Det hjälper att tala om det
1 Guds ord säger mycket om rätt användning av tungan. (Jak. 3:1—10) Under det att många situationer kräver att man helt och hållet lägger band på tungan, så är det dock så att ”tala har sin tid”, en tid då väl valda ord är som ”gyllene äpplen i silverskålar”. (Pred. 3:7; Ords. 25:11) Ett gott ord från ”de visas tunga är en läkedom”, en skarp kontrast till obetänksamt prat som vittnar om brist på omtanke och hänsyn. — Ords. 12:18.
2 Eftersom vi är ofullkomliga människor, syndar vi allesammans med vår tunga eller kan försynda oss mot våra medtroende på andra sätt. (Jak. 3:2; 1 Joh. 1:8) Om vi inser att vi är i behov av förlåtelse, kommer vi sannerligen att vara barmhärtiga mot våra bröder och inte göra affär av småsaker. Men om någon verkligen är djupt bekymrad och helt enkelt inte kan utplåna en viss mindre försyndelse ur sitt sinne och hjärta, gör han sannerligen inte situationen bättre genom att vägra att tala med den som försyndat sig. Sådan tystnad kan föda misstankar och misstro och på så sätt vidga den klyfta som redan finns. Å andra sidan kan några minuters förstående samtal göra slut på långvariga missförhållanden. — Matt. 5:23, 24; Ef. 4:26.
3 Vänliga ord kan inte endast bidra mycket till att förbättra förhållandet individer emellan, utan kan också tjäna till att uppmuntra och bygga upp andra. Blir vi inte allesammans missmodiga ibland? Den gamla ordningen utövar oerhörda påtryckningar på oss. Det blir allt svårare att skaffa sig livets uppehälle. Vi får sannerligen stort gagn av en omtänksam väns uppmuntrande ord. Ett uttryck för omtanke, en uppbyggande tanke från bibeln eller bara en vänlig hälsning kan vara just det ”vänliga ord” som behövs för att bereda vårt hjärta glädje. — Ords. 12:25.
4 Våra samtal kommer i synnerhet att vara uppbyggande, när våra tankar och funderingar kretsar kring andliga ting. (Fil. 4:8) En ytterligare välsignelse som blir följden därav är att de andliga tingen inpräglas ännu djupare i vårt eget sinne och hjärta. Och har vi inte många goda ting att tala om? Det kan vara framträdande punkter vi har läst i Sällskapets publikationer, bibelavsnitt som gjort särskilt starkt intryck på oss under vårt personliga studium eller sådant som vi fått uppmärksamheten riktad på vid församlingens möten. Något uppmuntrande från tjänsten på fältet kan också bli ”till välsignelse för dem som höra det”. — Ef. 4:29.
5 Det finns tillfällen då det kräver mod att göra gott bruk av tungan. Detta är i synnerhet fallet när någon som står oss nära gör sig skyldig till allvarlig överträdelse och helt enkelt försöker dölja saken. Starka känslor kan öva kraftigt inflytande på oss och få oss att vilja avhålla oss från att tala med de äldste om saken. Men det skulle i verkligheten vara en missriktad lojalitetsyttring, om vi skulle överse med någon annans allvarliga överträdelse. (5 Mos. 13:6—8) Det skulle heller inte vara någon god gärning mot överträdaren, eftersom det skulle kunna beröva honom den hjälp han behöver få av de äldste och vålla att han blir förhärdad i ett syndigt handlingssätt. Dessutom skulle vi visa bristande omtanke om församlingens renhet och utsätta den för smälek. Vi skulle faktiskt på detta sätt kunna förneka vår lojalitet mot Jehova och hans lag och till och med sätta vår egen ställning inför honom i fara. Det är sant att det kan vara svårt att tala ut, men skulle det ändå inte vara det enda som är rätt och till gagn för alla som berörs av saken?
6 Det råder inget tvivel om att samtal i rättan tid är nödvändigt för att bevara friden och harmonin i församlingen. Av den orsaken bör de äldste med rätta vara angelägna om att vara goda föredömen i detta avseende, när de sköter sina förpliktelser. I angelägenheter som i stor utsträckning påverkar andras liv handlar en äldste insiktsfullt, när han inte fattar beslut på egen hand, utan i stället samråder med sina medäldste. Som det heter i Ordspråksboken 15:22: ”Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.” Äldste som inser detta begränsar inte sina samtal till sina fyra årliga sammanträffanden, utan de tar sig tid att tala med varandra om problem och förslag, och de gör detta för att förvissa sig om att hela kretsen av äldste får kännedom om betydelsefulla angelägenheter.
7 Ibland när de äldste sammanträffar, kan någon nämna en broder eller syster som i något avseende inte kan betraktas som ett gott föredöme. Man kanske fattar beslut om att inte använda den personen vid demonstrationer vid tjänstemötena och inte förordna honom eller henne såsom tillfällig pionjär eller liknande. När det förhåller sig så, skulle personen i fråga få gagn av att de äldste försökte hjälpa denne att bli ett bättre föredöme. Underlåtenhet att tala om saken skulle kunna ge upphov åt känslor av harm eller missmod. Kärleken bör driva sådana herdar att ge den hjälp som behövs.
8 Hur lyckliga kan vi inte vara över att bibeln ger oss förträfflig vägledning i hur vi skall använda tungan på rätt sätt! Må vi allesammans arbeta hårt på att följa denna vägledning, så kommer vi att bidra till våra bröders glädje och uppbyggelse.
[Infälld text på sidan 8]
Vakna! innehåller det som människor behöver få veta.