Ett lyckligt liv — trots att boet är tomt

”FÖR många av oss”, erkänner en förälder, ”kommer den slutliga skilsmässan som en chock ... , hur väl förberedda vi än må vara.” Ja, även om vi vet att barnen en dag måste flytta hemifrån, är det inte alltid så lätt när den dagen kommer. En pappa berättar hur han kände det när han hade sagt adjö till sin son: ”För första gången i mitt liv grät jag. ... Jag bara grät och grät och grät.”

I många fall efterlämnar barnens uppbrott från hemmet ett enormt tomrum i föräldrarnas liv — ett stort, gapande sår. Somliga föräldrar som inte längre har daglig kontakt med sina barn upplever intensiva känslor av ensamhet, sorg och saknad. Och föräldrarna kanske inte är de enda som har svårt att vänja sig vid den nya situationen. Ett gift par som heter Edward och Avril säger: ”Om familjen har andra barn som fortfarande bor hemma, känner de också saknad.” Vilket råd ger de åt andra föräldrar? ”Skänk dem tid och förståelse. Det kommer att göra det lättare för dem att anpassa sig.”

Ja, livet går vidare. Om du skall kunna ta hand om de andra barnen — för att inte tala om ditt arbete och dina hushållssysslor — kan du inte gräva ner dig i din sorg. Låt oss därför se vad föräldrar kan göra för att leva ett lyckligt liv när barnen har flyttat hemifrån.

Koncentrera dig på det positiva

Om du känner dig ledsen eller ensam och behöver gråta ut eller tala om dina känslor med en förstående vän, bör du givetvis göra det. Vi läser i Bibeln: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ordspråken 12:25) Ibland kan andra hjälpa oss att få ett nytt perspektiv på saker och ting. Ett par som heter Waldemar och Marianne säger: ”Betrakta det inte som en förlust, utan som ett lyckligen uppnått mål.” Vilket positivt sätt att se på saken! ”Vi är lyckliga över att vi har lyckats fostra våra pojkar till ansvarskännande vuxna”, säger ett par som heter Rudolf och Hilde.

Har du försökt fostra ditt barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”? (Efesierna 6:4) Även om du har det, kanske du ändå är orolig när hon eller han skall flytta hemifrån. Bibeln säger emellertid beträffande ett barn som fått sådan fostran: ”Inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” (Ordspråken 22:6) Känns det inte oerhört tillfredsställande att ditt barn har reagerat positivt på din fostran? Aposteln Johannes sade beträffande sin andliga familj: ”Jag har ingen större anledning till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Johannes, vers 4) Du kanske kan säga detsamma om ditt barn.

Men det är inte alla barn som låter sig påverkas av kristen fostran. Om så är fallet med ditt vuxna barn, betyder det inte att du har misslyckats som förälder. Gör dig inte onödiga självförebråelser, om du har gjort ditt bästa för att uppfostra honom eller henne på ett gudaktigt sätt. Inse att ditt barn är vuxet och nu måste bära sin egen ansvarsbörda inför Gud. (Galaterna 6:5) Ge inte upp hoppet om att han eller hon en dag skall ompröva sitt val av livskurs, så att ”pilen” till sist når sitt mål. — Psalm 127:4.

Du är fortfarande förälder!

Även om ditt barns uppbrott från föräldrahemmet innebär stora förändringar, betyder det inte att din uppgift som förälder är avslutad. Psykologen Howard Halpern säger: ”Du är förälder till den dag du dör, men givandet och omvårdnaden måste ta sig nya former.”

Bibeln har för länge sedan bekräftat att föräldraskapet inte upphör bara därför att barnen växer upp. Det sägs till exempel i Ordspråken 23:22: ”Lyssna till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal.” Ja, även när föräldrarna är gamla och barnen är vuxna, kan föräldrar ha stort inflytande på sina barns liv. Det måste naturligtvis ske vissa förändringar i deras förhållande till varandra, men alla relationer måste utvecklas för att förbli sunda och starka. Nu, när barnen har vuxit upp, bör du därför försöka umgås med dem på en mer vuxen basis. Intressant nog visar undersökningar att förhållandet mellan föräldrar och barn ofta förbättras när barnen flyttar hemifrån! När barnen tvingas ta itu med vardagslivets bekymmer och problem, börjar de ofta se sina föräldrar i nytt ljus. En tysk man som heter Hartmut säger: ”Nu förstår jag mina föräldrar bättre och fattar varför de handlade som de gjorde.”

Undvik att lägga dig i

Föräldrar kan emellertid ställa till stor skada om de lägger sig i sina vuxna barns privatliv. (Jämför 1 Timoteus 5:13.) En gift kvinna som har ett mycket spänt förhållande till sina svärföräldrar säger: ”Vi älskar dem, men vi vill leva vårt eget liv och fatta egna beslut.” Det innebär naturligtvis inte att kärleksfulla föräldrar bara skall stå och se på när deras vuxna barn störtar sig själva i fördärvet. Men vanligtvis är det bäst att inte komma med oombedda råd, hur kloka och välmenande de än är. Detta gäller särskilt om barnen är gifta.

Vakna! gav följande råd år 1983: ”Försök först och främst att acceptera din nya roll. Du överger din roll som barnsköterska när din lilla baby kommer upp i koltåldern. På liknande sätt måste du nu byta ut din omhuldade roll som vårdare mot en som rådgivare. Att fatta beslut för ditt barn i detta skede av dess liv skulle vara lika olämpligt som att amma det eller få det att rapa. I din roll som rådgivare är du klart begränsad. Du kan inte längre med framgång vädja till din myndighet som förälder. (’Du skall göra det därför att jag säger det.’) Man måste visa respekt för barnets ställning som vuxen.”a

Du kanske inte instämmer i alla beslut som ditt barn och hans eller hennes äktenskapspartner fattar. Men respekt för äktenskapets helgd kan hjälpa dig att lägga band på din oro och inte ingripa i onödan. Faktum är att det vanligtvis är bäst att låta de unga lösa sina problem själva. Att ge oönskade råd till en svärson eller svärdotter, som i detta ömtåliga skede av äktenskapet kanske är mycket känslig för kritik, kan ge upphov till onödiga konflikter. I den ovan nämnda artikeln i Vakna! sades det vidare: ”Motstå frestelsen att komma med ändlösa, oombedda råd och förslag, vilka kan förvandla en svärson eller sonhustru till en fiende.” Försök att stötta dem — inte manipulera dem. Genom att ha goda relationer till barnen gör du det lättare för dem att be dig om råd, när de verkligen behöver det.

Förnya ert äktenskap

Att barnen flyger ur boet ger också föräldrarna möjlighet att komma varandra närmare. Många par lägger ner så mycket tid och kraft på att vara goda föräldrar att de försummar sitt eget förhållande. En hustru säger: ”Nu när barnen är utflugna försöker Konrad och jag lära känna varandra på nytt.”

Befriade från föräldraskapets dagliga förpliktelser har ni förmodligen också mer tid för varandra. En förälder säger: ”Denna nyvunna frihet ger oss möjlighet att ägna större uppmärksamhet åt vilka vi är, att koncentrera oss på att lära oss mer om våra relationer och att börja engagera oss i aktiviteter som fyller våra egna behov.” Hon tillägger: ”Det är en tid av nya insikter och otrolig tillväxt, och även om den som sådan kan vara omtumlande är den också stimulerande.”

En del par får också större frihet ekonomiskt sett, och de kan därför börja ägna sig åt hobbyer och andra sysselsättningar som de tidigare inte haft möjlighet att utöva. Bland Jehovas vittnen finns det många par som utnyttjar sin nyvunna frihet till att odla andliga intressen. En man som heter Hermann förklarar att när barnen hade flyttat hemifrån började han och hans hustru genast planera för att återuppta heltidstjänsten.

Ensamstående föräldrar

Att vänja sig vid att boet är tomt kan vara särskilt svårt för ensamstående föräldrar. Rebecca, en ensamstående tvåbarnsmamma, förklarar: ”När våra barn flyttar hemifrån, har vi ingen man som ger oss sällskap och kärlek.” En ensamstående förälder kan tidigare ha förlitat sig på sina barn för att få känslomässigt stöd. Om barnen har börjat arbeta och betalar för sig hemma, kan det också bli svårare för föräldern ekonomiskt när de flyttar hemifrån.

En del har lyckats lösa de ekonomiska problemen genom att vidareutbilda sig, men hur kan de fylla det känslomässiga tomrum som barnen lämnar efter sig? En ensamstående förälder säger: ”Det som har hjälpt mig är att jag håller mig sysselsatt. Jag kanske läser Bibeln, sätter i gång och städar eller går ut på en promenad. Men det allra bästa sättet att komma över ensamheten är att tala med en andligt sinnad vän.” Ja, försök att ”vidga” dig och odla nya och uppmuntrande vänskapsförhållanden. (2 Korinthierna 6:13) Håll också ut ”i ödmjuka vädjanden och böner” när du känner dig ensam och nedstämd. (1 Timoteus 5:5) Var övertygad om att Jehova kommer att styrka dig och uppehålla dig under denna svåra period.

Du kan lugnt släppa taget!

Vilken situation du än befinner dig i bör du försöka inse att livet inte är slut när barnen flyttar hemifrån. Inte heller bryts familjebanden. Den sunda kärlek som beskrivs i Bibeln är tillräckligt stark för att hålla människor samman även om de bor långt ifrån varandra. Som aposteln Paulus uttryckte det: ”Kärleken ... uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:4, 7, 8) Den osjälviska kärlek som ni har uppodlat i er familj kommer inte att ”tryta” bara därför att barnen flyttar hemifrån.

När barnen börjar känna ett sting av saknad och hemlängtan eller får pröva på ekonomiska bekymmer, är de ofta de första som återupptar kontakten. Hans och Ingrid ger rådet: ”Låt barnen veta att hemmets dörr alltid står öppen.” Regelbundna besök, brev eller telefonsamtal kan hjälpa er att hålla kontakten. ”Var intresserad av vad de gör utan att snoka i deras privata angelägenheter”, säger Jack och Nora.

Ja, livet förändras när barnen flyttar hemifrån. Men även om boet är tomt, kan du leva ett verksamt, aktivt och meningsfullt liv. Dina relationer till barnen förändras också, men ni kan ändå ha ett varmt och positivt förhållande till varandra. Professorerna Geoffrey Leigh och Gary Peterson säger: ”Att barnen blir oberoende innebär inte att de förlorar sin kärlek till föräldrarna och sin lojalitet och respekt för dem. ... Starka familjeband består ofta livet ut.” Ja, du kommer aldrig att sluta upp att älska dina barn, och du kommer aldrig att sluta upp att vara förälder. Och eftersom du har älskat dina barn tillräckligt mycket för att låta dem pröva sina egna vingar, har du egentligen inte förlorat dem.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 12]

”För första gången i mitt liv grät jag. ... Jag bara grät och grät och grät”

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Ett råd till vuxna barn: Hjälp föräldrarna att släppa taget

Den som lämnar hemmet känner ofta mindre sorg än den som stannar kvar. Så även om du gläder dig åt ditt nyvunna oberoende, bör du visa omtanke och förståelse, om dina föräldrar har svårt att vänja sig vid den nya situationen. Försäkra dem om din fortsatta kärlek och tillgivenhet. Ett kort brev, en oväntad gåva eller ett vänligt telefonsamtal kan göra mycket för att uppmuntra nedstämda föräldrar! Håll dem underrättade om viktigare händelser i ditt liv. På så sätt visar du dem att banden er emellan fortfarande är starka.

När du konfronteras med vuxenlivets problem och påfrestningar, kommer du förmodligen att mer än någonsin uppskatta dina föräldrars ansträngningar att ta vård om dig. Kanske du en dag kommer att säga till dina föräldrar: ”Tack för allt ni har gjort för mig!”