Juli

Det ord som översatts med ”gästfrihet” har på originalspråket betydelsen ”vänlighet mot främlingar”. Det kanske får oss att tänka på de tillfällen när Abraham och Lot visade vänlighet mot främlingar som kom på besök. De här besökarna visade sig vara änglar. (1 Mos. 18:2–5; 19:1–3) Hur kan vi visa gästfrihet? Vi kan bjuda hem våra bröder och systrar på något att äta och för att ha trevligt tillsammans. Vi behöver inte bjuda på något dyrt eller avancerat för att visa gästfrihet. Vi vill inte heller bara bjuda dem som kanske kommer att bjuda igen längre fram. (Luk. 10:42; 14:12–14) Syftet med att bjuda hem andra bör vara att uppmuntra dem, inte att imponera på dem. Och hur är det när kretstillsyningsmannen och hans fru besöker församlingen? Även om vi inte känner dem så bra kanske vi skulle kunna bjuda hem dem. (3 Joh. 5–8) Vi lever i en hektisk tid och många känner av vardagsstressen, men vi får aldrig bli så upptagna att vi glömmer bort att visa gästfrihet! w16.01 1:11, 12

Den heliga anden verkar på ett speciellt sätt på de smorda; den är som en garanti eller en bindande försäkran om det som ska komma, den är som en handpenning. En smord kristen får den här inre övertygelsen om ett framtida himmelskt liv på grund av det ”förskott” han eller hon har fått. (2 Kor. 1:21, 22; 5:5) De smorda är helt säkra på att de har fått en inbjudan, men för att få sin himmelska belöning måste de bevara sig trogna. Som Petrus sa: ”Därför, bröder, skall ni så mycket mera göra ert yttersta för att befästa er ställning som kallade och utvalda; ty om ni fortsätter att göra detta, kommer ni aldrig någonsin att snava. Ja, på så sätt skall det i rikt mått ges er tillträde till vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, eviga kungarike.” (2 Petr. 1:10, 11) Ja, en smord broder eller syster måste göra sitt yttersta för att förbli trogen. Annars kommer han eller hon att gå miste om sin belöning. (Hebr. 3:1; Upp. 2:10) w16.01 3:6, 7

Det skulle vara fel att upphöja en individ, även om det var en av Kristus smorda bröder. När Bibeln talar om de äldste uppmuntras vi att efterlikna deras tro, men den säger ingenstans att vi ska ha någon människa som vår ledare. (Hebr. 13:7) Bibeln säger visserligen att en del är ”värda dubbel ära”, men inte för att de är smorda utan för att de ”presiderar på utmärkt sätt” och ”arbetar hårt med tal och undervisning”. (1 Tim. 5:17) Det skulle därför vara genant för de smorda om andra skulle höja dem till skyarna eller visa dem opassande uppmärksamhet. Och ännu värre: det skulle kunna bli svårt för dem att bevara sig ödmjuka. (Rom. 12:3) Ingen av oss skulle vilja göra något som får en av Kristus smorda bröder att ”snava och falla”! (Luk. 17:2) w16.01 4:9

Ett vänskapsförhållande är något mycket värdefullt. Men vänskap är inte som en dyr vas som man bara använder som prydnad, utan mer som en vacker blomma som behöver vatten och omvårdnad för att växa och frodas. Abraham satte värde på sin vänskap med Jehova och såg till att hålla den vid liv. Hur då? Abraham kände aldrig att det räckte med den gudsfruktan och lydnad han redan hade visat. När han och hans familj och hans tjänare färdades genom Kanaan lyssnade han hela tiden på Jehova och följde hans vägledning i både stora och små beslut. Ett år innan Isak föddes, när Abraham var 99 år, befallde Jehova att ”var och en av manligt kön” i Abrahams hushåll skulle omskäras. Ifrågasatte han den här befallningen, eller försökte han komma på ett sätt att slippa undan? Nej, han litade på Jehova och lydde ”redan samma dag”. (1 Mos. 17:10–14, 23) w16.02 1:9, 10

Även om man inte är så gammal kan man förstå vad det innebär att göra det som är rätt och att vara trogen mot sin Skapare. Så om en ung person har visat prov på mogenhet och har överlämnat sig åt Jehova, är dopet ett både viktigt och passande steg att ta. (Ords. 20:7) Men vad betyder det egentligen att vara mogen? Det handlar inte bara om fysisk mognad eller ålder. Bibeln säger att den som är mogen ”har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) De som är mogna vet vad som är rätt i Jehovas ögon och har bestämt sig i sitt hjärta för att göra det. Därför låter de sig inte så lätt påverkas att göra det som är fel, och andra behöver inte alltid säga åt dem att göra det som är rätt. Man bör alltså kunna förvänta att en ung person som blir döpt håller sig till Guds normer även om det inte finns några föräldrar eller andra vuxna i närheten. (Fil. 2:12) w16.03 1:4, 5

Jonatan måste ha blivit imponerad av hur modig den unge David var när han stod öga mot öga med jätten Goljat. Och nu stod David inför Jonatans far Saul, som var kung i Israel, med ”filisténs huvud i handen”. (1 Sam. 17:57) Det var tydligt att Gud var med David, och från och med då blev Jonatan och David mycket nära vänner. Ja, de ”slöt ... ett förbund, eftersom han [Jonatan] älskade honom [David] som sin egen själ”. (1 Sam. 18:1–3) Jonatan var sedan lojal mot David resten av sitt liv och hans känslor för David höll i sig, trots att Jehova hade utvalt David och inte honom själv som Israels näste kung. Han blev orolig när Saul försökte döda David. Så för att uppmuntra sin vän tog sig Jonatan till Judas vildmark vid Hores och ”styrkte honom [David] i hans förhållande till Gud”, precis som vi läser i dagens text. (1 Sam. 23:16) w16.02 3:1, 2

Jehova och Jesus har haft ett nära samarbete ända sedan skapelsens början. Jehova skapade Jesus först, och när han sedan skapade allt annat samarbetade Jesus med honom. Under historiens gång har även Jehovas tjänare samarbetat för att utföra olika arbetsuppgifter. Vi kan ta några exempel. Noa och hans familj byggde arken tillsammans. Längre fram hjälptes israeliterna åt med att sätta upp och ta ner tältboningen när de flyttade från plats till plats under vandringen i vildmarken. Och i templet sjöng och spelade man vacker musik tillsammans för att lovprisa Jehova. Allt det här krävde samarbete. (1 Mos. 6:14–16, 22; 4 Mos. 4:4–32; 1 Krön. 25:1–8) De kristna under det första århundradet följde också det här mönstret. Aposteln Paulus förklarade att även om de hade ”olika slag av gåvor” och utförde ”olika slag av tjänster”, så utgjorde de alla ”en enda kropp”, och de följde sitt huvud, Jesus Kristus. (1 Kor. 12:4–6, 12) w16.03 3:1, 2

Tänk på det uppdrag Jesus gav sina efterföljare. Metoden att nå ut med de goda nyheterna var ny, likaså omfattningen av arbetet. Längre tillbaka hade folk av nationerna behövt ta sig till Israel för att tjäna Jehova. (1 Kung. 8:41–43) Men så gav Jesus den befallning vi kan läsa i dagens text. Han sa att lärjungarna skulle ”gå” till alla nationerna. På pingstdagen år 33 kom ett första bevis på att Jehova hade bytt strategi; nu skulle de goda nyheterna bli predikade på hela jorden. Samma dag blev omkring 120 medlemmar av den nya församlingen uppfyllda av helig ande, och de började tala till judar och proselyter på olika språk. (Apg. 2:4–11) Därefter utvidgades distriktet till att omfatta samarierna, och år 36 började man också predika för oomskurna icke-judar. Predikofältet växte så att säga från en liten ”sjö” av judar till ett världsomfattande ”hav” av människor från alla nationer. w16.03 4:12

Guds tjänare har i alla tider vetat att övning ger färdighet. Patriarken Abram ”bådade ... upp sina övade män” för att rädda Lot, och de lyckades med det. (1 Mos. 14:14–16) På kung Davids tid blev en del ”övade” att sjunga ”till Jehovas ära”. (1 Krön. 25:7) I vår tid tar vi del i ett andligt krig mot Satan och hans värld. (Ef. 6:11–13) Vi anstränger oss också för att ära Jehova och göra hans namn känt för andra. (Hebr. 13:15, 16) Och precis som Guds tjänare i forna tider måste vi få övning för att klara av det. Jehova har gett de äldste i församlingen ansvaret att öva andra. En äldste kanske ser behovet av att visa en broder några tankar från Bibeln för att han ska bli mer mottaglig för övning och kunna utveckla sina förmågor. (1 Tim. 4:6) w15 15/4 2:1, 2

Det här betyder inte att Djävulen personligen dödar alla människor. Men den här världen är genomsyrad av hans hatiska och våldsamma anda. Och att synd och död över huvud taget finns i världen beror på att Satan ljög för Eva och att Adam sedan valde att gå emot Jehova. (Rom. 5:12) På så sätt har Djävulen kunnat ”förorsaka död”. Han är en mördare, precis som Jesus sa. (Joh. 8:44) Satan är verkligen en mäktig fiende! När vi står emot Satan får vi inte bara honom som fiende, utan också alla som ställt sig på hans sida i upproret mot Guds styre. Bland dessa finns en stor grupp rebelliska änglar, eller demoner. (Upp. 12:3, 4) De har gång på gång visat att de är mycket starkare än människor, och det har lett till stort lidande för dem de har plågat. (Matt. 8:28–32; Mark. 5:1–5) Underskatta aldrig den makt som demonerna och ”demonernas härskare” har. (Matt. 9:34) Utan Jehovas hjälp skulle vi aldrig kunna vinna vår kamp mot Satan. w15 15/5 1:6, 7

Vad kan du göra om du känner dig lockad att ge efter för sexuell omoral? Erkänn för dig själv att du har en svaghet. (Rom. 7:22, 23) Be Jehova om kraft. (Fil. 4:6, 7, 13) Undvik situationer som kan leda till att du gör något omoraliskt. (Ords. 22:3) Och när en frestelse dyker upp, avvisa den omedelbart. (1 Mos. 39:12) Jesus är verkligen ett föredöme för oss när det gäller att motstå frestelser. Han lät sig inte luras av Satans löften, och han behövde inte stanna upp för att väga för- och nackdelar mot varandra. Nej, i stället sa han direkt: ”Det står skrivet.” (Matt. 4:4–10) Jesus var väl insatt i Skrifterna, och därför kunde han snabbt citera dem när Satan frestade honom. Om vi ska kunna stå emot och vinna över Satan får vi inte låta oss frestas att begå sexuellt omoraliska handlingar. w15 15/5 2:15, 16

Jehova är oerhört vis. Vår förmåga att sätta oss in i sådant som vi inte har varit med om kan hjälpa oss att efterlikna honom och vara visa. Om Jehova vill så kan han förutse exakt vad olika saker kommer att leda till. Vi kan ju inte förutsäga framtiden, men vi kan ändå i förväg tänka oss in i konsekvenserna av vårt handlande. Om vi ska kunna efterlikna Jehova och vara visa är det bra att vi gör oss en bild av vad vårt handlingssätt kan leda till. Ett par som inte har gift sig än måste till exempel vara medvetna om hur stark den sexuella dragningskraften kan vara. Vi skulle aldrig vilja göra något som kan förstöra vårt dyrbara förhållande till Jehova. I stället vill vi lyssna på Jehovas visa ord: ”Den kloke ser olyckan och gömmer sig, men de oerfarna går vidare och måste lida straffet.” (Ords. 22:3) w15 15/5 4:10, 11

Tänk på kung David. ”Från taket fick han se en kvinna som badade.” (2 Sam. 11:2) Men han slutade inte titta på henne och tänka på henne. Det ledde till att han ville ha henne, trots att hon redan var gift, och till sist var han otrogen med henne. För att hålla oss ifrån omoraliska sexuella fantasier måste vi göra som Job. Han sa: ”Jag har slutit ett förbund med mina ögon.” (Job 31:1, 7, 9) Vi kan också högtidligt lova oss själva att kontrollera våra ögon. Vi vill aldrig tillåta oss att se på en annan person på ett sätt som väcker orena tankar. Det innebär bland annat att titta bort från sexuellt laddade bilder, oavsett om de dyker upp på en skärm, en reklamskylt, ett tidningsomslag eller någon annanstans. Var uppmärksam på om du har vissa svagheter på det här området och gör något åt dem direkt. Följ Bibelns goda råd; det kommer att hjälpa dig att bevara dig ren och att hålla dig borta från sexuell omoral. (Jak. 1:21–25) w15 15/6 3:12–14

Om vi tänker på vad Jesus var med om strax efter sitt dop kan det hjälpa oss att förstå varför vi behöver be: ”För oss inte in i frestelse.” Efter dopet fördes han ut i vildmarken av Guds ande. Varför det? ”För att frestas av Djävulen.” (Matt. 4:1) Kommer det som en överraskning för oss? Inte om vi förstår själva grunden till att Gud sände sin son till jorden. Det var för att avgöra frågorna som väcktes när Adam och Eva gjorde uppror mot Guds styre. Och det här var frågor som det skulle ta tid att besvara. Var det till exempel något fel på hur Jehova hade skapat människan? Var det möjligt för fullkomliga människor att vara lojala mot Jehova trots att de blev frestade av ”den onde”? Skulle de ha det bättre om de själva fick sätta upp reglerna? (1 Mos. 3:4, 5) Det skulle som sagt ta tid att besvara de här frågorna, men så småningom skulle det bli tydligt för alla, både i himlen och på jorden, att Jehovas sätt att styra är det överlägset bästa. w15 15/6 5:12

Vad kommer att vara startskottet för den stora vedermödan? I Uppenbarelseboken förklaras det att den börjar med att ”det stora Babylon” förintas. (Upp. 17:5–7) Att likna all falsk religion vid en prostituerad är verkligen mitt i prick. Prästerskapet har prostituerat sig med ledarna för den här onda världen. I stället för att lojalt ge sitt stöd åt Jesus och hans rike, har de stött världsliga regeringar och övergett bibliska principer för att få större politiskt inflytande. Vilken kontrast till de rena, jungfrulika smorda! (2 Kor. 11:2; Jak. 1:27; Upp. 14:4) Vem ska förinta ”det stora Babylon”? Jehova kommer att få de tio hornen på det scharlakansröda vilddjuret att ”utföra hans tanke”. Vilddjuret representerar Förenta nationerna, och de tio hornen avser alla politiska makter som ger sitt stöd åt FN. (Upp. 17:3, 16–18) w15 15/7 2:3, 4

Det hade bildats olika läger i församlingen, och därför sa Paulus: ”Nu förmanar jag er, bröder, ... att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni skall vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Kor. 1:10, 11, 13) Detsamma gäller i dag. Den kristna församlingen får inte vara söndrad. (Rom. 16:17, 18) Paulus påminde de smorda kristna om att de skulle fokusera på sitt medborgarskap i himlen och inte på ”det jordiska”. (Fil. 3:17–20) De skulle vara ”ambassadörer i Kristi ställe”. (2 Kor. 5:20, noten) När en ambassadör befinner sig i ett främmande land lägger han sig inte i det landets angelägenheter, utan värnar om sitt eget lands intressen. De som har hoppet att få leva för evigt på jorden är också lojala mot Guds rike och tar inte parti i den här världens konflikter. w15 15/7 3:9, 10

När du mediterar över det här bibelstället kan du få hjälp att förstå hur mycket Jehova älskar dig personligen och bryr sig om dig. Du kan vara säker på att du betyder mycket för honom. (1 Petr. 5:6, 7) Vi uppskattar Bibeln eftersom det i huvudsak är genom den som Jehova kommunicerar med oss. Vi kan ta ett exempel. När föräldrar och barn har en bra och öppen kommunikation hjälper det dem att bygga upp tilliten och kärleken till varandra. Hur är det då med vår relation till Jehova? Vi har aldrig sett honom eller hört hans röst, men han ”talar” ändå till oss genom sitt inspirerade ord. Och vi gör väl i att lyssna till honom. (Jes. 30:20, 21) Jehova vill vägleda oss och skydda oss från att råka illa ut. Han vill också att vi ska lära känna honom och lita på honom. (Ps. 19:7–11; Ords. 1:33) w15 15/8 1:6, 7

Av alla välsignelser vi kommer att få i paradiset, är det de andliga välsignelserna som kommer att betyda allra mest. Tänk bara hur livet kommer att vara när alla människor behandlar Jehovas namn som heligt och underordnar sig hans styre. (Matt. 6:9, 10) Det ska bli helt underbart att få se Jehovas avsikt med jorden och mänskligheten bli verklighet. Och tänk så mycket lättare det ska bli att fördjupa vänskapen med Jehova ju närmare fullkomlighet vi kommer. (Ps. 73:28) Vi tvivlar inte en sekund på att allt det här kommer att hända. Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Matt. 19:25, 26) Men om vi vill vara med i den nya världen är det viktigt att vi redan nu griper ”fast tag” om det eviga livet. (1 Tim. 6:19) Slutet för den här onda världsordningen kommer snart, så vi vill att det ska synas i våra liv att vi är inställda på att det kan komma när som helst. Vi måste göra allt vi kan nu för att förbereda oss för livet i den nya världen. w15 15/8 3:2, 3

Mycket av det som den här världens medier producerar kan skada vårt förhållande till Jehova. Målet med sådant material är inte att bygga upp vår tro på Jehova och hans löften, utan raka motsatsen. Det framhåller det som Satan och hans värld står för. Vi måste därför vara väldigt försiktiga så att vi inte väljer att läsa eller titta på sådant som väcker orätta begär hos oss. (Tit. 2:12) I kontrast till den här världen kan Jehovas organisation hjälpa oss att leva på ett sätt som leder till evigt liv. Vilken välsignelse det är att ha tidskrifter, broschyrer, böcker, filmer och webbplatser som hjälper oss att fortsätta tjäna Jehova! Hans organisation ser dessutom till att det hålls möten regelbundet i mer än 110 000 församlingar världen över. Det vi får lära oss från Bibeln på våra möten och sammankomster bygger upp vår tro på Jehova och hans löften. (Hebr. 10:24, 25) w15 15/8 4:9, 11

Vi som tjänar Jehova vill att de signaler vi får från vårt samvete ska stämma överens med Bibelns normer för vad som är rätt och fel och vad som är bra och dåligt. När vi har ett väl övat samvete får det en mycket positiv inverkan på hela församlingen. Men att öva och använda sitt samvete är inte bara en intellektuell process. I Bibeln kopplas ett gott samvete ihop med tro och kärlek. Paulus skrev: ”Syftet med denna befallning är ju kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av tro fri från hyckleri.” (1 Tim. 1:5) När vi övar vårt samvete och följer det, får vi djupare kärlek till Jehova och starkare tro på honom. Hur vi använder vårt samvete säger i själva verket mycket om vår andlighet. Det visar hur vi är innerst inne och hur angelägna vi är om att göra Jehovas vilja. Ja, ditt samvete avslöjar vem du egentligen är. w15 15/9 2:2, 3

Det är Jehova som har skapat oss. (Ps. 100:3–5) Därför säger Bibeln att Adam var en ”son till Gud”. (Luk. 3:38) Och Jesus lärde oss att be till ”vår Fader i himlarna”. (Matt. 6:9) Eftersom Jehova har gett oss livet är han vår Far. Förhållandet mellan honom och oss är alltså detsamma som mellan en omtänksam pappa och hans älskade barn. Mänskliga fäder är naturligtvis ofullkomliga, så hur mycket de än försöker kan de aldrig visa kärlek i samma utsträckning som Jehova. Och sorgligt nog har en del blivit väldigt illa behandlade av sin pappa, och det kan ha satt djupa känslomässiga spår. Men Jehova skulle aldrig göra så mot sina barn. (Ps. 27:10) Han älskar oss oerhört mycket och tar hand om oss på så många olika sätt. Ju tydligare det här blir för oss, desto närmare kommer vi honom. (Jak. 4:8) w15 15/9 4:3, 4

Jehova låter oss fatta våra egna beslut. Men eftersom vi älskar honom och litar på honom, ber vi honom om hjälp och gör allt vi kan för att ta reda på vad han tycker innan vi fattar beslut. Vid ett tillfälle på Samuels tid förlorade israeliterna en strid mot filistéerna. De var i desperat behov av hjälp och beskydd. Så vad gjorde de? De sa: ”Låt oss hämta hit till oss Jehovas förbunds ark från Silo, så att den kan komma hit i vår mitt och rädda oss ur våra fienders hand.” Hur gick det? ”Nederlaget blev mycket stort. Av Israel föll 30 000 man fotfolk. Och Guds ark blev erövrad.” (1 Sam. 4:2–4, 10, 11) Det kanske såg ut som om israeliterna vände sig till Jehova för att få hjälp med tanke på att de tog med sig förbundsarken. Men faktum är att de inte alls sökte hans vägledning, utan gjorde det de själva trodde var bäst. Det hela slutade i katastrof. (Ords. 14:12) w15 15/9 5:16, 17

Vad kan du göra för att hålla din tro stark? Nöj dig inte med det du lärde dig fram till ditt dop. (Hebr. 6:1, 2) Om du undersöker profetior i Bibeln som redan har gått i uppfyllelse kommer det att göra din tro fastare. Du kan även använda Guds ord för att kontrollera om din tro håller måttet och är tillräckligt stark. (Jak. 1:25; 2:24, 26) Paulus sa till sina medtroende att de kunde få ”ett utbyte av uppmuntran ... genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro”. (Rom. 1:12) När vi är tillsammans med vännerna i församlingen kan vi stärka varandras tro. Det här gäller i synnerhet när vi umgås med dem som har en ”prövad” tro. (Jak. 1:3) Dåligt umgänge raserar vår tro, men bra umgänge bygger upp den. (1 Kor. 15:33) Det är ett av skälen till att vi uppmanas att regelbundet gå på mötena och uppmuntra varandra. (Hebr. 10:24, 25) w15 15/10 2:2, 8, 9

Vi behöver ta oss tid att meditera när vi förbereder oss för att leda ett bibelstudium. Vi kan fundera på vilka synpunktsfrågor eller illustrationer som skulle kunna hjälpa personen vi studerar med att göra framsteg. Det här gör att vi stärker vår egen tro, och vi blir också mer entusiastiska och bättre på att undervisa. Samma sak gäller när vi gör vårt ”hjärta berett” för att ta del i tjänsten från hus till hus. (Esr. 7:10) Vi skulle kanske kunna läsa ett kapitel i Apostlagärningarna för att få vår entusiasm för tjänsten att ”flamma upp”. (2 Tim. 1:6) Vi kan också tänka igenom vilka bibelställen som skulle passa bra att visa i tjänsten den dagen och vilka publikationer vi skulle kunna erbjuda. Vilka bor på vårt distrikt? Vad skulle de kunna vara intresserade av? När vi förbereder oss på det här sättet kan vi använda Guds ord på ett effektivt sätt och vittna med ”ande och kraft”. (1 Kor. 2:4) w15 15/10 4:9

Fråga dig själv: Vad skulle kunna göra att mina barn frestas att se på pornografi? Förstår de varför det är så farligt? Är jag lättillgänglig så att de känner sig fria att komma och prata med mig om de blir frestade att titta på pornografi? Redan när barnen är ganska små kan du säga till dem: ”Om du får se något på internet som gör dig nyfiken på sex och du vill titta på det, kom då och prata med mig. Du behöver inte tycka att det är pinsamt eller jobbigt. Jag finns här för dig.” Urskillning kommer också att hjälpa dig att vara noga när du själv väljer underhållning. En pappa som heter Pranas säger: ”Den musik och de filmer och böcker vi som föräldrar väljer sätter normen för hela familjen. Man kan säga mycket om allt möjligt, men barnen ser vad man själv gör, och sedan gör de likadant.” Om dina barn ser att du är noga när du väljer underhållning, kan det motivera dem att också vara det. (Rom. 2:21–24) w15 15/11 1:12-14

På senare tid har mer fokus lagts på offentligt vittnande vid busshållplatser, tågstationer och parkeringsplatser och på gator och torg. Tycker du att det är nervöst att ta del i sådan tjänst? Be då Jehova om hjälp, och tänk på vad Angelo Manera jr, som var i resetjänsten i många år, berättade: ”Vi såg varje ny tjänstegren som ännu ett sätt att tjäna Jehova på och som ännu ett sätt att visa att vi var lojala och trogna mot honom. Vi ville visa att vi gärna gjorde vad han än bad oss om.” När vi provar på nya tjänstegrenar och kanske går utanför vår trygghetszon bygger vi upp vår tro och förtröstan på Jehova, och vi utvecklas också som förkunnare. (2 Kor. 12:9, 10) Många förkunnare tycker om att visa vår webbplats, jw.org. Den gör att även de som bor i avlägsna områden kan få kontakt med sanningen. w15 15/11 5:12, 13, 15

Den engelska utgåvan av Nya världens översättning följde förut samma mönster som en del andra engelska biblar och använde det hebreiska uttrycket ”Sheol” i många verser, däribland i Predikaren 9:10: ”Det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol, den plats dit du går.” På många språk fick man problem med det här uttrycket, eftersom de flesta läsare inte var bekanta med det. Det fanns inte i några uppslagsverk, och dessutom kunde det låta som om det var en geografisk plats. Därför fick översättarna för 2013 års revision av den engelska utgåvan återge ”Sheol” och dess grekiska motsvarighet ”Hades” med det tydliga och korrekta ordet ”graven”. Föråldrade engelska uttryck byttes ut, och man gjorde stora ansträngningar för att göra texten tydlig och lätt att förstå utan att det gick ut över korrektheten. Det arbete som hade gjorts på andra språk bidrog till att man kunde förbättra den engelska texten. w15 15/12 2:10, 12

Om vi är sjuka kan vi vända oss till Jehova för att få tröst, vishet och stöd, precis som hans tjänare på Bibelns tid gjorde. David menade naturligtvis inte att den som handlade ”hänsynsfullt mot den ringe” aldrig skulle dö. Så hur skulle Jehova hjälpa en sådan omtänksam person? David förklarade: ”Jehova skall stödja honom på sjukbädden, hela hans säng skall du förvandla under hans sjukdom.” (Ps. 41:3) Jehova glömmer inte dem som är hänsynsfulla mot dem som har det svårt. Han kan ge sina tjänare den vishet de behöver. Dessutom vet vi att Jehova har skapat människokroppen med en fantastisk förmåga att reparera eller läka sig själv. w15 12/15 4:7

Paulus tänkte inte på vilka fångar som helst, utan på de bröder som satt i fängelse för sin tro. Han hade själv suttit fängslad i omkring fyra år när han skrev de här orden till hebréerna. (Fil. 1:12–14) Han berömde hebréerna för att de hade visat ”medkänsla med dem som var i fängelse”. (Hebr. 10:34) Men Paulus satt fängslad långt bort från hebréerna, så hur skulle de kunna hjälpa honom? De kunde innerligt be för honom. (Hebr. 13:18, 19) Vi kanske också befinner oss långt borta från våra bröder som sitter i fängelse för sin tro. Och vi kanske inte kan ge dem praktisk hjälp på samma sätt som vännerna i närheten av fängelset kan göra. Men vi kan visa att vi uppriktigt älskar och bryr oss om dem genom att ofta tänka på dem och nämna dem i våra böner. w16.01 1:13, 14

Gud skapade oss människor för att vi skulle leva för evigt här på jorden – inte i himlen. (1 Mos. 1:28; Ps. 37:29) Att låta människor komma till himlen och härska som kungar och präster är inte alls normen. Det är en helt unik anordning. Så när någon blir smord förändras hans eller hennes tänkesätt och framtidshopp. (Ef. 1:18) Men hur kan en kristen veta om han eller hon har fått den här särskilda inbjudan? Det kan vi tydligt se av Paulus ord till de kristna i Rom, vilka var ”kallade att vara heliga”. Han sa till dem: ”Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande som hör adoption som söner till, och genom denna ande ropar vi: ’Abba, Fader!’” (Rom. 1:7; 8:15) Det är helt enkelt Jehova som med hjälp av sin heliga ande gör det tydligt för personen i fråga att han eller hon har fått en inbjudan att härska som kung tillsammans med Jesus i himlen. (1 Thess. 2:12) w16.01 3:8, 9

Hur kan vi visa respekt för dem som Jehova har gett ett himmelskt hopp? Vi skulle till exempel inte ställa personliga frågor om hur de blev smorda. Det är en privat angelägenhet, som helt enkelt inte angår oss. (1 Thess. 4:11; 2 Thess. 3:11) Vi drar inte heller slutsatsen att föräldrarna, äktenskapspartnern eller andra släktingar till någon som är smord också är smorda. Man kan varken ärva eller gifta sig till den himmelska kallelsen. (1 Thess. 2:12) Vi undviker också att ställa frågor som skulle kunna vara känsliga och orsaka smärta. Vi skulle till exempel inte fråga äktenskapspartnern till någon som är smord hur han eller hon känner för att leva i paradiset på jorden utan sin partner. Vi kan alla vara helt säkra på att Jehova kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levande med vad de önskar”. (Ps. 145:16) Det är också till skydd för oss själva att vi behandlar de smorda på ett passande sätt, för risken finns att falska bröder smyger sig in i församlingen och till och med påstår att de är smorda. (Gal. 2:4, 5; 1 Joh. 2:19) w16.01 4:10, 11