Det måste finnas ett uppsåt

SÅ GOTT som varje människa har en önskan att uträtta något — om hon inte blivit så missräknad att hon börjat tänka: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” Men också de som har hängett sig åt att följa detta levnadsmönster, som saknar uppsåt, har en känsla av otillfredsställelse och är olyckliga. Det är mycket mera tillfredsställande att arbeta hän emot något mål, även om det inte är säkert att man når detta mål, än att leva ett fullständigt ändamålslöst liv.

Men de flesta människor vill inte bara ha ett värdefullt uppsåt i livet, utan vill också få tillfälle att leva ett konstruktivt liv. De är intresserade av jorden och sina medmänniskor och inser att de verkligt lönande uppsåten är de som bidrar till andras välfärd och lycka. Den som är vaken för den skönhet som finns i hans omgivningar och för det goda man kan finna hos andra människor får ännu starkare bevekelsegrund att arbeta för ett uppsåt. De ansträngningar, som tusentals människor gör inom den medicinska forskningen och på många andra vetenskapliga områden, belyser att ganska många — trots själviskhet och ofullkomligheter — i grund och botten är intresserade av andras välfärd.

Om människor kan ha den inställningen, hur förhåller det sig då med Skaparen? Om du kunde betrakta jorden från hans fördelaktiga ställning, skulle du då anse det vara följdriktigt eller tillfredsställande att bara se den ena generationen efter den andra träda upp på skådeplatsen, leva några stormiga år, fyllda av missräkningar och besvikelser, och sedan dö? Skulle du anse det vara ändamålsenligt att detta händelseförlopp upprepades gång på gång hur länge som helst? När Gud enligt Jesaja 45:18 förklarade: Jag, som har danat jorden, har inte skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos — avsåg han då att den skulle bebos av den ena generationen efter den andra av människor, som föddes, levde och dog? Tänker han låta situationen fortsätta att vara sådan som bibelskribenten beskrev den, när han sade om ett sådant tillstånds fåfänglighet: ”Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar”? (Pred. 1:4) Är det ett sådant uppsåt man skulle förvänta av en allvis Skapare? Nej, han måste utan tvivel ha ett större, alltomfattande uppsåt med det som äger rum med tanke på bättre ting som skall komma.

Människokroppen vittnar om ett uppsåt

Ta en närmare titt på allt levande på jorden, i synnerhet människan, jordens högsta livsform. Du inser då att ingenting i människans kropp saknar ett uppsåt. Betrakta din hand. Har någon kunnat framställa en ersättning för handen, som är lika användbar, lika flink, lika vacker? Tänk på känselsinnet och förmågan att röra fingrarna för att göra vad man önskar. Ingen mänsklig produkt på denna jord, från en liten transistor till ett väldigt linjeskepp, kunde ha byggts utan dessa gudagivna fingrars verksamhet.

Tänk på dina ögon — två skönt formade små klotrunda ”filmkameror”, som är perfekt samordnade och kan ta färgbilder i tre dimensioner och utan att man behöver vänta på framkallning. Men ögat är vida överlägset en kamera. Den behöver till exempel ingen slutare för att ”frysa” ett föremåls rörelser. Ögat kan registrera rörelser utan att bilden blir suddig och kan lätt skilja rörliga föremål från stillastående. Dessa båda levande kameror och den del i hjärnan som tolkar synintrycken bildas i människofostret av ett antal mineralämnen, äggviteämnen, fett, socker och vatten.

I en vetenskaplig artikel i New York Times hette det om den underbara hjärnan:

Hjärnans uppbyggnad som en fysisk enhet är så komplicerad att vilken som helst av de jättelika elektroniska datorerna blir som en leksak i jämförelse med den. Till och med en enda nervcell i hjärnan är sammansatt av oändligt mycket mer komplicerade delar än den största maskin som människan någonsin tillverkat. Och ändå är hjärnbarken, som är sätet för de högre mentala funktionerna och som endast utgör en liten del av organet i sin helhet, sammansatt av tio milliarder enskilda nervceller. Var och en av dem är en komplicerad protoplasmaenhet, som fungerar som en levande generator.

Undersökningar har också visat att var och en av de omkring en billion cellerna i kroppen kan utföra mellan ett tusen och två tusen olika kemiska reaktioner på en och samma gång!

Jorden utformad som människans idealiska hem

När du vänder blicken mot jorden själv, skall du snart finna att den är en underbar plats för människorna att leva på — precis den rätta platsen. När mannen och kvinnan blev satta på jorden, fanns redan allt de behövde för sitt uppehälle och ett lyckligt liv. Också i våra dagar ger jordens ekologiska struktur — där människan inte otillbörligt har ingripit i den — just det som människan behöver. Detta belystes i en föreläsning för en grupp studenter vid en högskola i Brooklyn i New York. Talaren sade:

Hur mycket påminner inte jorden om ett bokstavligt hem i fråga om sin utformning och utrustning! Ett bokstavligt hem har till exempel en lampa i taket; det har också jorden — solen. Ett bokstavligt hem har en nattlampa i hallen; det har också jorden — månen. Gud sade att månen skulle vara ett ljus till att råda över natten. (1 Mos. 1:14—18) Den är så sammansatt att den svagt reflekterar ljuset. Den ger ett milt sken som inte stör sömnen.

Ett bokstavligt hem har ett rörsystem som leder vatten till de olika rummen; även jorden är utrustad med ett rörsystem, som leder vatten genom underjordiska ledningar eller kanaler överallt på jorden. Också i bergen finner vi sprudlande källor. På sina ställen i Saharaöknen behöver man inte gräva mer än någon meter för att komma ner till vatten.

I källaren till ett familjehus finns det olja eller kol för uppvärmning; i jordens ”källarförråd” väntar också olja och kol på att människan skall göra bruk av dem. I källarvåningen i ett hus kan man ofta finna stycken av koppar, järn och andra metaller som skall användas vid reparationer och för att tillverka saker och ting. Jorden har också sådant i sitt ”källarförråd”: järn, koppar, silver, guld, platina och andra metaller. Det finns också diamanter, rubiner och otaliga andra ädelstenar för att kvinnorna i denna jordiska ”familj” skall kunna smycka sig med dem.

I ett hem finner man många olika livsmedel i skafferiet. Också jorden har ett överflödande ”skafferi” med en mångfald delikata födoämnen: frukter, bär, meloner, grönsaker, spannmål och mycket annat till föda åt människan.

Kan någon med bibehållen logik säga att allt detta har tillhandahållits utan något syfte eller att det kommit till av en slump? När ett hem är utrustat på detta sätt, kan vi då inte sluta oss till att någon har utformat det så?

Skönheten i allt detta ligger i att människan danades för jorden och att jorden danades ändamålsenligt för människan. Gud talar om jorden som hans gåva till människorna. (Ps. 115:16) Människan, som blivit satt till att råda över jorden, bör sannerligen vara lika väl rustad för ett lyckligt liv på jorden som djuren är. (1 Mos. 1:26—28) Om människorna blev befriade från sina sjukdomar och skröpligheter vad sinnet och kroppen beträffar, skulle de känna sig precis lika hemma i sin rätta miljö som till exempel stengetterna är i sitt hemvist. Dessa djur hoppar med osviklig säkerhet från klippa till klippa på praktiskt taget tvärbranta bergssluttningar. (Jämför Job, kapitel 39.) Om människan hade fullständigt herravälde över sina förmågor och hade alla sina sinnen vakna, aktpågivna, skulle hon då inte vara ännu mer fri från olyckor än dessa djur är? Tänk på de otroligt exakta akrobatiska prestationer, där det rör sig om bråkdelar av en sekund, som kan utföras av dem som tränar för det, redan nu, trots deras ofullkomlighet till kropp och sinne.

Människans andliga förmågor

Borde inte människan, med tanke på allt detta, leva mycket längre än sjuttio eller åttio år? Det blir en ännu större fråga, när vi tänker på hur människan är danad vad beträffar personlighet, känslor och förhoppningar. Bibeln säger att människan skapades till Guds avbild och likhet. (1 Mos. 1:26) Människan har känsla för moral och förmåga till andlighet. Detta är egenskaper som djuren inte har. Och om denna andliga förmåga hos människan inte blir utnyttjad på rätt sätt, så kan hon inte bli lycklig. Jesus Kristus sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (Matt. 5:3) Den som inser sitt andliga behov kommer att söka fylla det. Gud vill gärna tillfredsställa den som uppriktigt söker. Jesus sade: ”Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!” — Matt. 7:7, 11, 1917.

Om du med sorg betraktar den besvikelse och missräkning som finns i livet och om du söker efter svaret på frågan: Finns det ett uppsåt med livet? — då är du medveten om ett andligt behov. Vi hoppas att följande artikel skall bli till uppmuntran för dig.

[Bild på sidan 5]

Ögat är en underbar ”färgkamera” med automatisk inställning, som kan registrera rörelser utan att bilden blir suddig

[Bild på sidan 5]

En cell i människokroppen är mer komplicerad än en stor fabrik och kan i tysthet utföra mellan ett tusen och två tusen kemiska reaktioner samtidigt

[Bild på sidan 6]

En god familjeförsörjare ordnar med att allt som hans familj behöver finns i huset

[Bild på sidan 7]

Jehova, den store familjeförsörjaren, ordnar med att allt som hans familj behöver finns i hans hus

[Bild på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

HORNHINNAN

REGNBÅGSHINNAN

LINSEN

SENHINNAN

CILIARKROPPEN

NÄTHINNAN

ÅDERHINNAN