”Så att inget går till spillo”
Från Vakna!:s korrespondent i Ghana
JAG träffade honom i hans enkla verkstad i Labadi, en förort till Accra, där han med förvånansvärd energi höll på att såga och hyvla för hand. Han heter Adams Akuetteh och är 70 år, och han har varit snickare i 50 år nu.
När jag frågade honom vad han betraktade som höjdpunkten i sitt yrkesliv som snickare, svarade han snabbt att det var de fyra år då han arbetade med byggandet av Sällskapet Vakttornets nya avdelningskontor i Nungua i Ghana. Detta var mellan åren 1984 och 1988.
”Vad gjorde du på byggplatsen?” frågade jag.
”Jag arbetade med betongformarna och hjälpte till med takarbetet.”
”Du verkar vara bättre ihågkommen”, framkastade jag, ”i samband med spikförrådet på byggplatsen.”
”O ja, spiken. Som du vet är spik dyrt i Ghana. Då kostade ett halvt kilo spik mellan två och tre dollar. Så jag sade till mig själv: ’Skulle vi inte kunna återanvända en del av den här spiken? Jag skall försöka.’
Så jag satte i gång på fritid och på eget initiativ. När tillsyningsmannen för bygget såg mig, blev han glad. Han gav mig i uppdrag att sköta detta tills bygget var klart. Så i fyra år kammade jag varje morgon igenom byggplatsen för att plocka upp spik som hamnat på backen. Jag tog också försiktigt bort all spik som jag hittade i de nermonterade formarna.”
”Kastade du bort dem som var trubbiga och krokiga?”
”Nej. De trubbiga återanvände man i mjuka träslag, eller också använde man en borr för att få in dem i hårda träslag. De krokiga rätade jag försiktigt ut med hammare.”
”Tyckte du inte att detta var ett enformigt och tråkigt jobb?”
”Det kanske en ung människa skulle ha gjort, men det gjorde inte jag. Tillsyningsmannen för bygget sade till mig att mitt arbete sparade Sällskapets pengar, Jehovas pengar, så jag var glad. Och det som jag tyckte var särskilt roligt var att se hur högarna med hopsamlad spik av olika storlek växte. Då brukade jag säga till mig själv: ’Å, nu ligger jag allt före dem som arbetar med taket!’ Men så försvann högarna. Och uppifrån taket ropade de på mer! Och då fick jag sätta i gång för fullt igen.”
”Vad gör du nu när bygget är klart?”
”Jag är återigen i heltidstjänsten och väntar tills ni skall bygga en tillbyggnad till avdelningskontoret i Ghana. Då skall jag vara med och plocka spik och spara pengar med glädje.”
I fyra år utförde han vad somliga skulle betrakta som en enkel syssla. Men så betraktade aldrig Adams Akuetteh det, ”spikrätaren vid avdelningskontoret i Ghana”. Han tog med glädje vara på spik för att spara pengar åt Jehova!
Sådant var också Jesu tänkesätt. Trots att han hade obegränsad mirakulös förmåga att mångfaldiga bröd, sade han följande efter en måltid: ”Samla ihop de stycken som är över, så att inget går till spillo.” — Johannes 6:12.
[Bild på sidan 31]
Adams Akuetteh, ”spikrätaren vid avdelningskontoret i Ghana”