Hur har Bibeln överlevt fram till vår tid?

Att Bibeln har överlevt i ofördärvat skick ända fram till vår tid är verkligen ett underverk. Den fullbordades för över 1 900 år sedan. Den skrevs på lättförstörbara material – papper gjort av papyrus och pergament gjort av djurskinn – och på språk som få människor i dag talar. Dessutom gjorde människor i maktställning, från kejsare till religiösa ledare, desperata försök att utplåna den.

HUR har detta enastående verk kunnat leva vidare genom tiderna och bli den mest kända boken i världen? Låt oss se på två faktorer.

Många avskrifter

Israeliterna, som hade ansvaret för de äldsta bibelhandskrifterna, såg till att skriftrullarna blev omsorgsfullt bevarade och gjorde åtskilliga avskrifter av dem. Kungarna i Israel uppmanades att göra ”en avskrift åt sig av denna lag, efter den som är i de levitiska prästernas vård”. (5 Moseboken 17:18)

Många israeliter älskade att läsa Skrifterna och insåg att de var Guds ord. Avskrifter av texten gjordes därför med yttersta noggrannhet av kunniga och erfarna skrivare. En gudfruktig skrivare som hette Esra omnämns som ”en skicklig avskrivare av Moses lag, som Jehova, Israels Gud, hade gett”. (Esra 7:6) Masoreterna, som gjorde avskrifter av de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) mellan 500-talet och 900-talet v.t., räknade till och med bokstäverna i texten för att förhindra att fel uppstod. Det här noggranna och omsorgsfulla avskrivningsarbetet säkerställde både att texten blev så exakt återgiven som möjligt och att Bibeln själv levde vidare trots fienders desperata och ihärdiga försök att förstöra den.

År 168 f.v.t. försökte till exempel den syriske härskaren Antiochos IV förstöra alla exemplar av Bibelns hebreiska skrifter som han kunde finna i Palestina. En judisk historiker berättar: ”Alla skriftrullar med lagen som hittades revs sönder och brändes upp.” I The Jewish Encyclopedia sägs det: ”De ämbetsmän som fick i uppgift att verkställa dessa order [om att förstöra alla skriftrullar] gjorde det med stor stränghet. ... Innehav av en helig bok ... straffades med döden.” Men några exemplar av dessa skrifter blev bevarade både bland judarna i Palestina och bland dem som bodde i andra länder.

När de som skrev Bibelns kristna grekiska skrifter (”Nya testamentet”) hade fullbordat sitt arbete, dröjde det inte länge förrän det började spridas avskrifter av deras inspirerade brev, profetior och historiska redogörelser. Johannes skrev sitt evangelium i eller i närheten av Efesos. Men ett fragment av det evangeliet, en del av en avskrift som enligt experter gjordes mindre än 50 år efter det att originalet skrevs, påträffades i Egypten hundratals kilometer därifrån. Den här upptäckten visar att kristna som befann sig i avlägsna länder hade avskrifter av det som vid den tiden var nyskrivna inspirerade texter.

Den stora spridningen av Guds ord bidrog också till att det kunde bevaras under århundradena efter Kristus. Det sägs att den romerske kejsaren Diocletianus skall ha sett på när hans soldater i gryningen den 23 februari år 303 v.t. slog in dörrarna till en kyrka och brände exemplar av Bibeln. Diocletianus trodde att han kunde utrota kristendomen genom att förstöra dess heliga skrifter. Följande dag påbjöd han att alla biblar i hela romarriket skulle brännas offentligt. Men några exemplar överlevde och skrevs av. Stora delar av två bibelhandskrifter på grekiska, som troligtvis gjordes strax efter Diocletianus hetskampanj, har faktiskt överlevt ända fram till vår tid. Den ena handskriften finns i Rom, den andra i British Library i London.

Inga originalhandskrifter till Bibeln har ännu hittats, men däremot har tusentals handskrivna avskrifter av hela Bibeln eller delar av den överlevt fram till vår tid. En del av dem är mycket gamla. Blev budskapet i originalhandskrifterna förvanskat när det skrevs av? Bibelkommentatorn W. H. Green sade om de hebreiska skrifterna: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har vidarebefordrats med sådan exakthet.” Angående Bibelns grekiska skrifter skrev en framstående expert på bibelhandskrifter, sir Frederic Kenyon: ”Mellantiden mellan originalskrifternas tillkomst och de äldsta nu kända handskrifterna är ... så kort att den i själva verket kan lämnas utan avseende, och den sista grunden till något som helst tvivel på att Skriften har levt kvar till vår tid i huvudsak sådan som den en gång skrevs har nu avlägsnats. Både äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet hos Nya testamentets böcker kan betraktas som slutgiltigt fastställda.” Han konstaterade också: ”Det kan inte nog kraftigt framhållas att texten i Bibeln i allt väsentligt är riktig. ... Detta kan inte sägas om någon annan gammal bok i världen.”

Bibelöversättning

En annan viktig faktor som bidragit till att Bibeln har blivit den mest kända boken i världen är att den finns på så många språk. Det här är i överensstämmelse med Guds vilja att människor av alla nationer och språk skall lära känna honom och tillbe honom ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23, 24; Mika 4:2)

Den första kända översättningen av de hebreiska skrifterna är den grekiska Septuaginta. Den utarbetades för de grekisktalande judar som bodde utanför Palestina och fullbordades omkring två hundra år före Jesu jordiska tjänst. Hela Bibeln, inbegripet de kristna grekiska skrifterna, översattes till många språk bara några århundraden efter det att den hade fullbordats. Men kungar och till och med präster som borde ha gjort allt som stod i deras makt för att människor skulle kunna få tillgång till Bibeln hindrade senare det här arbetet. De försökte hålla människor i andligt mörker genom att förbjuda att Guds ord översattes till språk som talades av vanligt folk.

Med risk för sitt eget liv trotsade modiga män kyrkan och staten och översatte Bibeln till folkets språk. År 1530 framställde till exempel engelsmannen William Tyndale, som var utbildad vid Oxford, en utgåva av Pentateuken, de fem första böckerna i de hebreiska skrifterna. Han motarbetades hårt men blev den förste som översatte Bibeln från hebreiska direkt till engelska. Tyndale var också den förste engelske översättare som använde namnet Jehova. Den spanske bibelforskaren Casiodoro de Reina levde i ständig fruktan för att bli dödad av sina katolska förföljare när han arbetade med en tidig spansk översättning av Bibeln. Han reste till England, Tyskland, Frankrike, Holland och Schweiz för att kunna fullborda sin översättning.a

Bibeln översätts till fler och fler språk och ges ut i miljontals exemplar. Att den har överlevt och blivit världens mest kända bok bekräftar sanningen i aposteln Petrus inspirerade uttalande: ”Gräset vissnar, och blommorna faller av, men Jehovas ord består för evigt.” (1 Petrus 1:24, 25)

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidan 14]

VILKEN ÖVERSÄTTNING SKALL JAG LÄSA?

På många språk finns det flera översättningar av Bibeln. En del översättningar har ett språk som är ålderdomligt och svårt att förstå. Andra är friare, parafraserade översättningar där man har lagt större vikt vid att texten skall vara lättläst än vid att den skall vara exakt återgiven. Ytterligare andra är mer ordagrant återgivna, en del nästan ord för ord.

Den engelskspråkiga översättningen New World Translation of the Holy Scriptures (Nya världens översättning av Den heliga skrift), utgiven av Jehovas vittnen, är översatt direkt från grundspråken av en anonym kommitté. Den här översättningen har legat till grund för översättningar till omkring 60 andra språk. Men de som översatte till de här språken gjorde noggranna jämförelser med grundtexten. I New World Translation har man strävat efter att översätta så ordagrant som möjligt, förutsatt att en sådan återgivning inte skulle fördunkla eller förvränga innebörden. Översättarna försökte göra Bibeln lika förståelig för läsarna i vår tid som grundtexten var för läsarna på Bibelns tid.

Språkforskare har granskat moderna bibelöversättningar – däribland New World Translation – för att se om de innehåller felaktigheter eller återspeglar förutfattade meningar. En av dessa forskare är Jason David BeDuhn, docent i teologi vid Northern Arizona University i USA. År 2003 gav han ut en 200-sidig rapport om vad han kommit fram till efter en granskning av nio av ”de mest använda bibelöversättningarna i den engelsktalande världen”.b Granskningen omfattade flera ställen i Bibeln som är kontroversiella, eftersom det är där ”det är mest troligt att fördomar smyger sig in i översättningen”. Vid vart och ett av dessa ställen jämförde han den grekiska texten med hur den återgetts i de olika engelska översättningarna och undersökte om innebörden i texten förvrängts på grund av förutfattade meningar. Vad kom han fram till?

BeDuhn påpekar att den stora allmänheten och många bibelkännare tar för givet att skillnaderna i New World Translation beror på att återgivningen är färgad av översättarnas trosuppfattningar. Men han säger: ”De flesta av skillnaderna beror på den större exaktheten hos översättningen till följd av att den är en ordagrann, traditionell översättning av de uttryck som Nya testamentets skribenter ursprungligen använde.” Även om BeDuhn invänder mot vissa återgivningar i New World Translation, framhåller han att den ”framstår som den mest exakta av de översättningar som jämfördes”. Han kallar den en ”anmärkningsvärt bra” översättning.

En kännare av det hebreiska språket, dr Benjamin Kedar från Israel, gav en liknande kommentar angående New World Translation. År 1989 sade han: ”Detta verk återspeglar en ärlig strävan att uppnå en förståelse av texten som är så exakt som möjligt. ... Jag har i New World Translation aldrig upptäckt någon fördomsfull strävan att läsa in något i texten som den inte ger rum för.”

Fråga dig själv: Vad är mitt mål med att läsa Bibeln? Tycker jag att det är viktigare att den bibel jag läser är lättläst än att den är exakt? Eller vill jag ta del av tankar som återspeglar den inspirerade grundtexten så noggrant som möjligt? (2 Petrus 1:20, 21) Ditt mål med läsningen bör vara avgörande för vilken översättning du väljer.

[Fotnot]

[Bild]

”Nya världens översättning av Den heliga skrift” finns på många språk

[Bild på sidorna 12, 13]

Masoretiska handskrifter

[Bild på sidan 13]

Ett fragment som innehåller orden i Lukas 12:7: ”... var inte rädda; ni är värda mer än många sparvar”

[Bildkällor på sidan 13]

Översta arket: Ryska nationalbiblioteket i Sankt Petersburg; mellersta och understa: Bibelmuseum i Münster; bakgrund: © Styrelsen för Chester Beatty Library i Dublin