Det moraliska sammanbrottet
genomsyrar hela samhället
DAGENS samhälle befinner sig i ett normmässigt vakuum. Livsstilarna är legio. Många resonerar ungefär så här: Den ena livsstilen är lika bra som den andra. Om du tolererar min, skall jag tolerera din. Gör som du vill, så gör jag som jag vill. Man skall göra det man känner för. Det finns många vägar att gå, och alla är lika rätta; ingenting är fel. Synd är ett förlegat begrepp. Slå vakt om dina rättigheter. En lam protest är ingen protest; om du vill bli hörd måste du tillgripa våld. Våld är en del av yttrandefriheten. Du kan ha sex med vem du vill och på vilket sätt du vill. Obscenitet är en konstart. Lev och låt leva.
Eller borde det heta ”dö och låt dö”? En bra bit in på 1900-talet hade människor mycket bestämda åsikter om vad som är rätt och vad som är fel, vad som är moraliskt och vad som är omoraliskt, vad som är anständigt och vad som är oanständigt — och åtskilliga har fortfarande det. Men från och med 1950-talet började mångas värderingar att förändras i allt snabbare takt. Hela det tidigare tankemönstret i fråga om dygd, moral, anständighet och etik kom nu att verka ologiskt, omänskligt och oacceptabelt. Individualiteten sattes i högsätet. Den uppfattning som kom att dominera människors tänkesätt var att var och en har rätt att leva som han själv vill. De nya idealen var tolerans, vidsyn och att inte döma. Enligt denna nya filosofi är det förbjudet att förbjuda.
De förödande konsekvenserna av denna filosofi fortsatte att öka tills de på 1980-talet hade nått en katastrofal omfattning, och de fortsätter att intensifieras nu på 1990-talet. Vi skall här ta del av några rapporter som speglar dessa ödesdigra konsekvenser, och vi börjar med ett tal om värderingar som hölls vid en konferens om affärsetik i New York:
”Politiker lurar sina väljare. Mäklare skörtar upp sina klienter. Sparbankschefer kör sina institutioner i botten och låter skattebetalarna stå för kalaset. Predikanter och presidentkandidater bedrar sina hustrur. Skolbarn fuskar på examensprov, och miljontals människor fördärvar sitt eget och andras liv genom nedbrytande droger och brottslighet. . . . Femtio procent av alla äktenskap slutar med skilsmässa. Tjugotvå procent av alla barn som föds i våra dagar föds utom äktenskapet, och en tredjedel av alla barn kommer att få bo tillsammans med styvföräldrar före 18 års ålder. Familjeinstitutionen är tydligtvis till stor del i upplösning. Om man förutsätter att människors värderingar grundläggs i hemmet — tidigt i livet — då ligger orsakerna till sammanbrottet i öppen dag.” — Vital Speeches of the Day, 1 september 1990.
Att människor i stor utsträckning har förkastat traditionella värderingar återspeglas dagligen i tidningar, tidskrifter, nyhetssändningar, filmer och TV-program. I en föreläsning vid University of Chicago sade ordföranden i Chase Manhattan Corporation:
”Antingen man först slår upp sportsidorna, den senaste rapporten från Washington eller affärssidorna, är bevismaterialet detsamma. Sportsidorna är fulla av de senaste skandalerna om spelare som fått betalt för att förlora, collegelag som dömts för brott mot värvningsbestämmelserna och professionella idrottsmän som använt droger. Nyheterna från Washington handlar om menedsmål, åtalade domare, maktmissbruk och den senaste kongressledamoten som utfrågats av representanthusets etikkommitté. Om man sedan bläddrar fram till affärssidorna, finner man avslöjanden om insideraffärer och liknande.” — Vital Speeches of the Day, 1 augusti 1990.
Spärrelden är så ihållande och obeveklig att människor blir avtrubbade. De blir inte längre chockerade av dessa skandaler. Den ovan citerade föreläsaren sade beträffande detta: ”Många amerikaner blir inte längre upprörda över nyheten om ännu ett exempel på normlöshet. Personer som dömts för grova brott är inte längre utstötta. De är celebriteter. De blir inbjudna till kändispartyn. De skriver bästsäljare.”
Den amerikanske finansmannen Ivan Boesky avslutade ett tal till studenterna vid en handelshögskola genom att räcka upp armarna i luften och göra V-tecknet och säga: ”Fram för girigheten!” Längre fram fick hans girighet honom att göra insideraffärer som ledde till att han ställdes inför rätta och dömdes till böter och fängelse. Bötesbeloppet var 100 miljoner dollar, men han fick ändå behålla över en halv miljard dollar. En annan finanshaj, Michael Milken, fick böta 600 miljoner dollar för sina affärer med skräpobligationer — men det var ungefär vad han tjänade på ett år! Han hade fortfarande kvar en och en halv miljard dollar.
Tidskriften Industry Week publicerade för några år sedan en artikel med rubriken: ”Kan man strunta i etiken — och lyckas?” En expert från Utah hävdade att affärsmoralen hade försämrats och sade: ”Min erfarenhet är att ju mer framgångsrik en affärsman är, desto mer oetiskt är hans uppförande.” En direktör från Michigan sade: ”Vi driver en etisk linje, men personalen struntar i reglerna och kommer med sådana bortförklaringar som: ’Det är inte oetiskt, det är bara smart.’” En inspektör från Miami beklagade sig och sade: ”De etiska principerna blir allt mindre viktiga; det saken gäller är att tjäna pengar till varje pris.” Andra affärsmän uttryckte sig ännu mer rakt på sak. ”Allt är tillåtet”, sade en. En annan tillade: ”Vår policy är att om du bara kan göra det utan att åka dit, så gör det.”
Det är inte bara affärsmän som står för det moraliska förfallet. Det har infiltrerat alla delar av samhället. Alltför många advokater uppför sig mer som lagvrängare än enligt god advokatsed. Alltför många forskare nedlåter sig till fusk och bedrägerier för att få statliga anslag. Alltför många läkare har rykte om sig att vara mer intresserade av feta honorar än av patienternas hälsa — och alltför många av deras patienter försöker hitta på olika sätt att få dem fällda för felbehandling.
Hela samhällen vacklar under följderna av narkotikamissbruk, brottslighet och ligaslagsmål. Otrohet inom äktenskapet splittrar familjer. Småttingar faller offer för sexuellt övervåld och barnpornografi. Sex bland tonåringar leder till oönskade graviditeter och aborter och till att barn blir försummade. Narkotikalangare invaderar skolgårdarna. Skolbarn beväpnar sig med knivar och skjutvapen, och läskunnigheten fortsätter att försämras. Det bästa botemedlet mot detta är att föräldrar läser för sina barn, men föräldrarna är ofta alltför upptagna med att försörja familjen eller alltför intresserade av sitt eget självförverkligande.
Nöjesindustrin bidrar också till det moraliska sammanbrottet, i synnerhet genom några av de mer extrema hårdrockbanden. En personalkonsulent sade: ”Rockmusik visade sig vara det perfekta mediet för att förkunna och sprida uppfattningarna om tillfälliga och villkorslösa sexuella förbindelser och för att främja bruket av illegala droger. Rockmusiken var också ett mäktigt redskap när det gällde att skapa förakt för föräldrar, för den äldre generationen och för de samhällsinstitutioner som opponerade sig mot den lösaktiga, drogrelaterade livsstilen.”
Ett av målen för dessa grupper är att chockera och väcka uppmärksamhet med texter som är utgjutelser av rå, oanständig, tarvlig och motbjudande smörja, fulla med skildringar av brutalt övervåld mot kvinnor. Oralt och analt sex beskrivs på en mängd olika sätt, sexuellt övervåld uppmuntras, man frossar i detaljer om våldtäkter som är så brutala att kvinnans könsorgan brister — det finns inga gränser för de obsceniteter som förhärligas i dessa texter. När en sådan grupp åtalades för obscenitet, lovprisade en professor vid Duke University dess medlemmar som litterära genier och hävdade att deras obscena alster hade konstnärligt värde. Juryn var av samma uppfattning och förklarade att texterna inte var obscena, utan var att betrakta som konst.
Ett liknande bevis på normlösheten i dagens samhälle är att ett av de mest groteskt obscena skivalbum som gavs ut förra året enligt en dagstidning ”såldes i så många exemplar (över 1 miljon) under de tre första veckorna att det seglade upp på första plats på hitlistorna. Detta innebär att det för ögonblicket var den stora grejen i musikbranschen.” De namn som valts på dessa rockgrupper går i stil med texterna: ”Minst 13 band är uppkallade efter de manliga könsorganen, 6 efter de kvinnliga könsorganen, 4 efter sperma, 8 efter abort och en efter en slidinfektion.” — U.S.News & World Report.
En professor vid Boston University kommenterade den så kallade Mapplethorpeutställningen på följande sätt: ”Jag såg den på Institutet för modern konst i Boston. Där, liksom på andra håll, var bilderna ordnade i sektioner, så att säga. De ’avancerade’ fotografierna var . . . så upprörande pornografiska som man någonsin kan föreställa sig. Jag vet inte om de var ’homo-erotiska’, men de avbildade handlingar som jag själv aldrig skulle kunna tro vara möjliga, än mindre njutbara.” Frågan om huruvida utställningen överskred anständighetens gränser kom upp i domstol, och en jury fastslog att det obscena utställningsmaterialet var konst. Men det var näppeligen konst, och definitivt inte moraliskt försvarbart, utan snarare ett bevis på att såväl konstnärer som utställningsbesökare hade skjutit sanna värderingar åt sidan.
Vi behöver gränser. Vi behöver stabiliserande normer. Vi behöver ideal att arbeta hänemot. Vi behöver återvända till den ursprungliga källan till sanna värderingar.
[Infälld text på sidan 4]
Människor blir inte längre upprörda över skandaler
[Infälld text på sidan 5]
Jurydomstolar fastslår att oförblommerade obsceniteter är att betrakta som konst