Bibelns syn
Är en kristen förpliktad att bidra till välgörande ändamål?
FÖR mindre än tio år sedan tiggde PTL-klubben (Praise the Lord Club), med huvudkontor i sydöstra USA, ihop bidrag som en religiös välgörenhetsinrättning. Genom att använda ett satellit-TV-bolag och posten samlade de in hundratals miljoner dollar, som flöt in för att fylla deras egna kassakistor, medan man påstod att pengarna skulle användas till att sprida evangeliet.
Föreställ dig hur de tusentals människor som hade skickat in pengar till PTL-klubben måste ha känt det, när de fick läsa sådana nyhetsrapporter som den Associated Press-rapport som sade att Jim Bakker, före detta president för PTL, och hans hustru, Tammy, ”enligt uppgift fick 1,6 miljoner dollar i lön och bonus under år 1986”. Och inte nog med det, utan rapporten tillägger: ”Dessa utbetalningar gjordes trots att verksamheten har en skuld på minst 50 miljoner dollar. ... Omkring 265.000 dollar av PTL-pengarna hade anslagits till [Jessica] Hahn för att se till att hon höll tyst om sin [sexuella] förbindelse med Bakker.”
Innan domaren vid rättegången mot Bakker tillkännagav att denne dömdes till fängelse för att han hade bedragit sina anhängare, sade han: ”De av oss som tillhör en religion är trötta på att av predikanter och präster betraktas som dumbommar som man lätt kan lura pengar av.”
Religionen är inte ensam om att nitiskt trycka på bidragsgivares känslomässiga knappar och därefter stoppa det mesta av pengarna i egen ficka. Det är inte ovanligt att insamlingsledare behåller över 90 procent av de gåvor de tigger ihop.
Är det då underligt att människor blir trötta på sådan välgörenhet? Men vad skall de kristna göra? Är de förpliktade att ge till organiserad välgörenhet? Vilka riktlinjer ger Bibeln för att garantera ett förståndigt bruk av penningmedel, när man hjälper andra? Vad är det bästa och mest praktiska sättet att hjälpa andra?
Att ge — både ja och nej
Bibeln ger oss förvisso rådet att vi skall vara omtänksamma och frikostiga mot dem som lider nöd. Guds folk har ända sedan forna tider uppmuntrats att ”vara frikostiga, redo att dela med sig”. (1 Timoteus 6:18; 5 Moseboken 15:7, 10, 11) I Första Johannes 3:17 sägs det faktiskt till de kristna: ”Vem det vara må som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom?”
Ge — ja, men se upp! Vi bombarderas regelbundet av vädjanden från välgörenhetsinrättningar, religioner och årliga samhällstjänstkampanjer, och de flesta vädjar på ett övertygande sätt. Men när man gör en bedömning av detta, är det bra att komma ihåg följande bibliska ordspråk: ”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.” (Ordspråken 14:15) Akta dig med andra ord för att utan vidare tro på påståenden och löften om välgörenhet. Hur används egentligen de pengar som samlas in? Är de organisationer som får medlen sådana som en kristen bör stödja? Är deras verksamhet politisk, nationalistisk eller förbunden med falsk religion? Är det uttalade syftet praktiskt och inte i strid med bibliska principer?
Vissa välgörenhetsinrättningar kan göra mycket gott för människor i nöd. Kristna har många gånger själva fått hjälp av sådana välgörenhetsinrättningar, när de har drabbats av naturkatastrofer eller katastrofartade sjukdomar. Men andra välgörenhetsinrättningar har höga administrationskostnader eller höga insamlingskostnader, vilket får till följd att bara en liten del av de insamlade medlen faktiskt används till det tillkännagivna syftet. Vid en nyligen gjord undersökning av 117 av USA:s största ideella organisationer, inbegripet välgörenhetsinrättningar, fann man att över en fjärdedel av dessa betalar sina högsta chefer årslöner på 200.000 dollar eller mer. Granskningar av dessa organisationers räkenskaper avslöjar ofta utgifter för lyxartiklar och finansieringen av en dyrbar livsstil. Oavsett välgörenhetsinrättningens namn krävs det rätt livlig fantasi för att tro att man uppfyller Bibelns befallning att hjälpa dem som är i nöd genom att bidra till sådant.
En balanserad syn
Även om ingen har lust att slösa bort sina pengar — eller ännu värre: se dem användas till att göra sådana personer rikare som bara tänker på sina egna intressen — måste man också vara på sin vakt emot att bli cynisk när det gäller att ge. Använd inte vissa ”välgörenhetsinrättningars” ineffektivitet eller ens oärlighet som en ursäkt för att se ner på behövande personer eller till att kväva känslor av medlidande. I Ordspråken 3:27, 28 får vi rådet: ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem. Säg inte till din medmänniska: ’Gå och kom tillbaka, och i morgon kommer jag att ge’, när det finns något hos dig.” (Jämför 1 Johannes 3:18.) Ta inte för givet att all organiserad välgörenhet är antingen slösaktig eller bedräglig. Ta reda på fakta och bestäm dig sedan för om du skall ge eller inte.
Många föredrar att hjälpa genom att ge behövande individer och familjer gåvor direkt. Därigenom försäkras givaren om att hans bidrag kan komma till omedelbar och praktisk nytta. Detta ger också tillfälle att bygga upp och uttrycka omtanke i ord såväl som i handling. Och även om du inte har så mycket att ge materiellt, kan du ändå få känna glädjen av att ge. Nästa gång du får höra om ett verkligt behov av sådan hjälp, ge då vad du kan i den anda som kommer till uttryck i 2 Korinthierna 8:12: ”Om nämligen villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.”
Kom också ihåg att ibland kan det vara något annat än pengar som är till störst hjälp. Jesus uppmanade sina lärjungar att de skulle gå och predika och säga: ”Himlarnas kungarike har kommit nära.” Han sade också: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:7, 8) De kristna i våra dagar inser också att det bästa slaget av välgörenhet är den tid och kraft och de pengar som används till att stödja vittnandet om Guds kungarike — vilket förbättrar människors liv och ger dem hopp.
Bibelns syn är således att man skall vara omtänksam, frikostig och praktisk. Den påminner oss om att det ofta behövs materiell hjälp och att det behovet inte skall ignoreras. Men känn dig samtidigt inte förpliktad att ge till alla och envar som kan tigga pengar av dig. Tänk över hur du bäst använder de pengar du har för att behaga Gud och ge den största praktiska hjälpen till din egen familj och till din nästa. (1 Timoteus 5:8; Jakob 2:15, 16) Efterlikna Jesus i fråga om att lägga märke till och reagera för andras behov både i andligt och i materiellt avseende, och tänk på orden i Hebréerna 13:16: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.”