Frågor från läsekretsen

● Jag har hört sägas att Mose fick lagen på pingstdagen. Hur kan det vara möjligt, eftersom det heter i 2 Moseboken 19:1 att israeliterna kom till Sinai i den tredje månaden efter det att de lämnat Egypten? — D. S., USA.

Den judiska traditionen förbinder klart och tydligt pingstdagen eller schabuot med det tillfälle, då Mose fick de tio budorden. Vi läser till exempel: ”I det judiska historiska minnets cykel är schabuot mötesdagen vid Sinai, då Gud uppenbarade sig för Mose och judafolket. Rösten hördes uttala de tio budorden.” (Rabbinen A. Hertzberg: Judaism, sidan 118, 1961; se också The New Jewish Encyclopedia av år 1962, sidan 442.) Bibeln säger inte definitivt att det var så. Men om vi grundligt undersöker de upplysningar som bibeln verkligen ger, får vi klart för oss att detta kan ha varit möjligt.

Den judiska påsken inföll den 14 Nisan. Enligt reglerna för de judiska högtiderna var den 15 Nisan en sabbatsdag, och den 16 Nisan frambars kornskördens förstling. Femtio dagar senare, den 6 Sivan, firade judarna veckohögtiden, också kallad pingst. Eftersom de judiska månaderna bestod av tjugonio eller trettio dagar, kan det tyckas som om den tredje månaden efter uttåget ur Egypten måste ha infallit senare än tiden för pingsten. — 3 Mos. 23:4—17.

Men låt oss närmare granska 2 Moseboken 19:1. Vi läser där: ”På den dag, då den tredje månaden ingick efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, kommo de in i Sinais öken.” Lägg märke till att det inte heter: tre månader efter Israels barns uttåg ur Egypten, vilket skulle ha inneburit tre hela månader, dvs. omkring nittio dagar. Nej, delar av månader måste ha inräknats. Påsken infaller i den judiska månaden Nisan (30 dagar). Följande månad är Ijjar (29 dagar), och den följs av Sivan (30 dagar). Judarna lämnade Egypten i Nisan, så Sivan skulle bli ”den tredje månaden ... efter” deras uttåg. Men när började då Mose ta emot lagen? Skulle den tidpunkten kunna sammanfalla med det datum som senare fastställdes för firandet av veckohögtiden, dvs. pingsten?

Även om de lärda inte är helt överens i den här saken, är det en ganska allmän uppfattning att det är 1 Sivan som avses, då det heter: ”På den dag, då den tredje månaden ingick.” Den berömde judiske kommentatorn Rashi skrev till exempel: ”DEN DAG — nymånadsdagen”, som måste ha varit månadens första dag. Professor James G. Murphy skrev: ”Eftersom den term som används här hänsyftar på den nya månaden och en bestämd dag, ’på den dag’, omnämns, kan vi tryggt dra den slutsatsen att det är den första dagen i månaden som avses.”

Gud hade tidigare underrättat Mose om att han skulle hålla gudstjänst på Sinai berg; och därför heter det att sedan folket hade lägrat sig, gick ”Mose ... upp till den sanne Guden”. (2 Mos. 3:12; 19:2, 3, NW) Om den här uppfattningen beträffande 2 Moseboken 19:1 är korrekt, kan denna händelse ha ägt rum den 2 eller 3 Sivan. Mose fick ett budskap från Jehova. Därpå underrättade han folket om detta budskap, och de samtyckte till att göra allt vad Gud hade sagt. Slutligen framförde Mose folkets svar till Jehova, möjligen den 4 Sivan. Gud sade till Mose att helga folket ”i dag och i morgon” och att de skulle ”hålla sig redo till i övermorgon”, ”till tredje dagen” (Åk), vilket kan ha varit den 6 Sivan. — 2 Mos. 19:10, 11.

När Gud på ”tredje dagen” gav israeliterna de tio budorden, lagförbundets grundlagar, kan detta följaktligen mycket väl ha inträffat på den dag, då pingsten längre fram firades.

Vi skulle kunna tillägga att vissa judiska sedvänjor inbegriper uppfattningen att den dag lagen gavs svarar mot pingstdagen. Somliga judar smyckar sina hus med blommor vid pingsten, i det tydliga uppsåtet att bära vittnesbörd om sin glädje över att äga lagen. Och vidare heter det i The Jewish Encyclopedia: ”En populär sedvänja vid pingsten är att äta mejeriprodukter och ostkakor för att hedra lagen, som liknas vid ’honung och mjölk’.”