Frukta Jehova, den Överordnade!

”Må hela jorden frukta Jehova.” — Ps. 33:8, AS

1. Varför är Jehovas vittnen intresserade av ämnet organisation och styrelse eller regering?

EN INTENSIV uppmärksamhet koncentreras i detta skede av övergång från en värld till en annan på drag och principer i samband med teokratisk organisation och styrelse. Detta är alldeles särskilt fallet av den orsaken, att i våra dagar hundratusentals kristna, som har överlämnat sig åt Jehova, föres tillsammans till nära enhet och samarbete med varandra såsom kärnan eller grundstommen i ett den nya världens samhälle. Denna stora skara av Herrens ”får”, från mer än 120 länder, låter sig nu frivilligt samlas tillhopa inom gränserna för den organisation som består av ”en [enda] hjord” med en erfaren högre myndighet som sin ”herde”. I fråga om att styra och vägleda denna växande skara av kristna vittnen för Jehova från många olika nationer har det sedan ganska många år tillbaka skett en gradvis återställelse i riktning mot den tidiga teokratiska organisationsform som sanna kristna i det första århundradet e. Kr. kunde glädja sig åt. De många olika drag och bestämmelser som kom till användning under denna apostlarnas jordiska förvaltning var i sin tur tillkomna efter det mönster som förordnats av den suveräne härskaren, Jehova Gud, när han införde den förebildliga teokratiska styrelsen över det forntida Israel år 1513 f. Kr. Det är till gagn att nu tänka över några av dessa anmärkningsvärda styrelseprinciper, som har att göra med förhållandena mellan de underordnade och de överordnade. Detta inbegriper ett studium av den viktiga princip som gäller tillbörlig fruktan för Jehova, den överste härskaren. — 1 Petr. 2:17; Joh. 10:16; Hebr. 10:1.

Grundläggande synpunkter

2. Vad betecknar följande termer: ”organisation”, ”styrelse eller regering”, ”lag” och ”fruktan”?

2. Till att börja med är det bra att hålla vissa grundläggande synpunkter i minnet. Varhelst människor kommer tillsammans för ett särskilt syfte, bildar de en organisation. Därför är en organisation en anordning eller sammanslutning av individer, som förts tillsammans för att utföra ett visst verk och för att åtnjuta gemensamma fördelar, som blir en följd av denna nära sammanslutning. Ordet ”organisation” härrör från ordet ”organ”, som i sin tur kommer från det grekiska ordet ergon, som betyder verk. Lägg märke till det uttryck som användes i bibeln av fariséen Gamaliel, när han talar om apostlarnas och den första församlingens organisation. ”Befatta eder icke med dessa män, utan låt dem vara; (ty om detta anslag och detta verk [ergon] är från människor, kommer det att slås ned men om det är från Gud, skola ni icke kunna slå ned dem;) i annat fall skola ni kanske i själva verket befinnas strida mot Gud.” (Apg. 5:38, 39, NW) Vidare vet vi, att varje organisation, god eller dålig, har någon form av styrelse, som behöves till att reglera och vägleda den. Därför säges en styrelse, eller som man i vissa fall kanske hellre skulle säga: en regering, bestå i den ledning och förvaltning som genom lag utövas över en skara skapade varelser.a ”Lag” i sin tur definieras såsom ett rättesnöre eller en regel för någons eller någras handlingssätt eller uppförande. Statsstyrelser eller regeringar, teokratiska eller av människor åvägabragta, utfärdar alltså och brukar lagar till att leda och reglera sina undersåtars handlingar. Därtill måste det råda en tillbörlig fruktan för styrelsens eller regeringens myndighet och dess makt att straffa. Denna fruktan är mer än vördnad. Den är en farhåga för skada, en bävan, ett medvetande om möjlig fara.b

3. Beskriv följande regeringstyper: ”demokrati”, ”kommunism” och ”teokrati”.

3. Alla känner väl till hur Jesus hänsyftade på av människor åstadkomna regeringar med termen ”kejsaren”. (Mark. 12:17) De ”kejsare”-regeringar som existerar i våra dagar består av många varierande regeringstyper, och två av dessa typer eller former har valts som exempel för detta studium. Den ena formen, demokratien, sådan den förfäktas av Förenta staterna, beskrives såsom en regering av folket, genom folket och för folket.c Den andra formen, kommunismen, som omhuldas av Sovjetunionen (Ryssland), säges vara ett system av samhällsorganisation, vari all ekonomisk verksamhet ledes av en totalitär stat, som behärskas av ett ensamt parti, som självt förnyar sig och håller sig vid makt.d I motsats därtill definieras teokratien, som förfäktas av Jehovas vittnen, såsom en regering eller en styrelse under Guds, den Högstes, omedelbara ledning och förvaltning.¹ Hur använder sig nu regeringar av lagar för att utöva välde över sina folk?

4. Vilka två parter kommer in i sammanhanget, när det är fråga om regering? Beskriv dem.

4. Lag är nödvändig för att ordning skall kunna upprätthållas, när det gäller att bestämma vare sig över levande eller över livlösa ting. När det är fråga om att vidmakthålla en dylik ordnad verksamhet, kommer två parter in i sammanhanget, den ena är den högre eller överordnade, och den andra är den lägre eller underordnade. Den överordnade är den som utfärdar lagen eller regeln för handlingssättet, som den underordnade är tvungen att lyda. Det handlingens fält eller område som är underkastat regler och lagar är lika vidsträckt som det av Gud skapade universum. När Skaparen, såsom överordnad, danade universum genom att skapa materia av intet, bibragte han denna materia vissa principer, som den aldrig kan avvika ifrån och utan vilka den skulle upphöra att finnas till. Vid skapandet av materien var partiklars och kroppars rörelse ett viktigt moment. Alltså fastställdes rörelselagar, som alla rörliga kroppar måste följa. — Ps. 104:30.

Vetenskapliga och mänskliga beteendelagar

5. Giv exempel på handlingar, som är underkastade lagar men utföres ofrivilligt.

5. Vare sig vi oavvänt blickar upp i den gränslösa himlarymden för att ge akt på stjärnornas majestätiska rörelser eller vi lägger märke till den kretsgång inom växtligheten på jorden, som går från frö till planta och från planta till frö igen, eller vi tänker över de många förunderliga automatiska funktionerna inom våra egna organismer av kött, såsom till exempel hjärtats aldrig upphörande arbete för att pumpa nytt blod natt och dag genom hela vårt cirkulationssystem och på så vis hålla oss vid liv, måste vi förstå att allt detta inte är lämnat åt slumpen. Dessa saker är inte lämnade åt den eller det underordnades vilja, utan utföres på ett underfullt, ofrivilligt sätt enligt osvikliga regler, som fastställts av den store Överordnade, Jehova Gud, i kraft av hans ställning som Skaparen. Om det som är underordnat skulle sluta upp med att rätta sig efter den store Upphovsmannens överlägsna regler, så skulle detta underordnade snart befinna sig i svårigheter och få skörda de förskräckliga frukterna av detta. — Ps. 8:4; 1 Mos. 1:29; Ps. 139:14.

6. Vari skiljer sig det lagens verksamhetsområde, som man vanligen förbinder med begreppet styrelse eller regering, från de vetenskapliga lagar som omtalats i föregående paragraf?

6. Medan alltså, som vi ovan har sett, det område, där ”lag” verkar i allmänhet, är lika vidsträckt som universum och omfattar reglerandet av alla slags vetenskapliga skeenden, så är likväl det lagens verksamhetsområde som man vanligen förbinder med begreppet styrelse eller regering begränsat till regler för mänskligt handlande eller mänskligt uppförande. I motsats till djuren, vilkas handlingar till stor del bestämmes av instinkt, har människan fått den fria viljans gåva, så att hon frivilligt kan uppföra sig på ett välbehagligt sätt inför Honom som har danat henne. Det är med avseende på detta handlingsområde, där människan tillåtes att utöva sin fria vilja, som lagar uppstår, vilka bestämmer det mänskliga handlandet. Det är över detta handlings- eller verksamhetsfält, som styrelser och regeringar söker öva kontroll. — Luk. 22:42; 1 Kor. 7:37 (som enligt NW lyder: ”Men om någon är avgjord i sitt hjärta, i det han icke känner något nödtvång, utan har myndighet över sin vilja och har beslutit i sitt hjärta att bevara sin jungfrudom, så kommer han att göra väl.”)

Den Överordnade

7. Hur talar Skriften om universums store överordnade?

7. Besinna nu den store Överordnades, Jehova Guds, ställning, som är så upphöjd att den framkallar vår fruktan och bävan. ”Den Evige svarade då [Job] ur en stormvind och sade: ’När jag grundade jorden, var var du då? Svara mig detta, om du har förstånd till att veta det. Vem mätte ut jorden? Vet du det? Vem sträckte ut byggmästarens snöre? Har du någonsin väckt upp morgonen, givit anvisningar åt gryningen, för att den skulle fatta jorden i hörnen och skaka bort de onda? Vilken stig leder till Ljusets hem, och var bor Mörkret?’ ” ”Vem har väglett Jehovas ande eller såsom hans rådgivare undervisat honom? Se, nationerna äro såsom en droppe i ett ämbar och räknas såsom det lilla stoftkornet på vågskålen; se, han tager upp öarna såsom ett mycket ringa ting.” Ja, vem är den stoftlika, obetydliga människan, den underlägsna, underordnade, att hon skulle försöka vägleda sin store Överordnade, Jehova Gud, eller djärvas svara honom? ”O, människa, vem är du då egentligen, att du skulle svara emot Gud? Skall den sak som har blivit formad säga till honom som har format den: ’Varför gjorde du mig sådan?’ Vad, har icke krukmakaren myndighet över leret till att av samma lerklump göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till vanhedrande bruk?” Människan, den underordnade, gör i sanning vist i att i gudaktig fruktan vara undergiven likt leret och låta sig ledas av sin store, överordnade krukmakares, Jehovas, lagar och vilja. — Job 38:1, 4, 5, 12, 13, 19, Mo; Jes. 40:13, 15, AS; Rom. 9:20, 21, NW; Jer. 18:2—10.

8. Illustrera hur den ofullkomliga människan handlar såsom en som i smått intar en överordnad ställning över någonting underordnat.

8. Också i den ofullkomliga människans fall finner vi den överordnades makt över den eller det underordnade väl belyst. När människan gör ritningen till en maskin och bygger den, för att den skall utföra ett arbete åt henne, så tillverkar hon — såsom en som i smått är överordnad — de olika delarna och fogar ihop dem. Senare sättes delarna i rörelse för att fungera enligt fastställda regler och göra exakt de rörelser som den mänsklige modellritaren har avsett. När hela maskinen är i gång, fungerar den såsom den underordnade enligt de regler som har ställts upp av dess överordnade, människan. Efter någon tid går vissa delar sönder och är ur stånd till att följa de regler för hur de skall fungera som givits dem. Hela maskinen vägrar att fungera. Slutligen, när det trots många reparationer inte längre är möjligt att hålla maskinen i gång, kasseras den och en ny bygges till att utföra det nödvändiga arbetet.

Lagstiftande makt

9. Vad avgör graden av lagstiftande makt hos den överordnade, och hur kommer detta sig?

9. Vidare är det intressant att få veta att avståndet mellan den överordnade å ena sidan och den underordnade å den andra avgör graden av överlägsenhet, respektive underlägsen het. Detta påverkar direkt den makt att stifta lagar som den överordnade har gentemot den underordnade. Genom själva sin ställning är den överordnade oberoende och har därför ingen regel eller lag att följa, annat än om han själv pålägger sig någon sådan. Å andra sidan är den underordnade en beroende part. Därför är den underordnade genom sitt beroende tillstånd pliktig att taga den överordnades vilja, dens som han är beroende av, till rättesnöre för sitt uppförande, inte i fråga om varje handling i livet, men i fråga om alla handlingar inom ramen för hans beroende. Detta innebär, att om en underordnad är beroende av en överordnad i fråga om fem handlingar, så kan den överordnade utfärda lagar eller regler för den underordnade, vilka bestämmer hans beteende endast vad dessa fem handlingar beträffar. Om det skulle vara hundra handlingar som tillhörde den underordnades beroendesfär, då har den överordnade ett vidare fält, där han kan diktera lagar eller skriva beteenderegler. I direkt proportion till om den enes överordnade ställning och överlägsenhet och den andres beroende är större eller mindre, har total eller begränsad omfattning, är det handlingsområde, över vilket lagar kan stiftas, större eller mindre, totalt eller begränsat.e

Tendenser hos regeringar

10. Hur upphöjd är Jehovas ställning över de underordnade i det teokratiska herradömet? Varför är det önskvärt att leva under denna anordning?

10. I en organisation, där Jehova Gud är den överordnade, är avståndet mellan den överordnade och den underordnade ytterligt stort, ja, i verkligheten absolut. Detta betyder att Jehova Gud är i den ställning att han kan diktera lagar och skriva beteenderegler som bestämmer praktiskt taget varenda liten detalj i hans tjänares handlingar. Det är så, därför att hans tjänare såsom underordnade är fullständigt beroende av honom för sitt liv och alla därmed förbundna välsignelser. Medan det är tryggt och önskvärt att leva under en faderlig regering, där Jehova Gud är den absolute överordnade som man bör frukta, så är det dock farligt och för med sig stort förtryck att stå i samma förhållande till ”kejsare”-regeringar. — Ps. 1:1—6.

11. a) Framhåll kontrasten mellan kommunistiska regeringar och demokratiska regeringar i fråga om deras överlägsenhet över de underordnade, och angiv vad detta innebär för folket, b) Vilken allmän tendens förmärks hos de jordiska regeringarna, och vad är orsaken?

11. I länder där den ryska typen av kommunism råder, försöker dessa totalitära regeringar såsom de överordnade göra avståndet mellan staten och undersåten mycket stort eller totalt (det är detta som i verkligheten antydes genom ordet totalitär), så att de underordnades, undersåtarnas, beroende skall bli stort eller totalt, varigenom staten blir i stånd till att uppställa regler, som bestämmer nästan varje detalj i folkets liv. Denna totalitära styrelseform bringar stor fruktan över folken och leder till grymhet i de makthavandes strävan att vidmakthålla denna fruktan. I länder där den amerikanska typen av demokrati verkar, är de till sina befogenheter inskränkta regeringarna såsom överordnade inte särdeles långt avlägsna från sina undersåtar, de underordnade, så att beroendet av staten är begränsat. Detta betyder att demokratierna har begränsade områden att stifta lagar över, efter vilka deras undersåtar måste rätta sitt handlingssätt. Emellertid synes den nuvarande tendensen också i demokratiska länder gå ut på att ge större maktbefogenheter åt staten. Denna tendens kommer sig därav att Satan vet att den tid som står honom till buds före striden vid Harmageddon är kort, och han anstränger sig därför på allt sätt för att förmå alla jordiska regeringar att svinga sig upp till en allt högre ställning för att öka sin överlägsenhet över folken och injaga fruktan hos dessa. På det sättet kan de underordnade bli allt fastare bundna och kontrollen över dem skärpas, så att de hålles borta från Guds inbrytande nya världs regering. — Upp. 12:12.

Regeringars uppkomst och utveckling

12, 13. Beskriv i allmänna drag hur ”kejsare”-regeringar utvecklats under århundradenas gång. Hurudan är situationen i dag?

12. När vi blickar tillbaka över den långa tid av omkring fyra tusen år, som ”kejsare”- regeringar har funnits till, ser vi att de har uppkommit och utvecklats genom krig och strid. Hur då? Alltifrån Nimrods tid har människor kämpat om herraväldet för att bli överordnade och kunna diktera lagar och förordningar för de övervunna och så göra dem till kuvade underordnade. Den överordnades stridbarhet höll den underordnade i fruktan och i hans våld. Omkring 150 år efter syndafloden uppstod först kamp mellan familjer, varvid den ena strävade att göra sig till herre över den andra, därpå mellan klan och klan, stam och stam, vidare mellan stad och stad, vilka var för sig utgjorde en stat, och slutligen mellan nation och nation. Och så har det fortgått till våra dagar, då kampen alltjämt pågår, fastän den nu står mellan en koalition eller ett ”block” av nationer och en annan koalition, ett annat ”block”. — 1 Mos. 10:8, 9.

13. Det är fortfarande samma gamla metod: misstag begås och svårigheter vållas genom kiv och strid. För närvarande kämpar östblocket av nationer och västblocket om världsherraväldet, och vardera sidan har som mål att få diktera världens göranden och låtanden och att som överordnad få skriva regler för den till sin egen fördel. Tiden får utvisa, huruvida det kommer att bli en ny omgång av krig mellan nationerna om vilketdera blocket som skall överleva såsom det överlägsna och hålla resten av världen i lydnad under sina förhållningsregler. I slående kontrast till det sätt varpå ”kejsarens” våldsregeringar har utvecklat sig till laggivare åt mänskligheten ser vi, hur det teokratiska herradömets lagar och regler kommer fredligt genom gudomliga uppenbarelser direkt från den suveräne överordnade, Jehova Gud. — Jes. 33:22, AS (som har Jehova för HERREN).

Sanktioner

14, 15. a) Vad är sanktioner? b) Identifiera genom att hänvisa till bibliska lagar de sanktioner som är förbundna med dem.

14. Regeringar, vare sig de är av Gud eller av ”kejsaren”, begagnar sig av anordningar för att stimulera sina underordnade till att lyda de lagar som har stiftats för att hålla dem i tygeln. Dessa anordningar är antingen 1) straff för lagöverträdelse, som framkallar fruktan för dylikt straff, eller 2) belöningar för den som håller lagen av kärlek till laglydnad. De kan också utgöra en kombination av båda. I den juridiska världen användes om dessa straff och belöningar termen sanktioner, eftersom de är anordningar som brukas av regeringar för att framkalla lydnad för lagen. I Edens lustgård gav Gud Adam en lag som förbjöd denne att äta av kunskapens träd på gott och ont. Till denna definitiva förhållningsregel fogade Gud, den Högre, den Överordnade, en sanktion som bestod i dödsstraff, om denna lag bleve bruten. Vi vet alla vad som till sist hände. Adam, den lägre, den underordnade, bröt denna lag. Gud höll genast domsförhandlingar, dömde honom skyldig och tillämpade sanktionen, straffet, varigenom Adam dog inom den bestämda tusenårsdagen. — 1 Mos. 2:17; 3:19.

15. Efter syndafloden utfärdade Gud en lag: som förbjöd mord och tillfogade dödsstraffet såsom sanktion för var och en som bröt denna lag. Ett annat exempel på de många i bibeln framställda lagar, vilka var förbundna med sanktioner för att befrämja laglydnad, finner vi i det femte budet, som säger: ”Hedra din fader och din moder.” Till denna förhållningsregel fogades den sanktion som bestod i belöning för lydnad, ty det heter i fortsättningen: ”För att du må länge leva i [landet].” För dem som inte lydde denna lag fanns det också en sanktion, en straffbestämmelse som påbjöd att de skulle dödas genom stening. Alltså kan människan såsom underordnad en styrelse inte riskera att lämna lagens vrede (straff) utan avseende eller blunda för dess välsignelser (belöningar). — 1 Mos. 9:6; 2 Mos. 20:12; 5 Mos. 21:18—21; Rom. 13:5.

Fruktan

16, 17. a) Varför är fruktan för Jehova tillbörlig? b) Hur bör den kristne, den underordnade, vandra inför sin Gud?

16. Allt det här framställda ger klart vid handen, att gudaktig fruktan för Jehova, den store suveräne Överordnade, är rätt, önskvärd och tillbörlig. Hans överordnade ställning är så hög, att den gör honom till den högste och allenarådande över alla. Den är så absolut, att människan, den underordnade, är fullständigt i hans våld. Härskarornas Jehova är i en klass helt och hållet för sig. De sanna kristna helgar honom fördenskull med rätta såsom fullständigt skild från och ojämförligt olik alla personer som de har någon beröring eller förbindelse med. Jehova i sin upphöjda ställning är helig och en förtärande eld. ”Ty jag är Jehova, eder Gud. Helgen eder därför och varen heliga, ty jag är helig.” ”Ty HERREN [Jehova, AS], din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.” — 3 Mos. 11:44, AS; 5 Mos. 4:24.

17. Ingen människa bör riskera att gäckas med Jehova. Inte heller kan människan vara vårdslös med avseende på Guds fordringar. Tag inte hans lag lättvindigt, ty hans förmåga att tillämpa straffsanktioner är oändlig och vållar absolut utplåning i döden. ”Jorden är också förorenad under sina inbyggare, ty de hava överträtt lagarna, kränkt stadgarna, brutit det eviga förbundet. Därför har förbannelsen uppslukat jorden, och de som bo därpå befinnas skyldiga; därför bliva jordens inbyggare brända, och få människor finnas kvar.” (Jes. 24:5, 6, AS) Vid alla tider och tillfällen måste denna skräck för att misshaga Jehovas suveräna majestät finnas där. Väl har Jesaja uttryckt saken: ”Härskarornas Jehova, honom skolen I helga, och må han vara eder fruktan, och må han vara eder skräck.” — Jes. 8:13, AS.

18. Hur upphöjer David Jehovas, den överordnades, storhet?

18. Den underordnade som är vis kommer alltid ihåg sitt förhållande till sin store Överordnade, Jehova Gud. Han söker alltid få reda på Guds vilja och griper sig därpå flitigt an med att rätta sig efter denna visa kurs. En sådan trogen Guds tjänare instämmer med kung David i dennes utrop om Jehova Guds storhet och om det önskvärda i att visa honom fruktan genom att följa hans lag. ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra. Jehovas lag är fullkomlig och återställer själen; Jehovas vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. Jehovas föreskrifter äro rätta och giva glädje åt hjärtat; Jehovas bud är klart och upplyser ögonen. Jehovas fruktan är ren och består evinnerligen; Jehovas förordningar äro sanna och rättfärdiga alltigenom. Mera åtråvärda äro de än guld, ja, än fint guld i mängd, sötare också än honung och det som droppar från honungskakan. Därtill bliver också din tjänare varnad genom dem; i att hålla dem ligger en stor belöning.” ”Må hela jorden frukta Jehova.” — Ps. 19:2, 3, 8—12 (delvis enl. AS) ; 33:8, AS.

[Fotnot]