Den pigga och prydliga lilla strömstaren

NÄR jag först fick syn på den här lilla strömstaren, satt den uppflugen på en stor sten mitt i strömfåran i en strid bäck i norra England. Den var bara cirka 18 centimeter lång från näbbspetsen till stjärtspetsen. Och den var oklanderligt klädd i sin mörkbrunaa fjäderdräkt, och den ståtade med vad som liknade en ren, vit haklapp, som sträckte sig från nederdelen av näbben till halvvägs ner på bröstet. Den utgjorde en skarp kontrast till den våta gröna mossan som täckte stenarna.

Utan att bry sig om dånet eller stänket från det närliggande vattenfallet stod fågeln knixigt nigande som om benen var ledade med gångjärn och doppade huvudet i vattnet. Plötsligt dök den ner i bäcken och ”flög” till botten. Sedan gick den under vattnet mot strömmen och letade efter mat som består av husmaskar, vattenskalbaggar, spindlar, grodlarver och larver av dagsländor och trollsländor och ibland också småfisk. Medan strömstaren gör detta är dess ögon skyddade av ett tredje ögonlock. När fågeln är på land, kan man ibland se detta ögonlock, när det snärtar till över ögat och ger intrycket att fågeln blinkar.

Lutningen på strömstarens rygg är utformad på ett sådant sätt att kraften av det framrusande vattnet håller dess huvud nere. Den använder också vingarna till att hjälpa till att motverka kroppens naturliga flytförmåga. Emellanåt kommer den upp för att få luft, och den flyter då på vattnet, eller också kan den välja att simma, trots att den inte har några simfötter. När den återigen kommer upp för att återvända till sin sten, är den precis lika oklanderlig till det yttre som när den först dök ner i bäcken!

”Min” lilla strömstare var tydligen färdig med sitt sökande efter föda och hade återvänt för att mata sina ungar. Strömstaren bygger ett vackert kupolformat bo av mossa, vävt med fibrer av torrt gräs, på stenar, under trädrötter och utskjutande klipphyllor eller instoppat inunder nedhängande ormbunkar. Men boet är så väl kamouflerat att man kan stå nedanför det utan att märka att det finns där. Jag hade spanat efter den här fågelns bo en bra stund utan att hitta det.

Men medan jag fortsatte att titta, flög strömstaren blixtsnabbt rakt in i vattenkaskaden! Jag gick sakta längs bäckstranden för att titta bakom vattenfallet, och där hade den byggt sitt bo inne i en klippskreva bakom fallet. Vilken fascinerande syn att få se fågeln flyga rakt igenom vattnet för att mata sina ungar!

Denna pigga lilla strömstare hade gjort min dag minnesvärd. — Från en av våra läsare.

[Fotnot]