Jeremia
32 Det ord som kom till Jeremia från Jehova under Sidkịas, Judas kungs, tionde år,+ det vill säga Nebukadrẹssars artonde år.+ 2 Och vid den tiden belägrade Babylons kungs militärstyrkor Jerusalem;+ och profeten Jeremia var inspärrad i Vaktgården+ som är i Judas kungs hus; 3 ty Sidkịa, Judas kung, hade spärrat in honom+ och sagt:
”Varför profeterar du+ och säger: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Se, jag ger denna stad i Babylons kungs hand, och han skall inta den;+ 4 och Sidkịa, Judas kung, skall inte slippa undan kaldéernas hand, ty han skall ovillkorligen bli given i Babylons kungs hand, och han skall tala med honom ansikte mot ansikte, och han skall se honom öga mot öga”’;*+ 5 ’och han skall föra Sidkịa till Babylon, och där skall han förbli tills jag vänder min uppmärksamhet till honom’,+ lyder Jehovas uttalande; ’fastän ni fortsätter att föra krig mot kaldéerna, skall ni inte ha någon framgång’?”+
6 Och Jeremia sade: ”Jehovas ord har kommit till mig, och det lyder: 7 ’Se, Hạnamel, din farbror Sallums son, kommer till dig och säger: ”Köp åt dig min åker i Ạnatot,+ ty du har återköpsrätten och kan köpa den.”’”+
8 Med tiden kom Hạnamel, min farbrors son, till mig i Vaktgården,+ i enlighet med Jehovas ord, och sade till mig: ”Jag ber dig, köp* min åker i Ạnatot+ i Benjamins land,+ ty du har arvsrätten, och du har återköpsrätten. Köp den åt dig.” Då visste jag att det var Jehovas ord.+
9 Så köpte jag åkern i Ạnatot+ av Hạnamel,+ min farbrors son, och vägde upp pengarna+ åt honom, sju siklar* och tio silverstycken. 10 Och jag skrev det i ett kontrakt+ och förseglade det+ och tog vittnen,+ medan jag vägde+ pengarna på vågen. 11 Därefter tog jag köpekontraktet, det som hade förseglats enligt budet och förordningarna,+ och det som hade lämnats öppet; 12 och sedan gav jag köpekontraktet åt Baruk,+ son till Nerịa,+ son till Mahsẹja, inför ögonen på Hạnamel, min farbrors son, och inför ögonen på de vittnen som skrev i köpekontraktet,+ inför ögonen på alla de judar som satt i Vaktgården.+
13 Jag befallde nu Baruk inför deras ögon och sade: 14 ”Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’När du tar dessa kontrakt, detta köpekontrakt, ja det förseglade, och det andra kontraktet som har lämnats öppet,+ då skall du lägga dem i ett lerkärl, så att de bevaras i många dagar.’ 15 Ty detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Hus och åkrar och vingårdar skall än en gång köpas i detta land.’”+
16 Och sedan jag hade gett köpekontraktet åt Baruk,+ Nerịas+ son, bad+ jag till Jehova och sade: 17 ”Ack, suveräne Herre Jehova!+ Se, du är den som har gjort himlen och jorden genom din stora kraft+ och genom din uträckta arm.+ För dig är ingenting för underbart;+ 18 du är den som visar kärleksfull omtanke mot tusenden+ och vedergäller fädernas missgärning i deras söners famn efter dem,+ den sanne Guden,* den store,+ den väldige*+ – härarnas+ Jehova är hans namn,+ 19 stor i råd+ och mäktig i gärningar,+ du vars ögon är öppna över människosönernas* alla vägar,+ för att ge åt var och en efter hans vägar och efter hans gärningars frukt;+ 20 du som har gjort tecken och under i Egyptens land intill denna dag och i Israel och bland andra människor,*+ för att du skulle göra dig själv ett namn, alldeles som i denna dag.+ 21 Och du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land,+ med tecken och med under+ och med stark hand och med uträckt arm och med stor förskräckelse.+
22 Med tiden gav du dem detta land, som du med ed hade lovat deras förfäder att ge dem,+ ett land som flödar av mjölk och honung.+ 23 Och de kom in och tog det i besittning,+ men de lydde inte din röst, och de vandrade inte efter din lag.+ Inget av allt det som du befallde dem att göra gjorde de,+ och så lät du all denna olycka drabba dem.+ 24 Se! Med belägringsvallar+ har man kommit till staden för att inta den,+ och till följd av svärd+ och hungersnöd+ och pest+ skall staden bli given i kaldéernas hand, de som strider mot den;+ och vad du har sagt har skett, och se, du ser det.+ 25 Likväl har du själv sagt till mig, suveräne Herre Jehova: ’Köp åt dig åkern för pengar+ och ta vittnen’,+ fastän staden skall bli given i kaldéernas hand.”+
26 Då kom Jehovas ord till Jeremia, och det löd: 27 ”Se, jag är Jehova, allt kötts Gud.+ Är något som helst för underbart för mig?+ 28 Därför, detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag ger denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadrẹssars, Babylons kungs, hand, och han skall inta den.+ 29 Och kaldéerna som strider mot denna stad skall komma in och sätta eld på denna stad, och de skall bränna upp den+ och husen på vars tak de har framburit rökoffer åt Baal och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar* i syfte att kränka mig.’+
30 ’Ty alltifrån sin ungdom har Israels söner och Judas söner visat sig vara sådana som bara har gjort det som är ont i mina ögon;+ ty Israels söner kränker mig rentav med sina händers verk’,+ lyder Jehovas uttalande. 31 ’Ty denna stad har, från den dag då man byggde den ända fram till denna dag, inte varit annat än orsak till vrede+ och raseri för mig, så att jag måste skaffa bort den ur min åsyn,+ 32 på grund av all den ondska som Israels söner+ och Judas söner+ har bedrivit för att kränka mig,+ de, deras kungar,+ deras furstar,+ deras präster+ och deras profeter+ och männen* i Juda och invånarna i Jerusalem. 33 Och de fortsatte att vända ryggen mot mig och inte ansiktet;+ fastän man undervisade dem, steg upp tidigt och undervisade dem, var det likväl ingen av dem som lyssnade för att ta emot tuktan.+ 34 Och de satte upp sina vämjeligheter i det hus, över vilket mitt namn har nämnts, för att orena det.+ 35 Dessutom byggde de offerhöjderna åt Baal,+ de som är i Hinnoms sons dal,*+ för att låta sina söner och sina döttrar gå genom elden+ åt Molek,+ något som jag inte hade befallt dem+ och en tanke som inte ens hade kommit upp i mitt hjärta, att de skulle göra denna avskyvärdhet+ och få Juda att synda.’+
36 Och nu, därför, detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt om denna stad som ni säger skall bli given i Babylons kungs hand genom svärd och genom hungersnöd och genom pest:+ 37 ’Se, jag samlar dem från alla de länder dit jag har skingrat dem i min vrede och i mitt raseri och i stor harm;+ och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo i trygghet.+ 38 Och de skall vara mitt folk,+ och jag skall vara deras Gud.+ 39 Och jag skall ge dem ett enda hjärta+ och en enda väg, så att de alltid* fruktar mig, till godo för dem och för deras söner efter dem.+ 40 Och jag skall med dem sluta ett förbund som består till oöverskådlig tid,+ att jag inte skall dra mig tillbaka från dem och upphöra att göra gott mot dem;+ och fruktan för mig skall jag lägga i deras hjärta, så att de inte vänder sig bort från mig.+ 41 Och jag skall jubla över dem och göra gott mot dem,+ och jag skall plantera dem i detta land+ i trofasthet,* av hela mitt hjärta och av hela min själ.’”
42 ”Ty detta är vad Jehova har sagt: ’Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så låter jag allt det goda som jag talar angående dem komma över dem.+ 43 Och man skall köpa åkrar* i detta land,+ om vilket ni säger: ”Det är en ödslig ödemark,+ utan människor* och husdjur. Det har blivit givet i kaldéernas hand.”’+
44 ’Åkrar skall man köpa för pengar, och man skall skriva det i kontrakt+ och försegla dem och ta vittnen+ i Benjamins land+ och i Jerusalems omgivningar+ och i Judas städer+ och i bergstraktens städer och i låglandets* städer+ och i söderns* städer,+ ty jag skall föra tillbaka deras fångna’,+ lyder Jehovas uttalande.”