Kristenhetens prästerskap och moralen

PRÄSTERSKAPETS syn på äktenskapsbrott och otukt kan man få läsa om i tidningarna. Sådana uttalanden visar att allt fler prästmän överser med det som Jehova Gud kraftigt fördömer. (1 Kor. 6:9, 10) Hävdar du bibelns moralnormer? Gör din kyrka det? Följande erfarenheter belyser vad en del personer har gjort när de ställts ansikte mot ansikte med fakta:

En äldre man i England skriver: ”Min hustru och jag prövade åtskilliga kyrkosamfund och hoppades finna en religion som skulle föra oss närmare Gud. Ingen gav oss den andliga föda och den styrka som vi behövde. Till slut bjöd vi hem en prästman i den engelska kyrkan med tanken att gå till hans kyrka.

Till vår avsky och förvåning fördömde han inte nutida försyndelser, hädelser och svordomar, äktenskapsbrott och försöksäktenskap. Han sade att svordomar var ett nutida uttryckssätt och ingenting att oroa sig över. När det gällde personer som bor ihop utan att vara gifta, sade han: ’Ja, om de inte ser saken på vårt sätt, då måste vi vara förstående och se saken på deras sätt.’ Med andra ord, godkänna deras syndfulla vandel eller överse med den.

Under den här tiden hade två Jehovas vittnen besökt oss. Så efter att raskt ha avfärdat prästmannen förklarade min hustru: ’Nu vet jag i vilket avseende vår religion ljuger. Det är när det gäller Jehovas vittnen.’ Och nu är vi också Jehovas vittnen, därför att de respekterar Guds höga moralnormer som beskrivs i bibeln.”

En kvinna från Illinois skriver: ”Vi var verksamma medlemmar i metodistkyrkan. Min make var föreståndare för söndagsskolan två terminer. Han var med i kyrkorådet och en stiftelse. Jag var söndagsskollärarinna i två år.

När Jehovas vittnen besökte oss, blev jag mycket intresserad av deras budskap angående löftena om Guds rike. Jag tänkte inte alls bli en av dem, men jag var mycket intresserad av bibeln och ville veta mer om den. Så jag tog emot deras erbjudande att studera den med mig. Efter några månaders studium insåg vi att vi hade lärt oss mer om bibeln under denna tid än under alla våra år i metodistkyrkan.

Vi bestämde oss för att lämna den falska religionen så fort vi kunde. Två saker hjälpte oss att göra detta. För det första undervisade faktiskt en av läroböckerna i metodistkyrkans söndagsskola om utvecklingsläran, vilket direkt motsade skapelseberättelsen i Första Moseboken. För det andra höll en metodistpastor från Morton i Illinois en predikan om fördelarna med äktenskapsbrott. Han har sedan skrivit en bok som försvarar denna predikan. Han blev inte utesluten, utan fick behålla sin ställning i metodistkyrkan. Nu besöker vi Jehovas vittnens Rikets sal regelbundet och delar med oss till andra av vad vi får lära.”

Från Canada skriver en annan kvinna: ”Jag besökte United Church under nitton år. Ofta frågade jag min präst och andra personer om innebörden i Uppenbarelseboken, men ingen kunde förklara den. När ett kvinnligt Jehovas vittne besökte mig, bad jag henne förklara delar av Uppenbarelseboken. Jag blev överväldigad av att höra hennes svar på frågor som jag undrat över i elva år.

Vid denna tid hade United Church gett ut sin nya studiekurs. I lärarens handbok påstods bibeln innehålla myter. Den förnekade Jesu Kristi jungfrufödelse och nedvärderade de elva första kapitlen i Första Moseboken.

Prästen i kyrkan sade att man kunde inlåta sig på föräktenskapliga förbindelser, så länge det inte störde ens samvete. En söndagsskollärarinna lämnade sin make, och fastän hon bodde ihop med en annan man, välkomnades hon med öppna armar i kyrkan.

Sedan jag hade läst i tidskriften Vakttornet om hur nödvändigt det är att överge den falska religionen, kände jag mig inte längre lugn i kyrkan. Under två månader på sommaren ägnade jag mig åt ett ingående personligt studium av bibeln med hjälp av en av Vakttornets publikationer.

När jag återvände till kyrkan den hösten, kände jag mig som en utomstående. Man bad mig att undervisa enligt den nya studiekursen, men jag kunde inte göra det för mitt samvetes skull. Jag beslöt mig för att lämna kyrkan för gott. Jag sade till prästen att jag inte kunde godta kyrkans undervisning och att jag tänkte lämna den. Han sade åt mig att inte gå till någon annan kyrka, för vad jag fann i hans kyrka, det skulle jag finna i alla kyrkor.

I dag njuter jag av den underbara andliga föda som sätts fram i Jehovas vittnens Rikets sal. Jag överlämnade mitt liv åt Jehova och symboliserade det genom dop i vatten i januari 1967.”