Stjärtmesen — en fantastisk arkitekt

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Storbritannien

DET var en varm och stilla dag. Doften av vårblommor fyllde luften. Jag satt på stranden vid ett sakta porlande vattendrag och tittade på hur foreller hoppade efter en svärm dagsländor.

Ett kvittrande i träden fångade sedan min uppmärksamhet. De gamla trädens grenar hängde ut över stranden, och där uppe på grenarna hade några stjärtmesar samlats. Jag drog mig till minnes en kall marsdag, då jag fick syn på ett par stjärtmesar som höll på att bygga sitt konstfärdiga, täckta bo. Det var i en tovig buske ett par hundra meter längre bort utmed stranden.

Arkitekter i arbete

Jag såg då att både hannen och honan förde byggnadsmaterial till boet halvannan meter över marken. Stjärtmesen är en fantastisk arkitekt. Det konstfärdiga boet är bland de mest förunderliga bon man kan få se. Det är byggt av en fågel som bara är 14 centimeter lång. Stjärten upptar mer än hälften av fågelns längd. Boet är bara något längre än fågeln, och vid första anblicken ser det ut som en boll av lavar.

Stjärtmesarna arbetade hårt i två veckor efter att ha gjort grundstommen. De var så flitiga med att sätta ihop lavar, djurhår och spindelnät, då de tålmodigt formade det ovalformade, täckta boet med ingångshålet rätt högt upp på sidan. Jag visste att boet skulle stå färdigt till äggläggningstiden i april och maj.

När en del fåglar bygger bo, gör de först stommen, och därefter sätter de på ytterbeklädnaden av fjädrar. Men stjärtmesarna går inte till väga på det sättet. De börjar med botten på boet, och då de sedan fortsätter med de uppåtgående väggarna, utför de arbetet med boet från insidan. När så taket är färdigt och den sista biten lav är satt på plats, är insidan av boet färdig för att ta emot äggen — vanligen åtta till tolv stycken. Äggen är vita med rostbruna fläckar.

Äggen ruvas i 16 dagar, företrädesvis av honan. Ungarna lämnar boet 14 dagar efter kläckningen. I flertalet bon finns det åtta till tio fågelungar, och man kan undra hur alla ungarna kan få lika mycket mat, eftersom det bara finns plats för två huvuden åt gången i ingångshålet. När fågelungarna hör att föräldrarna närmar sig boet är det alltid strid om att nå fram till ingången. När två ungar har turen att få ut sina näbbar, stannar de kvar i öppningen tills de är mätta. Sedan drar de sig tillbaka, och två nya tränger sig fram. Och på det sättet fortsätter det hela dagen.

En närmare titt på boet

För några år sedan plockade jag ner ett stjärtmesbo från en buske. Det var på vintern, långt efter det att häckningen var över. Jag hade bestämt mig för att räkna fjädrarna i boets ytterbeklädnad. Jag kom fram till att den bestod av 2.400 fjädrar, och eftersom fåglarna samlat ihop dem från ett område på flera hundra meter, måste de ha tillryggalagt flera kilometer varje dag innan boet var färdigt.

Allteftersom fågelungarna växer, blir det mycket trångt i boet. Men det är nu som spindeltrådarna, som användes vid byggandet av boet, blir till deras hjälp. Den inre boväggen tänjs ut, och lavarna utsätts för starkt tryck, men väggen bryts inte upp tack vare tänjbarheten hos de vävda spindeltrådarnas fina, starka fibrer. Vad dessa fantastiska arkitekter i fågelvärlden kan göra! Det är sannerligen ännu ett vittnesbörd om den store Skaparens vishet.

[Bild på sidan 24]

Stjärtmesens ungar ropar efter mat i ingången till det täckta boet