Vad kan vi lära oss av Jehoas? Han var som ett träd med ytliga rötter som var helt beroende av ett stöd. Och när stödet, det vill säga Jehojada, försvann och avfällighetens vindar blåste förlorade han sin andlighet. Det här visar att vi inte ska tjäna Jehova bara för att vår familj eller andra i församlingen gör det. För att vi ska kunna hålla oss andligt starka måste vi fördjupa vår egen kärlek till Jehova och vår respekt för honom genom studium, begrundan och bön. (Jer. 17:7, 8; Kol. 2:6, 7) Jehova begär egentligen inte mycket av oss. Det han förväntar sammanfattas bra i Predikaren 12:13: ”Ha djup respekt för den sanne Guden och håll hans bud, för det är allt som krävs av människan.” När vi har respekt för Jehova kommer vi att kunna vara lojala mot honom vad som än händer i framtiden. Ingenting kommer att kunna förstöra vår vänskap med honom. w23.06 27:17-19

I början av dagens bibelvers kommer det fram vem som ger den här garantin: ”Han som satt på tronen.” (Upp. 21:5a) Det här är ett av tre tillfällen i Uppenbarelseboken där Jehova själv talar. Det är alltså inte Jesus eller någon ängel som ger den här garantin, utan Jehova! Det här visar att vi verkligen kan lita på det som kommer sedan. Varför det? Därför att Jehova ”inte kan ljuga”. (Tit. 1:2) Vi kan alltså lita helt på det som står i Uppenbarelseboken 21:5, 6. Lägg märke till att Jehova säger: ”Se!” Det grekiska ord som översatts med ”se” förekommer många gånger i Uppenbarelseboken. Och vad är det som kommer efter ”se”? Jehova säger: ”Jag gör allting nytt.” Det här handlar om framtiden. Men Jehova pratar om det som att det redan händer, för han är helt säker på att han kommer att uppfylla sitt löfte. (Jes. 46:10) w23.11 46:7, 8

Petrus fick kämpa med sina svagheter. Vi kan ta några exempel. När Jesus sa att han skulle få lida och dö, som Bibeln hade förutsagt, försökte Petrus tala honom till rätta. (Mark. 8:31–33) Och gång på gång grälade han och de andra apostlarna om vem som var störst. (Mark. 9:33, 34) Natten innan Jesus dog högg Petrus av örat på en man. (Joh. 18:10) Samma natt blev han så rädd för vad andra skulle tycka att han tre gånger förnekade att han kände sin vän Jesus. (Mark. 14:66–72) Det slutade med att Petrus grät förtvivlat. Jesus förstod att Petrus var förtvivlad och gav inte upp hoppet om honom. Efter sin uppståndelse gav han Petrus möjligheten att visa att han älskade honom. Jesus bad Petrus att vara en herde för hans får. (Joh. 21:15–17) Och Petrus var beredd att ta på sig den uppgiften. Han var i Jerusalem på pingstdagen och var med bland de första som blev smorda med helig ande. w23.09 40:6, 7