Åter till stoft — Hur?

”STOFT är du, och till stoft kommer du att vända åter.” När den första människan, Adam, hörde dessa ord, visste han vad som väntade honom. Han hade skapats av stoft från marken och skulle vända åter till stoft, ingenting annat. Han skulle dö därför att han hade visat olydnad mot sin Skapare, Jehova Gud. — 1 Moseboken 2:7, 15–17; 3:17–19.

Bibeln visar att människor är skapade av stoft. Den säger också: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” (Hesekiel 18:4; Psalm 103:14) Döden har fått miljoner människor att sörja, och den har upprepade gånger väckt frågor om hur man skall förfara med människors kvarlevor.

Forntida och nutida sedvänjor

Hur behandlade man människors kvarlevor bland Guds folk i forna tider? I Bibelns första bok nämns hur man på olika sätt tog hand om de dödas kvarlevor, bland annat genom att begrava dem i marken. (1 Moseboken 35:8) Patriarken Abraham och hans hustru, Sara, samt deras son Isak och sonson Jakob begravdes i Makpelas grotta. (1 Moseboken 23:2, 19; 25:9; 49:30, 31; 50:13) De israelitiska domarna Gideon och Simson begravdes på sina fäders gravplatser. (Domarna 8:32; 16:31) Detta vittnar om att man bland Guds forntida folk vanligtvis hade familjegravar. När Jesus Kristus dog under det första århundradet v.t., lade man hans kropp i en ny grav som hade huggits ut i klippan. (Matteus 27:57–60) I allmänhet grävde man på den tiden ner människors kvarlevor i jorden eller lade dem i en grav. Så gör man fortfarande på de flesta platser på jorden.

I vissa delar av världen är det emellertid mycket ont om mark, och priserna på den mark som finns är höga. Det gör att det blir allt svårare att få tag i begravningsplatser. Därför har en del funderat över andra sätt att skaffa undan människors kvarlevor.

Det har blivit allt vanligare att strö ut askan efter det att människor har kremerats. I England gör man så med omkring 40 procent av alla som dött. I Sverige, där över 80 procent av alla avlidna i städer och tätorter kremeras, har man vissa skogspartier eller lundar där man strör ut aska. Och i Shanghai och några andra kuststäder i Kina står stadens myndigheter för massbegravningar, och detta görs ett antal gånger om året, varvid askan strös ut i havet.

Var kan man strö ut aska? Inte var som helst. En del kanske fruktar att det är skadligt för miljön att strö ut aska. Men risken för att det skall bli epidemier är lika med noll på grund av att kropparna har kremerats. På en del begravningsplatser i England och i vissa minneslundar i USA har man reserverat gräsytor eller blomsterträdgårdar där man kan strö ut aska. De kristna är naturligtvis särskilt intresserade av Bibelns syn på kremering och seden att strö ut askan.

Vad är Bibelns syn?

I ett uttalande mot ”Babylons kung” sade profeten Jesaja: ”Du för din del har blivit bortkastad utan någon gravplats för dig.” (Jesaja 14:4, 19) Bör man jämföra seden att strö ut askan efter en död med denna förödmjukande handling? Nej, för i det här skriftstället nämns inget om att kroppen kremerades och att askan sedan antingen förvarades eller ströddes ut någonstans.

Jesus Kristus talade om den jordiska uppståndelse för de döda som skall äga rum under hans tusenårsregering, när han sade: ”Alla som är i minnesgravarna skall höra ... [min] röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29) Att det inte behövs någon bestämd grav för att någon skall bli uppväckt visas av en annan profetisk beskrivning av uppståndelsen. I Uppenbarelseboken 20:13 heter det: ”Havet gav igen de döda som var i det, och döden och Hades gav igen de döda som var i dem.” Det viktiga är alltså inte var eller hur någon återvänder till stoft. Det som däremot har betydelse är om Gud kommer ihåg personen och uppväcker honom. (Job 14:13–15; jämför Lukas 23:42, 43.) Jehova behöver sannerligen inga imponerande gravar som hjälp att komma ihåg människor. Kremering hindrar inte människor från att bli uppväckta. Och om askan strös ut av ett rätt motiv och utan falska religiösa ceremonier, har Bibeln inget att invända mot den sedvänjan.

De som beslutar sig för att strö ut askan måste ta reda på vad landets lag säger och rätta sig efter den. Det är också lämpligt att de tar hänsyn till de efterlevandes, och även andra människors, känslor. Jehovas tjänare gör väl i att tänka sig för innan de utnyttjar denna skriftenliga frihet, så att de inte drar vanära över de kristnas goda namn och rykte. Detta är särskilt viktigt i länder där kremering och seden att strö ut aska är i överensstämmelse med lagen men ännu inte blivit fullt accepterad i samhället. En kristen kommer naturligtvis att undvika alla riter eller sedvänjor som grundar sig på tron på själens odödlighet.

Inget behov av gravar

Några som förespråkar seden att strö ut askan säger att det betyder befrielse från kravet att läggas i en grav. Men den största befrielsen kommer med uppfyllelsen av Bibelns löfte om att döden ”såsom den siste fienden” skall ”göras till intet”. — 1 Korinthierna 15:24–28.

Detta betyder att gravar, och även kremering och seden att strö ut askan, kommer att tillhöra det förgångna. Ja, döden skall inte vara mer. Inspirerad av Gud skrev aposteln Johannes: ”Jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Allt detta kommer att ske då den död som är en följd av Adams synd fullständigt har tagits bort under Guds kungarike. Då kommer lydiga människor inte att behöva riskera att återvända till stoft.

[Bilder på sidan 29]

Vanliga metoder att ta hand om människors kvarlevor

[Bild på sidan 31]

Aska strös ut i Sagamibukten i Japan

[Bildkälla]

Med tillstånd av Koueisha, Tokyo