Juli

Jesus personlighet är precis som Jehovas personlighet. Så när vi ser vad Jesus tänkte, kände, sa och gjorde i samband med de underverk han utförde kan det hjälpa oss att förstå hur Jehova är. (Joh. 14:9) Vad kan vi lära oss av Jesus underverk? Jesus och Jehova älskar oss väldigt mycket. När Jesus var på jorden visade han hur mycket han älskar människor genom att använda sin kraft för att hjälpa dem som hade det svårt. Vid ett tillfälle var det två blinda män som ropade efter honom och bad om hjälp. (Matt. 20:30–34) Det står att Jesus ”fylldes av medkänsla” och att han sedan botade dem. Det grekiska ord som översatts med ”fylldes av medkänsla” handlar om en väldigt intensiv och stark känsla som känns djupt inne i kroppen. Jesus var medkännande därför att han älskade människor, och det fick honom också att ge mat åt dem som var hungriga och att bota en man med spetälska. (Matt. 15:32; Mark. 1:41) Medkänsla är också en viktig del av Jehovas personlighet. Så vi kan vara säkra på att både Jehova och Jesus älskar oss väldigt mycket och att det gör ont i dem när vi har det svårt. (Luk. 1:78; 1 Petr. 5:7) De måste verkligen längta efter att ta bort alla problem vi kämpar med. w23.04 15:4, 5

Vi behöver begränsa hur mycket vi tar in av de felaktiga tankar och idéer som är vanliga i den här världen. Vi behöver också fylla på med bra tankar genom att läsa och studera Bibeln, vara med på mötena och gå i tjänsten. Och Jehova lovar att han inte ska låta oss bli frestade utöver vår förmåga. (1 Kor. 10:12, 13) Vi behöver be till Jehova mer än någonsin om vi ska kunna vara lojala mot honom under de här sista dagarna. Han vill att vi ska ”öppna ... [vårt] hjärta för honom”. (Ps. 62:8) Lovprisa honom och tacka honom för allt han gör. Be honom hjälpa dig att vara modig i tjänsten. Be honom om hjälp att kunna hantera problem och att inte göra sådant som är fel. Låt inte någon eller något hindra dig från att be ofta till Jehova. w23.05 20:17, 18

Varför är vi med på mötena? I första hand för att lovprisa Jehova. (Ps. 26:12; 111:1) Men vi är också där för att uppmuntra varandra under de svåra tider vi lever i. (1 Thess. 5:11) Och vi gör båda de här sakerna när vi är med och svarar. Men det finns utmaningar med att svara. Vi kan känna oss nervösa för att göra det eller så får vi inte svara så ofta som vi skulle vilja. Hur kan vi hantera de utmaningarna? Paulus sa att vi ska fokusera på att ”uppmuntra varandra”. Vi kan bli mindre nervösa om vi tänker på att andra blir uppmuntrade även av ett kort svar som är ett uttryck för tro. Och om vi inte får svara så ofta, kan vi vara glada för att de andra i församlingen får möjlighet att vara med. (1 Petr. 3:8) w23.04 18:1-3

Kungen hade talat! Judarna hade varit fångar i Babylon i omkring 70 år, men nu kunde de återvända till sitt hemland, Israel. (Esr. 1:2–4) Det måste ha varit Jehova som låg bakom det här eftersom Babylon i vanliga fall aldrig släppte sina fångar. (Jes. 14:4, 17) Men Babylon hade en ny kung, och han meddelade att judarna var fria att lämna landet. Så nu stod alla judar, särskilt familjefäderna, inför ett beslut. Skulle de lämna Babylon eller stanna kvar? Det här beslutet var kanske inte så lätt som man kan tro. Många kanske var för gamla för att orka med en så lång resa. Och de flesta judar var födda i Babylon så de kände inte till något annat. För dem var Israel bara ett land som deras släktingar hade bott i för länge sedan. En del judar hade fått det väldigt bra i Babylon, så de kanske tyckte det var svårt att lämna sin affärsverksamhet och sitt bekväma hem för att flytta till ett okänt land. w23.05 22:1, 2

Bibeln uppmanar oss att fortsätta utveckla uthållighet, medkänsla och kärlek. I Lukas 21:19 står det: ”Er uthållighet kommer att rädda livet på er.” Kolosserna 3:12 säger: ”Klä er i djup medkänsla.” Och i 1 Thessalonikerna 4:9, 10 står det: ”Gud har redan lärt er att älska varandra. ... Men vi uppmanar er att göra det ännu mer i fortsättningen.” Alla de här bibelverserna riktades till sådana som redan hade visat uthållighet, medkänsla och kärlek. Men de behövde fortsätta arbeta på de här egenskaperna, och det måste vi också göra. Vad kan hjälpa dig med det? Sätt dig in i hur de första kristna visade de här egenskaperna. Fundera sedan på hur du kan efterlikna dem och hur det kan göra dig bättre förberedd för den stora prövningen. När den stora prövningen börjar kommer du att ha lärt dig att vara uthållig, och du kommer att vara besluten att fortsätta med det. w23.07 29:4, 8

Både de smorda och de andra fåren behöver fortsätta gå på ”Helighetens väg” för att få uppleva alla Guds rikes välsignelser. (Joh. 10:16) Sedan 1919 har miljontals män, kvinnor och barn lämnat det stora Babylon, det vill säga alla falska religioner, och slagit in på den här bildliga vägen. När judarna lämnade Babylon tog Jehova bort hindren för dem. (Jes. 57:14) Hur är det med den nutida ”Helighetens väg”? Under många hundra år före 1919 använde Jehova människor som hade respekt för honom för att förbereda en väg ut ur det stora Babylon. (Jämför Jesaja 40:3.) De gjorde ett andligt anläggningsarbete. Det innebar att de gjorde de nödvändiga förberedelserna för att uppriktiga människor längre fram skulle kunna lämna det stora Babylon och komma in i det andliga paradiset. Där skulle de kunna tillbe Jehova tillsammans med andra som älskar honom. w23.05 22:8, 9

Jehova vill att vi ska vara glada när vi tjänar honom och göra det för att vi vill det. (2 Kor. 9:7) Så ska vi verkligen fortsätta arbeta mot ett andligt mål om vi inte känner för det? Vi kan lära oss något av Paulus. Han sa: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav.” (1 Kor. 9:25–27) Han tvingade sig alltså att göra det rätta även om han inte kände för det. Vad tyckte Jehova om det? Han såg Paulus ansträngningar och belönade honom för det. (2 Tim. 4:7, 8) Jehova uppskattar när vi försöker nå vårt mål även när vi inte känner för det. Han vet att även om vi inte alltid älskar det vi gör, så gör vi det för att vi älskar honom. Jehova belönade Paulus för det han gjorde, och han kommer att belöna oss också. (Ps. 126:5) Och när vi märker hur Jehova belönar oss kanske motivationen kommer. w23.05 24:9, 10

Paulus liknade dem som inte kommer att överleva Jehovas dag vid sådana som sover. De är helt omedvetna om tid och rum. Så de kan inte uppfatta viktiga händelser eller reagera på dem. De flesta människor i dag sover andligen. (Rom. 11:8) De bryr sig inte om bevisen för att vi lever i de sista dagarna och att den stora prövningen kommer snart. (2 Petr. 3:3, 4) Men vi förstår att uppmaningen att hålla oss vakna blir viktigare och viktigare för varje dag som går. (1 Thess. 5:6) Så vi måste bevara lugnet. Varför det? För att vi inte ska dras med i dagens diskussioner om politiska och sociala frågor. Pressen att ta ställning i sådana frågor kommer bara att bli starkare ju närmare Jehovas dag vi kommer. Men vi behöver inte vara oroliga. Guds ande kan hjälpa oss att hålla oss lugna och att fatta bra beslut. (Luk. 12:11, 12) w23.06 26:6, 7

Vad tänker du på när du hör namnet Simson? Du tänker säkert på någon som var väldigt stark. Det är helt sant. Men Simson fattade ett dåligt beslut och fick leva med konsekvenserna av det. Ändå valde Jehova att fokusera på det som var positivt – att Simson fortsatte att tjäna honom. Och Jehova tog med berättelsen om Simson i Bibeln så att vi kan lära oss av den. Jehova använde Simson för att göra fantastiska saker för sitt folk, israeliterna. Många hundra år efter att Simson hade dött lät Jehova aposteln Paulus ta med honom i en uppräkning av män och kvinnor med stark tro. (Hebr. 11:32–34) Vi kan lära oss mycket av Simson. Han litade på Jehova även i svåra situationer. Simsons liv kan vara uppmuntrande för oss, och vi kan också lära oss en del rent praktiskt av det. w23.09 37:1, 2

Något som kan stärka vår uthållighet är att vi ofta berättar för Jehova om det som bekymrar oss. (1 Thess. 5:17) Du kanske inte går igenom någon svår prövning just nu. Men brukar du vända dig till Jehova varje gång du känner dig upprörd, orolig eller inte vet hur du ska hantera en situation? Om du gör det i din vardag så kommer det att kännas helt naturligt att göra det även när du drabbas av större problem i framtiden. Och då kommer du att känna dig helt trygg med att han vet precis när och hur han ska hjälpa dig. (Ps. 27:1, 3) Om vi ska kunna vara uthålliga under den stora prövningen behöver vi lära oss att hantera problem med Jehovas hjälp redan nu. (Rom. 5:3) Varför kan vi säga så? Många av våra vänner har märkt att varje prövning som de har klarat av har hjälpt dem att hantera nästa. De har upplevt att Jehova fanns där för dem och ville hjälpa dem, och det stärkte deras tro. Och den tron i sin tur hjälpte dem att hålla ut under nästa prövning. (Jak. 1:2–4) w23.07 29:7, 8

Jehova är ödmjuk och medkännande, och det är det som får honom att vara resonlig. Ett tillfälle då det blev tydligt var när Jehova skulle tillintetgöra de onda människorna i Sodom. Han använde änglar för att uppmana Lot att fly upp till bergen. Men Lot var rädd, så han bad om att han och hans familj skulle få fly till Soar i stället, en liten stad som Jehova hade bestämt skulle tillintetgöras. Jehova kunde ha insisterat på att Lot skulle följa hans anvisningar. Men det gjorde han inte, utan han lät Lot fly till Soar, även om det innebar att han behövde ändra sitt beslut att tillintetgöra staden. (1 Mos. 19:18–22) Flera hundra år senare visade Jehova medkänsla med invånarna i Nineve. Han sände profeten Jona för att berätta att staden och de onda människorna som bodde i den snart skulle tillintetgöras. Men när de ångrade sig tyckte Jehova synd om dem och skonade dem. (Jon. 3:1, 10; 4:10, 11) w23.07 32:5

Vad kan vi lära oss av Jehoas? Han var som ett träd med ytliga rötter som var helt beroende av ett stöd. Och när stödet, det vill säga Jehojada, försvann och avfällighetens vindar blåste förlorade han sin andlighet. Det här visar att vi inte ska tjäna Jehova bara för att vår familj eller andra i församlingen gör det. För att vi ska kunna hålla oss andligt starka måste vi fördjupa vår egen kärlek till Jehova och vår respekt för honom genom studium, begrundan och bön. (Jer. 17:7, 8; Kol. 2:6, 7) Jehova begär egentligen inte mycket av oss. Det han förväntar sammanfattas bra i Predikaren 12:13: ”Ha djup respekt för den sanne Guden och håll hans bud, för det är allt som krävs av människan.” När vi har respekt för Jehova kommer vi att kunna vara lojala mot honom vad som än händer i framtiden. Ingenting kommer att kunna förstöra vår vänskap med honom. w23.06 27:17-19

I början av dagens bibelvers kommer det fram vem som ger den här garantin: ”Han som satt på tronen.” (Upp. 21:5a) Det här är ett av tre tillfällen i Uppenbarelseboken där Jehova själv talar. Det är alltså inte Jesus eller någon ängel som ger den här garantin, utan Jehova! Det här visar att vi verkligen kan lita på det som kommer sedan. Varför det? Därför att Jehova ”inte kan ljuga”. (Tit. 1:2) Vi kan alltså lita helt på det som står i Uppenbarelseboken 21:5, 6. Lägg märke till att Jehova säger: ”Se!” Det grekiska ord som översatts med ”se” förekommer många gånger i Uppenbarelseboken. Och vad är det som kommer efter ”se”? Jehova säger: ”Jag gör allting nytt.” Det här handlar om framtiden. Men Jehova pratar om det som att det redan händer, för han är helt säker på att han kommer att uppfylla sitt löfte. (Jes. 46:10) w23.11 46:7, 8

Petrus fick kämpa med sina svagheter. Vi kan ta några exempel. När Jesus sa att han skulle få lida och dö, som Bibeln hade förutsagt, försökte Petrus tala honom till rätta. (Mark. 8:31–33) Och gång på gång grälade han och de andra apostlarna om vem som var störst. (Mark. 9:33, 34) Natten innan Jesus dog högg Petrus av örat på en man. (Joh. 18:10) Samma natt blev han så rädd för vad andra skulle tycka att han tre gånger förnekade att han kände sin vän Jesus. (Mark. 14:66–72) Det slutade med att Petrus grät förtvivlat. Jesus förstod att Petrus var förtvivlad och gav inte upp hoppet om honom. Efter sin uppståndelse gav han Petrus möjligheten att visa att han älskade honom. Jesus bad Petrus att vara en herde för hans får. (Joh. 21:15–17) Och Petrus var beredd att ta på sig den uppgiften. Han var i Jerusalem på pingstdagen och var med bland de första som blev smorda med helig ande. w23.09 40:6, 7

”Var herdar för Guds hjord”, uppmanade Petrus sina medäldste. (1 Petr. 5:1–4) Vi vet att du som är äldste älskar dina bröder och systrar och vill ta hand om dem. Men ibland kanske du känner att du varken hinner eller orkar göra allt det du skulle vilja. Berätta i så fall för Jehova precis hur du känner. Petrus skrev: ”Den som tjänar ska förlita sig på Guds kraft.” (1 Petr. 4:11) Dina bröder och systrar kanske får kämpa med problem som inte går att lösa helt och hållet i den här världen. Men kom ihåg att ”den högste herden”, Jesus, kan hjälpa dem bättre än någon annan. Han kan göra det både nu och i den nya världen. Det Jehova vill att de äldste ska göra är helt enkelt att älska vännerna, vara herdar för dem och vara ”föredömen för hjorden”. w23.09 41:13, 14

Vi måste undvika att fastna i ett mänskligt tänkesätt. Om vi börjar se saker ur ett mänskligt perspektiv kanske vi glömmer Jehova och hans normer. (1 Kor. 3:19) ”Den här världens vishet” går ofta ut på att vi ska följa minsta motståndets lag. Några av de kristna i Pergamon och Thyatira tog efter människor som levde omoraliskt och tillbad avgudar. Jesus tillrättavisade de här församlingarna för att de tolererade sexuell omoral. (Upp. 2:14, 20) På liknande sätt kan vår omgivning försöka få oss att acceptera det som inte är rätt. Och familjemedlemmar och bekanta kanske menar att vi är onödigt hårda mot oss själva. De kanske säger att det inte är så viktigt att följa Bibelns moralnormer och att de är gammalmodiga. Men ibland kanske vi tycker att vägledningen som vi får från Jehova inte är tillräcklig. Och då kanske vi till och med frestas att gå ”utöver det som står skrivet”. (1 Kor. 4:6) w23.07 31:10, 11

Jesus mamma, Maria, behövde styrka. Hon var inte gift, och ändå skulle hon bli gravid. Hon hade aldrig haft egna barn förut, och nu skulle hon uppfostra den blivande Messias. Och hon hade aldrig haft sex med någon, så hur skulle hon förklara att hon var gravid för Josef, som hon var förlovad med? (Luk. 1:26–33) Hur fick Maria styrka? Hon tog hjälp av andra. Hon bad till exempel Gabriel om mer information. (Luk. 1:34) Och sedan reste hon hela vägen till sin släkting, Elisabet, som bodde i bergsbygden i Juda. Elisabet berömde Maria, och dessutom framförde hon en profetia om Marias ofödda barn. (Luk. 1:39–45) Maria konstaterade att Jehova hade ”gjort mäktiga gärningar med sin arm”. (Luk. 1:46–51) Han använde Gabriel och Elisabet för att styrka henne. w23.10 43:10-12

Ett begränsat antal av Jesus lärjungar har blivit smorda med helig ande, och de har därför ett särskilt förhållande till Jehova. De här 144 000 smorda ska vara präster i himlen tillsammans med Jesus. (Upp. 14:1) När de fortfarande är kvar på jorden blir de smorda av Jehova och adopterade som hans söner. Det heliga i tälthelgedomen representerar det här speciella förhållandet de har till Jehova. (Rom. 8:15–17) Det allra heligaste representerar himlen, där Jehova bor. Förhänget, som skilde det heliga från det allra heligaste, representerar Jesus fysiska kropp. Och så länge han var en människa av kött och blod kunde han inte komma till himlen och tjäna som överstepräst i det andliga templet. När han offrade sitt liv öppnade han även möjligheten för de smorda att få liv i himlen. Och de måste också avstå från sitt liv här på jorden för att kunna få sin belöning i himlen. (1 Kor. 15:50; Hebr. 10:19, 20) w23.10 45:13

Gideon höll sig lugn när Efraims män kritiserade honom. (Dom. 8:1–3) Han blev inte arg, utan visade respekt genom att lyssna på dem, och han svarade på ett vänligt sätt. Det gjorde att situationen lugnade ner sig. De äldste kan göra som Gideon genom att lyssna noga på andra och vara milda om de får kritik. (Jak. 3:13) Då bidrar de till friden i församlingen. När Gideon fick beröm för sin seger över Midjan riktade han uppmärksamheten på Jehova. (Dom. 8:22, 23) Hur kan de äldste efterlikna Gideon? De kan ge Jehova äran för det de gör. (1 Kor. 4:6, 7) Om en äldste till exempel får beröm för att han är en duktig undervisare kan han rikta uppmärksamheten på Bibeln eller på den övning vi får från Jehovas organisation. Ibland kan det vara bra för de äldste att fundera på om de drar för mycket uppmärksamhet till sig själva när de undervisar. w23.06 25:7, 8

Om vi känner att våra böner inte blir besvarade kan vi fråga oss själva: Ber jag om rätt sak? Vi tror ofta att vi vet vad som är bäst för oss. Men det vi ber om kanske inte är det bästa för oss i långa loppet. Det kanske finns en bättre lösning på problemet än den vi ber om. Och kan det vara så att det vi ber om inte är i enlighet med Jehovas vilja? (1 Joh. 5:14) Tänk till exempel på föräldrar som ber Jehova att se till att deras barn stannar kvar i sanningen. Det kan ju verka som en rimlig bön. Men Jehova tvingar ingen att tjäna honom. Han vill att vi alla, även våra barn, ska välja att tillbe honom. (5 Mos. 10:12, 13; 30:19, 20) Så i stället kan föräldrarna be Jehova hjälpa dem att nå barnets hjärta, så att han eller hon börjar älska Jehova och vill bli hans vän. (Ords. 22:6; Ef. 6:4) w23.11 49:5, 12

Att trösta andra är ett viktigt sätt att visa kärlek. Varför är det så? Det ord som Paulus använde här för ”trösta” betyder enligt ett bibliskt uppslagsverk ”stå bredvid en person för att uppmuntra honom när han genomgår en svår prövning”. Så när vi tröstar, stöttar och uppmuntrar våra bröder och systrar när de har det svårt, hjälper vi dem att hålla ut och fortsätta vara lojala mot Jehova. Varje gång vi finns där för våra vänner visar vi att vi älskar dem. (2 Kor. 7:6, 7, 13) Det finns ett nära samband mellan att ha medkänsla och att trösta och uppmuntra andra. Vad är det för samband? Det är medkänsla som får oss att vilja trösta andra och göra det lättare för dem när de har det svårt. Så det börjar med att vi känner för andra, och sedan kommer det till uttryck när vi tröstar och uppmuntrar dem. Paulus kopplade ihop Jehovas medkänsla med att han ger tröst. Han beskriver Jehova som ”den innerliga barmhärtighetens Far och all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3) w23.11 47:8-10

Alla som följer Jesus kan räkna med svårigheter. Tänk på Paulus. Han sa till vännerna i Thessalonike: ”När vi var hos er brukade vi förvarna er om att vi skulle få utstå prövningar, och som ni vet är det precis vad som har hänt.” (1 Thess. 3:4) Och till dem som bodde i Korinth skrev han: ”Vi vill att ni ska känna till de svårigheter som vi råkade ut för ... Vi var till och med rädda att vi skulle förlora livet.” (2 Kor. 1:8; 11:23–27) Kristna i dag kan också förvänta sig att råka ut för svårigheter av olika slag. (2 Tim. 3:12) Vänner och släktingar kanske behandlar dig illa för att du är ett vittne. Har du fått problem på jobbet för att du alltid vill vara ärlig? (Hebr. 13:18) Har du fått motstånd från myndigheterna för att du vittnar för andra? Det finns mycket som vi kan behöva gå igenom, men Paulus säger att vi kan vara glada trots det. w23.12 51:9, 10

Jakob drabbades av många problem. Två av Jakobs söner, Simeon och Levi, smutsade ner både familjens och Jehovas namn. Dessutom dog hans älskade fru Rakel när hon födde deras andre son. Och när Jakob blev äldre var han tvungen att flytta till Egypten på grund av en svält. (1 Mos. 35:16–19; 37:28; 45:9–11, 28) Trots att Jakob drabbades av många problem fortsatte han att lita på Jehova och hans löften, och Jehova visade att han älskade honom för det. Till exempel välsignade Jehova Jakob och gjorde honom rik. Och tänk vad glad han måste ha blivit när Jehova såg till att han fick träffa Josef igen! Han hade ju trott att han var död i många år. Jakob kunde hantera alla problem han drabbades av därför att han hade Jehova som nära vän. (1 Mos. 30:43; 32:9, 10; 46:28–30) När vi håller oss nära Jehova kan han hjälpa oss också att hantera svåra saker i livet. w23.04 17:6, 7

I Psalm 23 berättade David att han litade på att Jehova älskade honom och brydde sig om honom. Han beskriver den nära vänskap som han och Jehova hade och kallade honom för sin herde. David litade fullständigt på Jehovas vägledning, och han var helt beroende av Jehova. Han visste att Jehova skulle visa sin kärlek mot honom varje dag under resten av hans liv. Varför kunde han vara så säker på det? David visste att Jehova brydde sig om honom, eftersom Jehova alltid hade sett till att han fick allt han behövde. Han visste också att Jehova var hans vän och att han hade Jehovas godkännande. Han visste att Jehova skulle fortsätta ta hand om honom oavsett vad som skulle hända i framtiden. Allt det här gjorde att han inte oroade sig, utan kunde känna sig glad. (Ps. 16:11) w24.01 4:12, 13

Sedan andra världskriget har Jehovas folk tagit vara på den frihet som funnits i stora delar av världen genom att göra så mycket som möjligt i tjänsten. Det har gjort att många har lärt känna Jehova och att de goda nyheterna har nått ut över hela världen. I dag fortsätter bröderna i den styrande kretsen att låta Jesus vägleda dem. De vill att hans syn på saker ska återspeglas i anvisningarna som de ger till församlingarna och som kretstillsyningsmän och äldstebröder utgår från när de ger vägledning. Det här stämmer bra med det som sägs i Bibeln om att smorda äldste är i Jesus ”högra hand”. (Upp. 2:1) Självklart är även de bröderna ofullkomliga och gör misstag, precis som Mose, Josua och apostlarna. (4 Mos. 20:12; Jos. 9:14, 15; Rom. 3:23) Men det är ändå så att Jesus vägleder den trogne tjänaren och alla andra äldstebröder, och det kommer han att fortsätta göra. Vi har därför all anledning att lita på den vägledning som bröderna i organisationen ger oss. w24.02 8:13, 14

Vi kan göra Jehova glad genom att prata om honom på ett sätt som visar att vi är tacksamma mot honom och att vi älskar honom. När vi är i tjänsten är vårt främsta mål att hjälpa andra att komma närmare Jehova och börja känna för honom på samma sätt som vi gör. (Jak. 4:8) Vi vill gärna visa andra hur han beskrivs i Bibeln och berätta om hans kärlek, rättvisa, vishet, kraft och andra fina egenskaper. Vi kan också lovprisa Jehova i vår vardag genom att försöka efterlikna honom. När vi gör det sticker vårt fina uppförande ut i den här världen, och andra kanske lägger märke till att vi är annorlunda och undrar varför. (Matt. 5:14–16) Det här kan ge oss möjlighet att berätta för andra varför vi gör som vi gör. Och det kan göra att andra vill lära känna Jehova. När vi lovprisar Jehova på de här sätten blir han väldigt glad. (1 Tim. 2:3, 4) w24.02 6:7

En ung broder har stor nytta av att utveckla olika förmågor. Det kommer att hjälpa honom att ta på sig ansvar i församlingen, sköta ett jobb för att försörja sig själv eller sin familj och ha bra relationer till andra. Han kan till exempel försöka bli bra på att läsa och skriva. I Psalm 1:1–3 kommer det fram att man blir lycklig när man läser Bibeln varje dag och tänker på det man har läst. En broder som gör det kommer att lära sig hur Jehova tänker, och det kommer att hjälpa honom att dra rätt slutsatser. (Ords. 1:3, 4) Bröder som är bra på att undervisa och ge råd från Bibeln är värdefulla för vännerna i församlingen. Om du kan läsa och skriva bra kommer det att hjälpa dig att ha tal och ge svar som andra har nytta av och som bygger upp deras tro. Det gör också att du kan göra anteckningar som kommer att hjälpa dig att bygga upp din egen tro och att uppmuntra andra. w23.12 53:9-11

När du känner dig rädd kan du tänka på vad Jehova kommer att göra i framtiden när djävulen är borta. På den regionala sammankomsten 2014 fick vi se en iscensättning med en pappa som pratade med sin familj, och han formulerade om orden i 2 Timoteus 3:1–5 för att visa hur livet kommer att bli i paradiset. De här verserna skulle kunna låta så här: ”I den nya världen ska det vara bättre än någonsin. Människor ska vara osjälviska, älska andliga skatter, vara blygsamma, ödmjuka, lovprisa Gud, lyda sina föräldrar, vara tacksamma, lojala, kärleksfulla mot sina familjer, samarbetsvilliga, alltid prata positivt om andra, ha självbehärskning, vara milda, älska det goda, vara pålitliga, medgörliga och prestigelösa. De ska älska Gud i stället för njutningar, och religionen ska vara en verklig kraft i deras liv. Håll dig nära dem!” Brukar du prata med din familj eller med andra bröder och systrar om hur det kommer att bli i den nya världen? w24.01 1:13, 14

Visst är det underbart att veta att Jehova är nöjd med oss som grupp! I Bibeln står det att ”Jehova gläds över sitt folk”. (Ps. 149:4) Men ibland kan man känna sig nere och fundera: ”Är Jehova nöjd med mig?” I Bibeln står det om flera trogna tjänare som kände så ibland. (1 Sam. 1:6–10; Job 29:2, 4; Ps. 51:11) Bibeln visar också tydligt att vi kan bli godkända av Jehova, trots att vi är ofullkomliga. Hur kan vi bli det? Vi måste tro på Jesus och bli döpta. (Joh. 3:16) Då visar vi för alla att vi har ångrat våra synder och lovar Jehova att göra hans vilja. (Apg. 2:38; 3:19) Han blir väldigt glad när han ser att vi gör det här för att få en nära relation till honom. När vi gör vårt bästa för att hålla det här löftet kommer Jehova att vara nöjd med oss och se oss som sina nära vänner. (Ps. 25:14) w24.03 13:1, 2

Vi kan efterlikna lärjungarna och fortsätta predika även om myndigheterna kräver att vi ska sluta. Vi kan vara säkra på att Jehova kommer att hjälpa oss i tjänsten. Så be honom om mod och vishet och om hjälp att kunna hantera problem. Många av oss har problem att kämpa med. Vi kanske har fysiska eller psykiska hälsoproblem, har förlorat någon vi älskar, har en svår familjesituation eller möter motstånd. Och sådana saker som pandemier och krig kanske har gjort situationen ännu värre. Berätta för Jehova precis hur du känner det. Prata med honom precis som du skulle göra med en nära vän. Du kan vara säker på att Jehova kommer att ”hjälpa dig”. (Ps. 37:3, 5) Bönen kommer att hjälpa oss att hålla ut under prövningar. (Rom. 12:12) Jehova vet vad vi går igenom, och han hör våra ”rop om hjälp”. (Ps. 145:18, 19) w23.05 20:12-15

När vi ska fatta viktiga beslut behöver vi först ta reda på vad Jehovas vilja är och försöka få hans syn på saken. (Ef. 5:17) Det kan vi göra genom att leta efter principer i Bibeln som passar in på vår situation. Och när vi tillämpar de principerna kommer vi att kunna fatta bra beslut. Satan gör allt han kan för att vi ska vara så upptagna att vi inte har tid för andliga saker. (1 Joh. 5:19) Det är lätt hänt att pengar, utbildning och karriär får större fokus än tjänsten för Jehova. De sakerna är inte fel i sig, men de får inte bli det viktigaste i vårt liv. Om vi märker att vi har börjat fokusera mycket på sådana saker kan det bero på att vi har blivit påverkade av hur man tänker i den här världen. w24.03 12:16, 17