!”

5 Gå ut på Jerusalems gator.

Se dig noga omkring.

 3 Jehova, söker inte dina ögon efter trofasthet?+

Du slog dem, men det hade ingen verkan på dem.*

Du krossade dem, men de vägrade ta emot tillrättavisning.+

 4 Men jag sa till mig själv: ”Det här måste vara de obetydliga.

Alla som går ut därifrån slits i stycken.

 7 Hur kan jag förlåta dig detta?

 9 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.

”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?”+

12 ”De har förnekat Jehova, och de säger:

’Han kommer inte att göra något.*+

Låt deras eget tal drabba dem!”

14 Därför säger Jehova, arméernas Gud:

15 ”Mot er, Israels folk, sänder jag en nation fjärran ifrån”,+ säger Jehova.

17 De ska sluka din skörd och ditt bröd.+

De ska sluka dina söner och dina döttrar.

De ska sluka dina flockar och dina hjordar.

De ska sluka dina vinstockar och dina fikonträd.

Med svärd ska de förstöra dina befästa städer, som du förlitar dig på.”

18 ”Men inte ens då ska jag ödelägga er fullständigt”, säger Jehova.+ 19 ”Och när de frågar: ’Varför har Jehova, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ ska du svara: ’Ni övergav mig för att tjäna en utländsk gud i ert land. Därför ska ni få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.’”+

21 ”Lyssna på detta, du ovisa och oförståndiga folk:*+

22 ’Har ni ingen respekt för mig?’ säger Jehova.

’Borde ni inte darra inför mig?

24 De tänker aldrig:*

26 För bland mitt folk finns det onda människor.

De håller utkik, som när fågelfångare hukar sig ner.

De gillrar en dödlig fälla.

Det är människor de fångar.

Det är därför de har blivit mäktiga och rika.

28 De har blivit feta och fasta.

De flödar över av ondska.

De nekar de fattiga rättvisa.’”+

29 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.

”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?

30 Något chockerande och fruktansvärt har skett i landet:

Och mitt folk älskar att ha det så.+

Men vad ska ni göra när slutet kommer?”

6 Sök skydd, ni Benjamins söner, fly från Jerusalem.

Blås i horn+ i Tekọa.+

Tänd en eldsignal över Bet-Hạkkerem!

För en olycka hotar från norr, en stor ödeläggelse.+

 2 Dottern Sion liknar en vacker och bortskämd kvinna.+

 3 Herdarna ska komma med sina hjordar.

 4 ”Bered er på* strid mot henne!

Res er, vi anfaller mitt på dagen!”

 6 För så här säger arméernas Jehova:

”Fäll träd och bygg en belägringsvall mot Jerusalem.+

Hon måste stå till svars.

I staden finns inget annat än förtryck.+

 9 Så här säger arméernas Jehova:

10 ”Vem ska jag rikta mig till och varna?

Vem kommer att lyssna?

Deras öron är tillslutna,* så att de inte kan höra.+

Jehovas ord har blivit något de föraktar.+

De vill inte veta av det.

11 Jag är fylld av Jehovas raseri.

Jag orkar inte hålla det tillbaka.”+

För jag ska lyfta min hand mot dem som bor i landet”, säger Jehova.

13 ”Från den minste till den störste, alla roffar girigt åt sig.+

Från profet till präst, alla förleder och bedrar.+

14 De försöker släta över mitt folks sammanbrott* och säger:

’Det är fred! Det är fred!’

när det inte är någon fred.+

15 Skäms de över sina avskyvärda handlingar?

De skäms inte över huvud taget!

De vet inte ens vad skam är!+

Därför ska de falla bland de fallna.

När jag straffar dem ska de stupa”, säger Jehova.

16 Så här säger Jehova:

”Ställ dig vid vägkorsningarna och titta.

Men de sa: ”Det vill vi inte.”+

17 ”Och jag utsåg väktare+ som sa:

’Lyssna till hornets ljud!’”+

Men de sa: ”Det vill vi inte.”+

18 ”Lyssna därför, ni nationer!

Ni folk, lägg märke till vad som ska hända med dem.

19 Lyssna, du jord!

21 Därför säger Jehova:

22 Så här säger Jehova:

23 De beväpnar sig med båge och kastspjut.

De är grymma och visar ingen nåd.

Som krigare kommer de emot dig i stridsformering, du stackars* Sion.”

24 Vi har hört ryktet om dem.

Överallt lägrar sig skräcken.

Du ska granska och pröva deras väg.

7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova: 2 ”Ställ dig i porten till Jehovas hus och ropa ut detta budskap: ’Hör Jehovas ord, alla ni i Juda som går in genom dessa portar för att böja er ner för Jehova. 3 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Förändra era liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.+ 4 Lita inte på lögner och säg inte: ’Detta* är Jehovas tempel, Jehovas tempel, Jehovas tempel!’+ 5 För om ni verkligen förändrar era liv och era gärningar, om ni dömer rättvist mellan två parter i en rättssak,+ 6 om ni inte förtrycker invandrare, faderlösa* och änkor,+ om ni inte får oskyldigt blod att flyta på denna plats och om ni inte skadar er själva genom att följa andra gudar,+ 7 då ska jag låta er bo på denna plats, i det land som jag gav åt era förfäder för all framtid.”’”*

8 ”Men ni litar på lögner+ – helt i onödan. 9 Tror ni att ni kan stjäla,+ mörda, vara otrogna, svära falskt,+ offra* åt Baal+ och följa gudar som ni inte känner 10 och sedan träda fram inför mig i detta hus, som bär mitt namn, och säga: ’Vi kommer att bli räddade!’ samtidigt som ni fortsätter att göra allt detta vidriga? 11 Är detta hus som bär mitt namn ett tjuvnäste i era ögon?+ Det är det nämligen i mina ögon”,* säger Jehova.

12 ”’Men gå nu till min helgedom i Silo,+ till den plats där jag först valde att fästa mitt namn,+ och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska.+ 13 Men ni fortsatte att göra allt detta’, säger Jehova. ’Gång på gång talade jag* till er, men ni lyssnade inte.+ Jag ropade till er, men ni svarade inte.+ 14 Detta hus, som bär mitt namn+ och som ni förlitar er på,+ och denna plats, som jag gav åt er och åt era förfäder, ska jag därför behandla på samma sätt som jag behandlade Silo.+ 15 Jag ska kasta bort er ur min åsyn, precis som jag kastade bort alla era bröder, alla Efraims ättlingar.’+

16 Du ska inte be för detta folk. Du ska inte ropa, be eller vädja till mig för deras skull,+ för jag kommer inte att lyssna till dig.+ 17 Ser du inte vad de gör i Judas städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himlens drottning.*+ Dessutom bär de fram dryckesoffer åt andra gudar för att kränka mig.+ 19 ’Men är det mig de skadar?’* säger Jehova. ’Är det inte sig själva, till sin egen skam?’+ 20 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Min vrede och mitt raseri ska tömmas ut över denna plats,+ över människor och djur, över markens träd och jordens frukt. Min vrede ska brinna och inte släckas.’+

21 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era andra offer och ät köttet.+ 22 För den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten sa jag inget om brännoffer och slaktoffer och gav dem ingen befallning om det.+ 23 Däremot gav jag dem denna befallning: ”Lyssna till mig, så ska jag vara er Gud, och ni ska vara mitt folk.+ Vandra på den väg som jag befaller er att vandra, så ska det gå bra för er.”’+ 24 Men de lyssnade inte och ville inte höra på mig,*+ utan de handlade efter eget huvud.* Envist följde de sina onda hjärtan,+ och de gick bakåt, inte framåt. 25 Så har det varit från den dag då era förfäder lämnade Egypten ända till denna dag.+ Jag fortsatte att sända mina tjänare profeterna till er. Jag sände dem varje dag, om och om igen.*+ 26 Men folket ville inte höra på det örat,* utan de vägrade lyssna på mig.+ De var obstinata* och uppförde sig värre än sina förfäder!

27 Du ska säga allt det här till dem,+ men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Och du ska säga till dem: ’Detta är den nation som inte lyssnade till Jehova, sin Gud, och som vägrade ta emot tillrättavisning. Lojaliteten har gått förlorad, den nämns inte ens bland dem.’*+

29 Klipp av dig* håret* och kasta bort det, och sjung en sorgesång på de kala kullarna, för Jehova har förkastat och ska överge den generation som väckt hans vrede. 30 ’För folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon’, säger Jehova. ’De har ställt upp sina avskyvärda avgudar i det hus som bär mitt namn och orenat det.+ 31 De har byggt offerhöjder i Tofet, som ligger i Hinnoms sons dal,*+ för att bränna upp sina söner och döttrar i eld.+ Något sådant hade jag inte befallt, nej, det var fullständigt otänkbart för mig.’+

32 ’Därför kommer det dagar’, säger Jehova, ’när platsen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal,* utan Dråpdalen. Man ska begrava döda i Tofet tills det inte längre finns några gravplatser kvar.+ 33 Och liken efter detta folk ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur, och ingen kommer att skrämma bort dem.+ 34 I Judas städer och på Jerusalems gator ska jag tysta jubelropen och brudgummens och brudens glädje,+ för landet ska läggas öde.’”+

8 ”När den tiden kommer”, säger Jehova, ”ska Judas kungars ben, furstarnas ben, prästernas ben, profeternas ben och Jerusalems invånares ben hämtas fram ur gravarna. 2 De ska spridas ut för solen, månen och himlens hela här,* som de har älskat, tillbett, följt, sökt och böjt sig ner för.+ De ska varken samlas ihop eller begravas. De ska bli till gödsel på marken.”+

3 ”De som överlever, de som blir kvar av detta onda släkte på alla de platser som jag skingrar dem till, ska önska att de vore döda”, säger arméernas Jehova.

4 ”Och du ska säga till dem: ’Så här säger Jehova:

”Om man faller, reser man sig då inte igen?

Om den ene vänder om, gör då inte den andre det också?

 5 Varför fortsätter detta folk, Jerusalem, på sin otrogna kurs?

 6 Jag lyssnade och iakttog, men det de sa var inte sant.

Inte en enda ångrade sin ondska och frågade: ’Vad har jag gjort?’+

Men mitt folk känner inte tiden för Jehovas dom.”’+

 8 ’Hur kan ni säga: ”Vi är visa, och vi har Jehovas lag”?*

I verkligheten har de skriftlärdas* lögnpenna*+ inte använts till annat än lögn.

 9 De visa har fått skämmas.+

De har blivit rädda och ska fångas.

Från den minste till den störste, alla roffar girigt åt sig.+

Från profet till präst, alla förleder och bedrar.+

11 De försöker släta över mitt folks sammanbrott* och säger:

”Det är fred! Det är fred!”

när det inte är någon fred.+

12 Skäms de över sina avskyvärda handlingar?

De skäms inte över huvud taget!

De vet inte ens vad skam är!+

Därför ska de falla bland de fallna.

När jag straffar dem ska de stupa’,+ säger Jehova.

13 ’När jag skördar dem ska jag göra slut på dem’, säger Jehova.

’Inga druvor ska lämnas på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och löven ska vissna.

Det jag gav dem ska tas ifrån dem.’”

14 ”Varför sitter vi här?

Låt oss samlas och dra in i de befästa städerna+ och gå under där.

16 Från Dan hörs fiendens hästar frusta.

Ӏr inte Jehova i Sion?

Är inte kungen där?”

21 Jag är förkrossad över att mitt stackars folk* är krossat.+

Jag är tyngd av sorg.

Skräcken har gripit mig.

22 Finns det ingen balsam* i Gilead?+

Finns det ingen läkare där?+

Varför har då mitt stackars folk* inte tillfrisknat?+

 2 Om jag ändå fann ett härbärge för resande i vildmarken!

 3 De spänner sin tunga som en båge.

Falskhet, inte trofasthet, råder i landet.+

Deras tunga är tränad i lögn.+

De tröttar ut sig med att göra det som är fel.

 6 Du bor mitt ibland svek.

I sin svekfullhet vägrade de lära känna mig”, säger Jehova.

 7 Därför säger arméernas Jehova:

 8 Deras tunga är en dödlig pil som talar svek.

 9 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.

”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?+

Himlens fåglar och de vilda djuren har flytt, de är borta.+

12 Vem är vis nog att förstå detta?

Vem har Jehova talat till, så att han kan kungöra det?

Varför har landet blivit ödelagt?

13 Jehova svarade: ”Därför att de förkastar den lag* som jag gav dem, och därför att de inte har följt den och lytt min röst. 14 I stället har de trotsigt följt sina egna hjärtan,+ och de har följt baalsgudarna,* precis som deras fäder lärde dem att göra.+ 15 Därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Nu ska jag ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.+ 16 Jag ska sprida ut dem bland nationer som varken de eller deras fäder har känt till,+ och jag ska sända svärd efter dem tills jag har utplånat dem.’+

17 Så här säger arméernas Jehova:

’Handla förståndigt.

19 För klagosång har hörts från Sion:+

”Vi har blivit krossade!

Vår skam är stor!

För vi har tvingats lämna landet, och de har rivit våra hus.”+

20 Ni kvinnor, hör vad Jehova säger.

Öppna era öron för hans ord.

21 För döden har kommit in genom våra fönster.

22 Säg: ’Detta är Jehovas ord:

23 Så här säger Jehova:

24 ”Den som vill vara stolt över något ska vara stolt över detta:

25 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”när jag ska ställa alla till svars som är omskurna och ändå oomskurna:+ 26 Egypten+ och Juda+ och edoméerna+ och ammoniterna+ och moabiterna+ och alla som har håret klippt vid tinningarna och som bor i vildmarken.+ För alla nationerna är oomskurna, och hela Israel har oomskuret hjärta.”+

10 Hör det ord som Jehova har talat mot er, Israels folk. 2 Så här säger Jehova:

 3 För folkens sedvänjor är meningslösa.*

 5 De är som fågelskrämmor på ett gurkfält, de kan inte tala.+

De måste bäras, för de kan inte gå.+

 6 Ingen är som du, Jehova.+

Du är stor, och ditt namn är stort och mäktigt.

 8 De är alla dumma och oförnuftiga.+

Att rådfråga en trästock är höjden av meningslöshet.*+

10 Men det är Jehova som är Gud.

Han är den levande Guden+ och evighetens Kung.+

11 * Så här ska ni säga till dem:

14 Alla människor beter sig som om de saknade kunskap och förnuft.

15 De är meningslösa,* något skrattretande.+

På räkenskapens dag ska de förintas.

Arméernas Jehova är hans namn.+

18 För så här säger Jehova:

19 Stackars mig, som drabbats av detta sammanbrott!*+

Mitt sår är oläkligt.

Och jag sa: ”Detta är min sjukdom, och jag måste bära den.

20 Mitt tält har förstörts, och alla mina tältlinor har slitits av.+

Mina barn* har lämnat mig och finns inte mer.+

Det finns ingen kvar som kan rulla ut mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

22 Lyssna! Ett rykte har nått oss!

23 Jag vet mycket väl, Jehova, att människan inte kan välja rätt väg.

Hon kan inte ens styra sina egna steg.*+

11 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova: 2 ”Hör nu allesammans orden i detta förbund!

Återge* dem för männen i Juda och invånarna i Jerusalem 3 och säg till dem: ’Så här säger Jehova, Israels Gud: ”Förbannad är den som inte lyder orden i detta förbund,+ 4 det som jag gav era förfäder den dag jag förde dem ut ur Egypten,+ ut ur smältugnen.+ Jag sa: ’Lyssna till min röst och gör allt jag befaller er. Då ska ni bli mitt folk, och jag ska bli er Gud,+ 5 så att jag kan fullgöra den ed som jag svor era förfäder: att ge dem landet som flödar av mjölk och honung.’+ Och där bor ni ju i dag.”’”

Och jag svarade: ”Amen,* Jehova.”

6 Sedan sa Jehova till mig: ”Ropa ut alla dessa ord i Judas städer och på Jerusalems gator: ’Hör orden i detta förbund och handla efter dem. 7 Från den dag jag förde era förfäder ut ur Egypten ända tills i dag har jag gång på gång* allvarligt förmanat dem och sagt: ”Lyssna till min röst.”+ 8 Men de lyssnade inte och ville inte höra på mig,* utan alla följde envist sitt eget onda hjärta.+ Därför lät jag alla ord i detta förbund drabba dem, det förbund som jag hade befallt dem att hålla men som de inte höll.’”

9 Sedan sa Jehova till mig: ”Männen i Juda och invånarna i Jerusalem har sammansvurit sig mot mig. 10 De har återvänt till de överträdelser som deras förfäder längre tillbaka gjorde, de som vägrade att lyda mina ord.+ De har följt andra gudar och tjänat dem.+ Israels folk och Judas folk har brutit mitt förbund som jag slöt med deras förfäder.+ 11 Därför säger Jehova: ’Jag ska låta dem drabbas av en olycka+ som de inte kan komma undan. När de ropar till mig för att få hjälp ska jag inte lyssna på dem.+ 12 Då ska de som bor i Judas städer och i Jerusalem gå till de gudar som de offrar* till och ropa på hjälp,+ men dessa kan omöjligen rädda dem i olyckans tid. 13 För du, Juda, har lika många gudar som städer, och du har rest lika många altaren åt den skamliga avguden* som det finns gator i Jerusalem, altaren där man offrar till Baal.’+

14 Du* ska inte be för detta folk. Du ska varken ropa eller be en bön för deras skull,+ för jag kommer inte att lyssna när de ropar till mig i sin olycka.

Ska heligt kött* kunna avvärja olyckan när den drabbar dig?*

Kommer du att jubla vid den tiden?

17 Arméernas Jehova, han som planterade dig,+ har bestämt att det ska komma en olycka över dig på grund av Israels och Judas folks ondska. De har kränkt mig genom att offra till Baal.”+

18 Jehova underrättade mig för att jag skulle få veta.

Vid den tiden lät du mig se vad de gjorde.

20 Men arméernas Jehova dömer med rättfärdighet.

Han granskar hjärtat och de innersta tankarna.*+

21 Därför säger Jehova detta om Ạnatots män,+ som vill ta ditt liv och som säger: ”Sluta profetera i Jehovas namn,+ annars dödar vi dig”, 22 ja, därför säger arméernas Jehova: ”Jag ska gå till rätta med dem. Deras unga män ska falla för svärd,+ och deras söner och döttrar ska dö av svält.+ 23 Och inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över Ạnatots män+ när räkenskapens år är här.”

 2 Du planterade dem, och de har slagit rot.

De har vuxit upp och bär frukt.

Du är på deras läppar men långt borta från deras innersta tankar.*+

 3 Men du känner mig, Jehova,+ du ser mig.

Du har granskat mitt hjärta och sett att det är hängivet dig.+

För man har sagt: ”Han ser inte vad som ska hända med oss.”

De har skrikit åt dig.

 7 ”Jag har lämnat mitt hus,+ jag har övergett min egendom.+

Jag har gett min älskade i hennes fienders hand.+

 8 Min egendom har blivit som ett lejon i skogen.

Hon har rutit mot mig.

Därför har jag börjat hata henne.

De har förvandlat min ljuvliga åker till en öde vildmark.

11 Den har blivit en ödemark.

Det finns ingen fred för någon.

13 De har sått vete men skördat törnen.+

De har slitit ut sig men till ingen nytta.

14 Så här säger Jehova: ”När det gäller alla mina onda grannar, som rör vid den egendom som jag gav åt mitt folk Israel,+ rycker jag nu upp dem ur deras land,+ och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att ha ryckt upp dem ska jag än en gång vara barmhärtig mot dem och föra dem tillbaka, var och en till sin egendom och till sitt land.”

16 ”Och om de verkligen lär sig att göra som mitt folk gör och att svära vid mitt namn: ’Så sant Jehova lever!’ precis som de lärde mitt folk att svära vid Baal, så ska de byggas upp bland mitt folk. 17 Men om någon nation vägrar lyda ska jag rycka upp den, ja rycka upp och tillintetgöra den”, säger Jehova.+

13 Detta sa Jehova till mig: ”Gå och köp ett linnebälte och sätt det runt midjan, men doppa det inte i vatten.” 2 Då gjorde jag som Jehova hade sagt och köpte ett bälte och satte det runt midjan. 3 Jehovas ord kom till mig en andra gång: 4 ”Ta bältet som du köpte och som du har på dig och ge dig av till Eufrat. Där ska du gömma bältet i en bergsskreva.” 5 Då gick jag i väg och gömde det vid Eufrat, precis som Jehova hade befallt.

6 Många dagar senare sa Jehova till mig: ”Ge dig av och gå till Eufrat och hämta bältet som jag befallde dig att gömma där.” 7 Då gick jag till den plats vid Eufrat där jag hade gömt bältet och grävde upp det, och jag såg att det var förstört, det dög inte till något.

8 Då kom Jehovas ord till mig: 9 ”Så här säger Jehova: ’På samma sätt ska jag göra slut på Judas stolthet och Jerusalems stora stolthet.+ 10 Detta onda folk som vägrar lyda mina ord,+ som envist följer sitt eget hjärta,+ som följer andra gudar och böjer sig ner och tillber dem, de ska bli som det här bältet, som inte duger till något.’ 11 ’För precis som ett bälte sluter sig runt midjan på en man, så lät jag hela Israels folk och hela Judas folk sluta sig till mig’, säger Jehova, ’för att de skulle bli mitt folk,+ till berömmelse,+ lovprisning och prydnad för mig. Men de lydde inte.’+

12 Du ska också framföra detta budskap till dem: ’Så här säger Jehova, Israels Gud: ”Alla stora krukor ska fyllas med vin.”’ De kommer att svara: ’Tror du inte att vi vet att alla stora krukor ska fyllas med vin?’ 13 Då ska du säga till dem: ’Så här säger Jehova: ”Jag fyller alla invånare här i landet så att de blir fulla:+ kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och alla invånare i Jerusalem. 14 Och jag ska krossa dem mot varandra, fäder såväl som söner”, säger Jehova.+ ”Jag ska inte känna med dem, sörja över dem eller vara barmhärtig mot dem. Ingenting ska hindra mig från att förgöra dem.”’+

15 Hör och lyssna!

Var inte stolta, för Jehova har talat.

Han ska förvandla ljuset till tätt mörker.+

19 Städerna i söder är stängda,* det finns ingen som kan öppna dem.

Hela Juda har förts i landsflykt, alla har förts bort.+

20 Lyft blicken och se dem som kommer från norr.+

Var är hjorden du fick, dina vackra får?+

Kommer du inte att få födslosmärtor, likt en födande kvinna?+

22 Och när du tänker: ’Varför har jag drabbats av allt det här?’+

23 Kan en kushit* förändra sin hud eller en leopard sina fläckar?+

24 Men jag ska sprida dem som strån för ökenvinden.+

Du eländiga Jerusalem!

Hur länge till ska du vara oren?”+

14 Detta är det ord från Jehova som kom till Jeremia om torkan.+

 2 Juda sörjer,+ och portarna har förfallit.

 3 Herrarna sänder sina tjänare* efter vatten.

De går till vattenhålen* men finner inget vatten.

De återvänder med tomma kärl.

Därför täcker jordbrukarna sina huvuden i förtvivlan.

 6 Vildåsnorna står på de kala kullarna.

Överge oss inte!

10 Så här säger Jehova om detta folk: ”De älskar att irra omkring,+ de har inte hållit sina fötter i styr.+ Därför känner Jehova ingen glädje över dem.+ Nu ska han minnas deras överträdelser och ställa dem till svars för deras synder.”+

11 Sedan sa Jehova till mig: ”Be inte att det ska gå bra för detta folk.+ 12 När de fastar lyssnar jag inte till deras vädjanden,+ och när de offrar brännoffer och sädesoffer känner jag ingen glädje.+ Med svärd, svält och pest* ska jag göra slut på dem.”+

13 Då sa jag: ”Åh, suveräne Herre Jehova! Profeterna säger till dem: ’Ni ska varken råka ut för svärd eller svält, utan jag* ska ge er verklig fred på denna plats.’”+

14 Då sa Jehova till mig: ”Profeterna profeterar lögn i mitt namn.+ Jag har inte sänt dem, och jag har inte gett dem någon befallning eller talat till dem.+ Det är en lögnaktig syn och en värdelös spådom och sitt eget hjärtas bedrägeri som de profeterar för er.+ 15 Därför, så här säger Jehova om de profeter som profeterar i mitt namn, fast jag inte har sänt dem, och som säger att varken svärd eller svält ska drabba landet: ’Genom svärd och genom svält ska dessa profeter gå under.+ 16 Och folket som de profeterar för ska ligga utkastade på Jerusalems gator på grund av svälten och svärdet, och ingen ska begrava dem+ eller deras hustrur, söner eller döttrar. För jag ska låta dem drabbas av den olycka de förtjänar.’+

17 Så här ska du säga till dem:

För både profet och präst har gått omkring i ett land som de inte känner.’”+

19 Har du helt förkastat Juda, eller avskyr du Sion?+

Varför har du slagit oss så att vi inte kan återhämta oss?+

21 Tänk på ditt namn och förkasta oss inte.+

Förakta inte din härliga tron.

Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.+

Är det inte bara du som kan det, Jehova, vår Gud?+

15 Sedan sa Jehova till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig+ skulle jag visa någon barmhärtighet mot detta folk. Driv bort dem från mig, låt dem gå sin väg. 2 Och om de frågar: ’Vart ska vi gå?’ ska du svara dem: ’Så här säger Jehova:

”De som ska drabbas av den dödliga plågan, bege er till den dödliga plågan!

De som ska drabbas av svärdet, bege er till svärdet!+

De som ska drabbas av svälten, bege er till svälten!

Och de som ska drabbas av fångenskapen, bege er till fångenskapen!”’+

3 ’Och jag ska beordra fyra olyckor* över dem’,+ säger Jehova, ’svärdet som ska döda, hundarna som ska släpa bort och himlens fåglar och markens djur som ska sluka och förinta.+ 4 Och jag ska göra dem till något som fyller alla riken på jorden med skräck,+ på grund av Manasse, Hiskias son, Judas kung, för det han gjorde i Jerusalem.+

 6 ’Du har övergett mig’, säger Jehova.+

’Du vänder alltid ryggen till.*+

Därför ska jag lyfta min hand mot dig och förgöra dig.+

Jag är trött på att tycka synd om dig.*

 7 Och jag ska ta en högaffel och kasta dem i landets portar.

Jag ska beröva dem barnen.+

 8 I min åsyn ska deras änkor bli fler än havets sandkorn.

Jag ska sända en ödeläggare mot dem vid middagstid, mot mödrar och unga män.

Jag ska låta oro och fasa plötsligt falla över dem.

15 Du vet det, Jehova.

Kom ihåg mig och lägg märke till mig.

Ta hämnd på dem som förföljer mig.+

Var inte så tålmodig* att du låter mig förgås.*

Tänk på att jag blir vanärad för din skull.+

17 Jag sitter inte och roar mig med dem som festar.+

18 Varför är min smärta kronisk och min skada obotlig?

Den vill inte läka.

19 Därför säger Jehova:

20 ”Jag gör dig till en befäst kopparmur inför detta folk.+

16 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Du ska inte gifta dig, och du ska inte skaffa söner och döttrar på denna plats. 3 För så här säger Jehova om de söner och de döttrar som föds här och om de mödrar som föder dem och om de män som blir fäder till dem i detta land: 4 ’De ska duka under för dödliga sjukdomar,+ och ingen ska sörja dem eller begrava dem. De ska bli som gödsel på marken.+ De ska förgås genom svärd och genom svält,+ och deras lik ska himlens fåglar och markens djur äta upp.’

 5 För så här säger Jehova:

 6 Både hög och låg ska dö i detta land.

9 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’På denna plats, i er livstid och inför ögonen på er, ska jag tysta jubelropen och brudgummens och brudens glädje.’+

10 När du berättar allt som jag har sagt för folket kommer de att fråga: ’Varför har Jehova sagt att vi ska drabbas av denna stora olycka? Vilken överträdelse och vilken synd har vi begått mot Jehova, vår Gud?’+ 11 Då ska du svara dem: ’”Era förfäder övergav mig”,+ säger Jehova, ”och följde andra gudar och böjde sig ner och tillbad dem.+ Mig övergav de, och min lag höll de inte.+ 12 Och ni har uppfört er mycket värre än era förfäder.+ Alla följer envist sitt eget onda hjärta i stället för att lyda mig.+ 13 Därför ska jag kasta ut er från det här landet, till ett land som varken ni eller era förfäder känner till.+ Där ska ni tvingas tillbe andra gudar både natt och dag,+ för jag ska inte visa er någon barmhärtighet.”’

14 ’Men det kommer dagar’, säger Jehova, ’när ingen längre ska säga: ”Så sant Jehova lever, han som förde Israels folk ut ur Egypten.”+ 15 I stället ska man säga: ”Så sant Jehova lever, han som förde Israels folk ut ur landet i norr och ut ur alla länder som han hade skingrat dem till.” Och jag ska föra tillbaka dem till deras land, det som jag gav deras förfäder.’+

17 För jag håller ögonen på allt de gör.*

20 Kan en människa tillverka gudar åt sig?

I så fall är det inga verkliga gudar.+

 4 Du ska självmant avstå från egendomen* som jag gav dig.+

Den ska flamma för evigt.”

 5 Så här säger Jehova:

 6 Han ska bli som ett ensamt träd i öknen.

 9 Hjärtat är mer bedrägligt* än något annat, och det är desperat.*+

Vem kan förstå det?

14 Läk mig, Jehova, och jag ska bli läkt.

15 Det finns de som säger till mig:

”Hur blir det med Jehovas ord?+

Låt det bli verklighet!”

17 Gör mig inte skräckslagen.

Hos dig söker jag skydd på olyckans dag.

Låt olyckans dag drabba dem.+

Krossa dem och förgör dem fullständigt!*

19 Så här sa Jehova till mig: ”Gå och ställ dig i folkets söners port, där Judas kungar går in och går ut, och ställ dig sedan i alla andra portar i Jerusalem.+ 20 Säg till dem: ’Hör Jehovas ord, ni Judas kungar, Judas folk och Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar. 21 Så här säger Jehova: ”Tänk er för. Ni ska inte bära en börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar.+ 22 Ni ska inte bära ut några bördor från era hus på sabbatsdagen eller utföra något som helst arbete.+ Håll sabbatsdagen helig, precis som jag befallde era förfäder.+ 23 Men de ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna. Envist vägrade de* lyda och ta emot tillrättavisning.”’+

24 ’”Men om ni är noga med att lyda mig”, säger Jehova, ”och inte för in någon börda genom den här stadens portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete på den,+ 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron+ dra in genom den här stadens portar i vagn och på hästar. De ska dra in tillsammans med männen i Juda och invånarna i Jerusalem,+ och den här staden ska bli bebodd för alltid. 26 Man ska komma från Judas städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land,+ från låglandet,+ från bergstrakten och från Negev* och bära fram brännoffer,+ slaktoffer,+ sädesoffer,+ rökelse* och tackoffer till Jehovas hus.+

27 Men om ni bryter mot min befallning om att hålla sabbatsdagen helig och att inte bära bördor och att inte föra in dem genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på hennes portar. Elden ska förtära Jerusalems befästa torn,+ och den ska inte släckas.”’”+

18 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova: 2 ”Bege dig till krukmakarens hus.+ Där ska jag låta dig höra mina ord.”

3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han satt och arbetade vid drejskivan. 4 Men lerkärlet som krukmakaren höll på att forma med sina händer blev misslyckat. Så han gjorde om det till ett annat kärl och gjorde det som han ville ha det.*

5 Och Jehovas ord kom till mig: 6 ”’Kan inte jag göra med er, Israels folk, som denne krukmakare gjorde med leran?’ säger Jehova. ’Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.+ 7 Närhelst jag talar om att rycka upp, störta och förgöra en nation eller ett rike+ 8 och den nation som jag har fördömt vänder om från sin ondska, då ska jag ändra* mig när det gäller den olycka jag hade tänkt sända över den.+ 9 Men närhelst jag talar om att bygga upp och plantera en nation eller ett rike 10 och de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, då ska jag ändra* mig när det gäller alla välsignelser jag hade tänkt ge dem.’

11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så här säger Jehova: ”Jag formar en olycka och tänker ut en plan mot er. Jag ber er, vänd om från era onda vägar, och ändra ert uppförande och handlingssätt.”’”+

12 Men de sa: ”Det är lönlöst!+ För vi vill följa våra egna tankar, och vi vill handla efter vårt eget trotsiga och onda hjärta.”+

13 Därför säger Jehova:

”Fråga själva bland nationerna.

Vem har hört om något liknande?

Jungfrun Israel har gjort något fruktansvärt.+

14 Försvinner snön från Libanons steniga sluttningar?

Eller kommer det kalla vattnet som strömmar fjärran ifrån att torka ut?

15 Ändå har mitt folk glömt mig.+

Man frambär offer* till något värdelöst.+

Alla som drar förbi ska stirra förskräckt och skaka på huvudet.+

17 Som östanvinden ska jag skingra dem inför fienden.

Jag ska vända ryggen åt dem, inte ansiktet, på deras olyckas dag.”+

18 Och de sa: ”Kom, så tänker vi ut ett sätt att sätta dit Jeremia,+ för vi har ju präster som undervisar oss i lagen, visa män som ger oss råd och profeter som förkunnar Guds ord för oss. Kom, vi förtalar honom* och vägrar lyssna på det han säger.”

20 Ska gott lönas med ont?

De har ju grävt en grop för att ta mitt liv.+

Gör deras hustrur till barnlösa änkor.+

19 Så här säger Jehova: ”Gå och köp en lerkruka hos en krukmakare.+ Ta med dig några av folkets äldste och några av prästernas äldste 2 och gå ut till Hinnoms sons dal,+ vid ingången till Lerskärvsporten. Där ska du ropa ut de ord som jag talar till dig. 3 Du ska säga: ’Hör Jehovas ord, ni Judas kungar och ni Jerusalems invånare. Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud:

”Jag ska sända en sådan olycka över denna plats att det kommer att ringa i öronen på alla som får höra om den. 4 De har nämligen övergett mig+ och gjort denna plats främmande.+ Där offrar de till andra gudar, gudar som varken de, deras förfäder eller Judas kungar kände, och de har fyllt denna plats med oskyldigt blod.+ 5 De byggde offerhöjder åt Baal för att bränna upp sina barn som offer åt Baal.+ Något sådant hade jag inte befallt eller talat om, nej, det var fullständigt otänkbart för mig.”’+

6 ’”Därför kommer det dagar”, säger Jehova, ”när denna plats inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Dråpdalen.+ 7 På denna plats ska jag omintetgöra Judas och Jerusalems planer, och jag ska låta dem falla för motståndarnas svärd och för sina mordlystna fiender. Jag ska ge deras lik som mat åt himlens fåglar och åt markens djur.+ 8 Och jag ska göra denna stad till något man chockeras över och hånar.* Alla som drar förbi ska stirra förskräckt och vissla föraktfullt när de ser stadens alla plågor.+ 9 Under belägringen ska jag få dem att äta sina söners och sina döttrars kött. I sin desperation ska den ene äta den andres kött när de omringas av sina mordlystna fiender.”’+

10 Slå sedan sönder krukan inför ögonen på männen som går med dig 11 och säg till dem: ’Så här säger arméernas Jehova: ”Så här kommer jag att krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares lerkruka så att den aldrig mer går att laga. Och man ska begrava de döda i Tofet tills det inte längre finns någon plats kvar att begrava på.”’+

12 ’Så ska jag göra med denna plats och med dem som bor här’, säger Jehova, ’jag ska göra denna stad lik Tofet. 13 Och husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som den här platsen, Tofet,+ ja alla de hus där man använt taken till att offra åt himlens hela här*+ och frambära dryckesoffer åt andra gudar.’”+

14 När Jeremia återvände från Tofet, dit Jehova hade sänt honom för att profetera, ställde han sig på förgården till Jehovas hus och sa till folket: 15 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Över denna stad och över alla dess underlydande städer ska jag sända all den olycka som jag har uttalat mot den, eftersom de envist har vägrat* lyda mina ord.’”+

20 Prästen Pashur, Immers son, som även var överuppsyningsman i Jehovas hus, stod och lyssnade när Jeremia profeterade detta. 2 Då pryglade Pashur profeten Jeremia och satte honom i stocken+ vid Övre Benjaminporten, som ledde till Jehovas hus. 3 Men när Pashur nästa dag befriade Jeremia ur stocken sa Jeremia till honom:

”Jehova kallar dig inte Pashur, utan ’Skräck från alla håll’.+ 4 För så här säger Jehova: ’Jag ska göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du ska med egna ögon se dina vänner falla för sina fienders svärd.+ Jag ska ge hela Juda i Babylons kungs hand, och han ska föra dem i landsflykt till Babylon och döda dem med svärd.+ 5 Jag ska ge stadens alla rikedomar, alla tillgångar och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter i fiendens hand.+ Och de ska ta byte och föra det till Babylon.+ 6 Och du, Pashur, och alla som bor i ditt hus ska föras bort i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö, och där ska du och dina vänner begravas, eftersom du har profeterat lögner för dem.’”+

 7 Du har lurat* mig, Jehova, och jag lät mig luras.

Du använde din styrka mot mig, och du fick övertaget.+

 8 För varje gång jag talar måste jag ropa ut och förkunna:

”Våld och ödeläggelse!”

På grund av Jehovas ord har jag blivit hånad och utskrattad hela dagen.+

Men i mitt hjärta blev hans ord som en brinnande eld, instängd i mitt innersta.*

”Ange honom! Vi anger honom!”

Alla som sa att de önskade mig frid väntade egentligen på mitt fall.+

11 Men Jehova var med mig som en fruktad krigare.+

Därför ska mina förföljare falla och inte få övertaget.+

De ska få stå där med stor skam, för de kommer inte att lyckas.

Deras eviga förnedring kommer aldrig att falla i glömska.+

12 Men du, arméernas Jehova, prövar den rättfärdige.

Du ser hjärtat och de innersta tankarna.*+

13 Sjung lovsånger till Jehova! Lovprisa Jehova!

För han har räddat den fattige ur den ondes våld.

14 Förbannelse över den dag då jag föddes!

Olycka över den dag då min mor födde mig!+

15 Förbannelse över den man som kom med den goda nyheten till min far:

”Du har fått en son, en pojke!”

och gjorde honom mycket glad.

16 Låt den mannen bli som städerna som Jehova ödelade utan att känna sorg.

Låt honom höra ett klagoskrik på morgonen och ett krigsrop mitt på dagen.

21 Det ord som kom till Jeremia från Jehova, när kung Sidkia+ sände Pashur,+ Malkịas son, och prästen Sefanja,+ Maasẹjas son, till honom för att säga: 2 ”Fråga Jehova för vår räkning, för Nebukadnẹssar,* Babylons kung, strider mot oss.+ Kanske kommer Jehova att göra ett underverk för vår skull och få honom att dra sig tillbaka från oss.”+

3 Jeremia sa till dem: ”Så här ska ni säga till Sidkia: 4 ’Så här säger Jehova, Israels Gud: ”De vapen som ni har i era händer och som ni använder för att strida mot Babylons kung+ och mot kaldéerna som belägrar er utanför muren, dem ska jag vända mot er.* Och jag ska samla dem mitt i denna stad. 5 Jag ska själv strida mot er+ med uträckt hand och stark arm, i vrede och raseri och stort ursinne.+ 6 Jag ska slå dem som bor i staden, både människor och djur. I en svår pest* ska de dö.”’+

7 ’”Och därefter”, säger Jehova, ”ska jag utlämna Sidkia, Judas kung, hans tjänare och folket i staden, de som överlever pesten, svärdet och svälten. Jag ska överlämna dem åt Nebukadnẹssar, Babylons kung, åt deras motståndare och åt deras mordlystna fiender.+ Han ska slå dem med svärd utan att visa vare sig nåd, medlidande eller barmhärtighet.”’+

8 Och till detta folk ska du säga: ’Så här säger Jehova: ”Jag ger er nu ett val: livets väg eller dödens väg. 9 De som stannar kvar i staden ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er ska få leva. Han ska komma undan med livet i behåll.”’*+

10 ’”För jag har vänt mitt ansikte mot denna stad för att sända olycka och inte välsignelse”,+ säger Jehova. ”Staden ska ges i Babylons kungs hand,+ och han ska bränna ner den.”+

11 Till Judas kungs hus: Hör Jehovas ord. 12 Du Davids hus, så här säger Jehova:

’Och jag riktar mig till er som säger: ”Vem kan komma ner mot oss?

Vem kan tränga in där vi bor?”

22 Så här säger Jehova: ”Gå ner till Judas kungs palats och framför detta budskap. 2 Du ska säga: ’Hör Jehovas ord, du Judas kung, som sitter på Davids tron, du tillsammans med dina tjänare och ditt folk, de som går in genom dessa portar. 3 Så här säger Jehova: ”Handla rätt och rättvist. Rädda den som plundrats ur bedragarens våld. Behandla inte invandraren illa, och skada inte den faderlöse* eller änkan.+ Och utgjut inte oskyldigt blod på den här platsen.+ 4 För om ni är noga med att följa denna befallning, då ska kungarna som sitter på Davids tron+ dra in genom portarna till detta palats i vagnar och på hästar. De ska dra in tillsammans med sina tjänare och sitt folk.”’+

5 ’Men om ni inte lyder denna befallning’, säger Jehova, ’svär jag vid mig själv att detta palats ska läggas i ruiner.’+

6 För så här säger Jehova om Judas kungs palats:

8 Många nationer ska dra förbi denna stad och undra: ”Varför har Jehova gjort detta mot denna stora stad?”+ 9 Och svaret ska bli: ”Därför att de övergav förbundet med Jehova, sin Gud, och böjde sig ner för andra gudar och tillbad dem.”’+

11 För så här säger Jehova om Sallum,*+ Josịas son, Judas kung, som blev kung efter sin far Josịa+ och som har dragit bort från denna plats: ’Han ska aldrig mer återvända hit. 12 För han ska dö på den plats dit han har blivit förd i landsflykt, och han ska aldrig mer få se detta land.’+

15 Sitter du säkert på tronen för att du överträffar alla andra i att använda cederträ?

’Är inte det att känna mig?’ säger Jehova.

18 Därför säger Jehova om Jehojạkim,+ Josịas son, Judas kung:

’Man ska inte sörja honom och säga till varandra:

”Åh nej, min bror! Åh nej, min syster!”

Man ska inte sörja honom:

”Åh nej, min herre! Åh nej, Hans Majestät!”

19 Som man begraver en åsna ska han begravas.+

21 Jag talade till dig medan du kände dig trygg.

Men du sa: ’Jag vill inte lyda.’+

All olycka som drabbar dig ska göra dig skamsen och förödmjukad.

24 ”’Så sant jag lever’, säger Jehova, ’även om du, Konja,*+ Jehojạkims son,+ Judas kung, vore en sigillring på min högra hand skulle jag slita bort dig därifrån! 25 Jag ska överlämna dig åt dina mordlystna fiender, åt dem som du fruktar, åt Nebukadnẹssar, Babylons kung, och åt kaldéerna.+ 26 Och jag ska slunga dig och din mor som födde dig bort till ett annat land, ett land där ni inte föddes, och där ska ni dö. 27 Och ni ska aldrig mer återvända till det land ni längtar efter.+

29 Jord, jord, jord,* hör Jehovas ord.

30 Så här säger Jehova:

23 ”Olycka ska drabba de herdar som krossar och skingrar fåren på min betesmark!” säger Jehova.+

2 Därför säger Jehova, Israels Gud, om herdarna som leder mitt folk: ”Ni har skingrat mina får. Ni driver bort dem och uppmärksammar dem inte.”+

”Men nu ska jag uppmärksamma er och straffa er för era onda gärningar”, säger Jehova.

3 ”Sedan ska jag samla de kvarvarande av mina får från alla de länder som jag har skingrat dem till,+ och jag ska föra tillbaka dem till deras betesmark.+ Där ska de föröka sig och bli många.+ 4 Och jag ska utse herdar som ska leda dem.+ De ska inte längre vara rädda eller skräckslagna, och ingen av dem ska saknas”, säger Jehova.

5 ”Det kommer en tid”, säger Jehova, ”då jag ska utse ett rättfärdigt skott* som ska spira upp ur Davids stam.*+ Ja, en kung ska regera+ med vishet och införa rätt och rättvisa i landet.+ 6 I hans dagar ska Juda bli räddat,+ och Israel ska leva i trygghet.+ Och detta är namnet han ska få: ’Jehova är vår rättfärdighet’.”+

7 ”Men det kommer dagar”, säger Jehova, ”när ingen längre ska säga: ’Så sant Jehova lever, han som förde Israels folk ut ur Egypten.’+ 8 I stället ska man säga: ’Så sant Jehova lever, han som förde ut och hämtade hem Israels ättlingar från landet i norr och från alla de länder som jag hade skingrat dem till.’ Och de ska bo i sitt eget land.”+

9 När det gäller profeterna:

Hjärtat i mig brister.

Benen i min kropp skälver.

10 För landet är fullt av äktenskapsbrytare.+

De har slagit in på ondskans kurs, och de missbrukar sin makt.

11 ”Både profeter och präster är avfälliga.*+

Jag har till och med funnit deras ondska inne i mitt eget hus”,+ säger Jehova.

12 ”Därför ska deras väg bli slipprig och mörk.+

De ska knuffas och falla till marken.

13 ”Hos Samarias profeter+ har jag sett något frånstötande.

14 Och hos Jerusalems profeter har jag sett något fruktansvärt.

De begår äktenskapsbrott+ och lever i lögn.+

15 Därför säger arméernas Jehova om profeterna:

För Jerusalems profeter har spritt avfällighet i hela landet.”

16 Så här säger arméernas Jehova:

”Lyssna inte på vad profeterna säger till er.+

De förleder er.*

17 De säger gång på gång till dem som föraktar mig:

’Jehova har sagt: ”Ni ska få fred.”’+

Och till alla som följer sitt eget obstinata hjärta säger de:

’Ingen olycka ska drabba er.’+

Vem har hört hans ord och lyssnat till det?

I de sista dagarna ska du förstå detta helt och fullt.

21 Jag sände inte profeterna, ändå sprang de i väg.

Jag talade inte till dem, ändå profeterade de.+

23 ”Är jag Gud bara på nära håll?” säger Jehova. ”Är jag inte Gud också långt borta?”

24 ”Kan någon gömma sig på en så hemlig plats att jag inte kan se honom?”+ säger Jehova.

”Fyller inte jag både himmel och jord?”+ säger Jehova.

25 ”Jag har hört vad profeterna som profeterar lögn i mitt namn säger: ’Jag har haft en dröm! Jag har haft en dröm!’+ 26 Hur länge ska profeterna fortsätta profetera lögn? De är profeter med hjärtan fulla av svek.+ 27 Med drömmarna som de berättar för varandra försöker de få mitt folk att glömma mitt namn, precis som deras fäder glömde mitt namn på grund av Baal.+ 28 Låt den profet som har en dröm berätta drömmen, men den som har fått ta emot mitt ord ska troget hålla sig till mitt ord.”

”Vad har halm och säd gemensamt?” säger Jehova.

29 ”Är inte mitt ord som en eld?”+ säger Jehova. ”Är det inte som en smideshammare som krossar klippan?”+

30 ”Därför är jag emot profeterna”, säger Jehova, ”som stjäl mina ord från varandra.”+

31 ”Jag är emot profeterna”, säger Jehova, ”som låter munnen gå och som säger: ’Så här säger han!’”+

32 ”Jag är emot profeterna som har falska drömmar”, säger Jehova, ”och som berättar dem och vilseleder mitt folk med sina lögner och sitt skryt.”+

”Men jag har inte sänt dem eller gett dem någon befallning. Därför kommer de inte att vara till någon nytta för detta folk”,+ säger Jehova.

33 ”När detta folk eller en profet eller en präst frågar dig: ’Vad är Jehovas börda?’* ska du svara: ’”Det är ni som är bördan! Och jag ska kasta av er”,+ säger Jehova.’ 34 Om en profet eller en präst eller någon av folket säger: ’Detta är Jehovas börda!’* då ska jag vända mig mot den mannen och hans hushåll. 35 Detta säger var och en av er till sin medmänniska och till sin bror: ’Vad har Jehova svarat? Och vad har Jehova talat?’ 36 Men ni ska aldrig mer nämna Jehovas börda,* för bördan* är vars och ens eget ord. Ni har förvanskat orden från den levande Guden, arméernas Jehova, vår Gud.

37 Så här ska du säga till profeten: ’Vilket svar har Jehova gett dig? Och vad har Jehova talat? 38 Men om ni fortsätter att säga ”Jehovas börda!”* då säger Jehova: ”Ni säger: ’Detta ord är Jehovas börda’,* trots att jag förbjöd er att säga ’Jehovas börda!’* 39 Därför ska jag lyfta upp er och kasta bort er ur min åsyn, både er och den stad som jag gav åt er och åt era förfäder. 40 Och jag ska låta er drabbas av evig vanära, av en evig förnedring som aldrig kommer att falla i glömska.”’”+

24 Jehova visade mig sedan två korgar med fikon som stod framför Jehovas tempel. Detta hände efter det att Nebukadnẹssar, Babylons kung, hade förvisat Jekọnja,*+ Jehojạkims son,+ Judas kung, tillsammans med Judas furstar, hantverkarna och smederna* och fört dem i landsflykt från Jerusalem till Babylon.+ 2 Den ena korgen innehöll mycket fina fikon, lika fina som tidiga fikon, medan den andra innehöll riktigt dåliga fikon, så dåliga att de var oätliga.

3 Jehova frågade mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De fina fikonen är mycket fina, men de dåliga är riktigt dåliga, så dåliga att de är oätliga.”+

4 Då kom Jehovas ord till mig: 5 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Precis som man värdesätter fina fikon ska jag värdesätta dem som förts i landsflykt från Juda, de som jag har sänt bort härifrån till kaldéernas land. 6 Jag ska hålla uppsikt över dem till deras eget bästa, och jag ska låta dem vända tillbaka till detta land.+ Jag ska bygga upp dem, inte riva ner dem. Jag ska plantera dem, inte rycka upp dem.+ 7 Och jag ska ge dem ett hjärta som vill lära känna mig, att jag är Jehova.+ De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud,+ för de kommer att återvända till mig av hela sitt hjärta.+

8 Men när det gäller de dåliga fikonen, som är så dåliga att de är oätliga,+ säger Jehova: ”Så ska jag betrakta Sidkia,+ Judas kung, hans furstar och de övriga av de överlevande från Jerusalem, både dem som är kvar här i landet och dem som bor i Egypten.+ 9 Olyckan jag sänder över dem ska vara så svår att alla riken på jorden fylls av skräck.+ De ska bli till vanära och till förbannelse,+ till ett talesätt och till ett spektakel på alla de platser som jag skingrar dem till.+ 10 Och jag ska sända svärd,+ svält och pest*+ mot dem tills de har utplånats ur landet som jag gav åt dem och åt deras förfäder.”’”

25 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Judas folk under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, fjärde regeringsår,+ det vill säga Nebukadnẹssars, Babylons kungs, första regeringsår. 2 Så här sa profeten Jeremia angående* hela Judas folk och alla Jerusalems invånare:

3 ”Under 23 år, ända sedan Josịas, Amons sons, Judas kungs, 13:e regeringsår+ fram tills i dag, har Jehovas ord kommit till mig. Gång på gång har jag talat* till er, men ni har aldrig velat lyssna.+ 4 Och Jehova sände alla sina tjänare profeterna till er, han sände dem gång på gång.* Men ni ville inte höra på det örat, utan ni vägrade lyssna+ 5 när de sa: ’Vänd om från era onda vägar och ert onda handlingssätt.+ Då ska ni en lång tid framöver få bo i det land som Jehova för länge sedan gav till er och era förfäder. 6 Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och böj er inte ner för dem, och kränk mig inte med det ni själva har tillverkat. För då kommer jag att sända olycka över er.’

7 ’Men ni ville inte lyssna på mig’, säger Jehova, ’utan ni kränkte mig med det ni själva hade tillverkat, till er egen olycka.’+

8 Därför säger arméernas Jehova: ’”Eftersom ni inte lydde mina ord 9 sammankallar jag alla folken i norr”,+ säger Jehova, ”och kallar på Nebukadnẹssar, Babylons kung, min tjänare.+ Jag ska föra dem mot detta land,+ mot alla som bor här och mot alla länder runt omkring.+ Jag ska utplåna* dem och göra dem till något man chockeras över och hånfullt visslar åt. De ska bli ödelagda för all framtid. 10 Jag ska sätta stopp för jubelropen och brudgummens och brudens glädje,+ handkvarnens ljud och lampans ljus. 11 Hela landet ska läggas i ruiner och bli till något man chockeras över, och dessa folk ska tjäna Babylons kung i 70 år.”’+

12 ’Men när de 70 åren har gått+ ska jag straffa* Babylons kung och den nationen för deras synder’,+ säger Jehova, ’och jag ska göra kaldéernas land till en ödslig ödemark för all framtid.+ 13 Landet ska drabbas av allt som jag har varnat det för, ja allt som står skrivet i denna bok med Jeremias profetior mot alla nationerna. 14 Många nationer och stora kungar+ ska göra dem till slavar,+ och jag ska behandla dem efter deras handlingssätt och efter vad deras gärningar förtjänar.’”+

15 För så här sa Jehova, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredens vin ur min hand, och låt alla de nationer som jag sänder dig till dricka den. 16 Och de ska dricka tills de raglar fram och uppför sig som galna på grund av det svärd som jag sänder bland dem.”+

17 Så jag tog bägaren ur Jehovas hand, och jag gav den till alla de nationer som Jehova sände mig till och lät dem dricka:+ 18 Jerusalem och städerna i Juda,+ dess kungar och furstar, för att lägga dem i ruiner och göra dem till en förbannelse+ och till något man chockeras över och hånar, som nu håller på att ske; 19 farao, Egyptens kung, och hans tjänare, hans furstar och hela hans folk+ 20 och utlänningarna som bor bland dem; alla kungar i Us; alla kungar i filistéernas land,+ i Ạshkelon,+ Gaza, Ekron och det som är kvar av Ashdod; 21 Edom,+ Moab+ och ammoniterna;+ 22 alla kungar i Tyros, alla kungar i Sidon+ och kungarna i kustländerna* på andra sidan havet; 23 Dedan,+ Tema, Bus och alla med håret klippt vid tinningarna;+ 24 alla arabernas kungar+ och alla kungar över de olika folk som bor i vildmarken; 25 alla Simris kungar, alla Elams kungar+ och alla medernas kungar;+ 26 alla kungar i norr, både i när och fjärran, den ene efter den andre, och världens alla andra riken som är på jordens yta. Och kungen av Sesak*+ ska få dricka efter dem.

27 ”Du ska säga till dem: ’Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Drick tills ni blir så berusade att ni spyr och ramlar omkull och inte kan resa er+ på grund av det svärd som jag sänder bland er.”’ 28 Men om de vägrar ta bägaren ur din hand och dricka ska du säga till dem: ’Så här säger arméernas Jehova: ”Ni måste dricka! 29 Jag börjar ju med att sända olycka över den stad som bär mitt namn.+ Så skulle då ni komma undan straff?”’+

’Ni ska inte komma undan straff, för jag kallar på ett svärd och riktar det mot alla som bor på jorden’, säger arméernas Jehova.

30 Och du ska profetera allt detta för dem och säga:

Han ska ryta högt mot sin uppehållsort.

Han ska själv döma alla människor.+

Åt svärdet överlämnar han de onda’, säger Jehova.

32 Så här säger arméernas Jehova:

33 De som den dagen blir slagna av Jehova ska ligga utspridda från jordens ena ände till den andra. Man ska inte sörja dem, inte heller ska de samlas ihop eller begravas. De ska bli till gödsel på marken.’

34 Jämra er, ni herdar, och ropa!

Ni ska falla och krossas som ett dyrbart kärl!

För Jehova ödelägger deras betesmark.

38 Han har lämnat sitt bo likt ett ungt lejon.+

26 I början av Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, regering+ kom detta ord från Jehova: 2 ”Så här säger Jehova: ’Ställ dig på förgården till Jehovas hus och tala till* alla som kommer från Judas städer för att tillbe* i Jehovas hus. Säg till dem allt som jag befaller dig, utelämna inte ett enda ord. 3 Kanske kommer de att lyssna och vända om från sin onda kurs. I så fall ska jag ändra* mig och inte sända den olycka som jag hade tänkt sända över dem på grund av deras onda gärningar.+ 4 Säg till dem: ”Så här säger Jehova: ’Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag* som jag har gett er 5 och inte lyssnar till vad mina tjänare profeterna säger, som jag har sänt till er gång på gång* utan att ni har lyssnat,+ 6 då ska jag göra med detta hus som med Silo,+ och jag ska göra denna stad till en förbannelse för alla jordens nationer.’”’”+

7 Prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia säga detta i Jehovas hus.+ 8 När Jeremia hade framfört allt som Jehova hade befallt honom att säga till folket grep prästerna, profeterna och hela folket honom och sa: ”Du ska dö! 9 Varför har du profeterat i Jehovas namn och sagt: ’Detta hus ska bli som Silo, och denna stad ska läggas öde och bli obebodd’?” Och folket flockades kring Jeremia i Jehovas hus.

10 När Judas furstar fick höra detta lämnade de kungens palats och gick till Jehovas hus och satte sig vid ingången till den nya porten till Jehovas hus.+ 11 Prästerna och profeterna sa till furstarna och till folket: ”Den här mannen förtjänar dödsstraff,+ för som ni själva har hört har han profeterat mot denna stad.”+

12 Då sa Jeremia till alla furstarna och till hela folket: ”Det var Jehova som sände mig att profetera mot detta hus och mot denna stad och säga allt det som ni har hört.+ 13 Ändra era vägar och ert handlingssätt och lyssna till Jehova, er Gud. För då kommer Jehova att ändra* sig och inte sända den olycka som han har uttalat mot er.+ 14 Själv är jag i era händer. Gör med mig vad ni anser är rätt och riktigt i era ögon. 15 Men ni ska veta att om ni dödar mig är det oskyldigt blod ni drar över er och över denna stad och över alla invånare. För det är verkligen Jehova som har sänt mig för att säga allt detta till er.”

16 Då sa furstarna och folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte dödsstraff, för han har talat till oss i Jehovas, vår Guds, namn.”

17 Dessutom steg några av landets äldste fram och sa till det församlade folket: 18 ”Mika+ från Mọreset profeterade i de dagar då Hiskia var kung+ i Juda, och han sa till hela folket i Juda: ’Så här säger arméernas Jehova:

19 Men dödade Hiskia, Judas kung, och hela Juda honom? Nej, han respekterade Jehova och vädjade om Jehovas godhet,* och därför ändrade* Jehova sig och sände inte den olycka som han hade uttalat mot dem.+ Vi håller alltså på att dra stor olycka över oss själva.

20 En annan man som profeterade i Jehovas namn var Urịja, son till Semạja från Kịrjat-Jẹarim.+ Han profeterade mot denna stad och mot detta land och sa samma sak som Jeremia. 21 När kung Jehojạkim,+ hans mäktiga krigare och alla furstarna hörde vad han sa, ville kungen få honom dödad.+ Urịja fick reda på det och blev så rädd att han flydde till Egypten. 22 Men kung Jehojạkim skickade då Ẹlnatan,+ Akbors son, och några andra män till Egypten. 23 De tog med sig Urịja från Egypten och förde honom till kung Jehojạkim, som dödade honom med svärd+ och kastade liket på folkets gravplats.”

24 Men Ạhikam,+ Safans son,+ skyddade Jeremia så att han inte överlämnades till folket för att bli dödad.+

27 I början av Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, regering kom detta ord till Jeremia från Jehova: 2 ”Så här har Jehova sagt till mig: ’Gör dig remmar och ok och lägg dem på din nacke. 3 Sänd dem sedan till Edoms kung,+ Moabs kung,+ ammoniternas kung,+ Tyros kung+ och Sidons kung+ med de budbärare som har kommit till Sidkia, Judas kung, i Jerusalem. 4 Säg åt dem att framföra den här befallningen till sina herrar:

”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud, och så här ska ni säga till era herrar: 5 ’Det är jag som har gjort jorden, och människorna och djuren på den, med min stora kraft och min uträckta arm. Och jag ger den åt vem jag vill.*+ 6 Nu har jag gett alla dessa länder till min tjänare Nebukadnẹssar, Babylons kung.+ Även markens vilda djur har jag gett honom för att de ska tjäna honom. 7 Alla nationerna ska tjäna honom och hans son och hans sonson, tills stunden har kommit för hans eget land.+ Då ska många nationer och stora kungar göra honom till sin tjänare.’+

8 ’Om en nation eller ett rike vägrar att tjäna Nebukadnẹssar, Babylons kung, och vägrar att lägga sin nacke under Babylons kungs ok, då ska jag straffa den nationen med svärd,+ svält och pest’,* säger Jehova, ’tills jag har gjort slut på den genom honom.’

9 ’Lyssna därför inte när era profeter, spåmän, drömtydare, magiker och trollkarlar säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babylons kung.” 10 De profeterar lögn för er, och därför ska ni föras långt bort från ert land. Jag ska skingra er, och ni ska gå under.

11 Men den nation som böjer sin nacke under Babylons kungs ok och tjänar honom ska få stanna kvar* i sitt land’, säger Jehova, ’och de ska odla marken och bo där.’”’”

12 Även till Sidkia, Judas kung,+ talade jag på samma sätt: ”Böj era nackar under Babylons kungs ok och tjäna honom och hans folk, så ska ni få leva.+ 13 Du vill väl inte att du och ditt folk ska dö genom svärd,+ svält+ och pest,+ som Jehova har sagt ska drabba den nation som inte vill tjäna Babylons kung? 14 Lyssna inte på profeterna som säger till er: ’Ni ska inte tjäna Babylons kung’,+ för de profeterar lögn för er.+

15 ’Jag har inte sänt dem’, säger Jehova. ’De profeterar lögn i mitt namn, och därför ska jag skingra er och låta er gå under, ni och profeterna som profeterar för er.’”+

16 Till prästerna och till hela detta folk sa jag: ”Så här säger Jehova: ’Lyssna inte på era profeter som profeterar för er: ”Redskapen från Jehovas hus kommer snart att föras tillbaka från Babylon!”+ För lögn är vad de profeterar för er.+ 17 Lyssna inte på dem. Tjäna Babylons kung, så ska ni få leva.+ Ni vill väl inte att den här staden läggs i ruiner? 18 Men om de är profeter och om deras ord verkligen kommer från Jehova, låt dem då vädja till arméernas Jehova om att de redskap som är kvar i Jehovas hus, i Judas kungs palats och i Jerusalem inte ska föras bort till Babylon.’

19 För så här säger arméernas Jehova om pelarna,+ havet,*+ vagnarna+ och de övriga redskapen som är kvar här i staden 20 och som Nebukadnẹssar, Babylons kung, inte tog med sig när han förvisade Jekọnja, Jehojạkims son, Judas kung, och förde honom och alla de förnämsta i Juda och Jerusalem i landsflykt från Jerusalem till Babylon,+ 21 ja, så här säger arméernas Jehova, Israels Gud, om de redskap som är kvar i Jehovas hus, i Judas kungs palats och i Jerusalem: 22 ’”Till Babylon ska de föras,+ och där ska de bli kvar ända till den dag då jag tar mig an dem”, säger Jehova. ”Då ska jag hämta dem och föra dem tillbaka till denna plats.”’”+

28 Samma år, i början av Sidkias, Judas kungs, regering,+ i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Gịbeon,+ till mig i Jehovas hus i närvaro av prästerna och hela folket: 2 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Jag ska bryta sönder Babylons kungs ok.+ 3 Inom två år* ska jag föra tillbaka hit alla de redskap från Jehovas hus som Nebukadnẹssar, Babylons kung, tog härifrån och förde till Babylon.’+ 4 ’Och jag ska föra tillbaka Jekọnja,+ Jehojạkims son,+ Judas kung, och alla från Juda som är förda i landsflykt till Babylon’,+ säger Jehova, ’för jag ska bryta sönder Babylons kungs ok.’”

5 Då talade profeten Jeremia till profeten Hananja inför prästerna och hela folket som stod i Jehovas hus. 6 Profeten Jeremia sa: ”Amen!* Må Jehova göra så! Må Jehova uppfylla orden du har profeterat så att redskapen från Jehovas hus och de som är i landsflykt förs tillbaka hit från Babylon. 7 Men hör budskapet som jag vill delge dig och hela folket. 8 Profeterna som levde för länge sedan, före dig och mig, profeterade om krig, olycka och pest* för många länder och mäktiga riken. 9 Men om en profet profeterar om fred måste hans ord först gå i uppfyllelse innan man vet att han verkligen är sänd av Jehova.”

10 Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det.+ 11 Och inför hela folket sa Hananja: ”Så här säger Jehova: ’Just så ska jag inom två år bryta sönder Nebukadnẹssars, Babylons kungs, ok och lyfta bort det från alla nationernas nacke.’”+ Då gick profeten Jeremia sin väg.

12 Efter det att profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom det här budskapet från Jehova till Jeremia: 13 ”Gå och säg till Hananja: ’Så här säger Jehova: ”Du har brutit sönder ett ok av trä,+ men det ska ersättas av ett ok av järn.” 14 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Jag ska lägga ett järnok på alla de här nationernas nacke, för att de ska tjäna Nebukadnẹssar, Babylons kung. De kommer att bli tvungna att tjäna honom.+ Jag ska även ge honom markens vilda djur.”’”+

15 Profeten Jeremia sa till profeten Hananja:+ ”Hör nu, Hananja! Jehova har inte sänt dig, utan du har fått detta folk att tro på en lögn.+ 16 Därför säger Jehova: ’Jag ska utplåna dig från jordens yta. I år ska du dö, för du har uppmanat till uppror mot Jehova.’”+

17 Och profeten Hananja dog det året, i sjunde månaden.

29 Detta är orden i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som fanns kvar bland dem som var i landsflykt, till prästerna, till profeterna och till hela folket, som Nebukadnẹssar hade fört i landsflykt från Jerusalem till Babylon. 2 Detta var efter att kung Jekọnja,+ änkedrottningen,*+ hovmännen, Judas och Jerusalems furstar, hantverkarna och smederna* hade lämnat Jerusalem.+ 3 Han skickade brevet med Elạsa, Safans son,+ och Gemạrja, Hilkias son, som Sidkia, Judas kung,+ sände till Nebukadnẹssar, Babylons kung, i Babylon. Det löd:

4 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud, till alla dem som är i landsflykt, till dem som jag har fört i landsflykt från Jerusalem till Babylon: 5 ’Bygg hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten. 6 Ta er hustrur och få söner och döttrar. Ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de i sin tur får söner och döttrar. Bli fler och inte färre. 7 Och gör allt för att staden dit jag har fört er i landsflykt ska ha frid, och be till Jehova för den. För när den har frid ska ni ha frid.+ 8 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Bli inte förledda av profeterna och spåmännen som finns bland er,+ och lyssna inte på drömmarna som de drömmer. 9 För ’de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem’,+ säger Jehova.”’

10 Så här säger Jehova: ’När det har gått 70 år i Babylon ska jag ta mig an er,+ och jag ska infria mitt löfte genom att föra er tillbaka hit.’+

11 ’Jag vet vilka avsikter jag har när det gäller er’, säger Jehova. ’Jag vill att ni ska uppleva frid, inte olycka.+ Jag vill ge er en framtid och ett hopp.+ 12 Och ni ska kalla på mig och be till mig, och jag ska lyssna på er.’+

13 ’Ni kommer att söka mig och finna mig,+ för ni kommer att söka efter mig av hela ert hjärta.+ 14 Och jag ska låta er finna mig’,+ säger Jehova. ’Jag ska föra er tillbaka från fångenskapen och samla er från alla de nationer och platser som jag har skingrat er till’,+ säger Jehova. ’Jag ska låta er återvända till den plats som jag förvisade er från.’+

15 Men ni har sagt: ’Jehova har utsett profeter åt oss i Babylon.’

16 Så här säger Jehova om kungen som sitter på Davids tron+ och om alla som bor i denna stad, era bröder som inte har gått i landsflykt tillsammans med er: 17 ’Så här säger arméernas Jehova: ”Jag sänder svärd, svält och pest*+ mot dem. Jag ska göra dem till ruttna* fikon, som är så dåliga att de är oätliga.”’+

18 ’Jag ska förfölja dem med svärd,+ svält och pest, och jag ska göra dem till något som fyller alla riken på jorden med skräck,+ till något man häpnar över och hånfullt visslar åt,+ till en förbannelse och en vanära bland de nationer som jag skingrar dem till,+ 19 eftersom de inte lyssnade till mina ord som jag sände till dem genom mina tjänare profeterna’, säger Jehova. ’Gång på gång sände jag* dem.’+

’Men ni har inte lyssnat’,+ säger Jehova.

20 Hör därför Jehovas ord, alla ni i landsflykt, som jag har sänt från Jerusalem till Babylon. 21 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud, om Ahab, Kolạjas son, och om Sidkia, Maasẹjas son, som profeterar lögn för er i mitt namn:+ ’Jag överlämnar dem åt Nebukadnẹssar, Babylons kung, och han ska döda dem inför era ögon. 22 Och alla från Juda som är i landsflykt i Babylon ska använda deras öde i sina förbannelser: ”Må Jehova göra med dig som med Sidkia och Ahab, som Babylons kung stekte i elden!” 23 För de har uppfört sig skamligt i Israel.+ De har begått äktenskapsbrott med sina medmänniskors hustrur och talat lögner i mitt namn, sådant som jag aldrig hade befallt dem.+

”Jag är den som vet och kan vittna om det”,+ säger Jehova.’”

24 ”Till Semạja+ från Nẹhelam ska du säga: 25 ’Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Du har i ditt eget namn sänt brev till alla som är i Jerusalem, till prästen Sefanja,+ Maasẹjas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: 26 ’Jehova har gjort dig till präst i prästen Jehojạdas ställe, för att du ska vara överste tillsyningsman i Jehovas hus och ta hand om alla galningar som uppför sig som profeter och sätta dem i stocken.*+ 27 Så varför har du inte tillrättavisat Jeremia från Ạnatot,+ som uppför sig som profet för er?+ 28 Han har till och med sänt bud till oss i Babylon och sagt: ”Det är lång tid kvar! Bygg hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten+ ...”’”’”

29 När prästen Sefanja+ läste upp det här brevet för profeten Jeremia 30 kom Jehovas ord till Jeremia: 31 ”Sänd bud till hela folket som är i landsflykt och säg: ’Så här säger Jehova om Semạja från Nẹhelam: ”Semạja har profeterat för er, trots att jag inte har sänt honom, och han har försökt få er att tro på lögner.+ 32 Därför säger Jehova: ’Jag vänder min uppmärksamhet mot Semạja från Nẹhelam och mot hans avkomlingar. Ingen i hans släkt ska överleva och vara kvar bland detta folk, och han ska inte få se det goda som jag ska göra för mitt folk’, säger Jehova, ’för han har uppmanat till uppror mot Jehova.’”’”

30 Detta ord kom till Jeremia från Jehova: 2 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Skriv upp i en bok allt som jag säger till dig. 3 För ”det kommer dagar”, säger Jehova, ”då jag ska samla de bortförda av mitt folk, Israel och Juda”,+ säger Jehova, ”och jag ska låta dem återvända till det land som jag gav åt deras förfäder, och det ska bli deras igen”.’”+

4 Detta är de ord som Jehova talade till Israel och Juda.

 5 Så här säger Jehova:

 6 En man kan väl inte föda barn?

Varför har alla ansikten blivit bleka?

Det är en nödens stund för Jakob.

Men han ska bli räddad.”

8 ”Den dagen”, säger arméernas Jehova, ”ska jag lyfta bort oket från deras nacke och bryta sönder det och slita av remmarna.* Aldrig mer ska främlingar* göra dem* till sina slavar. 9 De ska tjäna Jehova, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska insätta åt dem.”+

11 ”För jag är med dig”, säger Jehova, ”och ska rädda dig.

12 För så här säger Jehova:

”Ditt sammanbrott kan inte botas.+

Ditt sår är oläkligt.

Det finns ingen bot för dig.

14 Alla dina passionerade älskare har glömt dig.+

De frågar inte längre efter dig.

15 Varför klagar du över ditt sammanbrott?

Din smärta är obotlig!

’Sion, som ingen frågar efter.’”+

18 Så här säger Jehova:

19 Från dem ska det höras lovsång och skratt.+

Jag ska ta itu med alla hans förtryckare.+

Jag ska låta honom komma nära, och han ska närma sig mig.”

”För vem skulle annars våga* närma sig mig?” säger Jehova.

22 ”Och ni ska vara mitt folk,+ och jag ska vara er Gud.”+

I de sista dagarna ska du förstå detta.+

31 ”På den tiden”, säger Jehova, ”ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”+

 2 Så här säger Jehova:

”Folket som överlevde svärdet upplevde godhet i vildmarken.

Israel var på vandring till sin viloplats.”

 3 Från fjärran kom Jehova och visade sig för mig. Han sa:

”Med evig kärlek har jag älskat dig.

Därför har jag dragit dig till mig med lojal kärlek.*+

 4 Än en gång ska jag återuppbygga dig, och du ska bli återuppbyggd.+

 5 Du ska än en gång plantera vingårdar på Samarias berg.+

De som planterar ska plantera och själva njuta av frukten.+

 6 För det kommer en dag då väktarna på Efraims berg ropar ut:

’Kom, låt oss dra upp till Sion, till Jehova, vår Gud.’”+

 7 För så här säger Jehova:

Kungör det, lovprisa och säg:

’Jehova, rädda ditt folk, de som är kvar av Israel.’+

 8 Jag för dem tillbaka från landet i norr.+

Jag ska samla dem från jordens yttersta ändar.+

I en stor skara ska de återvända hit.+

 9 De ska komma gråtande,+ de ska vädja om nåd.

För jag är en far för Israel, och Efraim är min förstfödde.”+

”Han som skingrade Israel ska samla honom.

Han ska vaka över honom som herden vakar över sin hjord.+

Jag ska vända deras sorg till jubel, jag ska trösta dem.+

Deras bedrövelse ska förvandlas till glädje.+

15 ”Så här säger Jehova:

’I Rama hörs en röst,+ klagan och bitter gråt.

Rakel gråter över sina söner.*+

16 Så här säger Jehova:

’De ska återvända från fiendens land.’+

17 ’Det finns hopp för din framtid’,+ säger Jehova.

’Dina söner ska återvända till sitt eget område.’”+

18 ”Jag har hört Efraim beklaga sig:

19 Jag vände om och ångrade mig.+

Jag kom till insikt och slog mig på låren i sorg.

20 ”Är inte Efraim en dyrbar son för mig, ett älskat barn?+

Även om jag har tillrättavisat honom många gånger kommer jag fortfarande ihåg honom.

Därför har mina känslor* väckts för honom.+

Jag ska ha medlidande med honom”, säger Jehova.+

Se på landsvägen, den väg som du måste gå.+

Vänd tillbaka, jungfru Israel, vänd tillbaka till dina städer.

22 Hur länge ska du irra omkring, du otrogna dotter?

För Jehova har skapat något nytt på jorden:

en kvinna ska försöka vinna en man.”

23 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”När jag för tillbaka dem som är i fångenskap ska man än en gång säga detta i Juda och i dess städer: ’Må Jehova välsigna dig, du rättfärdiga boning,+ du heliga berg.’+ 24 Juda och alla dess städer ska bli befolkade, där ska jordbrukare och herdar bo.+ 25 För jag ska styrka alla utmattade och mätta alla utmärglade.”+

26 Då vaknade jag och slog upp ögonen, och sömnen hade varit behaglig.

27 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då jag ska beså Israel och Juda med säd* av människor och med säd av boskap.”+

28 ”Och precis som jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, riva ner, ödelägga och skada,+ så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera”,+ säger Jehova. 29 ”Vid den tiden ska man inte längre säga: ’Fäderna åt sura druvor, men det var sönerna som fick en bitter eftersmak i munnen.’*+ 30 Nej, då ska var och en dö för sin egen synd. Det är den som äter sura druvor som ska få en bitter eftersmak i munnen.”

31 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då jag ska sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda.+ 32 Det kommer inte att vara som förbundet jag slöt med deras förfäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,+ ’förbundet med mig som de bröt,+ fastän jag var deras rätte herre’,* säger Jehova.”

33 ”Nej, detta är det förbund jag ska sluta med Israel efter de dagarna”, säger Jehova. ”Jag ska lägga min lag i deras inre+ och skriva den i deras hjärta.+ Och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”+

34 ”Ingen ska längre behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga: ’Lär känna Jehova!’+ För alla ska känna mig, från den minste till den störste bland dem”,+ säger Jehova. ”Jag ska förlåta deras överträdelse, och deras synd ska jag inte längre komma ihåg.”+

37 Så här säger Jehova: ”’Om himlen där ovan kunde mätas och jordens grundvalar där nere kunde utforskas, först då skulle jag kunna förkasta alla Israels avkomlingar på grund av allt de har gjort’, säger Jehova.”+

38 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”då staden ska byggas+ åt Jehova från Hạnaneltornet+ till Hörnporten.+ 39 Och mätsnöret+ ska dras rakt fram till Garebskullen och sedan vika av mot Goa. 40 Och hela dalen med liken och askan* och alla terrasserna så långt som till Kidrondalen,+ ända till hörnet av Hästporten+ mot öster, ska vara något heligt för Jehova.+ Den ska aldrig mer ryckas upp eller rivas ner.”

32 Detta ord kom till Jeremia från Jehova under Sidkias, Judas kungs, 10:e regeringsår, det vill säga Nebukadnẹssars 18:e regeringsår.+ 2 Vid den tiden var Jerusalem belägrat av Babylons kungs armé, och profeten Jeremia satt inspärrad i Vaktgården+ i Judas kungs palats. 3 Sidkia, Judas kung, hade nämligen spärrat in honom+ och sagt: ”Hur vågar du profetera på det här viset? Du säger: ’Så här säger Jehova: ”Jag överlämnar denna stad åt Babylons kung, och han ska inta den.+ 4 Och Sidkia, Judas kung, ska inte slippa undan kaldéerna, för han ska överlämnas åt Babylons kung, och han ska tala med honom ansikte mot ansikte och möta honom öga mot öga.”+ 5 ”Han ska föra Sidkia till Babylon, och där ska han bli kvar tills jag tar hand om honom”, säger Jehova. ”Även om ni fortsätter att strida mot kaldéerna ska ni inte ha framgång.”’”+

6 Jeremia sa: ”Jehovas ord har kommit till mig, och det lyder: 7 ’Hạnamel, din farbror Sallums son, ska komma till dig och säga: ”Köp min åker i Ạnatot,+ för du står först i tur att köpa tillbaka den.”’”+

8 Hạnamel, min farbrors son, kom till mig i Vaktgården, precis som Jehova hade sagt, och sa till mig: ”Köp min åker i Ạnatot i Benjamins land, för du har rätt att förvärva den och köpa tillbaka den. Köp den åt dig själv.” Då visste jag att det som skedde var enligt Jehovas ord.

9 Jag köpte åkern i Ạnatot av Hạnamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna+ åt honom, sju siklar* och tio silverstycken. 10 Jag skrev ett kontrakt,+ förseglade det, tillkallade vittnen+ och vägde pengarna på en våg. 11 Jag tog köpekontraktet, både det exemplar som hade förseglats enligt budet och de juridiska kraven och det exemplar som hade lämnats öppet, 12 och gav det till Baruk,+ son till Nerịa,+ son till Mahsẹja, i närvaro av Hạnamel, min farbrors son, och i närvaro av vittnena som hade skrivit under köpekontraktet och alla judar som satt i Vaktgården.+

13 I deras närvaro befallde jag Baruk: 14 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Ta kontrakten, detta köpekontrakt, ja både det förseglade och det öppna, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid.’ 15 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Återigen ska hus och åkrar och vingårdar köpas i detta land.’”+

16 Efter att jag hade gett köpekontraktet till Baruk, Nerịas son, bad jag till Jehova och sa: 17 ”Suveräne Herre Jehova! Du har gjort himmel och jord med din stora kraft+ och din uträckta arm. Ingenting är omöjligt för dig. 18 Du visar lojal kärlek mot tusen och åter tusen, men du låter sönerna bära följderna av fädernas synd.+ Du är den sanne Guden, den store och mäktige, du som bär namnet arméernas Jehova. 19 Dina avsikter är storslagna och dina gärningar mäktiga.*+ Du håller blicken riktad mot människors alla vägar+ och lönar var och en efter hans vägar och efter vad hans handlingar förtjänar.+ 20 I Egypten utförde du tecken och under, som är omtalade fram till denna dag, och i Israel och bland människor gjorde du ditt namn ryktbart,+ som det är än i dag. 21 Och du förde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och med skräckinjagande kraftprov.+

22 Med tiden gav du dem detta land, som du hade lovat deras förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung.+ 23 Och de drog in och tog det i besittning, men de lyssnade inte till dig och följde inte din lag. De gjorde ingenting av allt som du hade befallt dem att göra, och därför sände du all denna olycka över dem.+ 24 Kaldéerna har kommit och byggt en ramp för att inta staden,+ och till följd av svärd,+ svält och pest*+ ska staden bli given åt dem som belägrar den. Det du har sagt har också skett, som du nu ser. 25 Ändå har du sagt till mig, suveräne Herre Jehova: ’Köp åkern för pengar och tillkalla vittnen’, trots att staden ska bli given åt kaldéerna.”

26 Då kom Jehovas ord till Jeremia: 27 ”Jag är Jehova, alla människors Gud. Finns det någonting som är omöjligt för mig? 28 Därför säger Jehova: ’Jag överlämnar denna stad åt kaldéerna och åt Nebukadnẹssar, Babylons kung, och han ska inta den.+ 29 Och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma in och sätta eld på den. De ska bränna ner den+ och alla hus där man har offrat åt Baal uppe på taken och framburit dryckesoffer åt andra gudar för att kränka mig.’+

30 ’För folket i Israel och i Juda har ända från sin ungdom gjort det som är ont i mina ögon.+ Israels folk kränker mig med sina handlingar’, säger Jehova. 31 ’Denna stad har bara varit orsak till vrede och raseri för mig, från den dag den byggdes ända fram tills i dag.+ Jag ska utplåna den ur min åsyn+ 32 på grund av allt det onda som folket i Israel och i Juda har gjort för att kränka mig, de och deras kungar+ och furstar,+ deras präster och profeter,+ männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 33 De vände ryggen mot mig, inte ansiktet.+ Trots att jag gång på gång* försökte undervisa dem ville ingen lyssna eller ta emot tillrättavisning.+ 34 De satte upp sina avskyvärda avgudar i huset som bär mitt namn och vanhelgade det.+ 35 Dessutom byggde de offerhöjder åt Baal, de som ligger i Hinnoms sons dal,*+ för att bränna upp sina söner och döttrar i eld åt Molek.+ Något sådant hade jag inte befallt dem.+ Nej, att de skulle göra något så avskyvärt och få Juda att synda, det var fullständigt otänkbart för mig.’

36 Därför säger Jehova, Israels Gud, om denna stad som ni säger ska bli given åt Babylons kung genom svärd, svält och pest: 37 ’Jag ska samla dem från alla de länder som jag har skingrat dem till i min vrede, i mitt raseri och i mitt stora ursinne,+ och jag ska föra dem tillbaka hit och låta dem bo i trygghet.+ 38 Och de ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.+ 39 Jag ska ge dem ett enda hjärta+ och en enda väg så att de alltid respekterar mig, för att det ska gå bra för dem och deras barn.+ 40 Jag ska sluta ett evigt förbund+ med dem om att aldrig upphöra med att göra gott mot dem,+ och jag ska ingjuta djup respekt för mig i deras hjärtan, så att de aldrig vänder sig bort från mig.+ 41 Jag ska jubla över dem och göra gott mot dem,+ och jag ska plantera dem i detta land,+ av hela mitt hjärta och av hela min själ.’”*

42 ”För så här säger Jehova: ’Precis som jag har sänt en stor olycka över detta folk, så ska jag sända allt det goda* som jag har lovat dem.+ 43 Återigen ska man köpa åkrar i detta land,+ trots att ni säger: ”Det är en ödemark, tom på människor och djur, och det har blivit givet åt kaldéerna.”’

44 ’Åkrar ska köpas för pengar, köpekontrakt ska skrivas och förseglas, och vittnen ska tillkallas i Benjamins land,+ i Jerusalems omgivningar och i alla städer som ligger i Juda,+ i bergstrakten, i låglandet+ och i söder, för jag ska föra tillbaka dem som är i fångenskap’,+ säger Jehova.”

33 Jehovas ord kom till Jeremia en andra gång medan han fortfarande satt inspärrad i Vaktgården:+ 2 ”Så här säger Jehova, han som har gjort jorden, Jehova, han som har format den och gett den en fast grund, han som bär namnet Jehova: 3 ’Ropa till mig, och jag ska svara dig och villigt berätta för dig om stora och ofattbara saker som du inte känner till.’”+

4 ”För så här säger Jehova, Israels Gud, om stadens hus och Judas kungars hus, som har rivits ner på grund av ramperna och svärdet,+ 5 om dem som kommer för att strida mot kaldéerna och om platserna som fylls med liken av dem som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri och som var så onda att jag dolde mitt ansikte för denna stad: 6 ’Jag ska skänka staden läkedom och hälsa,+ och jag ska läka dem och ge dem frid och trygghet* i överflöd.+ 7 Jag ska föra tillbaka dem av Juda och Israel som är i fångenskap,+ och jag ska bygga upp dem så att de blir som i början.+ 8 Jag ska rena dem från den stora skuld de har dragit på sig genom att synda mot mig,+ och jag ska förlåta alla deras synder och överträdelser mot mig.+ 9 Staden ska bli till jubel och berömmelse för mig, till lovprisning och prydnad inför alla jordens nationer som får höra om all den godhet jag visar mitt folk.+ Och de ska bäva och darra+ på grund av all den godhet och frid som jag visar staden.’”+

10 ”Så här säger Jehova: ’På denna plats, som ni säger är öde och tom på människor och boskap, i Judas städer och på Jerusalems öde gator, som är tomma på människor och boskap, ska det återigen höras 11 jubelrop och glädje+ från brudgum och brud och röster som säger: ”Tacka arméernas Jehova, för Jehova är god,+ hans lojala kärlek varar för evigt!”’+

’De ska bära fram tackoffer i Jehovas hus,+ för jag ska föra tillbaka landets bortförda, så att det blir som det var i början’, säger Jehova.”

12 ”Så här säger arméernas Jehova: ’På denna öde plats, som är tom på människor och boskap, och i alla städer ska det återigen finnas betesmarker där herdarna kan låta sina hjordar vila.’+

13 ’I städerna i bergstrakten, i städerna på låglandet och i städerna i söder, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar+ och i städerna i Juda+ ska herdar återigen räkna sina får’, säger Jehova.”

14 ”’Det kommer dagar’, säger Jehova, ’då jag ska uppfylla löftet jag har gett angående Israels folk och Judas folk.+ 15 I de dagarna och vid den tiden ska jag låta ett rättfärdigt skott* spira upp ur Davids stam,*+ och han ska införa rätt och rättvisa i landet.+ 16 I de dagarna ska Juda räddas,+ och Jerusalem ska leva i trygghet.+ Och staden ska kallas ”Jehova är vår rättfärdighet”.’”+

17 ”För så här säger Jehova: ’Det ska alltid sitta en man från Davids släktlinje på Israels tron.+ 18 Och de levitiska prästerna ska alltid ha en man som kan stå inför mig och frambära brännoffer, sädesoffer och slaktoffer.’”

19 Och Jehovas ord kom återigen till Jeremia: 20 ”Så här säger Jehova: ’Om ni kunde bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten och förhindra att dagen och natten infaller i rätt tid,+ 21 först då skulle mitt förbund med min tjänare David kunna brytas,+ så att han inte har en son som härskar som kung på hans tron,+ och det gäller också mitt förbund med de levitiska prästerna, mina tjänare.+ 22 Precis som himlens här inte kan räknas och havets sand inte kan mätas, så ska min tjänare Davids avkomlingar och leviterna, som utför tjänst för mig, bli oräkneliga.’”

23 Och Jehovas ord kom till Jeremia en gång till: 24 ”Har du inte märkt att detta folk säger: ’Jehova ska förkasta de två släkter som han har utvalt’? De behandlar mitt folk respektlöst och ser det inte längre som en nation.

25 Så här säger Jehova: ’Lika säkert som att jag har slutit ett förbund med dagen och natten+ och upprättat lagar* för himlen och jorden,+ 26 lika säkert ska jag aldrig förkasta avkomlingarna till Jakob och min tjänare David. Jag ska alltid sätta någon av hans avkomlingar till härskare över Abrahams, Isaks och Jakobs ättlingar. Jag ska föra tillbaka dem som är i fångenskap+ och ha medlidande med dem.’”+

34 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova när Nebukadnẹssar, Babylons kung, stred mot Jerusalem och alla de omgivande städerna med hela sin armé, med alla riken på jorden som var under hans välde och med alla folk:+

2 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Gå och säg till Sidkia,+ Judas kung: ”Så här säger Jehova: ’Jag ger denna stad i Babylons kungs hand, och han ska bränna ner den.+ 3 Du ska inte komma undan hans hand, för du ska tveklöst bli gripen och överlämnad åt honom.+ Du ska få möta Babylons kung öga mot öga, och han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska bli förd till Babylon.’+ 4 Men hör Jehovas ord, Sidkia, Judas kung: ’Så här säger Jehova om dig: ”Du ska inte dö för svärd. 5 Du ska dö i frid,+ och man ska bränna rökelse till din ära, så som man gjorde för dina förfäder, kungarna som var före dig. Folk ska sörja dig och säga: ’Åh nej, herre!’ För ’jag har talat’, säger Jehova.”’”’”

6 Profeten Jeremia sa allt detta till Sidkia, Judas kung, i Jerusalem 7 när Babylons kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla städer i Juda som var kvar,+ mot Lakis+ och mot Asẹka.+ De var nämligen de enda befästa städer som var kvar av Judas städer.

8 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova efter att kung Sidkia hade slutit ett förbund med hela folket i Jerusalem om att utropa frihet för slavarna.+ 9 Alla skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga, och ingen skulle hålla en judisk landsman som slav. 10 Alla furstarna och hela folket lydde. De hade ingått förbundet om att alla skulle frige sina manliga och kvinnliga slavar och inte längre hålla dem som slavar. De lydde och släppte dem fria. 11 Men efteråt hämtade de tillbaka de män och kvinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen. 12 Då kom Jehovas ord till Jeremia från Jehova:

13 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag slöt ett förbund med era förfäder+ den dag jag förde dem ut ur Egypten, där de var slavar,*+ och sa: 14 ”Vart sjunde år* ska du frige din medisraelit, som har sålt sig själv till dig och som har tjänat dig i sex år. Du ska släppa honom fri.”+ Men era förfäder ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna på mig. 15 Nyligen* ändrade ni er och gjorde det som var rätt i mina ögon, för ni utropade frihet för era landsmän och slöt ett förbund inför mig i det hus som bär mitt namn. 16 Sedan ändrade ni er igen och vanhelgade mitt namn.+ Ni hämtade tillbaka de män och kvinnor som ni hade frigett enligt deras önskan och tvingade dem att bli slavar igen.’

17 Därför säger Jehova: ’Ni har inte lytt mig och utropat frihet för era medmänniskor och landsmän.+ Så nu utropar jag frihet för er’, säger Jehova, ’till svärd, pest* och svält.+ Jag ska göra er till något som fyller alla riken på jorden med skräck.+ 18 Detta ska drabba alla dem som bröt mitt förbund och som inte höll orden i det förbund som de slöt inför mig då de högg kalven i två stycken och gick mellan styckena,+ 19 nämligen Judas furstar, Jerusalems furstar, hovmännen, prästerna och hela folket i landet, de som gick mellan kalvens två stycken: 20 Jag ska överlämna dem åt deras motståndare och åt deras mordlystna fiender, och deras lik ska himlens fåglar och markens djur äta upp.+ 21 Och jag ska överlämna Sidkia, Judas kung, och hans furstar åt deras motståndare, åt deras mordlystna fiender och åt Babylons kungs armé,+ som nu drar sig bort från er.’+

22 ’Jag ska befalla dem’, säger Jehova, ’att återvända till denna stad, och de ska strida mot den och inta den och bränna ner den.+ Jag ska göra städerna i Juda till en ödemark, utan invånare.’”+

35 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova då Jehojạkim,+ Josịas son, var kung i Juda: 2 ”Gå till rekabiterna+ och tala med dem. Ta med dem till Jehovas hus, till en av matsalarna,* och ge dem vin att dricka.”

3 Då hämtade jag Jaasạnja, son till Jeremia, son till Habassịnja, och hans bröder, alla hans söner och de andra rekabiterna. 4 Jag tog med dem till Jehovas hus, till den matsal som tillhörde sönerna till den sanne Gudens man Hanan, Jigdạljas son. Den låg bredvid furstarnas matsal, som låg ovanför Maasẹjas, dörrvakten Sallums sons, matsal. 5 Sedan satte jag fram fyllda vinkrus och bägare åt rekabiterna och uppmanade dem: ”Drick vin.”

6 Men de sa: ”Vi dricker inte vin, eftersom vår förfader Jehonạdab,*+ Rekabs son, gav oss denna befallning: ’Ni och era söner ska aldrig någonsin dricka vin. 7 Och ni ska inte bygga hus, så säd eller plantera och äga en vingård. I stället ska ni bo i tält, så att ni får leva länge i det land där ni bor som utlänningar.’ 8 Så vi lyder allt som vår förfader Jehonạdab, Rekabs son, befallde oss. Vi dricker aldrig vin, varken vi, våra hustrur eller våra söner och döttrar. 9 Vi bygger inte heller hus till oss, och vi har inte vingårdar, åkrar eller säd. 10 Vi bor i tält och lyder allt som vår förfader Jehonạdab* befallde oss. 11 Men när Nebukadnẹssar, Babylons kung, drog upp mot landet+ sa vi: ’Kom, vi ger oss av till Jerusalem för att komma undan kaldéernas och araméernas armé.’ Så nu bor vi här i Jerusalem.”

12 Jehovas ord kom till Jeremia: 13 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Gå och säg till männen i Juda och till invånarna i Jerusalem: ”Har ni inte fått upprepade förmaningar att lyda mina ord?”+ säger Jehova. 14 ”Jehonạdab, Rekabs son, befallde sina efterkommande att inte dricka vin, och de har följt hans ord. Intill denna dag har de inte druckit vin, utan de har lytt sin förfaders befallning.+ Gång på gång har jag* talat till er, men ni har vägrat lyda mig.+ 15 Och jag sände mina tjänare profeterna till er, gång på gång sände jag* dem,+ och jag sa: ’Vänd om från era onda vägar,+ och gör det som är rätt! Följ inte andra gudar och tjäna dem inte. Då ska ni få bo i det land som jag gav till er och era förfäder.’+ Men ni ville inte höra på det örat, utan ni vägrade lyssna på mig. 16 Jehonạdabs, Rekabs sons, efterkommande har följt befallningen som deras förfader gav dem,+ men detta folk har inte lyssnat på mig.”’”

17 ”Därför säger Jehova, arméernas Gud, Israels Gud: ’Över Juda och över alla invånare i Jerusalem sänder jag all den olycka som jag har varnat dem för.+ För jag har talat till dem, men de vägrade lyssna. Jag har ropat på dem, men de svarade inte.’”+

18 Men till rekabiterna sa Jeremia: ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Ni har lytt er förfader Jehonạdab, och ni följer alla hans befallningar och gör precis som han har befallt er, 19 och därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Det kommer alltid att finnas en ättling till Jehonạdab,* Rekabs son, som gör tjänst inför mig.”’”

36 Under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, fjärde regeringsår+ kom detta ord till Jeremia från Jehova: 2 ”Ta en bokrulle och skriv ner allt som jag har talat till dig, budskapet mot Israel och Juda+ och alla nationerna,+ från första gången jag talade till dig i Josịas dagar ända fram tills i dag.+ 3 När folket i Juda får höra om all den olycka som jag tänker sända över dem kanske de vänder om från sina onda vägar, så att jag kan förlåta deras överträdelse och synd.”+

4 Då kallade Jeremia till sig Baruk,+ Nerịas son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i bokrullen allt som Jehova hade talat till Jeremia.+ 5 Och Jeremia befallde Baruk: ”Jag är förhindrad och kan inte gå in i Jehovas hus, 6 så du får gå dit och läsa upp alla ord från Jehova som du skrev ner i bokrullen efter min diktamen. Läs upp det för alla som är i Jehovas hus på en fastedag, för då kommer du att läsa upp det för alla i Juda som kommer dit från sina städer. 7 Kanske kommer de att be till Jehova om nåd och vända om från sina onda vägar. För stor är den vrede och stort det raseri som Jehova har uttalat över detta folk.”

8 Och Baruk, Nerịas son, gjorde precis som profeten Jeremia hade befallt honom. I Jehovas hus läste han upp Jehovas ord ur bokrullen.+

9 Under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, femte regeringsår,+ i nionde månaden, utropades det att alla i Jerusalem och alla som kom till Jerusalem från städerna i Juda skulle hålla en fasta inför Jehova.+ 10 Baruk läste då upp Jeremias ord ur bokrullen i Jehovas hus, i den kammare* som tillhörde Gemạrja,+ avskrivaren* Safans son,+ på den övre förgården, vid ingången till den nya porten till Jehovas hus.+ Han läste upp det för hela folket.

11 När Mikaja, son till Gemạrja, son till Safan, fick höra Jehovas ord läsas upp ur bokrullen 12 gick han ner till kungens palats, till sekreterarens kammare. Där satt alla furstarna:* sekreteraren Elisạma,+ Delạja, Semạjas son, Ẹlnatan,+ Akbors son,+ Gemạrja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. 13 Mikaja berättade för dem om allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

14 Alla furstarna skickade då Jẹhudi, son till Netạnja, son till Selẹmja, son till Kusi, för att säga till Baruk: ”Ta bokrullen som du läste för folket och kom hit!” Då tog Baruk, Nerịas son, med sig bokrullen och gick in till dem. 15 ”Sätt dig ner och läs den för oss”, sa de till honom, och då började Baruk läsa för dem.

16 När de fick höra innehållet såg de förskräckta på varandra och sa till Baruk: ”Det här måste vi berätta för kungen!” 17 Och de frågade Baruk: ”Berätta hur du skrev ner allt detta. Var det efter hans diktamen?” 18 Baruk svarade: ”Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.” 19 Furstarna sa till Baruk: ”Gå och göm er, du och Jeremia, och låt ingen få veta var ni är.”+

20 De lämnade bokrullen i förvar i sekreteraren Elisạmas kammare, och de gick in till kungen, till förgården, och berättade för kungen om allt de hade hört.

21 Kungen skickade då Jẹhudi+ för att hämta bokrullen, och han hämtade den från sekreteraren Elisạmas kammare. Jẹhudi läste den för kungen och för alla furstarna som var hos kungen. 22 Kungen satt i vinterhuset, i nionde månaden,* och det brann i kolpannan framför honom. 23 När Jẹhudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av det stycket med sekreterarens kniv och kastade det på elden i kolpannan. Så gjorde han tills han hade bränt upp hela bokrullen. 24 Varken kungen eller någon av hans tjänare kände fruktan eller rev sönder sina kläder när de hörde dessa ord. 25 Och trots att Ẹlnatan,+ Delạja+ och Gemạrja+ vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen så lyssnade han inte till dem. 26 Kungen befallde sedan Jerạhmeel, kungens son, Serạja, Ạzriels son, och Selẹmja, Ạbdeels son, att gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Jehova höll dem gömda.+

27 Sedan kungen hade bränt upp bokrullen med de ord som Baruk hade skrivit efter Jeremias diktamen+ kom Jehovas ord återigen till Jeremia: 28 ”Ta en ny bokrulle och skriv ner allt som stod i den första bokrullen, som Jehojạkim, Judas kung, brände upp.+ 29 Och till Jehojạkim, Judas kung, ska du säga: ’Så här säger Jehova: ”Du har bränt upp denna bokrulle och sagt: ’Varför har du skrivit att Babylons kung ska komma och ödelägga det här landet och tömma det på människor och djur?’+ 30 Därför säger Jehova om Jehojạkim, Judas kung: ’Ingen ättling till honom ska sitta på Davids tron,+ och hans döda kropp ska utsättas för hettan om dagen och frosten om natten.+ 31 Jag ska ställa honom, hans avkomlingar och hans tjänare till svars för deras synd. All den olycka som jag har uttalat mot dem ska jag sända över dem,+ över invånarna i Jerusalem och över männen i Juda, eftersom de inte har lyssnat.’”’”+

32 Jeremia tog då en ny bokrulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerịas son.+ Och efter Jeremias diktamen skrev han ner allt som hade stått i den bokrulle som Jehojạkim, Judas kung, hade bränt upp.+ Dessutom lades det till många liknande ord.

37 Kung Sidkia,+ Josịas son, började regera i stället för Konja,*+ Jehojạkims son, för Nebukadnẹssar, Babylons kung, gjorde honom till kung i Juda.+ 2 Men varken han eller hans tjänare eller landets folk lyssnade till de ord som Jehova talade genom profeten Jeremia.

3 Kung Sidkia sände Jẹhukal,+ Selẹmjas son, och prästen Sefanja,+ Maasẹjas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: ”Be för oss till Jehova, vår Gud.” 4 Jeremia kunde röra sig fritt bland folket, för han hade ännu inte satts i fängelse.+ 5 Faraos armé hade dragit ut från Egypten,+ och när kaldéerna som belägrade Jerusalem fick rapporter om det drog de sig tillbaka från staden.+ 6 Då kom Jehovas ord till profeten Jeremia: 7 ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Detta är vad ni ska säga till Judas kung, som sände er till mig för att rådfråga mig: ”Faraos armé, som är på väg för att hjälpa er, ska tvingas återvända till Egypten.+ 8 Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot denna stad. De ska inta den och bränna ner den.”+ 9 Så här säger Jehova: ”Försök inte intala er att kaldéerna ska lämna er i fred, för det kommer de inte att göra. 10 Även om ni besegrade kaldéernas armé som strider mot er så att bara några sårade män lämnades kvar i sina tält, så skulle de resa sig och bränna ner denna stad.”’”+

11 När kaldéernas armé hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos armé+ 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land+ för att få sitt landområde där bland sitt folk. 13 Men när han kom till Benjaminporten stod vaktstyrkans befäl där, Jirịa, son till Selẹmja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sa: ”Du tänker gå över till kaldéerna!” 14 ”Absolut inte!” svarade Jeremia. ”Jag tänker inte gå över till kaldéerna.” Men Jirịa lyssnade inte på Jeremia, utan grep honom och förde honom till furstarna. 15 Furstarna blev ursinniga på Jeremia,+ och de slog honom och spärrade in honom*+ i sekreteraren Jehonạtans hus, för det hade gjorts om till fängelse. 16 Så hamnade Jeremia i fängelsehålan,* i valven, och där blev han sittande många dagar.

17 Kung Sidkia sände sedan bud efter honom, och i hemlighet frågade han ut honom i sitt palats.+ ”Har det kommit något ord från Jehova?” frågade han. ”Ja, det har det!” svarade Jeremia. ”Du ska överlämnas i Babylons kungs hand!”+

18 Och Jeremia frågade kung Sidkia: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig och mot dina tjänare och mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Var är nu era profeter som profeterade för er: ’Babylons kung ska inte komma mot er och mot detta land’?+ 20 Jag ber dig att lyssna på mig, min herre och kung. Gå med på min begäran om nåd. Skicka inte tillbaka mig till sekreteraren Jehonạtans hus,+ för då kommer jag att dö där.”+ 21 Så kung Sidkia befallde att Jeremia skulle hållas i förvar i Vaktgården.+ Varje dag fick han ett runt bröd från bagarnas gata,+ tills det var helt slut på bröd i staden.+ Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.

38 Sefạtja, Mattans son, Gedạlja, Pashurs son, Jukal,+ Selẹmjas son, och Pashur,+ Malkịas son, fick höra det som Jeremia sa till folket: 2 ”Så här säger Jehova: ’Den som stannar kvar i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest.*+ Men den som överlämnar sig åt* kaldéerna ska förbli vid liv. Han ska komma undan med livet i behåll* och få leva.’+ 3 Så här säger Jehova: ’Denna stad ska överlämnas åt Babylons kungs armé, och han ska inta den.’”+

4 Furstarna sa till kungen: ”Se till att döda den där mannen!+ Han sänker moralen* både hos våra soldater som är kvar i staden och hos hela folket när han talar till dem på det här sättet. Den mannen vill inte att folket ska ha frid, utan att de ska drabbas av olycka.” 5 Kung Sidkia svarade: ”Han är i ert våld, för kungen kan inte hindra er på något sätt.”

6 Så de tog Jeremia och kastade honom i en cistern i Vaktgården, den cistern som tillhörde kungens son Malkịa.+ De firade ner Jeremia med rep. Men det fanns inget vatten i cisternen, utan bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan.

7 Etiopiern Ebed-Melek,+ en hovman* i kungens palats, fick höra att de hade kastat Jeremia i cisternen. Kungen satt då i Benjaminporten,+ 8 så Ebed-Melek lämnade kungens palats och gick till kungen och sa: 9 ”Min herre och kung, det som de här männen har gjort mot profeten Jeremia är mycket ondskefullt! De har kastat honom i cisternen, och nu kommer han att dö av svält där, för brödet i staden är slut.”+

10 Kungen befallde då etiopiern Ebed-Melek: ”Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur cisternen innan han dör.” 11 Så Ebed-Melek tog med sig männen och gick in i kungens palats, till ett rum under skattkammaren.+ Där hämtade de några utslitna trasor och gamla tygstycken och firade ner dem till Jeremia i cisternen med rep. 12 Sedan sa etiopiern Ebed-Melek till Jeremia: ”Lägg trasorna i armhålorna, under repen.” Jeremia gjorde det, 13 och de drog upp honom ur cisternen med repen. Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.+

14 Kung Sidkia skickade bud till profeten Jeremia om att komma till honom vid tredje ingången till Jehovas hus. Kungen sa till Jeremia: ”Jag vill fråga dig en sak. Dölj ingenting för mig.” 15 Jeremia svarade Sidkia: ”Säger jag som det är kommer du säkert att döda mig, och ger jag dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” 16 Så i hemlighet lovade kung Sidkia Jeremia: ”Så sant Jehova lever, han som har gett oss det här livet: Jag ska inte döda dig, och jag ska inte överlämna dig åt dina mordlystna fiender.”

17 Jeremia sa då till Sidkia: ”Så här säger Jehova, arméernas Gud, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt* Babylons kungs furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner. Både du och ditt hushåll ska få leva.+ 18 Men om du inte överlämnar dig åt* Babylons kungs furstar ska denna stad ges i kaldéernas hand, och de ska bränna ner den,+ och själv ska du inte komma undan.’”+

19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för judarna som har gått över till kaldéerna. Om jag utlämnas till dem kanske de misshandlar mig.” 20 Men Jeremia sa: ”Du kommer inte att utlämnas till dem. Jag ber dig, lyssna på det Jehova säger genom mig, för då ska det gå bra för dig och du ska få leva. 21 Men om du vägrar kapitulera* är detta vad Jehova har uppenbarat för mig: 22 Alla kvinnor som är kvar i Judas kungs palats ska föras ut till Babylons kungs furstar+ och säga:

’Männen som du litade på* har lurat dig och fått makt över dig.+

De har fått din fot att sjunka ner i gyttjan.

Nu har de dragit sig tillbaka.’

23 Alla dina hustrur och söner ska föras ut till kaldéerna, och själv ska du inte komma undan. Du ska bli tillfångatagen av Babylons kung,+ och på grund av dig ska denna stad brännas ner.”+

24 Sidkia sa då till Jeremia: ”Säg ingenting om detta till någon, för då kommer du att dö. 25 Och om furstarna får reda på att jag har talat med dig och kommer och säger till dig: ’Berätta vad du sa till kungen. Dölj ingenting, för då dödar vi dig.+ Och vad sa kungen till dig?’ 26 då ska du svara dem: ’Jag bönföll kungen om att inte bli skickad tillbaka till Jehonạtans hus för att dö där.’”+

27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade ut honom. Och han svarade dem precis som kungen hade befallt. Då sa de inget mer till honom, eftersom ingen av dem hade hört samtalet. 28 Och Jeremia blev kvar i Vaktgården tills Jerusalem blev intaget.+ Det var där han var när Jerusalem intogs.+

39 Under Sidkias, Judas kungs, nionde regeringsår, i tionde månaden, kom Nebukadnẹssar, Babylons kung, och hela hans armé till Jerusalem och belägrade staden.+

2 Under Sidkias 11:e regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, bröt de igenom stadsmuren.+ 3 Och Babylons kungs alla furstar kom in och satte sig i Mellersta porten,+ nämligen sạmgar* Nẹrgal-Sarẹser, rabsạris* Nebo-Sạrsekim,* rạbmag* Nẹrgal-Sarẹser och Babylons kungs alla andra furstar.

4 När Sidkia, Judas kung, och alla soldaterna såg dem flydde de.+ De drog ut ur staden om natten genom kungens trädgård och genom porten mellan de båda murarna, och de fortsatte längs vägen mot Ạraba.+ 5 Men kaldéernas armé förföljde dem och hann upp Sidkia på ökenslätterna vid Jeriko.+ De tillfångatog honom och förde honom till Nebukadnẹssar, Babylons kung, i Ribla+ i Hamats land,+ och där avkunnades dom över honom. 6 I Ribla tvingades kung Sidkia se på när Babylons kung avrättade hans söner. Babylons kung avrättade också Judas alla förnämsta män.+ 7 Han gjorde sedan Sidkia blind, och han band honom med kopparbojor och förde honom till Babylon.+

8 Kaldéerna brände ner kungens palats och husen som tillhörde folket,+ och de rev ner Jerusalems murar.+ 9 Folket som var kvar i staden och desertörerna samt alla andra som var kvar fördes i landsflykt till Babylon av Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan.+

10 Men Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, lämnade kvar några av de fattigaste, de som var helt utblottade, i Judas land. Den dagen gav han dem också vingårdar och åkrar att ta hand om.*+

11 Nebukadnẹssar, Babylons kung, gav Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, denna befallning angående Jeremia: 12 ”Gå och hämta honom, och ta hand om honom. Skada honom inte, utan ge honom det han ber dig om.”+

13 Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, rabsạris* Nebusạsban, rạbmag* Nẹrgal-Sarẹser och Babylons kungs alla andra ledande män sände då bud 14 och hämtade Jeremia från Vaktgården+ och överlämnade honom åt Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ för att han skulle föras hem. Och han fick bo bland folket.

15 Medan Jeremia satt inspärrad i Vaktgården+ kom Jehovas ord till honom: 16 ”Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek:+ ’Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Jag ska låta mina ord om denna stad gå i uppfyllelse, jag ska sända olycka och inte välsignelse, och den dagen ska du få bevittna det.”’

17 ’Men dig ska jag rädda den dagen’, säger Jehova. ’Du ska inte överlämnas åt dem du fruktar.’

18 ’För jag ska låta dig slippa undan, och du ska inte falla för svärdet. Du ska komma undan med livet i behåll*+ eftersom du litade på mig’,+ säger Jehova.”

40 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova sedan Nebusarạdan,+ chefen för vaktstyrkan, hade släppt honom fri i Rama.+ Jeremia hade blivit förd dit i handbojor, och han befann sig bland alla fångar från Jerusalem och Juda som skulle deporteras till Babylon. 2 Och när chefen för vaktstyrkan hämtade Jeremia sa han till honom: ”Jehova, din Gud, förutsade denna olycka över denna plats, 3 och Jehova har låtit det bli precis som han sa, eftersom ni syndade mot Jehova och inte lyssnade på honom. Det är därför ni har drabbats av allt detta.+ 4 Nu befriar jag dig från dina handbojor. Om du vill följa med mig till Babylon, så kom. Jag ska se efter dig. Men om du inte vill följa med mig till Babylon, så låt bli. Hela landet ligger öppet för dig. Bege dig vart du vill.”+

5 När Jeremia tvekade sa Nebusarạdan: ”Vänd tillbaka till Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ som Babylons kung har satt över städerna i Juda, och stanna hos honom bland folket, eller så går du vart du vill.”

Chefen för vaktstyrkan gav honom sedan färdkost och en gåva och lät honom gå. 6 Så Jeremia begav sig till Gedạlja, Ạhikams son, i Mispa+ och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

7 Med tiden fick befälen runt om i landet och deras män höra att Babylons kung hade satt Gedạlja, Ạhikams son, över landet och över männen, kvinnorna och barnen, de fattiga som inte hade blivit förvisade till Babylon.+ 8 Så de kom till Gedạlja i Mispa.+ Det var Ismael,+ Netạnjas son, Jọhanan+ och Jonatan, Karẹas söner, Serạja, Tạnhumets son, netofatiten Efajs söner och Jesạnja,+ maakatitens son, som gav sig av tillsammans med alla sina män. 9 Gedạlja, son till Ạhikam, son till Safan, svor en ed och sa till dem och deras män: ”Ni behöver inte vara rädda för att tjäna kaldéerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babylons kung, så kommer det att gå bra för er.+ 10 Själv tänker jag stanna kvar i Mispa och representera er* inför kaldéerna som kommer till oss. Men ni ska samla in vin, sommarfrukter och olja och lagra det i era kärl och bo i städerna som ni har tagit över.”+

11 Alla judar som var i Moab, Ammon, Edom och andra länder fick också höra att Babylons kung hade låtit några stanna kvar i Juda och att han hade satt Gedạlja, son till Ạhikam, son till Safan, över dem. 12 Då återvände dessa judar från platserna som de hade skingrats till, och de kom till Juda, till Gedạlja i Mispa. Och de samlade in stora mängder vin och sommarfrukter.

13 Jọhanan, Karẹas son, och befälen runt om i landet kom till Gedạlja i Mispa. 14 De sa till honom: ”Du vet väl att Bạalis, ammoniternas kung,+ har sänt Ismael, Netạnjas son, för att döda dig?”+ Men Gedạlja, Ạhikams son, trodde inte på dem.

15 Då sa Jọhanan, Karẹas son, i hemlighet till Gedạlja i Mispa: ”Låt mig få gå och slå ihjäl Ismael, Netạnjas son. Ingen kommer att få veta det. Annars kommer han att döda dig, och då skulle alla i Juda som samlats hos dig bli kringspridda, och de som är kvar av Juda skulle förgås.” 16 Men Gedạlja,+ Ạhikams son, sa till Jọhanan, Karẹas son: ”Gör det inte, för det du säger om Ismael är inte sant.”

41 I sjunde månaden kom Ismael,+ son till Netạnja, son till Elisạma, en man av kunglig börd och en av kungens främsta män, tillsammans med tio andra män till Gedạlja, Ạhikams son, i Mispa.+ Medan de åt en måltid tillsammans i Mispa 2 reste sig Ismael, Netạnjas son, och hans tio män och drog svärd och högg ner Gedạlja, son till Ạhikam, son till Safan. Han dödade alltså den som Babylons kung hade satt över landet. 3 Ismael dödade också alla judar som var hos Gedạlja i Mispa och även de kaldeiska soldater som var där.

4 Dagen efter att Gedạlja hade blivit mördad, innan någon kände till det, 5 kom 80 män från Sikem,+ Silo+ och Samaria.+ De hade rakat av sig skägget, rivit sönder kläderna och ristat sig,+ och de hade med sig sädesoffer och rökelse*+ som de skulle föra till Jehovas hus. 6 Ismael, Netạnjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Han kom gråtande mot dem och sa: ”Kom med till Gedạlja, Ạhikams son.” 7 Men när de kom in i staden slog Ismael, Netạnjas son, och hans män ihjäl dem och kastade dem i en cistern.

8 Men det fanns tio män bland dem som sa till Ismael: ”Döda oss inte, för vi har gömt undan förråd av vete, korn, olja och honung ute på fältet.” Därför lät han bli att döda dem med de andra. 9 Ismael kastade liken av alla män han hade dödat i den stora cistern som kung Asa hade gjort på grund av hotet från Basa, Israels kung.+ Det var den cisternen som Ismael, Netạnjas son, fyllde med de döda männen.

10 Ismael tillfångatog resten av folket i Mispa,+ både kungens döttrar och folket som var kvar i Mispa, de som Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, hade anförtrott åt Gedạlja,+ Ạhikams son. Ismael, Netạnjas son, tog dem till fånga och gav sig i väg för att ta sig över till ammoniterna.+

11 När Jọhanan,+ Karẹas son, och befälen som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netạnjas son, hade gjort, 12 tog de med sig alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netạnjas son, och de träffade på honom vid det stora vattnet* i Gịbeon.

13 När folket som var med Ismael såg Jọhanan, Karẹas son, och befälen som var med honom blev de glada. 14 Och alla som Ismael hade fört bort från Mispa+ gick över till Jọhanan, Karẹas son. 15 Men Ismael, Netạnjas son, och åtta av hans män lyckades komma undan Jọhanan och begav sig till ammoniterna.

16 Jọhanan, Karẹas son, och befälen som var med honom tog med sig resten av folket från Mispa, alla som de hade räddat från Ismael, Netạnjas son, sedan han hade slagit ihjäl Gedạlja,+ Ạhikams son. De förde tillbaka männen, soldaterna, kvinnorna, barnen och hovmännen från Gịbeon. 17 De gav sig av och stannade på Kimhams övernattningsställe vid Betlehem.+ De planerade att dra vidare till Egypten+ 18 på grund av kaldéerna. De hade nämligen blivit rädda för dem, eftersom Ismael, Netạnjas son, hade slagit ihjäl Gedạlja, Ạhikams son, som Babylons kung hade satt över landet.+

42 Befälen, Jọhanan,+ Karẹas son, Jesạnja, Hosạjas son, och hela folket, från den minste till den störste, kom fram 2 och sa till profeten Jeremia: ”Lyssna till vår vädjan och be till Jehova, din Gud, för alla oss som är kvar.+ Som du själv ser är vi inte så många. 3 Må Jehova, din Gud, tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra.”

4 Profeten Jeremia svarade dem: ”Jag ska göra som ni har sagt och be till Jehova, er Gud. Och varje ord som Jehova ger till svar ska jag berätta för er. Jag ska inte dölja ett enda ord för er.”

5 De sa till Jeremia: ”Må Jehova vara ett sant och troget vittne och straffa oss om vi inte gör precis som Jehova, din Gud, befaller oss genom dig. 6 Oavsett om vi tycker det är bra eller dåligt ska vi lyda Jehova, vår Gud, som vi sänder dig till. Då kommer det att gå bra för oss, eftersom vi lyder Jehova, vår Gud.”

7 Tio dagar senare kom Jehovas ord till Jeremia. 8 Så han kallade till sig Jọhanan, Karẹas son, och befälen som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.+ 9 Han sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, som ni sände mig till för att jag skulle vädja till honom: 10 ’Om ni stannar kvar i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er. Jag ska känna bedrövelse* över den olycka jag har vållat er.+ 11 Var inte rädda för Babylons kung, som ni fruktar.’+

’Var inte rädda för honom’, säger Jehova, ’för jag är med er, och jag ska rädda er och befria er ur hans hand. 12 Jag ska visa er barmhärtighet,+ och han ska vara barmhärtig mot er och låta er återvända till ert eget land.

13 Men om ni säger: ”Nej, vi vill inte stanna i det här landet”, och om ni inte lyder Jehova, er Gud, 14 utan säger: ”Nej, vi vill hellre bege oss till Egypten,+ för där slipper vi krig och stridssignaler och vi slipper svälta, ja, där vill vi bo”, 15 hör då Jehovas ord, ni som är kvar av Juda. Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Beslutar ni er för att dra ner till Egypten och bo där* 16 ska svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni är så rädda för ska förfölja er till Egypten, och ni ska dö där.+ 17 Alla som beslutar sig för att dra ner till Egypten och bo där ska dö genom svärd, svält och pest.* Ingen av dem ska överleva eller undkomma olyckan som jag sänder över dem.”’

18 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Precis som jag har tömt ut min vrede och mitt raseri över Jerusalems invånare,+ så ska jag tömma ut mitt raseri över er om ni drar ner till Egypten. Ni ska bli till en förbannelse och vanära, något man chockeras över och fördömer,+ och ni ska aldrig mer få se denna plats.’

19 Jehova har talat till er, ni som är kvar av Juda. Bege er inte till Egypten. Kom ihåg att jag i dag har varnat er 20 för att er synd kommer att kosta er livet. För ni sände mig till Jehova, er Gud, och sa: ’Be till Jehova, vår Gud, för oss, och berätta allt som Jehova, vår Gud, säger, så ska vi göra det.’+ 21 I dag har jag talat om det för er, men ni kommer inte att lyda Jehova, er Gud, eller göra något av det som han har sänt mig till er för att säga.+ 22 Ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den plats där ni vill bosätta er.+ Tro inget annat.”

43 När Jeremia hade slutat tala till folket och framfört alla dessa ord från Jehova, deras Gud, ja varje ord som Jehova, deras Gud, hade sänt honom att säga till dem, 2 sa Asarja, Hosạjas son, och Jọhanan,+ Karẹas son, och alla de arroganta männen till Jeremia: ”Du ljuger! Jehova, vår Gud, har inte sänt dig för att förbjuda oss att bo i Egypten. 3 Det är Baruk,+ Nerịas son, som hetsar dig mot oss för att vi ska bli utlämnade åt kaldéerna och bli dödade eller bortförda till Babylon.”+

4 Varken Jọhanan, Karẹas son, eller befälen eller folket ville lyda Jehova och stanna kvar i Juda. 5 Jọhanan, Karẹas son, och befälen tog i stället med sig alla som var kvar av Judas folk, de som hade återvänt från alla de nationer som de skingrats till och sedan bosatt sig i Juda.+ 6 De tog männen, kvinnorna, barnen, kungens döttrar och alla som Nebusarạdan,+ chefen för vaktstyrkan, hade lämnat kvar hos Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ samt profeten Jeremia och Baruk, Nerịas son. 7 De begav sig till Egypten, för de lydde inte Jehova, och de kom till Tạchpanches.+

8 Då kom Jehovas ord till Jeremia i Tạchpanches: 9 ”Ta några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelterrassen vid ingången till faraos hus i Tạchpanches. Gör detta medan de judiska männen ser på. 10 Säg sedan till dem: ’Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Jag ska hämta Nebukadnẹssar, Babylons kung, min tjänare.+ Jag ska ställa hans tron ovanpå stenarna som jag har gömt, och han ska slå upp sitt kungliga tält över dem.+ 11 Han ska komma och anfalla Egypten.+ Den som är bestämd till dödlig plåga ska drabbas av dödlig plåga, den som är bestämd till fångenskap ska hamna i fångenskap, den som är bestämd till svärdet ska drabbas av svärdet.+ 12 Jag ska sätta eld på de egyptiska gudarnas tempel,*+ och han ska bränna ner dem och ta fångar. Precis som en herde sveper om sig sin mantel ska han svepa om sig Egyptens land. Och han ska dra bort därifrån i frid.* 13 Han ska slå sönder stoderna* i Bet-Semes* i Egypten, och han ska bränna ner de egyptiska gudarnas tempel.”’”*

44 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla judar som bodde i Egypten,+ de som bodde i Migdol,+ Tạchpanches,+ Nof*+ och Patros land:+ 2 ”Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Ni har sett all den olycka som jag har sänt över Jerusalem+ och över alla städerna i Juda. I dag ligger de i ruiner, och ingen bor där.+ 3 Detta har skett på grund av allt det onda de gjorde för att kränka mig. De offrade+ till andra gudar och tillbad dem, gudar som varken de eller ni eller era förfäder kände.+ 4 Jag sände mina tjänare profeterna till er, ja, gång på gång sände jag* dem till er och sa: ”Gör inte allt detta avskyvärda som jag hatar.”+ 5 Men de ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna. De vände inte om från sin ondska och slutade inte offra åt andra gudar.+ 6 Därför tömde jag ut mitt raseri, och min vrede flammade mot Judas städer och på Jerusalems gator tills de blev till ruiner och en ödemark, som de är än i dag.’+

7 Och nu säger Jehova, arméernas Gud, Israels Gud: ’Varför drar ni stor olycka över er själva, så att varje man och kvinna, barn och spädbarn utplånas från Juda och ingen lämnas kvar? 8 Varför kränker ni mig med era handlingar och offrar till andra gudar i Egypten, där ni har bosatt er? Ni ska utplånas och bli till en förbannelse och vanära bland alla nationer på jorden.+ 9 Har ni glömt allt det onda som era förfäder gjorde, allt som Judas kungar+ och deras hustrur gjorde,+ allt som ni och era hustrur gjorde+ i Juda och på Jerusalems gator? 10 Intill denna dag har ni* inte ödmjukat er* och visat mig respekt.+ Ni har inte följt min lag och mina stadgar som jag har gett er och era förfäder.’+

11 Därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Jag har bestämt mig för att sända olycka över er och utplåna hela Juda. 12 Jag ska ta dem som är kvar av Judas folk, de som bestämde sig för att dra ner till Egypten och bosätta sig där, och de ska alla gå under i Egypten.+ De ska falla för svärd och förgås av svält. Alla, från den minste till den störste, ska dö genom svärd och svält. De ska bli till en förbannelse och vanära, till något man chockeras över och fördömer.+ 13 Jag ska straffa dem som bor i Egypten, precis som jag straffade Jerusalem, med svärd, svält och pest.*+ 14 De som är kvar av Judas folk, de som har begett sig till Egypten för att bo där, ska inte undkomma eller överleva. De ska inte få återvända till Juda, trots att de längtar efter att återvända och bo där. Ingen ska återvända, förutom några få som undkommer.’”

15 Alla män som visste att deras hustrur hade offrat åt andra gudar och alla hustrur som stod där i en stor skara och hela folket som bodde i Patros+ i Egypten+ svarade då Jeremia: 16 ”Vi tänker inte lyssna på det som du har talat till oss i Jehovas namn. 17 Nej, vi tänker göra som vi själva har sagt. Vi kommer att offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne,+ precis som vi och våra förfäder, våra kungar och våra furstar gjorde i Judas städer och på Jerusalems gator. Då åt vi bröd tills vi var mätta och levde gott och drabbades inte av någon olycka. 18 Men så fort vi slutade offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne har vi saknat allt och fått lida på grund av svärd och svält.”

19 Och kvinnorna sa: ”Vi offrade till Himlens drottning* och frambar dryckesoffer åt henne, och det var med våra mäns samtycke som vi bakade offerkakor som föreställde henne och frambar dryckesoffer åt henne.”

20 Jeremia sa då till hela folket, till männen och deras hustrur och till alla som talade till honom: 21 ”De offer som ni och era förfäder, era kungar och era furstar och landets folk frambar i Judas städer och på Jerusalems gator,+ de kom upp i Jehovas tankar, han kom ihåg dem. 22 Till slut kunde Jehova inte längre uthärda era onda handlingar och allt det avskyvärda ni hade gjort. Därför blev ert land till en ödemark och till något man chockeras över och till en förbannelse, utan invånare, som det är i dag.+ 23 Denna olycka har drabbat er på grund av att ni frambar dessa offer och syndade mot Jehova, och det är därför ni är där ni är i dag. Ni lyssnade inte till Jehova och rättade er inte efter hans lag, stadgar och påminnelser.”+

24 Jeremia sa vidare till hela folket och till alla kvinnorna: ”Hör Jehovas ord, alla ni av Judas folk som är i Egypten. 25 Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Det som ni och era hustrur har uttryckt i ord har ni också genomfört i handling. För ni sa: ”Vi ska hålla våra löften att offra till Himlens drottning* och frambära dryckesoffer åt henne.”+ Ja, ni kvinnor kommer att hålla era löften och infria dem.’

26 Därför, hör Jehovas ord, alla ni av Judas folk som bor i Egypten: ’”Jag svär vid mitt stora namn”, säger Jehova, ”att ingenstans i Egypten ska någon judisk man+ längre använda mitt namn i en ed och ropa ut: ’Så sant den suveräne Herren Jehova lever!’+ 27 Jag vakar över dem till deras olycka och inte till deras lycka.+ Alla judiska män i Egypten ska gå under genom svärd och svält, tills det är slut med dem.+ 28 Endast några få ska undkomma svärdet och återvända från Egypten till Juda.+ Alla som är kvar av Juda, de som har begett sig till Egypten för att bo där, ska då inse vems ord som har gått i uppfyllelse, mitt eller deras.”’”

29 ”’Och detta är det tecken jag ger er på att jag ska straffa er på denna plats’, säger Jehova, ’för att ni ska inse att mina ord om att sända olycka över er ska bli verklighet. 30 Så här säger Jehova: ”Jag överlämnar farao Hofra, Egyptens kung, åt hans motståndare och åt hans mordlystna fiender, precis som jag överlämnade Sidkia, Judas kung, åt hans motståndare och mordlystne fiende Nebukadnẹssar, Babylons kung.”’”+

45 Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk,+ Nerịas son, han som efter diktamen skrev ner Jeremias ord+ i en bok under Jehojạkims,+ Josịas sons, Judas kungs, fjärde regeringsår:

2 ”Så här säger Jehova, Israels Gud, om dig, Baruk: 3 ’Du har sagt: ”Stackars mig! Jehova har lagt sorg till min smärta. Mitt suckande gör mig trött, och jag får ingen ro.”’

4 Du ska säga till honom: ’Så här säger Jehova: ”Det jag har byggt upp river jag ner, och det jag har planterat rycker jag upp. Och det gäller hela landet.+ 5 Men du vill uppnå* något stort för egen del. Sluta med det.”’

’För jag ska sända en olycka över alla människor’,+ säger Jehova, ’men jag ska låta dig komma undan med livet i behåll,* vart du än beger dig.’”+

46 Detta är Jehovas ord till profeten Jeremia om nationerna:+ 2 Till Egypten,+ om farao Nekos, Egyptens kungs,+ armé, som stod vid floden Eufrat vid Kạrkemish och som besegrades av Nebukadnẹssar, Babylons kung, under Jehojạkims,+ Josịas sons, Judas kungs, fjärde regeringsår:

 4 Spänn för hästarna och sitt upp, ni ryttare.

Ställ upp er och sätt på er hjälmarna.

Slipa lansarna och ta på er pansarskjortorna.

 5 ’Vad är det för skräckslagna blickar jag ser?

De viker tillbaka, deras hjältar blir krossade.

De flyr i panik, deras hjältar ser sig inte tillbaka.

Överallt lägrar sig skräcken’, säger Jehova.

 6 ’De snabba kan inte fly, och hjältarna kommer inte undan.

 9 Dra upp, ni hästar!

Kör som vansinniga, ni vagnar!

10 Den dagen tillhör den suveräne Herren, arméernas Jehova, en hämndens dag, då han hämnas på sina motståndare. Svärdet ska äta sig mätt och dricka sig otörstigt på deras blod, för den suveräne Herren, arméernas Jehova, anordnar ett slaktoffer i landet i norr, vid floden Eufrat.+

13 Detta är det ord som Jehova talade till profeten Jeremia om att Nebukadnẹssar, Babylons kung, skulle komma för att slå Egyptens land:+

15 Varför har dina mäktiga män svepts bort?

16 Många snubblar och faller.

De säger till varandra:

17 Där har de ropat ut:

’Farao, Egyptens kung, är bara en högljudd skrythals!

Han lät möjligheten* gå honom förbi.’+

De kunde inte göra motstånd.+

23 De ska hugga ner hennes skog’, säger Jehova, ’även om den verkar ogenomtränglig.

För de är fler än gräshoppor, de kan inte räknas.

24 Det ömkliga* Egypten, hon ska stå där med skam.

Hon ska bli överlämnad åt folket från norr.’+

25 Arméernas Jehova, Israels Gud, säger: ’Jag vänder min uppmärksamhet mot Amon+ från No,*+ mot farao, mot Egypten, mot Egyptens gudar+ och kungar, ja mot farao och alla som förlitar sig på honom.’+

26 ’Jag ska överlämna dem åt deras mordlystna fiender, åt Nebukadnẹssar, Babylons kung,+ och åt hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar’, säger Jehova.+

28 Var inte rädd, min tjänare Jakob’, säger Jehova, ’för jag är med dig.

47 Detta är Jehovas ord som kom till profeten Jeremia om filistéerna,+ innan farao slog Gaza. 2 Så här säger Jehova:

”Vattnet stiger från norr.

Det blir till en forsande flod.

 5 Gaza ska rakas skalligt.*

Ạshkelon har tystats.+

 6 Åh, du Jehovas svärd!+

När ska du få komma till ro?

Dra dig tillbaka i din skida.

Vila och var stilla.

48 Till Moab.+ Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud:

”Olycka har drabbat Nebo,+ det har blivit ödelagt!

Kirjatạjim+ har fått stå med skam och intagits.

Den säkra tillflykten* har fått stå med skam och krossats.+

 2 Moab lovprisas inte mer.

I Hesbon+ planerades landets undergång:

’Kom och låt oss förgöra dem som nation.’

 5 Uppför sluttningen mot Luhit går man och gråter.

På vägen ner från Horonạjim hörs klagorop över katastrofen.+

 6 Fly för era liv!

Bli som enträd i vildmarken.

10 Förbannelse över den som utför Jehovas uppdrag halvhjärtat!

Förbannelse över den som inte låter sitt svärd smaka blod!

12 ’Därför kommer det dagar’, säger Jehova, ’då jag ska sända män som ska välta dem. De ska slå omkull dem och tömma deras kärl, och de ska krossa deras stora krukor. 13 Och moabiterna ska skämmas över Kemosh, precis som Israels folk har fått skämmas över Betel, som de litade på.+

14 Hur vågar ni säga: ”Vi är mäktiga krigare, redo för strid”?’+

17 Alla runt omkring dem ska tycka synd om dem.

Alla som känner deras namn ska säga:

’Knäckt är den starka staven, skönhetens käpp!’

19 Ställ dig vid vägen och håll utkik, du som bor i Ạroer.+

Fråga honom som flyr och henne som kommit undan: ’Vad är det som har hänt?’

20 Moab har fått stå med skam och blivit skräckslaget.

Ropa och jämra er.

Förkunna i Arnon+ att Moab är ödelagt.

21 Domen har kommit över platån,*+ över Holon, Jahas+ och Mẹfaat,+ 22 över Dibon,+ Nebo+ och Bet-Diblatạjim, 23 över Kirjatạjim,+ Bet-Gamul och Bet-Meon,+ 24 över Kẹrijot+ och Bosra och över alla städer i Moab, både i när och fjärran.

26 ’Drick honom full,+ för han har satt sig upp mot Jehova.+

27 Gjorde inte du Israel till åtlöje?+

Hans folk kommer inte att göra någonting.

31 Därför ska jag klaga över Moab.

Dina frodiga rankor har sträckt sig över havet.

Till havet, till Jaser, har de nått.

Jag har stoppat flödet från vinpressarna.

Också Nimrims vatten ska bli en ödemark.+

Alla rikedomar han har förvärvat ska gå förlorade.

39 ’Moab är skräckslaget! Jämra er!

Moab har vänt sig bort i skam!

40 ”För så här säger Jehova:

’För jag ska sända hemsökelsens år över Moab’, säger Jehova.

45 ’I skuggan av Hesbon står flyktingarna maktlösa.

46 ’Olycka har drabbat dig, Moab!

Kemoshs folk+ har gått under.

47 Men i kommande dagar* ska jag föra tillbaka Moab från fångenskapen’, säger Jehova.

’Så långt domen över Moab.’”+

49 Till ammoniterna.+ Så här säger Jehova:

”Har Israel inga söner?

Har han ingen arvinge?

Varför har Malkam+ intagit Gad?+

Och varför bor hans folk i Israels städer?”

’Och Israel ska inta det land som tillhör dem som har tagit Israels land’,+ säger Jehova.

 3 ’Klaga, Hesbon, för Aj är ödelagt!

Skrik, ni Rabbas underlydande städer.

Klä er i säckväv.

 6 ”’Men därefter ska jag föra tillbaka ammoniterna från fångenskapen’, säger Jehova.”

7 Till Edom. Så här säger arméernas Jehova:

”Finns det inte längre någon vishet i Teman?+

Har de kloka inga goda råd att ge?

Har deras vishet ruttnat?

 8 Fly! Vänd om!

Bege er djupt ner och bo där, ni som bor i Dedan!+

10 Men jag ska klä av Esau naken.

12 För så här säger Jehova: ”Till och med de som inte har dömts att dricka bägaren är tvungna att dricka den, så varför skulle du då slippa undan straff? Du ska inte slippa undan straff, du måste dricka den!”+

13 ”För jag har svurit vid mig själv”, säger Jehova, ”att Bosra ska möta hån och ödeläggelse+ och bli till en vanära och en förbannelse. Och alla dess lydstäder ska bli till eviga ruiner.”+

17 ”Edom ska bli till något man chockeras över.+ Alla som går förbi ska stirra förskräckt och vissla föraktfullt när de ser alla dess plågor. 18 Det ska bli som när Sodom och Gomorra ödelades med sina grannstäder”,+ säger Jehova. ”Ingen ska bo där, och ingen ska slå sig ner där.+

19 Någon ska dra upp mot de trygga betesmarkerna, som ett lejon+ som kommer fram ur de täta snåren längs Jordan. Och på ett ögonblick ska jag få honom* att fly från landet, och jag ska sätta den utvalde över det. För vem är min like, och vem kan utmana mig? Vilken herde kan stå emot mig?+ 20 Hör därför vad Jehova har beslutat* mot Edom och vad han har tänkt ut mot dem som bor i Teman:+

De minsta i hjorden ska släpas bort.

Han ska lägga deras betesmarker öde på grund av dem.+

21 Deras fall dånar så att jorden bävar.

Det hörs ett skrik!

Ljudet hörs ända till Röda havet.+

23 Till Damaskus:+

De smälter av fruktan.

I havet är det oro som inte kan stillas.

24 Damaskus har förlorat modet.

Folket vände sig om för att fly, men paniken slog klorna i dem.

28 Till Kedar+ och Hasors riken, som Nebukadnẹssar, Babylons kung, slog. Så här säger Jehova:

30 ”Fly! Dra långt bort!

Bege er djupt ner och bo där, ni som bor i Hasor”, säger Jehova.

”De har varken dörrar eller bommar, de bor för sig själva.

Jag ska låta olycka komma över dem från alla håll”, säger Jehova.

34 Detta är Jehovas ord om Elam+ som kom till profeten Jeremia i början av Sidkias, Judas kungs, regering:+ 35 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Jag ska bryta sönder Elams båge,+ deras främsta vapen.* 36 Jag ska låta de fyra vindarna från himlens fyra hörn dra in över Elam. Jag ska sprida dem för vindarna, och det ska inte finnas någon nation som de bortdrivna från Elam inte ska komma till.’”

37 ”Jag ska injaga skräck i elamiterna för deras motståndare och för deras mordlystna fiender. Jag ska sända olycka över dem, min brinnande vrede”, säger Jehova. ”Och jag ska sända svärdet efter dem tills jag har utplånat dem.”

38 ”Jag ska sätta upp min tron i Elam,+ och jag ska förgöra kungen och furstarna där”, säger Jehova.

39 ”Men i kommande dagar* ska jag föra tillbaka Elam från fångenskapen”, säger Jehova.

50 Detta är det ord som Jehova talade om Babylon,+ om kaldéernas land, genom profeten Jeremia:

 2 ”Förkunna det bland nationerna och ropa ut det.

Höj fälttecknet och ropa ut det.

Dölj ingenting!

Säg: ’Babylon har intagits.+

Där kan ingen bo.

4 ”I de dagarna och på den tiden”, säger Jehova, ”ska Israels folk slå följe med Judas folk.+ De ska komma gråtande,+ och tillsammans ska de söka Jehova, sin Gud.+ 5 De ska fråga efter vägen till Sion, med sina ansikten vända i den riktningen.+ De ska säga: ’Kom, låt oss sluta oss till Jehova i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.’+ 6 Mitt folk har blivit en hjord av förlorade får.+ Deras egna herdar förde dem vilse.+ De ledde dem på avvägar i bergen och lät dem irra omkring från berg till kulle. De har glömt sin viloplats. 7 Alla som fann dem slukade dem,+ och deras fiender sa: ’Vi är utan skuld, för de har syndat mot Jehova, rättfärdighetens boning, mot Jehova, deras förfäders hopp.’”

De ska dra upp mot staden i stridsformering.

Från det hållet ska den intas.

10 Kaldeen ska bli till byte.+

Alla som tar byte därifrån ska få mer än nog”,+ säger Jehova.

12 Er mor har fått stå med skam.+

Hon som fött er har blivit besviken.

14 Alla ni som spänner* bågen, dra upp i stridsformering.

Anfall Babylon från alla sidor!

15 Höj ett stridsrop mot henne från alla håll.

Detta är Jehovas hämnd.+

17 Israel är som vilsegångna får+ som lejon har jagat bort.+ Först slukade Assyriens kung dem,+ sedan gnagde Nebukadnẹssar, Babylons kung, på deras ben.+ 18 Därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Jag ska straffa Babylons kung och hans land på samma sätt som jag straffade Assyriens kung.+ 19 Och jag ska föra tillbaka Israel till deras betesmarker,+ och de ska beta på Karmel och i Basan.+ På bergen i Efraim+ och Gilead+ ska de äta sig mätta.’”

21 ”Dra upp mot Meratạjims* land och mot Pekods invånare.+

Hugg ner dem och förgör dem fullständigt”,* säger Jehova.

”Gör allt som jag har befallt dig.

23 Avhuggen och krossad är smideshammaren som slog hela jorden!+

Babylon har blivit till något som alla nationerna chockeras över.+

26 Ryck fram mot landet från avlägsna trakter.+

Öppna sädesmagasinen.+

Låt ingen bli kvar.

Slå läger runt omkring henne, låt ingen komma undan.

Behandla henne efter hennes handlingar.+

Gör mot henne precis som hon själv har gjort.+

33 Så här säger arméernas Jehova:

”Israels folk och Judas folk är förtryckta.

36 Svärd mot de falska profeterna,* de ska bete sig som dårar!

Svärd mot krigarna, de ska stelna av skräck!+

Svärd mot skatterna, de ska plundras!+

38 Förödelse över vattnet, det ska torka ut!+

40 ”Det ska bli som när Gud ödelade Sodom och Gomorra+ och deras grannstäder”,+ säger Jehova. ”Ingen ska bo där, och ingen ska slå sig ner där.+

42 De bär båge och kastspjut.+

De är grymma och visar ingen nåd.+

Som en man kommer de emot dig i stridsformering, ömkliga* Babylon.+

44 Någon ska dra upp mot de trygga betesmarkerna, som ett lejon som kommer fram ur de täta snåren längs Jordan. Och på ett ögonblick ska jag få dem* att fly från landet, och jag ska sätta den utvalde över det.+ För vem är min like, och vem kan utmana mig? Vilken herde kan stå emot mig?+ 45 Hör därför vad Jehova har beslutat* mot Babylon+ och vad han har tänkt ut mot kaldéernas land.

De minsta i hjorden ska släpas bort.

Han ska lägga deras betesmarker öde på grund av dem.+

51 Så här säger Jehova:

Från alla håll ska de komma emot henne på olyckans dag.+

Skona inte de unga männen.+

Förgör armén till sista man!*

 5 För Israel och Juda är inte änkor, inte övergivna av sin Gud, av arméernas Jehova.+

Men landet* är fyllt av skuld inför Israels Helige.

 6 Fly från Babylon!

 8 Plötsligt har Babylon fallit och krossats.+

Klaga över henne!+

Behandla hennes smärta med balsam, kanske kan hon läkas.”

 9 ”Vi försökte läka Babylon, men hon kunde inte läkas.

Lämna henne och låt oss gå, var och en till sitt eget land.+

10 Jehova har skipat rättvisa åt oss.+

Kom, låt oss berätta i Sion vad Jehova, vår Gud, har gjort.”+

11 ”Vässa pilarna,+ ta upp de runda sköldarna!*

Detta är Jehovas hämnd, hämnden för hans tempel.

12 Höj ett fälttecken+ mot Babylons murar.

Förstärk bevakningen, ställ ut väktare.

Lägg er i bakhåll.

14 Arméernas Jehova har svurit vid sig själv:

17 Alla människor beter sig som om de saknade kunskap och förnuft.

18 De är meningslösa,*+ något skrattretande.

På räkenskapens dag ska de förintas.

Arméernas Jehova är hans namn.”+

20 ”Du är min stridsklubba, mitt krigsvapen.

27 ”Höj ett fälttecken i landet.+

Blås i horn bland nationerna.

Utse* nationerna som ska strida mot henne.

Samla ihop rikena Ạrarat,+ Minni och Ạskenas+ mot henne.

Tillsätt en rekryteringsofficer mot henne.

Låt hästarna dra upp som borstiga gräshoppor.

28 Utse* nationerna som ska strida mot henne:

att göra Babylons land till något man chockeras över, utan invånare.+

33 För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud:

”Det ömkliga* Babylon är som en tröskplats.

Det är dags att trampa till henne hårt.

Hennes skördetid står för dörren.”

34 ”Nebukadnẹssar, Babylons kung, har slukat mig.+

Han har slängt ner mig i förvirringens hål.

Han har satt ner mig som ett tomt kärl.

Han har likt en stor orm svalt mig.+

Han har fyllt sin buk med mina värdesaker.

Han har sköljt bort mig.

35 ’Må allt våld som har begåtts mot mig och min kropp komma över Babylon!’ säger Sions invånare.+

’Och må mitt blod komma över Kaldeens invånare!’ säger Jerusalem.”

36 Därför säger Jehova:

Jag ska torka ut hennes hav och torrlägga hennes brunnar.+

38 Alla ska ryta som lejon.

De ska morra som lejonungar.”

41 ”Sesak* har intagits!+

Hela jordens stolthet har erövrats!+

Babylon har blivit till något alla nationerna chockeras över!

Nationerna ska inte längre strömma till honom.

Också Babylons mur ska falla.+

45 Dra ut från henne, mitt folk!+

Fly för era liv,+ undan Jehovas brinnande vrede!+

46 Var inte rädda, bli inte skrämda av ryktena som hörs i landet.

50 Ni som har undkommit svärdet, dra vidare, stå inte stilla!+

51 ”Vi har fått stå med skam, för vi omges av spott och spe.

Fiendernas vågor ska brusa som många vatten.

Deras röst ska höras vida omkring.

Han ska ge igen.+

58 Så här säger arméernas Jehova:

59 Detta är det som profeten Jeremia befallde Serạja, son till Nerịa,+ son till Mahsẹja, när Serạja begav sig till Babylon med Sidkia, Judas kung, i hans fjärde år som kung. Serạja var kvartermästare. 60 Jeremia nedtecknade i en bok all den olycka som skulle drabba Babylon, ja alla dessa ord som är skrivna om Babylon. 61 Jeremia sa till Serạja: ”När du kommer till Babylon och ser staden ska du läsa upp allt som står här. 62 Säg sedan: ’Jehova, du har sagt att denna plats ska bli förstörd och tömmas på både människor och djur och läggas öde för all framtid.’+ 63 Och när du har läst hela boken ska du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat. 64 Säg sedan: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp,+ på grund av den olycka som jag sänder över henne. Hennes invånare ska trötta ut sig.’”+

Så långt Jeremias ord.

52 Sidkia+ var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Hans mor hette Hạmutal+ och var dotter till Jeremia från Libna. 2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som Jehojạkim hade gjort.+ 3 Det som hände i Jerusalem och Juda var en följd av Jehovas vrede, och han drev bort dem ur sin åsyn.+ Och Sidkia gjorde uppror mot Babylons kung.+ 4 Under Sidkias nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnẹssar, Babylons kung, med hela sin armé mot Jerusalem. De belägrade staden och byggde en mur omkring den.+ 5 Staden var belägrad ända till kung Sidkias 11:e år.

6 På nionde dagen i fjärde månaden,+ när svälten var så svår att folket i staden inte hade något att äta,+ 7 bröt man igenom stadsmuren. På natten flydde alla soldater från staden genom porten mellan de båda murarna vid kungens trädgård medan kaldéerna omringade staden, och de fortsatte längs vägen mot Ạraba.+ 8 Men kaldéernas armé förföljde kung Sidkia,+ och de hann ifatt honom på Jerikos ökenslätter, och alla hans män övergav honom och skingrades. 9 Kungen greps och fördes till Babylons kung i Ribla i Hamats land, och där avkunnade han hans dom. 10 Babylons kung avrättade Sidkias söner medan han såg på. I Ribla avrättade han också alla Judas furstar. 11 Babylons kung gjorde sedan Sidkia blind,+ satte honom i kopparbojor och förde honom till Babylon. Där fick han sitta fängslad tills han dog.

12 På tionde dagen i femte månaden, det vill säga under kung Nebukadnẹssars, Babylons kungs, 19:e år, kom Nebusarạdan in i Jerusalem. Han var den babyloniske kungens tjänare och chef över vaktstyrkan.+ 13 Han brände ner Jehovas hus,+ kungens palats och alla hus i Jerusalem. Han brände också ner alla viktiga hus. 14 Och murarna som omgav Jerusalem revs ner av hela kaldéernas armé, som stod under befäl av chefen för vaktstyrkan.+

15 Några av de obetydliga och folket som var kvar i staden och desertörerna som hade gått över till Babylons kung samt de skickliga hantverkare som var kvar fördes i landsflykt av Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan.+ 16 Men Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, lämnade kvar några av de fattigaste i landet för att de skulle arbeta som vinodlare och utföra tvångsarbete.+

17 Och kaldéerna slog sönder kopparpelarna+ i Jehovas hus och vagnarna+ och kopparhavet+ som var i Jehovas hus och tog med sig all koppar till Babylon.+ 18 De tog också hinkarna, skovlarna, ljussläckarna, skålarna,+ bägarna+ och alla kopparredskap som man använde i tempeltjänsten. 19 Chefen för vaktstyrkan tog karen,+ fyrfaten, skålarna, hinkarna, lampställen,+ bägarna och skålarna av äkta guld och av äkta silver.+ 20 Vikten på all koppar från de två pelarna, havet, de 12 koppartjurarna+ som var under havet och vagnarna som kung Salomo hade gjort till Jehovas hus var omöjlig att fastställa.

21 När det gällde pelarna var varje pelare 18 alnar* hög, och omkretsen motsvarade ett mätsnöre på 12 alnar.+ Pelarna var fyra fingerbredder* tjocka och ihåliga. 22 Och kapitälet var av koppar. Kapitälet var fem alnar högt,+ och runt om det hängde nätverk med granatäpplen, helt i koppar. Båda pelarna var utformade likadant, också granatäpplena. 23 Det var 96 granatäpplen på sidorna. Allt som allt var det 100 granatäpplen på nätverket runt om.+

24 Chefen för vaktstyrkan grep också Serạja,+ den främste prästen, Sefanja,+ andreprästen, och de tre dörrvakterna.+ 25 Och från staden tog han med sig den hovman som hade befälet över soldaterna, sju av kungens närmaste medarbetare som påträffades i staden, befälhavarens sekreterare, som var den som skrev ut männen i landet till krigstjänst, samt 60 andra män som fortfarande var kvar i staden. 26 Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, grep dem och förde dem till Babylons kung i Ribla. 27 Babylons kung lät avrätta dem i Ribla+ i Hamats land. Så gick det till när Juda fördes i landsflykt.+

28 Detta är det folk som Nebukadnẹssar förde i landsflykt: under det sjunde regeringsåret 3 023 judar.+

29 Under Nebukadnẹssars 18:e regeringsår+ blev 832 personer bortförda från Jerusalem.

30 Under Nebukadnẹssars 23:e regeringsår förde Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan, 745 judar i landsflykt.+

Sammanlagt fördes 4 600 i landsflykt.

31 Samma år som Ẹvil-Mẹrodak blev kung i Babylon frigav han* Judas kung Jehojạkin från fängelset. Det var under det 37:e året av Jehojạkins, Judas kungs, landsflykt,+ på den 25:e dagen i den 12:e månaden.+ 32 Han behandlade honom väl och satte honom högre än de andra kungarna* som var hos honom i Babylon. 33 Så Jehojạkin fick ta av sig sin fångdräkt, och under resten av sitt liv åt han alltid hos kungen. 34 Dag efter dag fick han en matranson från Babylons kung, så länge han levde, ända till sin dödsdag.