Världens ansträngningar att åstadkomma bättre tider
DEN senaste tiden har varit mycket stormig. Men är det inte så att lugna, angenäma tider ofta föregås av storm? Det som gäller om vädret har ibland också visat sig gälla om mänskliga angelägenheter.
I Europa till exempel följdes den oroliga perioden med franska revolutionen och Napoleonepoken av en lång, relativt lugn period. De svåra tiderna under den stora depressionen, som började i Förenta staterna år 1929 och påverkade hela världen, följdes av flera års relativt blomstrande tider i många länder. Världshändelserna tycks ofta gå i kretsgång.
Är därför de stormiga händelser som nyligen inträffat i vår egen tid upptakten till en period av relativ fred och säkerhet över hela världen? Det finns tecken som tyder på att jordens nationer kommer att göra dramatiska ansträngningar för att uppnå fred och säkerhet. Den tid skall komma — och den ser ut att komma snart — då världens ledande män förtröstansfullt skall försäkra mänskligheten att den träder in i ”den bästa av alla tider”, att de större hindren för ett i sann mening bättre liv för alla människor slutligen har avlägsnats. Bibelns profetior förutsäger till och med ett sådant världsvitt tillkännagivande av ”fred och säkerhet”.
Frågan är emellertid: Kommer sådana ansträngningar att inleda en helt ny era av bättre tider som är äkta och bestående? Eller finns det någon annan, bättre källa vi kan vända oss till? Vart uppmanar oss bibeln att rikta blickarna?
Kommer systemen i världen att kunna ändras?
För att det i sann mening skall kunna bli bättre tider måste världens ledande män åstadkomma en drastisk förändring inom alla områden av mänsklig strävan. De måste ändra den kurs som hela den nuvarande tingens ordning följer. Utöver detta måste de i grund ändra människornas mentalitet. Anser du att det är sannolikt att de skall kunna åstadkomma allt detta?
En av de viktigare ansträngningar som nu görs för att införa en ny era går ut på att få till stånd ett mera omfattande samarbete mellan världens ”supermakter”. När generalsekreteraren i Sovjets kommunistiska parti, Leonid Bresjnev, besökte Västtyskland, sade han följande om förbättrade relationer mellan Sovjet och Förenta staterna:
”På det hela taget kan man kanske säga att vår planet i dag är närmare en bestående, varaktig fred än någonsin tidigare. Och Sovjetunionen använder allt sitt inflytande för att stödja denna gynnsamma tendens.”
Det kan inte råda någon tvekan om att man i våra dagar vidtar diplomatiska åtgärder med en snabbhet och intensitet som sällan tidigare skådats — åtminstone inte i fredstid. Många observatörer skulle instämma med Spartak Beglov vid den sovjetiska nyhetsbyrån Novosti i att ”ett nytt politiskt klimat håller på att skapas” världen över. De förutspår att ett verkligt samarbete mellan världens stormakter, Kina inbegripet, skulle medföra mycket stora fördelar.
Man uttrycker också förhoppningar om att världens ekonomiska system skall stabiliseras, att de senaste kriserna skall ruska om nationerna så att de lyckas åstadkomma välbehövliga förändringar eller förbättringar, att nya energikällor — exempelvis solenergiomvandlare — skall utvecklas eller att gamla källor skall komma att användas mer effektivt och att detta skall resultera i en ny våg av välstånd och överflöd.
Ja, du kan vara övertygad om att man kommer att göra stora ansträngningar för att söka blåsa nytt liv i världens olika system. Och det kan verkligen se ut som om saker och ting är i uppåtgående igen. Men kan du förtröstansfullt lita på att denna utveckling skall medföra bestående resultat?
Det är förvisso bättre att vara optimistisk än pessimistisk. Men det är ännu viktigare att vara realistisk, eftersom optimismen annars bara blir ett önsketänkande som leder till missräkning. Hur realistiska är då världens ansträngningar att skapa en ny era av varaktig fred och säkerhet?
Se fakta sådana de är
Många, många fredsfördrag och överenskommelser har undertecknats av nationer i det flydda och hälsats som löften om ”varaktig fred”. Men varje kortvarig period av lugn slogs senare i spillror av krig som efter hand blev allt kostsammare och ohyggligare. Hur högtidliga och uppriktiga nationernas fredspakter än har varit, har de aldrig lyckats skapa sann, varaktig fred och säkerhet. Själviska intressen har ständigt verkat som en frätande syra som till sist upplöst föreningsbanden och samarbetet. Skulle du vilja påstå att nationerna är mindre själviska nu än i det flydda?
Fråga också dig själv: Om nationerna och de ledande männen på olika områden verkligen är kapabla att åstadkomma de genomgripande förändringar som behövs för att det skall kunna bli bättre tider i sann mening, varför har man då inte redan gjort det? Eller varför har vi inte sett åtminstone någon stadig, långsam förbättring? Det beror sannerligen inte på att man inte lagt ned tillräckligt med tid, ansträngningar och pengar i ett försök att åstadkomma en förbättring. Men vad är det vi ser?
Allteftersom tiden går mångfaldigas problemen, världsproblemen, i stället för att minska. Allt fler auktoriteter uttrycker sin övertygelse om att man faktiskt håller på att förlora kontrollen över dessa problem — ökande brist på basvaror, explosionsartad befolkningsökning, moraliskt sammanbrott, förorening. I en artikel, publicerad i Pharos-Tribune & Press, som utkommer i Indiana i Förenta staterna, hette det sålunda:
”En viktig kontenta av det otroliga året 1973 är att denna nation och världen blivit på det klara med att problemen inom praktiskt taget varje område av mänsklig strävan närmar sig en punkt, där faran är överhängande.
Ett nyckelord som går till roten med detta fenomen är ... förstoring. Nämn ett problem. Om det en gång tycktes lätthanterligt, eller åtminstone uthärdligt, verkar det i dag anta proportioner som hotar att föra det utanför vår kontroll. ...
Befolkningsökningen och den alltmer komplicerade situationen i världen har förstorat problemet till den grad att faran tränger in i märgen på alla och envar.”
Problemet är mycket mer djupgående än de flesta människor föreställer sig. Det når i själva verket ända ner till det mänskliga samhällets grundvalar. Den huvudsakliga orsaken till de försämrade världsförhållandena måste man ju, när allt kommer omkring, ändå finna hos människorna, i deras levnadssätt, i de normer de följer och vägleds av i sitt handlingssätt gentemot varandra — eller också i att de saknar normer. Författaren Alvin Toffler pekar i den riktningen i sin bok Framtidschocken och säger:
”Vad som nu håller på att ske är inte en kris för kapitalismen, utan för själva det industriella samhället, oberoende av dess politiska form.
Vi upplever samtidigt en ungdomsrevolution, en sexualrevolution, en rasrevolution, en kolonialrevolution, en ekonomisk revolution, samt den snabbaste och mest djupgående teknologiska revolutionen i historien.
Vi upplever industrialismens allmänna kris. Vi befinner oss med ett ord mitt uppe i den superindustriella revolutionen.”
Problemen nu globala
Det som händer i vår generation skiljer sig mycket från det som hänt under någon annan tid. I det flydda höll sig problemen i ett land eller område kvar där. Det kunde ta år, generationer, till och med århundraden, innan verkningarna nådde andra områden.
Men så är det inte nu. Snabba kommunikationer, flygförbindelser, ekonomiskt och politiskt utbyte gör att världen i våra dagar är nära förenad. En drastisk förändring i ett område ger sig därför snabbt till känna i ett annat område. Det är orsaken till att hela världen drabbades av verkningarna av första världskriget, den stora depressionen, andra världskriget och Vietnamkriget och nu påverkas av energikrisen.
Auktoriteter erkänner att den nuvarande ordningens globala problem otvivelaktigt tycks växa. En orsak till detta är den obevekliga befolkningsökningen, i synnerhet i de länder som har det sämst ställt. Enligt folkräkningsbyrån i Washington uppgick världens befolkning vid slutet av år 1973 till 3.900.000.000. Och den ökar med 2 procent om året. Detta betyder att världen under 1974 får uppleva en faktisk ökning av folkmängden med omkring 78 millioner människor!
Problemen ökar alltså allt snabbare och blir mer omfattande. Det är inte att undra på att människor i allt större utsträckning drabbas av ”emotionella störningar”. Påfrestningarna kommer från alla håll, och detta gör att allt fler människor blir oförmögna att klara av dem. Det är orsaken till att mentalsjukhusen är överfyllda, till att så många människor uppför sig obalanserat, till och med går bärsärkagång och begår massmord. Vad som nu händer i stor skala kan jämföras med vad som händer i strid, när soldater på grund av alltför stora påfrestningar drabbas av vad man kallar ”shellshock” (granatchock).
Vi måste därför dra den slutsatsen att alla de allvarliga sociala, moraliska och ekonomiska problemen i världen inte kommer att undanröjas blott och bart genom att man undertecknar avtal om fred och internationellt samarbete. Underskrifter på ett papper kommer inte, även om de är välmenande, att kunna eliminera girigheten, våldet, omoraliskheten eller sammanbrottet inom familjen. De kommer inte att få någon verkan på narkotikamissbruk, veneriska sjukdomar, ohälsa och död. De kommer inte att göra människorna i din omgivning vänligare, mer kärleksfulla mot varandra, eller hur?
Om vi väntar oss att den nuvarande ordningen skall kunna införa i sann mening bättre tider, då vänder vi oss åt fel håll. Varför det? Därför att det är uppenbart att varje ”ny era av fred och säkerhet”, som världens ledande män lyckas införa, kommer att vara grundad, inte på sann hängivenhet för rättfärdighet eller på äkta kärlek till människor världen utöver, utan på fruktan för globalt självmord till följd av kärnvapenkrig eller faran för ekonomiskt sammanbrott. Detta är ingen grundval för bestående bättre tider. De ansträngningar världens ledande män gör för att lösa mänsklighetens problem ger inte större anledning till hopp om bestående förbättringar än om någon skulle flytta om möblerna och måla om ett hus som har en söndervittrad grund.
Bibeln förutsäger att vår generation i världsvid skala kan förvänta att få höra utropet ”fred och säkerhet”, vilket kommer att få många, ja, det stora flertalet, att sätta förnyad tilltro till den nuvarande världsordningen. Men bibeln visar att detta utrop i själva verket kommer att vara bedrägligt och att en sådan ”ny era” endast kommer att vara en fernissa, en vitmålning som täcker en världsordning genomborrad av korruption och girighet, en världsordning som aldrig kan verka för bestående välfärd för hela mänskligheten.
Vad det i själva verket betyder
Bibelns profetior visar att ett sådant kommande tillkännagivande om en ny era av fridfull säkerhet kommer att innebära något helt annat för nationerna än de väntar sig. I stället för att bli början till en ny era av bättre tider kommer det att visa sig vara den omedelbara förelöparen till slutet för hela den korrumperade tingens ordning som nu behärskar jorden. Varje känsla av säkerhet och lugn, som världens ledande män lyckas framskapa, kommer att skingras med chockerande plötslighet.
Är detta verkligen vad Guds ord, bibeln, säger? Ja, Guds profetiska ord förklarar rakt på sak:
”Jehovas dag [med tillintetgörelse för den nuvarande korrumperade ordningen] kommer precis som en tjuv om natten. Vid vilken tid det an sker att de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall plötslig tillintetgörelse strax komma över dem, alldeles såsom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på intet vis undkomma.” — 1 Tess. 5:2, 3, NW.
Guds uppsåt är att göra slut på den nuvarande ordningen, inte att söka förbättra den. Varför inte? Därför att den inte går att förbättra. Den byggdes från början på en felaktig grundval, och dess brister blir nu tydligt märkbara. Detta är den verkliga innebörden i världshändelserna sedan år 1914, då den nuvarande oroliga tidsperioden började. Denna kritiska tidpunkt i världshistorien inledde vad bibeln kallar ”de yttersta dagarna”. (2 Tim. 3:1) Den utmärkte den generation som skulle få se slutet på denna nödställda tingens ordning.
Du förstår därför varför nationerna och deras understödjare kommer att bli så missräknade över den plötsliga förändring i händelseutvecklingen som snart skall komma. Sedan de till synes lappat ihop denna söndrade tingens ordning och tillkännagett att de infört ”fred och säkerhet”, kommer de att finna att detta i själva verket är signalen till dödsstöten för den nuvarande ordningen. Eftersom detta kommer helt oväntat för dem som ignorerar Guds uppsåt, kommer det verkligen ”som en tjuv om natten”.
Detta sammanbrott kommer att resultera i den värsta tid av nöd som världen någonsin skådat. Jesus förutsade att det skulle bli ”’en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. — Matt. 24:21.
Källan till verkligt bättre tider
Hur kan vi då säga att i sann mening bättre tider ligger omedelbart framför oss? Hur kan vi hålla fast vid ett så optimistiskt hopp, när vi vet att ”plötslig tillintetgörelse strax [skall] komma över” nationerna, sedan de utropat ”fred och säkerhet”?
Med tanke på att den nuvarande ordningen nalkas sitt slut, kan den uppenbarligen inte vara källan till verkligt bättre tider. Hur skall de då komma? Eftersom det är Gud som verkställer sina domar mot den nuvarande tingens ordning, skulle då han kunna vara källan till en fullständigt ny ordning? Bibeln svarar: Ja.
Människans Skapare är den ende som kan införa en alltigenom ny era som skall fylla uppriktiga människors rättmätiga behov. Människan är nu totalt oförmögen att skapa en sådan ny ordning. Som bibelskribenten Jeremia sade: ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg. Så tukta mig, HERRE.” (Jer. 10:23, 24) Jeremia kände väl till att det inte är människan utan Gud som skall införa bättre tider.
Detta är vad Gud har utlovat, vad han verkligen har garanterat. Hans ord berättar för oss om denna rättfärdiga nya ordning, i vilken han lovar att tillfredsställa ”allt levandes önskan”. (Ps. 145:16, NW) Men hur skall han göra detta? Vad har han i själva verket utlovat? Varför har han väntat så länge med att införa denna nya ordning? Vad måste vi göra för att få gagn av den?
[Bild på sidan 7]
VÄRLDENS BEFOLKNING ÖKAR NU MED 78.000.000 OM ÅRET
Världens befolkning uppgår nu till 3.900.000.000
[Bild på sidan 8]
Det kommande världsvida utropet ”fred och säkerhet” kommer att vara ett bedrägeri, eftersom den tillkännagivna ”nya eran” endast kommer att vara en vitmålning som täcker den nuvarande ordningens grundläggande förfall och korruption