Var kan de finna frihet?
MÄNNISKOR har ett naturligt frihetsbegär. De vill fritt kunna tala om sina uppfattningar utan risk för att någon skall sätta munkorg på dem eller börja förfölja dem, och de vill ha rätt att utöva sin gudsdyrkan i överensstämmelse med sitt samvetes bud. De önskar fritt kunna sträva efter lycka, och däri inbegrips rättighet att försörja sig. Men även om de har en sådan rättighet, är de olyckliga, ifall de har ett arbete som de inte tycker om eller ett som inte kräver att de utnyttjar sin begåvning.
Mycket få människor har alla dessa fri- och rättigheter i dag. Somliga har blivit missmodiga, ja bittra, och har gett sig självbestämmanderätten helt i våld. De kräver absolut frihet att handla som de själva vill. De vill göra sådant som skadar dem själva, t. ex. missbruka narkotika, eller uppföra sig så att det blir till skada för andra. De menar att de bör ha rätt att göra vadhelst de själva vill. Några vill helt enkelt ha rättighet att göra ingenting.
Men att på det sättet svänga över från en förnimmelse av förtryck under den nuvarande samhällsordningen till den andra ytterligheten — fullständigt oberoende — är det ett sätt att uppnå frihet? Det mått av frihet någon kan ha står helt logiskt bara i förhållande till den frihet andra åtnjuter. Om alla handlade uteslutande enligt sina egna själviska önskningar, då skulle ingen ha någon som helst frihet. Då funnes ingen säkerhet vare sig till liv eller egendom, eftersom alla skulle känna sig fria att ta vadhelst de ville, att göra vadhelst de ville. Det skulle vara så gott som omöjligt att skaffa några varor eller få några tjänster utförda. Nej, det måste finnas ordning, och var och en måste ha sin rimliga uppgift att fylla. Och skall det råda ordning, måste det finnas lag. Lämpliga lagar och förordningar bidrar till lycka.
Tänk till exempel på naturlagarna. Vi verkar inom dessa lagars ram och är glada över att de finns. Om tyngdlagen upphävdes, skulle människorna inte kunna hålla sig kvar på jordytan. Ingen kan heller ostraffat ignorera tyngdlagen.
Morallagar
Samma sak gäller de morallagar som Gud har upprättat. Dessa är lika obevekliga i sin tillämpning som naturlagarna är, även om tillämpningen av dem inte genomdrivs så snabbt. Låt oss till exempel säga att en gift man begår äktenskapsbrott. Han kanske menar att utomäktenskapligt könsumgänge är en ”frigjord” form av sexuell utlevelse och ett välgörande experiment. Men han har brutit mot en morallag. Härigenom har han skadat sig själv och kränkt andra människors rätt. (1 Tess. 4:3—6) Han löper risk att dra på sig en vedervärdig venerisk sjukdom. Hans förhållande till hustrun kommer helt visst att bli lidande, hur ”sofistikerad” han än må anse henne vara, och skilsmässa kan komma att följa. Om han har barn, skadas också de för livet.
Somliga kanske invänder att det är gammalmodigt att tänka så. Men lägg märke till vad tidskriften Time, i numret för 25 november 1974, kunde meddela om dem som har prövat ”fritt äktenskap” — en överenskommelse om att andra parten skall ha rätt till utomäktenskapliga förbindelser — i själva verket äktenskapsbrott:
”Många rådgivare har rapporterat svåra och ofta oväntade problem med svartsjuka (’en sak vars kraft vi alla underskattade’, säger författaren Robert Westbrook, vars fria äktenskap har upplösts).
... Den smärta som kommer av kännedom om motpartens förbindelser väcker upp en gammal medelklassig strategi — hyckleri, där officiell trohet samverkar med inofficiell frihet.”
Och hur har det gått för dem som intar den ”frigjorda” inställningen till det sexuella — den att vad som helst går an, också mellan dem som är gifta med varandra? I Reader’s Digest för mars 1975 citerades boken Divorced in America (Skild i Amerika), skriven av Joseph Epstein, där det talas om den kamp som många framstående män har ”vunnit” mot de förra stränga reglerna för sexuellt uppförande och där det heter: ”Men segern har inte medfört större frihet utan bara ökade rättigheter, vilket inte alls är samma sak.” Beträffande det eftertryck som läggs på tekniken, när det gäller det sexuella, heter det vidare i boken: ”Under denna utveckling bänds ömheten loss från sinnligheten, i stället för att de båda borde flöda samman; sexuallivet blir rena otukten; och vi blir slavar under våra kroppar mer än vi kanske någonsin varit.”
Alltså kan en man (eller en kvinna) genom att bryta mot en morallag ödelägga hela sitt liv. Det är inte bara relationerna till familjen som äventyras. Förlorad är också andra människors aktning. En sådan person anser kanske att han lever ett ”frigjort” liv, men efteråt kan han inte undgå att förlora sin självaktning och känna av ett ont samvetes förkastelsedom.
Guds rätt
Det är ganska uppenbart att man måste erkänna andra människors rätt, men den vars rätt vi främst måste erkänna är Gud. Förlorar Gud något på att vi kränker hans rätt? Nej, frånsett att han blir ”bedrövad i sitt hjärta”, därför att han vet att vi följer en levnadsväg som medför skada och inte blir till gagn för oss. (1 Mos. 6:6) Vi kan inte tillföra Gud något eller ta något ifrån honom. I bibeln läser vi: ”Vem har först gett åt honom, så att det skall betalas igen åt honom [givaren]?” (Rom. 11:35) Men vi kan tumma på sådant som är hans rätt, och detta till skada för oss själva och andra.
Vad är då Skaparens rätt? Det är att styra allt som han har skapat till att fullborda det uppsåt för vilket det är skapat. I denna stund är alla människor ofullkomliga och har vikit av från den levnadsväg de borde följa. Därför bör vi ägna mer än vanlig uppmärksamhet åt vad Gud säger, för att vi skall kunna ledas tillbaka och komma i ett rätt förhållande till honom.
Slaveri under synd och död
Nästan alla människor har i århundraden talat om att uppnå frihet. Varför? Därför att de inte åtnjuter frihet. Alla är slavar, inte nödvändigtvis åt människor, men åt synd och död. Detta innebär att en människa, för att vara verkligt fri, måste bli befriad från synden, vilket betyder befrielse från sjukdom och död, som kommer av synden. (Rom. 6:23) Då Jesus Kristus var här på jorden, sade han till judarna: ”Var och en som gör synd, han är syndens slav.” (Hedegård) Han talade om för dem hur de kunde bli fria från denna dödliga plåga, då han sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria. ... Om därför Sonen gör er fria, skall ni vara verkligt fria.” — Joh. 8:31—36.
Kan en av Gud utövad regering ge frihet?
Kan folk leva under Guds lagar och ändå åtnjuta fullständig frihet? Låt oss undersöka några av de lagar som hade gällande kraft, då Gud hade en regering som företrädde honom här på jorden.
Under Guds regering över Israel hade varje man sin egen jordegendom, som han fått i arv. Han och hans familj fick en god försörjning av den. Men vart sjunde år var ett sabbatsår, och då skulle man inte så eller skörda på fälten. (3 Mos. 25:1—7) På så sätt gavs det rika tillfällen för hela familjen att vara tillsammans. Man kunde tala om Guds lagar och handlingssätt och därigenom lära känna honom bättre. Om någon hade vissa naturliga förmågor, kunde han utveckla och utnyttja dem. Många blev skickliga hantverkare och yrkesmän inom en mångfald olika fack. På så sätt kunde de (också kvinnorna) bidra till samhällets välgång och lycka.
Sedan var det ”jubelåret”, som inföll vart femtionde år och medförde stor frihet. Om en man, på grund av ekonomiska motgångar, hade måst ”sälja” sin arvedel eller något av den, skulle han nu återfå detta. Alla skulder avskrevs. Om en man eller medlemmar av hans familj hade blivit slavar, för att man skulle kunna betala en skuld, var de fria att återvända till sin arvslott. (”Slaveri” var inte vad man nu för tiden vanligen föreställer sig. Enligt Israels lag behandlades i själva verket en hebreisk ”slav” som en anställd arbetare.) Hur kunde ett folk bli friare? — 3 Mos. 25:8—22, 39, 40.
Jo, större frihet i varje avseende kommer att åtnjutas snart av dem som får leva under Guds messianska rike, som skall styra från himmelen under tusen år. Jesus Kristus skall som dess kung företräda Guds suveräna makt. Under Guds rike skall det införas fullständig frihet från människans störste förslavare, synden, såväl som från döden, som är en följd av synden. (1 Kor. 15:26; Upp. 21:3, 4) När Kristus då såsom kung och överstepräst är den som utövar förvaltningen, skall människor, många uppståndna inbegripna, lyftas upp till oinskränkt fullkomning till sinne och kropp. — Upp. 20:11—13; Hebr. 11:39, 40.
När så de tusen åren når sitt slut, skall Kristus överlämna den fullkomnade mänskligheten till Jehova Gud själv. (1 Kor. 15:24) Alla som då har Guds suveränitet kär och som inte har något begär efter att följa självbestämmanderättens fördärvbringande väg skall förklaras vara Guds söner. Aposteln Paulus hänsyftar på detta Guds uppsåt och säger: ”Skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” — Rom. 8:21.
Guds barn! Män och kvinnor skall vara Guds egna söner och döttrar, i hans egen familj — rena, fullkomliga och heliga, såsom han är. Styrda av hans kärlek till dem såsom deras Fader, vilken frihet skall de inte då ha! De skall åtnjuta fullkomlig hälsa, som inte hotas av ödeläggande naturkatastrofer av något slag. (Jes. 25:6—8) Det kommer inte att finnas några av människor tillsatta regeringar, inga diktatorer, inga bossar. (Luk. 22:25, 26) Folk kommer inte att betrakta utövande av omoraliskhet som ”frihet”. De kommer att vara underställda lagar för ett ordnat liv, men de kommer inte att behöva lagar mot omoraliskhet, stöld, mord och sådana lastbara ting som människan i våra dagar har benägenhet för. Om detta skrev aposteln Paulus:
”Nu vet vi att [den mosaiska] lagen är utmärkt, förutsatt att man brukar den lagenligt i vetskap om detta: att lag inte utfärdas för en rättfärdig människa, utan för laglösa och oregerliga, för ogudaktiga och syndare, för dem som brister i kärleksfull omtanke och för oheliga, för fadermördare ..., mandråpare, ... lögnare.” — 1 Tim. 1:8—10.
Då Jesus Kristus var på jorden som en fullkomlig människa av kött och blod, var han inte benägen att göra dessa usla ting. Det föll sig naturligt för honom att hålla lagen. Han bevisade att synd inte är något nödvändigt eller nedärvt hos köttsliga människor, alldeles som aposteln Paulus förklarar: ”Gud [har], genom att sända sin egen Son i syndigt kötts likhet och för syndens skull [han kom för att offra sig som ett försoningsoffer för att avlägsna synden], domfällt synden i köttet.” — Rom. 8:3.
Kristen frihet i dag
Redan nu kan de som vinner kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt behaga Gud och åtnjuta stor frihet, fastän de ännu inte är fullkomliga. Det är vad aposteln fortsätter att säga: ”för att lagens rättmätiga krav skulle uppfyllas i oss som inte vandrar i överensstämmelse med köttet, utan i överensstämmelse med anden [från Gud]”. (Rom. 8:4) De följer ”den fullkomliga lag, som hör friheten till”. — Jak. 1:25.
Därför talar sanna kristna helt fritt och öppet, när de berättar för andra om den frihet som mänskligheten kan vinna genom Guds anordning. (Fil. 1:18—20) Men de följer aposteln Petrus’ råd: ”Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar.” (1 Petr. 2:16) De erfar stor tillfredsställelse, frid och trygghet redan i den här världen, som är förslavad under synden. De har fått bestyrkt för sig sannfärdigheten i Jesu ord: ”Så skall ni finna vederkvickelse.” — Matt. 11:29.