Visste du?

Tillämpade man verkligen principerna i Moses lag när mindre rättstvister avgjordes i det forntida Israel?

JA, IBLAND gjorde man det. Vi kan ta ett exempel. I 5 Moseboken 24:14, 15 står det: ”Du skall inte bedra en lejd arbetare som är nödställd och fattig, vare sig han är en av dina bröder eller en av de bofasta främlingar som är i ditt land ... Annars kan han ropa högt till Jehova mot dig, och synd kommer att vila på dig.”

I närheten av Ashdod har man hittat en lerskärva som har daterats till 600-talet f.v.t., och texten på skärvan gäller ett sådant rättsfall. Av allt att döma anklagades en jordbrukare för att inte ha levererat den förväntade mängden spannmål. I dokumentet står det: ”När din tjänare [den anklagade] hade magasinerat skörden för några dagar sedan, kom Hoshajahu, son till Sobai, och tog min, din tjänares, mantel. ... Alla som skördade tillsammans med mig i solens hetta kan intyga ... att det jag har sagt stämmer. Jag är oskyldig till alla anklagelser. ... Även om min herre ståthållaren inte ser det som sin skyldighet att hjälpa mig att få tillbaka manteln, så gör det av medkänsla! Tig inte stilla så länge din tjänare är utan sin mantel.”

Den här texten ”ger oss inte bara en bild av en arbetare som desperat försöker få tillbaka [sin mantel]”, säger historikern Simon Schama. ”Den visar också att den anklagade måste ha haft inblick i den bibliska lagsamlingen, särskilt befallningarna i 3 Moseboken och 5 Moseboken om att inte behandla de fattiga illa.”