Daniel

5 Kung Belsạssar*+ anordnade en stor festmåltid* för tusen av sina stormän, och inför de tusen drack han vin.+ 2 Belsạssar sade under vinets inflytande+ att man skulle hämta in de kärl av guld och av silver+ som hans far Nebukadnẹssar hade tagit från templet* i Jerusalem, för att kungen och hans stormän, hans bihustrur och hans konkubiner skulle dricka ur dem.+ 3 Då hämtade de in kärlen av guld som man hade tagit från templet i Guds* hus som var i Jerusalem, och ur dem drack kungen och hans stormän, hans bihustrur och hans konkubiner. 4 De drack vin, och de lovprisade gudarna* av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten.+

5 I det ögonblicket visade sig fingrarna av en människohand, och de skrev på putsen på väggen i kungens palats,+ mitt för lampstället, och kungen såg baksidan av handen som skrev. 6 I den stunden skiftade kungens ansikte färg, och hans tankar förskräckte honom,+ och hans höftleder blev slappa,+ och hans knän slog mot varandra.+

7 Kungen ropade med hög röst att man skulle hämta in besvärjarna, kaldéerna och astrologerna.+ Kungen tog till orda och sade till de visa i Babylon: ”Vilken människa det vara må som läser denna skrift och meddelar mig dess uttydning – i purpur skall han bli klädd,+ med en kedja av guld om sin hals, och som den tredje i kungariket skall han härska.”+

8 Då kom alla kungens visa in, men de var inte i stånd att läsa skriften eller låta kungen få veta uttydningen.+ 9 Följaktligen blev kung Belsạssar mycket förskräckt, och hans ansikte skiftade färg; och hans stormän var rådvilla.+

10 Drottningen själv kom nu in i gästabudssalen till följd av kungens och hans stormäns ord. Drottningen tog till orda och sade: ”O kung, må du leva för oöverskådliga tider.+ Låt inte dina tankar förskräcka dig, och må inte ditt ansikte skifta färg. 11 Det finns en duglig man i ditt kungarike, i vilken heliga gudars ande* är;+ och i din fars dagar visade han sig ha upplysning och insikt och vishet lik gudars vishet, och kung Nebukadnẹssar, din far, insatte honom till föreståndare+ för de magiutövande prästerna, besvärjarna, kaldéerna och astrologerna, ja din far, o kung; 12 ty en osedvanlig ande och kunskap och insikt till att uttyda drömmar+ och förmåga att förklara gåtor och lösa svåra problem* fanns i honom,+ i Daniel, som kungen själv gav namnet Beltesạssar.+ Må nu Daniel tillkallas, så att han kan meddela uttydningen.”

13 Daniel fördes följaktligen in till kungen. Kungen tog till orda och sade till Daniel: ”Är du den Daniel som är av de landsflyktiga* från Juda,+ som min far kungen förde ut ur Juda?+ 14 Jag har också hört om dig att gudars ande* är i dig+ och att du har visat dig ha upplysning och insikt och osedvanlig vishet.+ 15 Och nu har de visa och besvärjarna blivit förda inför mig, för att de skulle läsa denna skrift, ja låta mig få veta dess uttydning; men de är inte i stånd att meddela uttydningen av ordet.+ 16 Och jag har hört om dig att du är i stånd att ge uttydningar+ och lösa svåra problem. Om du nu är i stånd att läsa denna skrift och att låta mig få veta dess uttydning – i purpur skall du bli klädd, med en kedja av guld runt din hals, och som den tredje i kungariket skall du härska.”+

17 Då svarade Daniel och sade inför kungen: ”Må dina gåvor förbli hos dig, och ge dina belöningar åt andra.+ Men skriften skall jag läsa för kungen, och uttydningen skall jag låta honom få veta.+ 18 Vad dig angår, o kung, var det den högste Guden*+ som gav din far Nebukadnẹssar+ kungariket och storheten och äran och majestätet.+ 19 Och på grund av den storhet som han gav honom bävade alla folk, folkgrupper och språk i fruktan för honom.+ Vem han ville dräpte han; och vem han ville slog han;* och vem han ville upphöjde han; och vem han ville förödmjukade han.+ 20 Men när hans hjärta blev högmodigt och hans ande förhärdade sig, så att han handlade förmätet,+ störtades han ner från sitt kungarikes tron, och hans värdighet togs ifrån honom.+ 21 Och från människornas söner* drevs han bort, och hans hjärta gjordes likt ett djurs, och hos vildåsnorna var hans boning.+ Han fick växter att äta som tjurarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg,+ tills han insåg att den högste Guden är härskare* i mänsklighetens kungarike och att han sätter vem han vill över det.+

22 Men du, Belsạssar, som är hans son,+ du har inte ödmjukat ditt hjärta,+ fastän du visste allt detta,+ 23 utan mot himlens Herre* har du upphöjt dig,+ och kärlen från hans hus förde man inför dig;+ och du och dina stormän, dina bihustrur och dina konkubiner har druckit vin ur dem, och gudar* av silver och av guld, koppar, järn, trä och sten,+ vilka inte ser något eller hör något eller vet något,+ har du lovprisat; men den Gud* som har din andedräkt*+ i sin hand och som alla dina vägar tillhör,+ honom har du inte ärat.+ 24 Därför har denna hand blivit sänd från honom, och denna skrift har blivit tecknad.+ 25 Och detta är skriften som har blivit tecknad: MENẸ, MENẸ, TEKẸL och PARSỊN.*

26 Detta är uttydningen av ordet: MENẸ, Gud har räknat* ditt kungarikes dagar och gjort slut på det.*+

27 TEKẸL, du har blivit vägd* på en våg och befunnen för lätt.+

28 PERẸS, ditt kungarike har blivit delat* och givet åt meder och perser.”*+

29 Då befallde* Belsạssar att man skulle klä Daniel i purpur, med en kedja av guld om hans hals; och offentligt ropade man ut* om honom att han skulle bli den tredje härskaren i kungariket.+

30 Just den natten* dräptes Belsạssar, den kaldeiske kungen,+ 31* och medern Darịus*+ mottog kungariket i en ålder av omkring sextiotvå år.