Blir du missräknad?
VÅR moderna tid kan mycket lämpligt kallas missräkningens tidsålder. Fler och fler människor ger uttryck åt sin missräkning genom våldsdåd eller på andra sätt. Ett belysande exempel är ”hustrun som ger upp”. Detta kallades ”ett slående allmänt fenomen” när det avhandlades i tidskriften Life för 17 mars 1972.
Tidskriftsartikeln berättade om en sådan kvinna, trettiofem år gammal, utbildad vid ett college och gift med direktören för ett medelstort företag samt mor till tre barn. Efter fjorton års äktenskap övergav hon plötsligt sin familj och började ett eget liv, varvid hon tog med sig sin tioåriga dotter och lämnade två yngre pojkar hos deras far. Varför detta? Därför att hon började ”se sitt liv som en allt värre missräkning och kände sig som hon höll på att kvävas”. Nu förtjänar hon sitt uppehälle som lärarinna och har anslutit sig till rörelsen ”Kvinnans frigörelse”.
Men man kan väl fråga den som är missräknad: I vilken utsträckning är detta ditt eget fel? Är det ofrånkomligt att de förhållanden som du verkar under måste vålla missräkning?
Det är sant — det visar bibeln — att det finns förhållanden som vi inte har någon kontroll över och som vållar missräkning. På grund av våra första föräldrars, Adams och Evas, överträdelse har vi alla blivit lagda ”under intigheten”. Och i synnerhet längtar alla som älskar rättfärdighet efter att ”försättas i frihet från slaveri under förgängligheten”. — Rom. 8:20—22, NW.
Guds ord framhåller ett hopp om befrielse från tillstånd som vållar missräkning, nämligen genom Guds rike, om vilket alla kristna ber: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske ... på jorden.” Till dess det riket gör ände på denna missräkning kan den uthärdas med hjälp av Guds ord, hans ande och hans tjänare. — Matt. 6:10, NW.
Ett annat skäl till att somliga blir missräknade är att de försöker göra alltför mycket på en gång. Det skulle vara förståndigt och skänka dem tillfredsställelse, om de riktade sin uppmärksamhet på en sak i sänder. Ett bi i en blomplantering blir inte missräknat, därför att det ser så många blommor som det kan suga nektar ur. Nej, det koncentrerar sig på bara en blomma i taget. Så är det också med saker och ting som behöver göras — ta dem en i sänder.
Och här måste vi naturligtvis använda oss av praktiskt förstånd och inse att om det finns för många saker som behöver göras, så kan vi inte ägna oss åt dem alla, utan måste ta de viktigaste först: börja med dem och undvik att ge efter för frestelsen att börja med de lättaste eller behagligaste. Om det då blir något över, som man inte hinner göra något åt, kommer det inte att betyda så mycket.
Men i så fall bör du ju inte ägna all din tid åt en eller två saker och försumma de andra helt och hållet. Människor som är synnerligen samvetsgranna behöver ge akt på detta. Behandla inte en uppgift så grundligt att du inte får någon tid över för andra uppgifter. Som Jesus, Guds son, nämnde, bör man sätta det viktigaste i första rummet, men inte försumma de mindre tingen.
Om du råkar vara eller bli missräknad, därför att du har alltför mycket att sköta, så kanske du kan ta andra till hjälp. Om en stor måltid skall lagas till, kan mor i huset be de övriga i familjen bistå henne, ja, rentav låta barnen få vara med och hjälpa till. Det kan ta längre tid första gången att visa ett barn hur det skall bära sig åt, men sedan, och i det långa loppet, vid kommande tillfällen, kan det spara tid. Och det är inte allt. Att öva upp barnen kan vara till hjälp för dem att mogna, både intellektuellt och känslomässigt.
På samma sätt kan en äkta man ibland bli missräknad, därför att han har för mycket att göra. Men om han är villig att visa tålamod, kan han hjälpa sin hustru att bli en verklig medhjälp; hon kan lära sig att köra familjens bil för att uträtta ärenden, göra mindre reparationer i huset osv.
Likaså kan en man som har uppsikt över andra, till exempel en förman eller en direktör, ifall han ibland blir missräknad därför att han har för mycket att göra, överlämna en del av arbetet åt honom underställda personer. Också här är det förståndigt att vara villig att överlämna ansvar åt någon medhjälpare och så undgå de obehagliga verkningarna av att man blir missräknad eller missbelåten.
Å andra sidan har vi den missräkning som kommer av att det begärs mer av en än man har möjlighet att uträtta eller rimligtvis kan förväntas göra. Undersökningar har visat att detta slags missräkning är vanlig inom industri och handel. Vad är då att göra?
Som en skald uttryckte det: ”Om alltid ditt bästa du gör, beröm eller klander med jämnmod du hör.” Så länge ditt samvete inte fördömer dig, så sök att uthärda andras orimliga fordringar, vare sig det gäller på arbetsplatsen eller inom familjen, genom att inte ta kraven alltför allvarligt eller genom att så att säga lindra dem med en smula humor. Det är kanhända möjligt för dig att justera något annat i din tillvaro, så att du kan anpassa dig efter den situation som vållar missräkning eller missnöje och som du kan göra mycket litet eller ingenting alls åt. Kom ihåg den bibliska principen att när allt kommer omkring står eller faller var och en inför sin Skapare. Och fördenskull säger Skriften: ”Vadhelst ni gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova.” — Rom. 14:4; Kol. 3:23, 24, NW.
Vad du än gör, låt dig inte bli missräknad därhän att du exploderar i ett våldsdåd. Som en psykolog har sagt: ”Om du kan komma i svårigheter genom att yttra dig, så är det bästa du kan göra att svälja förtreten.” Ja, ”visa dig inte upphetsad, varigenom du endast gör illa”, råder bibeln oss. — Ps. 37:8, NW.
Och bli inte en av dem som ger upp. Den hustru som gav upp, som vi nämnde om i början av den här artikeln, erkände att hon har precis lika många trätor som förut, bara med den skillnaden att det nu är hennes trätor. Men hur är det med de två små pojkarna som hon övergav? Och hur blir det när hon blir äldre? Hennes man kan nog gifta om sig, men vem skulle vilja gifta sig med en kvinna med ett sådant lynne? Kommer hennes söner att ”stå upp och prisa henne säll”? Kommer hennes man att förkunna hennes lov, som kung Lemuel sade skulle ske med en idog och duglig hustru? Genom att rymma ifrån sina familjeproblem kan hon, som ordstävet säger, ha råkat ur askan i elden! — Ords. 31:10, 28.
Ja, det finns bättre sätt att komma till rätta med missräkningar än att gripa till våld eller ge upp!