Den ande som Jehova välsignar

”HERREN vare med den ande du lägger i dagen. Hans oförtjänta omtanke vare med er.” Med de orden avslutar Paulus sitt andra brev till Timoteus. (2 Timoteus 4:22) Vilken glädje detta lovordande uttryck måste ha skänkt Timoteus och dem som var med honom — att veta att de visade den ande som Jehova välsignar!

Men vad är då den ande som Jehova välsignar? Vad är det som kännetecknar dem som har denna ande? Och hur kan vi också visa denna ande och få Jehovas välsignelse?

Låt oss, för att vi skall få hjälp att besvara dessa frågor, gå tillbaka till Mose tid. Israeliterna befinner sig i öknen. Jehova har nyligen ingått lagförbundet med dem, och nu ger han dem anvisningar om hur de bör tillbe honom. Detta inbegriper byggandet av ett flyttbart mötestält, som det skall komma att krävas en stor mängd guld, dyrbara material och yrkesskicklighet att uppföra. Tillfället att få ge frivilliga gåvor för att tillhandahålla det erforderliga materialet och den behövliga arbetskraften framläggs för nationen i följande ord: ”Låt ta upp bland er en gåva åt Herren [Jehova], så att var och en som har ett därtill villigt hjärta bär fram denna gåva åt Herren [Jehova]: guld, silver och koppar, mörkblått, purpurrött ... garn. ... Och alla konstförfarna män bland er må komma och förfärdiga allt vad Herren [Jehova] har befallt: tabernaklet, dess täckelse och överdraget till detta.” — 2 Moseboken 35:5—19.

Vilket gensvar gav nationen på detta tillfälle? I återstoden av kapitel 35 får vi veta att de ”som av sitt hjärta manades till det” och ”som hade en därtill villig ande” lämnade bidrag och satte i gång med att arbeta med en flit som visade att de satte värde på detta tillfälle som de hade fått. (Verserna 21, 22, 26) Deras gensvar var sådant att vi i kapitel 36, vers 6, får veta att ”[Mose] befallde ... att man skulle låta utropa i lägret: ’Ingen, vare sig man eller kvinna, må vidare arbeta för att ge något till helgedomen.’ Så avhölls folket från att bära fram fler gåvor.” Ja, de måste avhållas! Jehova hade inte brukat någon påtryckningstaktik, när han lät pålysningen göras: ”Låt ... var och en som har ett därtill villigt hjärta ...” Följden blev att nationen visade en villig ande, och detta förde med sig välsignelser i form av stor glädje, såväl som Jehovas beskydd och vägledning i allt som de företog sig.

Åratal senare var samma ande återigen uppenbar. Det var när kung Hiskia höll på med att återställa ren gudsdyrkan i Israel. I en redogörelse får vi veta att när tillfälle gavs ”förde församlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hjärta manades till det offrade brännoffer”. Vad blev resultatet? ”Och Hiskia och hela folket gladde sig över vad Gud hade gjort för folket. Ty helt oväntat hade detta kommit till stånd.” — 2 Krönikeboken 29:31—36.

De kristna uppvisar rätt ande

Lägger vi märke till samma ande av villig självuppoffring under den kristna tiden? Lägg märke till vad Paulus skrev om de kristna i Filippi i Filipperna 1:3—5: ”Jag tackar alltid min Gud var gång jag nämner er i all min ödmjuka bön för er alla, i det jag frambär min ödmjuka bön med glädje, på grund av det bidrag ni har gett till de goda nyheterna från första dagen ända till detta ögonblick.” På vilket sätt var de kristna i Filippi framträdande i fråga om ”bidrag ... till de goda nyheterna”? I de efterföljande verserna görs det klart att de inte bara var villiga att rätta sitt levnadssätt efter bibelns principer för att främja de goda nyheterna, utan de var också nitiska i sin verksamhet med att predika de goda nyheterna för andra och att lära och undervisa dem.

Att alla de kristna villigt bör ta del i predikoverket på detta vis betonas i Hebréerna 13:15: ”Låt oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” Att vi som kristna var och en predikar de goda nyheterna är således ett av de förnämsta sätten på vilka vi kan visa den villiga ande som kännetecknar Jehovas sanna tillbedjare i våra dagar. Dessutom får de kristna påminnelsen: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” — Hebréerna 13:16.

Bröderna i Filippi visade denna villiga ande på ett ytterligare vis. I kapitel 4 nämner Paulus flera tillfällen, när de ekonomiskt kom till hans hjälp, så att predikandet av de goda nyheterna främjades. (Filipperna 4:14—17) De efterliknade genom detta Jehovas tidigare tillbedjares fina exempel. De följde tydligt uppmaningen: ”Ära Herren [Jehova] med dina ägodelar.” (Ordspråksboken 3:9) Visar vi samma ande, när vi erbjuds liknande tillfällen?

Den godkända anden uppenbar i våra dagar

I Psalm 110 visas det att det skulle finnas många som uppvisar samma fina ande av villig självuppoffring i de yttersta dagarna av den nuvarande tingens ordning, när flertalet av människorna bara är intresserade av ”jag”. I vers 3 får vi veta att sedan Messias börjat regera i Riket år 1914, skulle det vara så att ”villigt kommer ditt [Guds] folk” och att de som gjorde det skulle vara lika talrika som daggdroppar. Har detta visat sig vara sant?

I engelska Vakttornet för april 1881 efterlystes 1.000 predikare som kunde ägna sig åt heltidspredikandet. I majnumret 1881 betonades det att de som gick in för denna verksamhet måste vara de som önskade ”arbeta för himmelsk lön”. Inom fyra år hade mer än 300 svarat, vilket var anmärkningsvärt med tanke på det ringa antal åt Gud överlämnade kristna som var förbundna med Sällskapet Vakttornet på den tiden.

Samma ande är fortfarande uppenbar i våra dagar. År 1986 fanns det till exempel i medeltal 391.294 pionjärer (heltidsförkunnare) som rapporterade varje månad. Detta var 68.473 fler än föregående år, en ökning med 21,2 procent! Men denna villighetens ande begränsas inte till dem som kan använda hela sin tid i predikoverket.a

Många med andra skriftenliga förpliktelser — till exempel att sörja för en familj, för arbetsoförmögna eller ålderstigna föräldrar — och sådana vilkas hälsa inte tillåter dem att ta del i kristen heltidsförkunnelse visar också samma villiga självuppoffrande ande, som är så välbehaglig för Jehova. Detta blir uppenbart när man inser att det mesta av predikandet om Riket i många länder faktiskt utförs av förkunnare som måste använda större delen av sin tid i förvärvsarbete eller i att sörja för familjeförpliktelser eller andra skriftenliga åligganden. Detta är i sanning ett berömvärt uppvisande av den ande som Jehova välsignar.

Uppvisande av den rätta anden på andra områden i livet

Liksom på Mose och Hiskias tid erbjuder sig tillfällen att visa en villig ande i våra dagar, när församlingar på någon plats bygger en Rikets sal eller andra liknande lokaler. Är samma ande tydlig i sådana fall? Ja, sannerligen!

Detta har varit särskilt uppenbart i samband med en gängse metod för att bygga Rikets salar, ofta kallad snabbyggda Rikets salar. Flera hundra vittnen samlas och arbetar från tidigt på lördag morgon till söndag kväll, ja, en del arbetar hela natten, för att åstadkomma vad tidningar har kallat ”’ett underverk’ på ett veckoslut”. Där ingenting annat än en gjuten betongplatta fanns på tomten på fredag, används en färdig Rikets sal till ett möte på söndagskvällen!b

Ännu större tillfällen att visa en villig ande erbjuder sig i förbindelse med att avdelningskontor byggs i olika länder. Mängden av helt frivilliga arbetsinsatser i samband med dessa olika projekt är häpnadsväckande och överträffar all föreställning. Förutom bidragen i form av arbetsinsatser kommer också de ekonomiska bidrag som gör det möjligt att köpa nödvändiga material. Mycket ofta skänker vittnen behövliga artiklar, som i hög grad minskar byggnadskostnaden.

Ett exempel på detta inträffade i samband med att det nya avdelningskontoret i Sydney i Australien byggdes. Bröder där, som bodde längst norrut i Queensland, gjorde i ordning och sände till byggnadsplatsen fyra stora lastbilslass (semitrailer) med timmer, som hade ett beräknat värde av mellan 60.000 och 70.000 dollar! Under byggnadstiden färdades busslaster så långt bortifrån som Västaustralien, en sträcka på 4.000 kilometer, för att utföra frivilligt arbete fyra veckor i sträck. Ganska många skickliga yrkesmän erbjöd sig frivilligt att arbeta på byggnadsplatsen i flera månader och en del till och med i ett år eller mera. Detta var verkligen ett ådagaläggande av samma ande som Jehova har välsignat så rikligen under de gångna århundradena och som i våra dagar ofta upprepas i andra länder.

Ytterligare tillfällen att visa en villig ande erbjuder sig, när vittnena församlas till större eller mindre sammankomster. Varje sådan sammankomst kräver många frivilliga, ofta månader i förväg, för att man skall vara säker på att allt skall gå smidigt och vara väl organiserat. Och när sammankomsten väl har börjat, hjälper ibland ända upp till vart fjärde av de närvarande vittnena till i den frivilliga tjänsten med de många nödvändiga sysslor som behöver skötas för att sammankomsten skall bli angenäm och framgångsrik. Verksamheten kan inbegripa servering av mat eller städning. Det kanske är en uppgift som de flesta av de närvarande inte lägger märke till. Men den undgår inte Jehovas uppmärksamhet! Han lönar dem som villigt erbjuder sig att utföra det som behövs. Röner du också den lön som blir följden när kristna genom kärlek är ”slavar åt varandra”, genom att du frivilligt erbjuder dina tjänster i samband med sammankomster? Har ni tänkt på att göra det familjevis? — Galaterna 5:13.

Även om dessa särskilda projekt ger oss fina tillfällen att erbjuda oss med villighetens ande, finns det många andra tillfällen att visa samma ande dag efter dag och vecka efter vecka. Tar du till exempel, sedan Rikets sal väl har byggts, helt och fullt del i att städa och hålla den i stånd? Understöder du verksamheten där genom att lämna ekonomiska bidrag, allteftersom Jehova välsignar dig materiellt? Understöder du predikoverksamheten i ditt land genom att lämna bidrag till avdelningskontoret i landet? Och, vad som är ännu viktigare, tar du regelbundet del i verksamheten med att predika de goda nyheterna och göra lärjungar av människor i din trakt? Ingenting kan verkligen någonsin ersätta vår personliga andel i detta verk, vilket Jesus betecknade som det viktigaste verk som skulle utföras i den tid som nu är, före slutet på denna tingens ordning. — Matteus 24:14; 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

Alla som har uppodlat den ande som Jehova så rikligen välsignar har funnit att det är sant att Jehova ”är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn”. Du kan också genom att ådagalägga självuppoffringens villiga ande bevisa att ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. — Hebréerna 6:10; Ordspråksboken 10:22, NW.

[Fotnoter]