Blir våra dagars religiösa hjordar mättade eller skinnade?
”Ve er, ni Israels herdar, som har sörjt endast för er själva! Var det då inte för hjorden som herdarna borde sörja?” — Hesekiel 34:2.
PRECIS som det var i det forntida Israel, så förhåller det sig ofta i våra dagar: Många av de religiösa herdarna mättar sig själva och låter sina hjordar svälta. Förra året riktades allmänhetens uppmärksamhet mot några amerikanska TV-predikanter som skinnade sina får.
Huvudpersonerna var Jim och Tammy Bakker i rörelsen PTL, men det var många medverkande i dramat. Initialerna PTL står inom parentes sagt för ”Praise the Lord” (Prisa Herren) och för ”People That Love” (Människor som älskar), men i slutet av året var det många reportrar som sade att namnen ”Pass the Loot” (Hit med stålarna) och ”Pay the Lady” (Betala damen) var mer passande. En kolumnist betecknade deras förkunnelse som ”penningväxling i templet” och gav följande slutomdöme: ”Ett bedrägligt predikande av evangelium medan man skinnar de fattiga.”
Paret Bakker förestod tidigare Heritage USA, en anläggning på 930 hektar i Fort Mill i South Carolina med ett taxeringsvärde på omkring 1.100 miljoner kronor. PTL-imperiet inbringar 800 miljoner kronor om året. Nyhetsmeddelanden visar att Bakkers sedan år 1984 har mottagit sammanlagt 30 miljoner kronor i löner och gratifikationer — år 1986 uppges Jim Bakker ha tjänat 10 miljoner kronor och Tammy 1.900.000 kronor. De bodde i en villa med sjötomt i South Carolina, värd 8 miljoner kronor, med förgyllda kranar i badrummet — och en luftkonditionerad och uppvärmd hundkoja i trädgården. Bakker sade ofta: ”Gud vill att hans folk skall åka första klass.” Det var åtminstone vad han och Tammy och deras hundar gjorde — så länge det varade.
Men allt rasade samman när Bakker erkände att han begått äktenskapsbrott med en sekreterare i kyrkan. Trots att man pungade ut med 1.600.000 kronor ur PTL:s kassa för att tysta ner affären, var det denna ”lilla” eskapad som låg till grund för namnförslaget ”Pay the Lady”. (Damen i fråga erhöll dock aldrig detta belopp.) Ledarskapet för den karismatiska pingstvänsorganisationen PTL övergick till fundamentalisten Jerry Falwell.
Till att börja med var Falwell idel kärlek och förlåtelse, men det dröjde inte länge förrän silkesvantarna åkte av och smutskastningen började. Han fördömde Bakkers rörelse PTL och kallade den ”den värsta skabben och kräftsvulsten i kristenheten under de gångna 2.000 årens kyrkohistoria”. Falwell gav uttryck åt sann och rättfärdig harm och dundrade: ”Jag ser snikenheten. Jag ser själviskheten. Jag ser den girighet som fick dem på fall.” När Falwell tog över PTL, fattade han därför, enligt tidskriften Newsweek, följande beslut: ”Falwell sade att en sak som han aldrig skulle göra var att ’tigga pengar i etern’. Förra veckan började Falwell tigga pengar i etern.”
Under rubriken ”Falwells uppmaning till sina anhängare: Hit med stålarna” förklarade New York-tidningen Daily News: ”Jerry Falwell kastade i går ännu en gång ut sitt penningnät för att försöka tvinga sin elektroniska hjord att punga ut med mera pengar.” Han sade till sin till största delen fattiga församling: ”Vi behöver den mest uppoffrande gåva du kan sända. ... Om du inte vill att denna förkunnelse skall fortsätta, skall du helt enkelt strunta i mig.” De gjorde inte det. Kampanjen resulterade i en nettovinst på 120.000.000 kronor. Därefter gjorde han det som han hade lovat att göra om kampanjen blev framgångsrik — han satte på sig en elegant blå kostym, ställde sig högst upp på den 50 meter långa vattenrutschbanan i Heritage USA, läste Fader vår och kastade sig ner. Falwell drog sig senare tillbaka från PTL.
Tidskriften Newsweek rapporterade: ”Michael Korpi, som tidigare arbetade som fotograf i Falwells program ’Old Time Gospel Hour’, hävdar att predikoverksamheten [Falwells] inbringade mer än 25 miljoner kronor genom en insamling för kambodjanska flyktingar år 1979, men endast 600.000 kronor sändes för att hjälpa de drabbade.”
TV-evangelisten Oral Roberts konkurrerade med Falwells rutschbanenummer genom en egen uppvisning som var nog så dramatisk. I början av förra året sade han till sina anhängare att Gud hade varnat honom och sagt att om han inte fick ihop 50 miljoner kronor före den 31 mars, skulle han ”kallas hem”. I sin avslutande bön sade han: ”Förläng mitt liv. Låt mig få leva längre än till mars.” Hans son vädjade: ”Låt inte det här bli pappas sista födelsedag!” Denna känslomässiga utpressning från Roberts’ och hans sons sida hade avsedd verkan. Roberts satt i sitt bönetorn — han menade att det förde honom 60 meter närmare Gud — och TV-tittarna skakade fram den behövliga summan på 50 miljoner kronor. En av hans anhängare betraktade emellertid det hela med filosofiskt lugn: ”Om han verkligen dog, skulle det inte göra så mycket. Himmelen är en bra plats att vara på.”
En gång bjöd han sina TV-tittare på en hårresande historia som slutade lyckligt. Djävulen kom in i hans sängkammare och brottades med honom. Som Roberts själv uttryckte det: ”Jag kände händerna runt min hals, och han försökte kväva mig till döds. Jag skrek till min hustru: ’Älskling, kom!’ Hon kom in och befallde djävulen att lämna mig. Jag började andas och steg upp ur sängen frisk och stark.” Tydligen hade hans hustru större makt över djävulen än han själv hade.
År 1980, när pengarna började tryta, berättade han att han hade sett Jesus som en 270 meter hög gestalt med bara fötter stå och tala med honom. Denna syn resulterade i 30 miljoner kronor i donationer. Han påstår att han har uppväckt döda. Vid ett tillfälle sade han: ”Jag var tvungen att sluta mitt i en predikan och gå i väg och uppväcka en död.” Detta föranledde tidskriften Newsweek att skriva: ”Oral Roberts säger att han har åstadkommit nytt liv i döda, men det enda han åstadkommer är pengar.”
Pingstpredikanten Jimmy Swaggart uppges vara TV:s mest populäre evangelist och når 8 miljoner tittare varje söndag. Han är en framträdande gospelsångare och har tjänat 600 miljoner kronor på sina grammofonskivor. Om Bakkers fall sade Swaggart: ”Jag hade en känsla av att hela skandalen var en kräftsvulst som måste skäras bort från Kristi kropp.” Vid ett senare tillfälle tillade Swaggart: ”Folk kommer att säga: ’Oj, vad de har lurat allmänheten.’ Och ärligt talat, det är precis vad som har skett.”
Men enligt pressen verkar det som om Swaggart själv inte varit stort bättre. Tidskriften Newsweek rapporterade att George Jernigan, en av Swaggarts tidigare administratörer, hävdade att Swaggart ”samlade in 120 miljoner kronor till en barnfond men använde mindre än 10 procent av pengarna till projektet. Jernigan säger: ’Resten gick till Baton Rouge’ där Jimmy Swaggart, enligt en TV-rapport från WBRZ, har en egendom som inbegriper hans egen mångmiljonvilla, hans sons flotta hem, värt 4.500.000 kronor, och hans barnbarns luftkonditionerade trädkoja.”
I ett avsnitt av det amerikanska programmet Nightline som handlade om TV-evangelisterna sade ABC:s korrespondent Marshall Frady: ”Som ett stort antal människor redan har lagt märke till verkar allt det glitter och bjäfs som omger den moderna TV-evangelismen milt sagt vara fjärran från den ursprungliga enkelhet som kännetecknade den intensive unge mystikern från Galileen som för två tusen år sedan, utan vare sig förmögenhet eller bolagsstyrelser, bara vandrade omkring i en dammig vrå av jorden och talade.”
Det är sant att ”allt det glitter och bjäfs som omger den moderna TV-evangelismen” är fjärran från Jesu metoder. Men tiderna har också förändrats. För att i världsvid skala kunna predika för miljoner människor måste man ha tillgång till moderna hjälpmedel och en effektiv organisation, och det kostar mycket pengar. Men trots allt är grunddragen i Jesu levnadssätt ett mönster som de kristna bör följa. De värderingar och principer som han fastställde är den rätta vägen också för våra dagars kristna. — 1 Petrus 2:21.
Några av dessa principer är: Ni har fått sanningen för intet, ge för intet. Bekymra er inte om materiella ting. Sök först Guds rike. Det är lyckligare att ge än att få. Undervisa människor i deras hem. Guds ord är sanning. Visa kärlek mot Gud och din nästa. Behandla andra som du vill att de skall behandla dig. Föd mina får. Den sanna kristendomen har inte förändrats; det är bara sättet att sprida den som är annorlunda.
Det är inte de stora penningsummorna som väcker betänkligheter. Det krävs miljonbelopp för att kunna predika över hela världen. Pengar är i sig själva inte något ont. Det är kärleken till pengar som är roten till allt ont. Det är sättet att skaffa sig pengarna — genom vädjanden, jippon, tiggerier, bedrägerier, lögner — som är ont. Att med knep och finter lura av fattiga människor deras pengar — det är ont. Och att samla in pengar för ett syfte och sedan använda dem för ett annat, för personlig vinning — det är förskingring. Fariséerna var penningkära. Judas förrådde Kristus för pengar. Många religiösa herdar i våra dagar går i deras fotspår snarare än i Jesu.
De mättar sig själva, inte sina hjordar. Och detta gäller inte bara pingströrelsen. Fundamentalisterna lär ut tron på treenigheten, helveteselden och att jorden skall brännas upp — hedniska läror som härstammar från forntidens Babylon och Egypten. Modernister förnekar bibeln — hävdar att den inte är inspirerad, att den inte är ofelbar, att dess böcker inte är skrivna av de skribenter eller vid den tidpunkt som hävdats, och man stöder evolutionsteorin, inte skapelsen. Sedan finns det predikanter som fuskar i populärpsykologi, hymlande pratkvarnar med ett utslätat budskap som kittlar sådana människor i öronen som är oemottagliga för bibelns enkla, osminkade sanningar. Det är inte vetet de utfordrar sina hjordar med, utan agnarna. — Jesaja 30:10; 2 Timoteus 4:3, 4.
Situationen är precis likadan i dag som den var på Jesu tid: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Och när han såg dem, började han ”lära dem många ting”. (Markus 6:34) Jesus har verkligen sanna efterföljare på jorden i våra dagar som vandrar i hans fotspår, predikar på det sätt som han gjorde och lär ut bibliska sanningar som lindrar den andliga hungern. — Amos 8:11.
Dessa efterföljare är Jehovas vittnen. Deras världsvida predikoverksamhet kräver stora penningsummor, men den finansieras genom frivilliga, spontana bidrag. Litteraturen trycks och distribueras till en mycket blygsam kostnad. De bibelstudier som varje vecka leds i människors hem är helt kostnadsfria. Församlingens möten är öppna för alla, det tas inte upp någon kollekt, det förekommer inga vädjanden om pengar, det betalas inte ut några löner. Många vittnen förvärvsarbetar för att förtjäna sitt uppehälle och bidrar med tid och pengar för att utföra arbetet med att predika de goda nyheterna om Riket. — Matteus 24:14; Apostlagärningarna 1:8.
De följer Jesu anvisning: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” De gör som Petrus gav anvisning om: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” — Matteus 10:8; 1 Petrus 5:2, 3.
[Infälld text på sidan 6]
”Oral Roberts säger att han har åstadkommit nytt liv i döda, men det enda han åstadkommer är pengar”
[Infälld text på sidan 6]
”Ett bedrägligt predikande av evangelium medan man skinnar de fattiga”
[Infälld text på sidan 8]
”Ni har fått för intet, ge för intet”