4 ABRAHAM
Han var den förste som utkämpade Jehovas krig
JEHOVA gav sin vän Abraham ett fantastiskt löfte som skulle påverka hela mänsklighetens framtid: ”Jag ska göra dig till en stor nation.” Jehova visade honom också det vackra landområde som den här framtida nationen skulle ta över. (1 Mos. 12:2; 13:14, 15) Men Satan var besluten att göra allt han kunde för att nationen inte ens skulle kunna bildas. Han kände till profetian om en ”avkomma” som skulle krossa honom och hans onda värld och förstod att avkomman skulle komma från den nationen. (1 Mos. 3:15)
Satan riktade in sig på Abraham och hans släktingar. En av dem som drabbades hårt var Abrahams brorson Lot. Abraham och Lot hade kommit fram till att de behövde bosätta sig i olika delar av det utlovade landet, och Abraham hade varit generös och låtit Lot få välja först. Lot valde det bördigaste och mest vattenrika området i landet. Det låg i närheten av Sodom, där människorna ”var onda och syndade grovt mot Jehova”. (1 Mos. 13:8–13) Kungen i Sodom hade ingått en allians med några andra kanaaneiska kungar. Alliansen bestod av fem kungar som hade tröttnat på att betala skatt till kungen i Elam, så de gjorde uppror. Elams kung å sin sida hade allierat sig med tre kungar från avlägsna områden. Tillsammans drog de söderut och anföll de fem kanaaneiska kungarna och besegrade dem. Sedan vände de hemåt med sitt krigsbyte. De hade också tagit fångar, och några av dem var Lot och hans familj.
Abraham och hans 318 man anföll fyra mäktiga kungar och deras arméer.
Vad skulle Abraham göra? Skulle han försöka rädda sina släktingar? Han kunde ha tänkt att Lot fick skylla sig själv eftersom han hade valt att bo i det området. Eller så kunde han ha oroat sig över att en räddningsaktion skulle innebära att han behövde strida mot Elams kung och hans tre allierade. Hur skulle Abraham – en enkel, kringresande herde – kunna besegra fyra mäktiga kungar och deras arméer? Dessutom var en av dem kung i Shinar, som var Abrahams hemtrakt. Abraham kunde ha tänkt att ett sådant krig skulle förstöra alla möjligheter att någon gång kunna återvända till det bekväma livet i Ur. Men han tänkte inte så. Han bestämde sig för att rädda Lot, och han var helt övertygad om att Jehova skulle vara med honom.
Vid det här laget kan Abrahams läger ha bestått av över 1 000 personer. Han samlade sina 318 stridsövade män och gjorde dem redo för krig. Tillsammans med några allierade satte de efter sina fiender. De färdades långt norrut, och när de kom till området kring Dan hann de ikapp dem. Abraham delade upp sina män i mindre grupper, och sedan gick de till angrepp på natten. Trots att de var betydligt färre lyckades de jaga sina fiender på flykten. De fyra kungarna och deras arméer flydde ännu längre norrut, och Abraham följde efter. När de kom till Hoba, norr om Damaskus, lyckades han till sist besegra dem och tog tillbaka allt byte som de hade tagit i Kanaan. Lot och hans familj var äntligen räddade!
Vad tyckte Jehova om det Abraham gjorde? Det blev tydligt när Abraham passerade i närheten av staden Salem, där Melkisedek var kung. Melkisedek var inte bara kung, utan även präst åt Jehova. Melkisedek gick för att träffa Abraham och gav honom Jehovas välsignelse för att han hade visat tro och mod. Och eftersom Melkisedek var präst och representerade Jehova gav Abraham honom en tiondel av sitt bästa byte, för han insåg ödmjukt att det var Jehova som hade gett honom segern.
Det är tydligt att det inte var något eget krig som Abraham hade utkämpat, utan att det var Jehovas krig. I Bibeln omnämns ”boken om Jehovas krig”. (4 Mos. 21:14) Det här kriget kan mycket väl ha varit det första som nämndes i den boken. Flera hundra år senare stred Abrahams avkomlingar mot de onda kanaanéerna i det utlovade landet, och Jehova gav dem seger efter seger.
Men när Jehovas folk övergav honom, förlorade de hans beskydd. Och till sist förkastade han dem när de förkastade och dödade hans son, Jesus, som var Messias. Istället för att välsigna den bokstavliga nationen Israel började Jehova välsigna en andlig nation som leds av Jesus. Och från och med då ville Jehova inte att hans tjänare skulle ta del i krig, så Jesus förbjöd det. (Matt. 26:52) Jesus lärde dem att istället utkämpa ett andligt krig, och han visade genom sitt eget exempel att det kräver minst lika mycket mod.
Läs skildringen i Bibeln:
Prata om:
Hur visade Abraham att han var modig och litade på Jehova under den här perioden av sitt liv?
Gräv djupare
1. Vilka arkeologiska fynd visar att den här skildringen är pålitlig? (w89 1/7 s. 5 § 4–s. 6 § 1)
2. Hur stöder geografin Bibelns beskrivning av Sodom och Gomorra? (it ”Salthavet” § 6) BILD A
BestTravelPhotography/iStock via Getty Images Plus
Bild A: Även idag frodas dadelpalmer och annan växtlighet i området där Sodom troligen låg.
3. Var låg Salem, där Melkisedek var kung och präst? (it ”Salem”)
4. Hur var Melkisedek en profetisk förebild till Jesus? (it ”Överstepräst” § 27, 28) BILD B
Bild B
Fundera och praktisera
Abraham lät Lot få den bästa delen av landet. Hur kan vi efterlikna Abraham när vi har att göra med vår familj, våra medtroende och andra? BILD C
Bild C
Vad lär vi oss av att Abraham var villig att riskera så mycket för att rädda sin brorson?
Hur kan du vara lika modig som Abraham var i den här skildringen?
Se den större bilden
Vad lär den här skildringen dig om Jehova?
Hur hänger den här skildringen ihop med Jehovas avsikt?
Vad skulle du vilja fråga Abraham och Lot när de får uppstå?
Ta reda på mer
Se hur Abraham lärde sig att lita på Jehova helt och fullt.
Hur visade Abraham mod redan innan han lämnade Ur?