Text med kommentar för varje dag
Lördag, 25 mars
Sökcn rättfärdighet, sökcn ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på Jehovas vredes dag. — Sef. 2:3.
I våra dagar finns det en ”stor skara” av människor som söker Jehova och söker ödmjukhet och rättfärdighet. Dessa invigda personer av en god vilja kan bli beskärmade på Jehovas vredes dag. Om de blir beskärmade, kan de komma att överleva striden vid Harmageddon, vari denna onda värld kommer att nå sitt slut. När de på det sättet går levande över från den gamla världen in i den rättfärdiga nya världen, kommer de att fortfarande vara av det ursprungliga kött och blod som de har ärvt från Adam. Men genom Guds rikes helande, återuppbyggande makt kommer dessa överlevande från Harmageddonslaget att steg för steg bli befriade från den syndfullhet, de svagheter och ofullkomligheter som är deras arv från Adam och Eva. Slutligen kommer de att föras fram till mänsklig fullkomlighet för att tjäna Gud för evigt i sitt jordiska paradis. De kommer att vara till hands här på jorden för att välkomna de döda som kommer tillbaka och bistå dem i materiellt avseende och i fråga om upplysning och undervisning, när Gud genom Jesus Kristus uppväcker de jordiska döda. Vilken glädje! VT 15/8 49
Söndag, 26 mars
Mot den barmhärtige visar du dig barmhärtig. — 2 Sam. 22:26.
Om vi är barmhärtiga mot andra genom att aktivt dela med oss åt dem av det gudomliga frälsningsbudskapet, kommer det att betyda ändlöst liv för oss. I striden vid Harmageddon kommer Jehova Gud att fördärva alla dem som fördärvar jorden i sin hjärtlöshet mot sin ”nästa” och mot mänskligheten i allmänhet. Men när han ser oss ådagalägga hans egen kärleksfulla egenskap mot andra, kommer han att säga: ”Dessa mina tjänare är inte sådana som förintar liv. De hyser ett kärleksfullt intresse för andras liv, för vilka min Son, Jesus Kristus, har dött. De är lika mig och är det slags människor, som det blir till ära för mig och till välsignelse för alla andra att jag låter leva i min nya värld.” Därför kommer han att visa sin barmhärtighet mot oss, som är barmhärtiga, och skona oss från tillintetgörelse i Harmageddonslaget. Han kommer att i glädje föra oss in i den nya världen av ändlöst liv. ”Saliga äro de barmhärtiga!” — Matt. 5:7. VT 1/10 49
Måndag, 27 mars
Och döden och dödsriket [Amer. stand. övers.: Hades] blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. — Upp. 20:14.
Att någonting kastas i den brinnande sjön betyder döden eller förintelsen av detta. Att Hades kastas däri betyder följaktligen, att Hades eller helvetet tillintetgöres. Detta sker genom tillintetgörelse av det som helvetet betyder, och det är graven. När alla de som är i gravarna hör Människosonens, Konungens, Kristi Jesu, röst och kommer fram i en uppståndelse, så kommer detta mirakel att tömma gravarna. Det finns då ingen grav mera, inget helvete, alldeles som man skulle göra slut på en kyrkogård, om man flyttade liken därifrån och använde marken för andra ändamål; detta betydde tillintetgörelse för kyrkogården. Kristus Jesus kommer att åstadkomma detta någon gång före slutet av sin tusenåriga regering, ty alla de som uppstår till en möjlighet att få evigt liv på jorden måste få ett tillfälle att rannsakas och prövas och sedan till sist dömas, när de tusen åren är till ända. VT 1/1 50
Tisdag 28 mars
Hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet, må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord. — 1 Petr. 3:1.
En kvinna, som måste lida genom sin icke-troende makes förvållande på grund av sin hängivenhet för Gud och hans rike, kan vedergälla det onda han gör med gott och i sanning vara en god hustru genom att hjälpa honom in i sanningen. Förvisso kan då en kvinna vara till så mycket större hjälp för en troende make. En sådan kvinna är en dyrbar ägodel för en gift man att vara i besittning av. Konung Lemuel ger en skön beskrivning av en sådan hustru. Han talar om, hur hon, i undergivenhet för Guds dom, att mannen därefter skulle råda över kvinnan, uppfyller det goda syfte, för vilket Gud gav kvinnan åt mannen. ”Ett sällsynt fynd är en duglig hustru — hon är värd långt mera än rubiner!” (Ords. 31:10, Moffatt) Detta förhållande borde sporra de gifta kvinnor som i våra dagar är kristna till att så mycket mera vara sådana hustrur. VT 1/9 49
Onsdag, 29 mars
Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat? — Matt. 25:37.
Dessa ”andra får” är rättfärdiga i Konungens ögon, därigenom att de följer den rättfärdiga väg som bibeln utpekar för dem, när den frambär den varnande underrättelsen om att Jehovas vredes dag kommer med tillintetgörelse. (Sef. 2:1—3) Alltså ”söker de rättfärdighet” genom att göra vad som är rätt i Jehovas ögon. Deras gärningar av välvilja, hjälpsamhet och bistånd, som Konungen säger, att de har gjort möt honom, är en form av rättfärdighet. De utövar det för att göra någonting för Konungen, som de är gynnsamt stämda emot. För att framstå som rena bekänner de öppet, att de har Gud och hans Konung att tacka för sin frälsning, och erkänner, att det inte finns någon rättfärdighet annat än genom Jesu blod. På det sättet har de ”tvagit sina kläder [som betecknar deras identitet] och gjort dem vita i Lammets blod”. I det att de sålunda identifierar sig med Guds rättfärdiga sak, strävar de efter att tjäna honom dag och natt genom att utföra olika former av tempeltjänst. — Upp. 7:9—15. VT 15/9 49
Torsdag, 30 mars
Jehova, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för eder. — 5 Mos. 1:30.
Gud satte israeliterna till att utrota hedningarna, som innehade det land vilket han enligt sitt förbund med Abraham skulle ge åt dennes efterkommande. Därför var detta inte något oberättigat angreppskrig, ty Gud gör sig inte skyldig till något sådant. Jorden är hans, och han kan lova den och ge den åt vem han vill. Det var ett teokratiskt krig som israeliterna förde. De var berättigade till att föra det mot de djävulsdyrkande inbyggarna i landet, därför att Guds befallning till dem berättigade den israelitiska ungdomen till att strida och verkställa hans domar på dem som inte tillbad honom och som gjorde motstånd mot hans folk. Guds egen andel i krigföringen stämplade den såsom teokratisk. Mose hade sagt till israeliterna att Jehova Gud skulle strida för dem. Det blev just på det sättet, ty om Josuas fälttåg läser vi: ”Jehova stridde för Israel.” VT 1/8 49
Fredag, 31 mars
Därefter skall jag vända tillbaka och återuppbygga Davids fallna hydda ..., på det att de kvarblivna av människorna ... må söka Herren. — Apg. 15:16, 17; Amos 9:11, 12, 1878 års övers.
Att Jesus blivit smord till konungadömet och ägde rätten till detta förnekades, och han blev skändligen mördad. När Gud uppväckte honom och upphöjde honom till sin egen högra sida och på det sättet lade honom såsom den dyrbara grundstenen i Sion, uppreste Gud därigenom ”Davids fallna hydda”. Vad måste följa därpå? Jo, att resten av Amos’ profetia skulle ga i uppfyllelse, nämligen att kvarlevan av människorna och alla de hedningar, över vilka Guds namn nämnes, måste söka Jehova. Alla dessa Jesu efterföljare måste tagas ut bland judarna och hedningarna till att bli hans medarvingar i förbundet om Riket. Till sina trogna apostlar sade han: ”Jag sluter förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit förbund med mig, om ett rike.” Dessa trogna apostlar var de förnämsta eller själva kärnan i en liten kvarleva av judar, som sedan trodde på Jesus såsom Kristus, arvingen till förbundet om Riket. VT 15/2 50
Lördag, 1 april
Datum för Åminnelsen, som firas efter kl. 18
Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod. — 1 Kor. 11:25.
Privilegiet att lida med Kristus och bli döpt till hans död är vad som visas i symbol genom drickandet av kalken med vin vid Åminnelsen, som firas årligen under det nya förbundet, Vinet i åminnelsekalken är en bild av Kristi blod och symboliserar därför hans död. Genom att dricka av denna symboliska kalk tillkännager alltså det nya förbundets tjänare, att de tar del med Kristus Jesus i hans död för att upphöja och hävda Gud Jehovas namn och suveränitet. Det är därför som endast det nya förbundets 144.000 tjänare med rätta dricker av åminnelsekalken. ”Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod?” (1 Kor. 10:16) Under det gamla lagförbundet var det belagt med dödsstraff att dricka något blod över huvud taget. Under det nya förbundet dricker Kristi lärjungar hans blod genom att troget lida och dö med honom. Därför är det endast de som är delaktiga i det nya förbundet som med rätta dricker av åminnelsekalken. VT 15/3 49
Söndag, 2 april
För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. — Gal. 5:1.
Den frihet som Jehova Gud ger genom Kristus Jesus bör inte uppfattas som ett medgivande att hänge sig åt köttets gärningar. I så kallade demokratiska länder råder en viss frihet, men jämsides med den florerar hängivelse åt alla slag av det själviska köttets gärningar. För att en person ägnar sig åt sådant blir han inte straffad av lagen. Men i de kristnas värld är det att missbruka friheten, om man hängiver sig åt dylika själviska sedvänjor. De är absolut i strid med Guds ande. Fri är den kristne, men fri att älska Gud av allt sitt förstånd och allt sitt hjärta och av all sin själ och all sin kraft och att älska sin nästa såsom han älskar sig själv. Denna kärlek är frihetens verkliga ändamål. Denna kärlek är det enda uttryck som friheten i trygghet kan ta sig. Kärleken verkar som ett återhållande band, som förhindrar missbruk av friheten. Den tjänar som en pålitlig vägvisare för handlingsfriheten. Denna frihet i förening med kärlek är det som skiljer de sanna kristna från kristenheten. VT 15/7 49
Måndag, 3 april
Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad. — Joh. 8:56.
Det var inte så, att Abraham såg denna dag i något underjordiskt paradis i en avdelning av helvetet genom att Jesus dog och kom dit ner tillsammans med rövaren och sedan låg i Abrahams sköte. Nej, utan det var så, att Abraham, åt vilken Jehova gav löftet ”I din säd skola alla folk på jorden välsignade varda”, blickade framåt i tro i överensstämmelse med detta löfte. Medan han levde, såg han genom tron denna säd, Kristus Jesus, regera och välsigna alla släkter och folk. (1 Mos. 12:1—3; 22:18, 1878 års övers.) Ett av de sätt, varpå alla släkter och folk kommer att bli välsignade av Abrahams säd, blir genom ett paradis, som återupprättats på jorden under konungadömet, efter Harmageddon. Abraham, Isak och Jakob och forntidens alla trogna profeter kommer också att vara där i paradiset, såsom ”furstar på hela jorden”, och kommer därför att bli uppväckta långt före denne rövare eller ogärningsman, som dog tillsammans med Jesus. VT 15/10 49
Tisdag den 4 april
Dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. — Upp. 20:4.
Nej, de kommer inte att regera över en kaotisk, oformlig, förkolnad jord med djävulen ensam instängd på den. Konungar måste ha undersåtar att regera över, och en avfolkad jord skulle inte kunna ge dem några undersåtar. Alltså kommer de att regera över människosläktet, som behöver en fullkomlig regering; och början kommer att ske med de människor av en god vilja som överlevt denna världens ände. Under deras regering med Kristus kommer hela jorden att bli människorna underlagd till gagn för sina inbyggare och kommer att bli ett paradis likt Edens lustgård, och de människor av en god vilja som överlever denna världens ände kommer att få ta del i detta förvandlings- eller omdaningsverk från själva början. Hur lång tid detta kommer att ta, när alla de som nu fördärvar jorden är undanröjda och alla Kristi jordiska undersåtar är hans villiga och hängivna slavar, det vet vi inte nu. Men ett sådant världsomfattande paradis kommer att utgöra en av de underbara välsignelser som Kristi rike skall åstadkomma för mänskligheten. Det kommer att ådagalägga den ofantliga skillnaden mellan hans regering och den som djävulen har utövat. VT 1/6 49
Onsdag, 5 april
Jesus gick upp till templet och började undervisa. Detta förvånade judarna. ”Hur kommer det sig, att denne man kan läsa”, sade de, ”när han aldrig har gått i skola?” Då svarade Jesus: ”Min lära är icke min egen.” — Joh. 7:14—16, En amer. övers.
Ingen är för ung för att börja studera bibeln eller undervisa i den. Timoteus blev tillsyningsman i församlingen i sin ungdom, därför att han ”från barndomen” hade känt de heliga skrifterna. Det är alltigenom tillbörligt och lämpligt för varje kristen, om han har bibeln tryckt i fullständighet på sitt språk, att läsa igenom den åtminstone en gång, från och med Första Mosebok till och med Uppenbarelseboken. Om han inte kan läsa, skulle det medföra oskattbara välsignelser för honom, om han lärde sig läsa just för det syftet att själv kunna studera bibeln. Jesus lärde sig läsa bibelns hebreiska text, om han också inte gick i skolan för att lära sig det. I våra dagar undervisar Jehovas vittnen privat tusentals icke läskunniga människor, så att de kan läsa och studera Guds ord. VT 15/6 49
Torsdag, 6 april
Så skall också Människosonens närvaro vara. Då skola två män vara ute på marken, den ene blir mottagen och den andre lämnad. — Matt. 24:39, 40, Young.
Att någon tar en med eller att man blir mottagen svarar mot det förhållandet, att Noa med sin familj gick in i arken och att änglarna tog eller förde Lot och hans familj ut ur Sodom för att de skulle bege sig till bergsbygden. Det betyder att bli frälst från världen och dess öde och bli mottagen i Kristi Jesu ynnest, hans vars ankomst hans efterföljare uppmanas att vaksamt spana efter. När de får höra om hans andra ankomst och dess ändamål, uppodlar de kärlek till den och spanar längtansfullt efter den. I denna tid fröjdar de sig över att veta att hans andra ankomst som Konung pågår. Emedan dessa utövar tro på hans närvaro och på hans ankomst för att segra och därför överger denna dödsdömda värld, tar eller för han dem till den trygga platsen under hans beskydd, som visas i bild genom den ark som Noa byggde eller den bergsbygd vartill änglarna gav Lot anvisning att fly. VT 1/12 49
Fredag, 7 april
Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar. — Matt. 26:64.
Jesus tillämpade här på sig själv Daniels profetia. (7:13, 14) Detta var detsamma som att säga att han var Messias, Människosonen, som i vederbörlig tid skulle mottaga det universella konungadömet av Jehova Gud och komma med dess makt. Den generation, som levde under Jesu tid på jorden, såg honom inte på detta sätt anlända i konungslig makt. Men den generationen var en profetisk illustration. Den har sin nutida motsvarighet i vår generation, från år 1914 och framåt i tiden. Det är denna generation som ser Människosonen komma med himmelens skyar, såsom det är förutsagt av Daniel. Ty år 1914, det år som utmärkte slutet på hedningarnas tider, gav Jehova Riket åt den som har rätt därtill. Skrifterna visar tydligt, att Kristi andra ankomst sammanfaller med att han mottager Riket och inträder i dess maktbefogenheter och plikter. Det är då som hans andra parousía börjar. VT 15/11 49
Lördag, 8 april
Res upp en signal på ett kalt berg, ropa högt till dem. — Jes. 13:2, En amer. övers.
Då, i forntidens dagar, riktades befallningen att församlas och gå till angrepp mot Babylon till konungarna Darius och Cyrus, medan det nu på 1900-talet e. Kr. är till de större Konungarna, Jehova Gud och Kristus Jesus, som den eggande befallningen riktas. Signalen, som anger att trupperna skall församlas för att angripa Babylon, måste placeras högt upp, högt på ett kalt berg, så att ingenting hindrar den från att synas på stort avstånd. I denna tid av hotande undergång för det nutida Babylon har en signal blivit upprest. Det är Gud Jehovas rike i hans smorde Konungs, Kristi Jesu, händer. Jehova Gud ensam kunde resa upp denna signal, och han gjorde det vid den tid som han hade bestämt, år 1914 e. Kr. Vid slutet av ”hedningarnas tider” det året uppreste han den kungliga Signalen genom att upprätta sitt rike och insätta sin Konung, Jesus Kristus, på sin himmelska höjd, som det heliga Sions berg var en symbol av. VT 1/3 50
Söndag, 9 april
Sedan denne hade offrat ett enda offer för synder för evigt, satte han sig ned på Guds högra sida. — Hebr. 10:12, eng. övers.
Fastän Kristus Jesus satte sig ned på Guds högra sida, började han inte då utöva sitt konungavälde. Hans första ankomst ägde rum, det måste vi komma ihåg, inte i första hand för att han skulle återlösa människosläktet genom sitt offer och åvägabringa välsignelser åt hans efterföljare; den hade i första rummet till uppgift att fastslå hans egenskap av arvinge till Riket, det teokratiska herradömet, som kommer att hävda Jehovas universella suveränitet och införa en ny värld. Eftersom hans första ankomst inte utmärktes av att Riket upprättades, utan kännetecknades av att han endast bevisade sin rätt till det, så måste hans andra ankomst tjäna det ändamålet att upprätta detta rike. När han kom och dog såsom människa, lade han grunden till en ny värld. Men när han återvänder såsom Konung, kommer han för att införa denna nya värld, en rättfärdig värld, som kommer att vara utan ände. Det är därför som han kommer i härlighet såsom regerande Konung, i sitt rike. VT 1/11 49
Måndag, 10 april
Han har fastställt en dag, då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda. — Apg. 17:31.
Gud har fastställt en dag, då han skall döma världen med rättfärdighet. Denna dag kommer inte att för evigt höra framtiden till, utan den kommer att börja på Guds förutbestämda tid. För denna domsdag har han upprest sin älskade Son, Jesus Kristus, från de döda. Då ju Jesus dött såsom människa och såsom ett offer för det syndiga människosläktet, kunde domsverket med rätta anförtros åt honom av Gud, som uppväckt honom ur döden. ”Fadern fäller icke dom över någon, utan han har överlåtit domen helt och hållet åt Sonen.” (Joh. 5:22, En amer. övers.) Den dag då detta domsverk skall ske är den tid då han härskar som Konung i Guds rike. På grund av alla förhållanden i världen, genom vilka bibliska profetior gått och går i uppfyllelse sedan 1914, har vi all orsak att veta och vara övertygade om att Riket står för dörren och att de döda människornas uppståndelse till liv på jorden är nära. VT 15/8 49
Tisdag den 11 april
Helvetet därnere störes i sin ro för din skull för att möta dig vid din ankomst; det väcker upp de döda för dig. — Jes. 14:9, eng. övers.
Satan, djävulen, skall också till sist föras ned i dödstillståndet, ehuru inte till vårt jordiska helvete, mänsklighetens grav. Emedan denna smädesång är en liknelse, vari symboler ibland brukas i stället för verkligheter, visas det hur nationernas döda konungar sitter på sina troner i sina gravvalv och kommer till liv igen och säger till den nyanlände konungen i Babylon: ”Jaså, du har också blivit svag, som vi äro, du har gjorts lik oss!” (14:10, En amer. övers.) De döda i bibelns helvete är svaga och kan inte ta sina riken med sig. Så kommer också Satan, djävulen, att bli svag i döden och kommer inte att kunna ta med sig sin organisations makt. För att till sist bringa honom till förintelse led Jesus döden som människa, ”på det att han genom döden skulle tillintetgöra den som hade makt över döden, det är djävulen”. — Hebr. 2:14, eng. övers. VT 15/3 50
Onsdag, 12 april
Om jag hade profetians gåva ..., men icke. hade kärlek, så vore jag intet. — 1 Kor. 13:2.
Vi kanske har uppövat förmågan att framföra ett utmärkt föredrag eller vittnesbörd om sanningen. Men vad gagnar det oss, om vi inte har förblivande kärlek? Det gagnar någon annan, men det borde också gagna oss själva, allra mest. Vi har intresse inte bara för andras frälsning, utan också för vår egen. Vi älskar livet och vill äga det i evighet. Men vårt liv måste vara fyllt av kärlek. Det måste vara präglat av vänskap för andra, som söker livet. Och därför måste vårt predikande utstråla kärlekens värme, en känsla av verkligt intresse för deras varaktiga välfärd, som hör oss. När vi predikar, måste vi utgjuta vårt hjärta för våra åhörare, i det vi låter dem förstå att vi i sanning är intresserade av att de skall få leva för evigt genom att lära känna och tjäna Gud och Kristus. Om vi gör detta, kommer det att ligga kärlek bakom det sätt varpå vi profeterar i denna tid. Det kommer att bli till hjälp för andra och till allra mest gagn för oss själva med avseende på det eviga livet.
Torsdag, 13 april
Jesse rot, som skall stå såsom en signal för folken, — till honom skola nationerna taga sin tillflykt. — Jes. 11:10, En amer. övers.
Jehovas Konung är den stora Signal, som han har satt upp på berget Sion och till vilken alla som söker liv, sanning och rättfärdighet måste församlas för att bli skyddade och bevarade genom Harmageddonslaget. Kristi kvarleva upphöjer Konungen såsom det hopp som Gud har berett, för att alla människor skall kunna se den stora Signalen och församla sig till den. De gör detta i lydnad för Guds befallning: ”Res upp en signal över folken.” (Jes. 62:10, En amer. övers.) Må de ångestfyllda folken höja sin blick över de sammanstörtande nationerna, som de religiösa prästerna och predikanterna hänvisar dem till, och må de se Jehovas härliga Signal. Studera därför Guds ord, tro på det och rätta er efter det. Församla er till hans stora Signal tillsammans med alla de övriga människorna av en god vilja. Edert hopp kommer då aldrig att gäckas. Sedan hela den stora skaran av en god vilja har församlats ur alla folkslag, kommer tillintetgörelsen att sopa bort denna gamla värld, men ni kommer att vara i trygghet. VT 1/8 49
Fredag, 14 april
I Gud berömma vi oss hela dagen och prisa ditt namn evinnerligen. — Ps. 44:9, eng. övers.
Även om en person inte är uppblåst över sig själv, kan det hända att han är uppblåst å en viss ledares vägnar gentemot en annan. Den som är kärleksfull kommer inte att skryta med mänskliga ledare som andra följer och avgudar. (Ps. 97:7) Om vi har självtillit och är säkra på oss själva, kommer vi ändå inte att tala skrytsamt om vad vi skall göra i morgon eller i vår nya uppgift. Vi kommer att lägga band på oss i medvetande om att vi inte vet, vad morgondagen bär i sitt sköte, och därför kommer vi att säga: ”Om Gud vill.” (Ords. 27:1; Luk. 12:19; Jak. 4:13—16) Om vi alls skall berömma oss, så kommer vi att berömma oss i Jehova Gud, som är den som utför sitt verk genom oss medelst sin ande. Detta kommer att få den bästa verkan på alla ödmjuka människor som hör oss: ”Min själ skall berömma sig av Jehova; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.” — Ps. 34:3.