Källan till sanna värderingar
Hur trenden skall vändas
EN MÄNNISKA blickar upp mot en stjärnbeströdd natthimmel och fylls av förundran och vördnad. När hon ser alla dessa stjärnor, så långt, långt borta, känner hon sig liten och obetydlig. Hon kanske rentav påminner sig de ord som psalmisten uttalade för så länge sedan: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” (Psalm 8:4, 5) Psalmisten såg några få tusen stjärnor och kände sig liten; i dag vet människan att det finns miljarder galaxer med miljarder stjärnor i varje och känner sig ännu mindre. Hon kanske frågar sig: Hur kan jag betyda något i detta stora sammanhang? Varför finns jag till? Vem är jag egentligen?
Men inget djur tänker på det sättet.
En människa ser på alla de olika livsformerna i naturen och lägger märke till att de är fantastiskt konstruerade för att tjäna ett praktiskt syfte. Hon ser fåglar som flyttar tusentals kilometer, däggdjur som ligger i ide under de kalla vintermånaderna och en mångfald andra livsformer som använde sig av ekolod, luftkonditionering, jetdrift, avsaltning, antifrysmedel, dykapparater, äggkläckningsmaskiner, termometrar, papper, glas, klockor, kompasser, elektricitet, rotationsmotorer och många andra tekniska underverk långt innan människan ens kunde drömma om att använda sådana. Tänkande människor frågar sig: Hur har alla dessa sinnrika, ändamålsenliga konstruktioner egentligen kommit till? Vilken stor intelligens ligger bakom detta?
Djuren, återigen, ägnar inte sådana ting en tanke.
Men det gör människan. Varför är människan den enda av alla de myriader varelser som finns på jorden som med förundran och vördnad betraktar himlarna där ovan och livets mysterier här nere? Varför? Därför att hon är annorlunda.
Varför är människan så annorlunda?
Det är bara människan som är skapad till Guds avbild och likhet: ”Och Gud sade vidare: ’Låt oss göra människor till vår avbild.’” (1 Moseboken 1:26, NW) Detta förklarar den oöverstigliga klyfta som skiljer människor och djur åt. Det förklarar varför inga andra varelser på jorden ens kommer i närheten av människans förmåga. Det förklarar varför människan är en tänkande varelse, som ställer frågor om världen omkring henne och har en känsla för moral.
På vilket sätt är då människan skapad till Guds avbild och likhet? Genom att hon är utrustad med några av de egenskaper och förmågor som Gud har, till exempel kärlek, barmhärtighet, rättvisa, vishet, makt, omtänksamhet, godhet, tålamod, ärlighet, sannfärdighet, lojalitet, arbetsamhet och uppfinningsförmåga. Dessa goda egenskaper inprogrammerades vid skapelsen, men genom att de första människorna missbrukade sin frihet och gjorde uppror mot Gud kom dessa ursprungliga egenskaper att förvanskas och kunde inte vidarebefordras till deras avkomlingar i fullkomligt mått. De råkade i obalans, och så småningom förbleknade en del av dem på grund av bristande användning. Kolosserna 3:9, 10 visar emellertid att vi genom att skaffa oss exakt kunskap om Gud och tillämpa denna kunskap kan iföra oss en ny personlighet och återigen börja närma oss Guds ”avbild och likhet”.
När Jehova Gud gav israeliterna den mosaiska lagen, innehöll den en samling sanna värderingar, däribland de tio budorden och uppmaningen ”du skall älska din nästa som dig själv”. (3 Moseboken 19:18; 2 Moseboken 20:3—17) Dessa värderingar skulle sedan vidarebefordras som ett arv till kommande generationer. Mose uppmanade Israels nation att lyda denna lag och sade: ”Ni må befalla era söner att vara noga med att göra alla denna lags ord. Ty det är inte något värdelöst ord för er, utan det betyder ert liv.” (5 Moseboken 32:46, 47, NW) Hundratals år senare omtalades dessa värderingar i Ordspråksboken 8:18 (NW) som ett ”värdefullt arvegods”.
Värderingar som kan råda bot på det moraliska sammanbrottet
Men många kanske invänder att dagens samhälle är så komplicerat att det inte finns någon uppsättning värderingar som skulle kunna täcka allas behov. Människors skiftande bakgrunder och kulturer gör att det behövs en mängd olika värderingssystem, menar de. Men vilket modernt problem skulle inte lösas om människor följde Jesu befallning att älska sin nästa som sig själv? Eller om de behandlade andra som de själva vill bli behandlade? Eller om de levde efter de principer som kommer fram i de tio budorden? Eller om de ansträngde sig för att frambringa de frukter av Guds ande som nämns i Galaterna 5:22, 23: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” Inte ett enda av dessa bud kräver något orimligt av människor, men ändå skulle en stor del av de problem som hemsöker våra dagars samhälle försvinna om människor tillämpade dem.
”Men människor kommer aldrig att vilja leva på det sättet!” kanske du invänder. Men om du menar att sådana lösningar är alltför svåra att åstadkomma, tro då inte att problemen kan lösas på något lättvindigare sätt. Det ligger inom det mänskliga samhällets förmåga att tillämpa dessa botemedel, men tydligtvis är det viljan som saknas. Den nuvarande generationen tål inte några inskränkningar i sina fri- och rättigheter, inbegripet rättigheten att handla orätt och uppbära konsekvenserna.
Tidskriften Bottom Line/Personal ställer frågan: ”Vad har hänt med självbehärskningen?” Efter att ha konstaterat att ”de flesta människor är förskräckta över de frukter som den slappa sexualmoralens tidevarv har frambringat” säger den vidare: ”Trots detta fortsätter människor att betrakta det som en okränkbar rättighet att få tillfredsställa sina sexuella begär i fullaste utsträckning. . . . Människor förväntas hålla sig slanka, motionera, sluta röka, leva ett disciplinerat liv för sin hälsas skull. Det är bara den sexuella tillfredsställelsen som tycks ha fått en helighetens stämpel och får njutas i obegränsad utsträckning.” Det är inte så att människor inte kan tillämpa sanna värderingar; problemet är att de inte vill. Samhället får därför skörda vad det sår.
I våra dagar har dessa värderingar råkat i vanrykte. Många kallar det onda gott och det goda ont, precis som det var förutsagt att de skulle göra: ”Ve dem som kallar det onda gott, och det goda ont, dem som gör mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som gör surt till sött, och sött till surt!” (Jesaja 5:20) Det finns emellertid människor som oroar sig över allt detta. De har sett den ruttna frukt som dagens jaginriktade livsfilosofi frambringar och skulle vilja se ett slut på det nuvarande moraliska förfallet.
Kan religionen och familjen vara till hjälp?
Många handlingsprogram har lanserats för att återställa sunda värderingar. Ett sådant är religionen. Den anses kunna ge andlig styrka. Men sådan styrka står inte att få i kristenhetens vedertagna religioner. Somliga av dem har återfallit till hedendom och återupplivat sådana hädiska läror som dogmerna om treenigheten, evig pina och människosjälens odödlighet. Andra har förkastat läran om återlösning och Bibelns skapelseberättelse och har i stället anammat den vetenskapliga religion som evolutionsläran utgör. De hyllar den så kallade högre bibelkritiken, som misskrediterar Guds ords sannfärdighet. De erbjuder en form av ”kristendom” som är så urvattnad och fördärvad att ingenting av värde återstår, och den yngre generationen ser bara hyckleri och tomt gyckel. Nej, det är inte till sådana osunda religioner vi skall vända oss för att få andlig styrka, utan till den enda religion som är grundad på Bibeln och som kungör att Jehovas rike är det enda hoppet för mänskligheten.
Det finns emellertid en annan källa till hjälp för människor som oroar sig över det moraliska förfallet, och det är familjekretsen, där föräldrar kan ingjuta sunda värderingar i sina barn. Den bindning mellan föräldrar och barn som började vid födelsen måste fortsätta att utvecklas. Barn som älskar sina föräldrar och litar på dem vill efterlikna dem, imitera deras sätt att tala och handla, härma deras beteende och lägga sig till med deras moralnormer, och med tiden kommer föräldrarnas värderingar att ha införlivats med barnens normsystem. Enkla förklaringar, inte långa predikningar; ömsesidigt tankeutbyte, inte dogmatiska uttalanden, är effektiva sätt att nå barnens hjärta.
När föräldrarna inte bara lär barnen sanna värderingar, utan också lever som de lär, kommer dessa värderingar att bli en integrerande del av barnens personlighet. Sådana barn är inte i någon verklig fara på grund av negativ kamratpåverkan i skolan eller någon annanstans. Som det sägs i Ordspråksboken 22:6: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal.” Gör detta genom goda råd, och vad som är ännu viktigare, genom ett gott exempel.
Vi är förprogrammerade med en känsla för moral
Jesus sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (Matteus 5:3) Det är ett instinktivt behov som finns inprogrammerat i våra gener, som somliga psykiatrer har uttryckt det. Utan andlig styrka kommer vi aldrig att kunna stå emot de falska värderingar som förfäktas i våra dagar.
I överensstämmelse med det faktum att människan är skapad till Guds avbild, med en medfödd känsla för moral, förklarar en professor i pedagogik, Thomas Lickona: ”Jag tror att potentialen för godhet finns där redan från början.” Men han tillägger att ”föräldrarna måste utveckla dessa instinkter precis som de hjälper sina barn att bli goda läsare eller idrottsmän eller musiker”.
TV-producenten Norman Lear var för en tid sedan gästtalare vid en pedagogisk kongress i Förenta staterna. Efter att ha erkänt ”problemet med dessa mer sofistikerade och välutbildade bland oss — de som har avfärdat sökandet efter ett översinnligt syfte som udda eller ovidkommande” sade han: ”Jag har ingen svårighet att med ledning av människans historia dra den slutsatsen att driften till liv, till medveten existens, impulsen att tro på något högre än en själv, är så stark och oemotståndlig att den måste vara oskiljaktigt förbunden med den genetiska koden.”
Lear skjuter skulden på storfinansen och på televisionen, som i fyra årtionden har förmedlat ett ”nytt normsystem”, som utövat så stort inflytande på den allmänna moralen och människornas personliga värderingar att många sociala missförhållanden blivit följden: skolor som utexaminerar elever som varken kan läsa eller skriva, tilltagande drogmissbruk, tonårsgraviditeter och familjer utan besparingar som skuldsätter sig mer och mer. Lear tillägger sedan: ”När vi talar om alla dessa sociala missförhållanden, tror jag att vi egentligen talar om ett . . . normsystem som med televisionens hjälp har kommit att undergräva hela vår kultur.” Han förklarade också att han trodde ”att det, inprogrammerat i våra gener, finns en tro på en högre makt, en mystisk kraft som styr våra liv och som vi måste ta hänsyn till”.
Den kände psykiatern C. G. Jung sade att religionen ”är en instinktiv attityd som är utmärkande för människan, och dess manifestationer kan följas genom mänsklighetens hela historia”. Människan har också ett samvete, en medfödd känsla för vad som är rätt och orätt: ”Ty närhelst folk av nationerna, som inte har lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” (Romarna 2:14, 15) Ordet ”samvete” betyder ”samvetande med sig själv”. Samvetet är som en domstol som sammanträder i vårt inre för att fatta beslut beträffande vårt uppförande och anklaga oss eller urskulda oss. Om vi trotsar de beslut som denna ”domstol” fattar, kommer emellertid samvetet att bli okänsligt och sluta upp att fungera.
Vetenskapsmän ser mysterier som bara Gud kan förklara
Det är intressant att lägga märke till att allteftersom kunskapen om jorden och universum har ökat, har en del vetenskapsmän kommit att dra slutsatsen att en överlägsen intelligens måste ligga bakom allt detta. De drar sig emellertid för att förknippa den med Bibelns Gud.
Astrofysikern George Greenstein räknar i sin bok The Symbiotic Universe (Det symbiotiska universum) upp ”vad som måste betecknas som en förvånansvärd serie häpnadsväckande och otroliga händelser som banat vägen för livets uppkomst” och konstaterar att ”det finns en lång rad sammanträffanden, som alla är nödvändiga för vår existens”. Listan över sådana sammanträffanden blev längre och längre, och Greenstein fann att de omöjligen kunde ha inträffat av en slump. Han började tro att en övernaturlig makt låg bakom. ”Är det möjligt”, skriver han, ”att vi plötsligt och oavsiktligt har råkat stöta på vetenskapliga bevis för ett Högsta väsende? Var det Gud som ingrep och på ett så förutseende sätt planlade kosmos för vår skull?” Han säger sig emellertid ha känt ”en intensiv motvilja” mot denna tanke och drar den ologiska slutsatsen: ”Gud är inte någon förklaring.” Men ändå var det den långa raden av ”sammanträffanden” som hade fått honom att ställa sig dessa frågor!
En annan astrofysiker, nobelpristagaren Fred Hoyle, tar i sin bok The Intelligent Universe (Det intelligenta universum) upp samma gåtfulla sammanträffanden som Greenstein hade oroat sig över. ”Sådana egendomligheter”, säger han, ”tycks löpa genom naturens vävnad som en tråd av lyckliga tillfälligheter. Men det finns så många av dessa märkliga sammanträffanden som är nödvändiga för livet att någon form av förklaring tycks krävas för att svara för dem.” Hoyle håller med Greenstein om att de inte kan vara slumpens verk. ”Universums uppkomst kräver en intelligens”, säger han, en ”intelligens på ett högre plan”, ”en intelligens som fanns till före oss och som resulterade i en medveten skapelse av de strukturer som är nödvändiga för liv”.
Einstein talade om Gud, men inte i den konventionella religiösa bemärkelsen. Hans gudsbegrepp var relaterat till den ”oändligt överlägsna kraft” som han såg vara uppenbar i naturen. Enligt en artikel med rubriken ”Den andre Einstein”, skriven av Timothy Ferris, uppges Einstein ha sagt: ”Det jag ser i naturen är en storslagen struktur som vi endast dunkelt kan fatta och som måste fylla en tänkande människa med en känsla av ’ödmjukhet’. Det är en rent religiös känsla som inte har något med mysticism att göra. . . . Min religiositet består av en ödmjuk beundran för den oändligt överlägsna kraft som är uppenbar i det lilla som vi, med vår bristfälliga och flyktiga förståelse, kan uppfatta av verkligheten. . . . Jag vill veta hur Gud skapade den här världen. Jag vill lära känna hans tankar, resten är ovidkommande detaljer.”
I boken The Seven Mysteries of Life (Livets sju mysterier) tar Guy Murchie upp några av de ofattbara mysterier som finns i universum och säger sedan: ”Det är lätt att förstå varför våra dagars fysiker, som kanske i högre grad än några andra vetenskapsmän under de senaste seklerna har flyttat fram gränserna mellan det kända och det okända, ligger före de flesta av sina kolleger i fråga om att acceptera det alltomfattande mysterium i universum som i allmänhet kallas Gud.”
Att söka Gud skänker välsignelse nu och i framtiden
Människan är en sökande varelse. Det hon söker efter är Gud. Det fanns sökande människor också på Paulus’ tid. Han sade beträffande dem: ”För att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” (Apostlagärningarna 17:27) Djuren söker inte efter Gud. De har ingen som helst tanke på Gud. Men människan har det, hon är skapad till Guds avbild, och en oöverstiglig klyfta skiljer henne från till och med de mest högtstående djuren. Och som vi läste i Bibeln är Gud inte ”långt borta från någon enda av oss”.
Vi ser bevis för hans existens överallt i skapelsen, precis som det sägs i Romarna 1:20: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.” Allteftersom vetenskapsmännen ser mer och mer av de oförklarliga sammanträffanden och den komplexitet som präglar universum och begrundar dess vördnadsbjudande under, kanske fler och fler av dem kommer att inse vilken överlägsen intelligens som ligger bakom allt detta och erkänna sin Skapare, Jehova Gud.
Jorden och dess rikedomar tillhör Jehova. Det är han som fastställer normerna för dem som skall få bo på den. Han har gett oss sanna värderingar, som leder till lycka och liv om vi följer dem. Han har också gett människor en fri vilja. De är inte tvungna att lyda honom. De får göra som de vill, men förr eller senare får de skörda vad de sår. Gud driver man inte gäck med. Han har gett mänskligheten en samling sanna värderingar, inte för sin egen skull, utan till gagn för sina jordiska undersåtar. Så här sägs det i Jesaja 48:17, 18 (NW): ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.”
En dag kommer alla som bor på jorden att vara sådana som har lyssnat till Jehovas enträgna vädjan. De kommer att vandra på rätta vägar och ge akt på sin Skapares befallningar. Då kommer deras frid att bli överflödande som en flod och deras rättfärdighet som havets vågor. Alla kommer att tillämpa de sanna värderingar som Gud har gett dem och kommer aldrig mer att behöva uppleva ett moraliskt sammanbrott. När kommer allt detta att ske? När följande bön inom kort blir besvarad: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matteus 6:10.
[Bilder på sidan 7]
Jetdrift
Avsaltning
Papperstillverkning
Ekolod