Hakkorsets historia

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Österrike

ÖVER porten till Lakshmi Maraya-templet i New Delhi i Indien finner man en symbol. Man finner den också över ingången till ett Balitempel i Indonesien. Den uppträder på det afrikanska Ashantifolkets vikter. Den finns också på magiska kedjor hos indianer i Nordamerika. Den kan iakttas på en bild av Buddhas fotspår. En romersk-katolsk abbot använde den som sitt personliga vapen. Och Adolf Hitler gjorde den till det tyska tredje rikets emblem. Ja, det är hakkorset eller svastikan, som det också kallas.

Varifrån kommer namnet svastika? I den indiska buddismen kallas den form av symbolen för ”svastika”, som har hakar åt höger. Detta är härlett från ordet ”svasti” på sanskrit, som betyder ”lyckobringande föremål”.

Var Hitler såg det för första gången

Hitler berättar i sin bok Mein Kampf att han förde fram hakkorsflaggan för allmänheten för första gången på sommaren 1920. Han och hans medförbundna var mycket entusiastiska över sin nya fana med sitt forntida motiv. Han sade: ”Dess verkan var som en brandfacklas.” Men var såg Hitler hakkorset för första gången?

Hitler såg detta tecken första gången under sin barndom. På den tiden bodde han i en liten by nära benediktinerklostret i Lambach i Oberösterreich. En tid var han korgosse där och bodde i klostret under vintern 1897—1898. Där, uthugget i sten ovanför källan på klostrets gårdsplan, fanns årtalet 1860 tillsammans med ett hakkors. Symbolen fanns också vid klostrets valvport.

Abboten för klostret i Lambach, Theoderich Hagn, hade dessutom en personlig vapensköld som bar ”ett gyllene hakkors med lutande uddar på ett blått fält”.a

Gjorde hakkorset något intryck på den unge Hitler den gången? Uppfattningarna går isär på den punkten. Men i boken Aus Adolf Hitlers Jugendland und Jugendzeit (Från Adolf Hitlers ungdomstrakter och ungdomstid) sägs följande om benediktinerklostret i Lambach: ”Det var här som Adolf Hitler först kom i kontakt med hakkorset. ... Även om Adolf Hitler senare kan ha haft helt andra motiv för att uppta symbolen, kan det inte förnekas att han tillbringade en del av sin barndom under denna symbol.” — Sid. 14—16.

I sin bok Oberdonau, die Heimat des Führers (övre Donau — Führerns hem) skriver Robert Lenk: ”Korgossen Adolf Hitler såg solhjulets vinklade tecken för första gången på vapenskölden vid Lambachs valvport.” (Sid. 102) I samma bok nämner författaren sex lantkyrkor i det enligt allmänna meningen strängt katolska Mühlviertel i Oberösterreich, där man kunde finna hakkorssymbolen. — Sid. 42.

För många läsare kan det synas underligt att man skulle finna Hitlers politiska symbol även i ett religiöst sammanhang. Men vid en undersökning av ytterligare tillfällen, då hakkorset använts utöver världen, finner man att den vanligaste innebörden hos hakkorset är avgjort religiös snarare än politisk. Detta kommer vi att se, när vi spårar hakkorset tillbaka till dess ursprung.

Kyrkor i kristenheten

Först konfronteras vi med hakkorset i golvmosaiken på Födelsekyrkan i Betlehem. I sin bok Vom Hakenkreuz (Om hakkorset) visar Jörg Lechler ett antal bilder av hakkors som tagits i kyrkor i kristenheten. Mitt i det omfångsrika bildmaterialet ser man en så kallad ”hungerduk” (altarduk, som förr användes vid fastan) från Heiligengrabe i Tyskland, och på denna är Kristi klädnad täckt med hakkors. Hakkorset uppträder på en altarduk i S:ta Maria zur Wiese-kyrkan, som ligger i Soest i Tyskland. Det finns också på biskop Bocholts bronsmonument i Lübeck och på en del medeltida mynt, några från de katolska stiften Mainz och Halberstadt och några som tillhört biskopen Heinrich i Erfurt (1140—1150 v.t.).

På en målning i en kyrka i Dalby i Skåne bar lammet som symboliserade Jesus Kristus ett hakkors snarare än ett vanligt kors. Ett hakkors användes också i gjutformen till kyrkklockan i Utterslev i Danmark.

Men varifrån har dessa kyrkor i kristenheten och deras präster lånat symbolen? Det bör inte förvåna oss särskilt mycket att hakkorset, liksom många andra symboler, har hämtats från hedniska källor.

De första kristna förkastade bruket av sådana symboler. Detta gav man en gång uttryck åt i dessa ord: ”Kors återigen vill vi varken tillbedja eller önska oss. Ni, som sannerligen inviger gudar av trä, tillber träkors, som kanske är delar av edra gudar. Edra standar såväl som edra baner och lägerflaggor, vad annat är de än förgyllda och smyckade kors? Edra segertroféer efterliknar inte bara bilden av ett enkelt kors, utan också av en man som är upphängd på det.” — Ur ”Octavius” av Minucius Felix, kap. 29, The Ante-Nicene Fathers, band 4, sid. 191.

Hakkorset har alltså inte sitt ursprung hos de första kristna, utan kommer från en hednisk källa. Vad hade denna forntida symbol för innebörd?

En symbol av fruktsamhet och liv

I nedre Donauområdet (Siebenbürgen i Rumänien) har man funnit lerkärl med avbildningar av hakkors. Hakkors har också kommit i dagen vid utgrävningar av Troja, en forntida stad i Mindre Asien.

I samma kulturperiod som hakkorset uppträder i Troja och Rumänien framträder modellerade avgudabilder med anknytning till fruktbarhetsdyrkan. Figurerna är ofta nästan identiska med dem som förekommer i Främre Asien. Det sätt på vilket hakkorset är placerat på de kvinnliga figurernas kroppar i Troja visar att det tjänade som en symbol för fruktsamhet och liv.

Vidare har man hittat hakkorset på dyrbara juveler av guld från gravar i Mykene i Grekland. Det förekommer också på mynt. I en begravningsscen som avbildats på en vas från Aten kan man se tre hakkors ovanför hästen som drar likvagnen. Fruktbarhetsgudinnor som man funnit i gravarna bär symbolen på hals och bröst. På en sarkofag syns ”livets härskarinna”, som senare blev känd som Artemis, omgiven av hakkors. Detta tycks också ha varit förknippat med lotusblomman och dekorerade Afrodites klädnad, den gamla grekiska kärleksgudinnan som av romarna kallades Venus.

I Troja och i det egeiska området förmedlade alltså hakkorset tanken om fruktsamhet och liv.

Hakkorsets födelseort

År 1931 offentliggjordes resultaten av utgrävningar som hänförde sig till kulturen i Indusbäckenet i södra Asien. I Mohenjo-Daro och Harappa grävde man fram lämningarna efter en högt utvecklad statskultur, en kultur som stod i blom långt före vår vanliga tideräknings början. Man hittade sigill med symboler av tydligt religiös natur, däribland en del avbildningar av hakkorset. De funna sigillen har hänförts till 200-talet f.v.t.

Det är av intresse att ta del av vad arkeologen V. Gordon Childe har att säga om hakkorsfynd i Indusdalen: ”Hakkorset och korset, som var vanliga på stämplar och plåtar, var religiösa eller magiska symboler, liksom i Babylonien och Elam under den tidigaste förhistoriska perioden.” — V. Gordon Childe: New Light on the Most Ancient East (Nytt ljus över Österlandets äldsta historia), sid. 184, 185.

Hakkorset måste alltså ha haft sitt ursprung i Mesopotamien. Fynd av hakkors i Samarra, som ligger norr om Bagdad, vid Tigris, och i lager från tidig bebyggelse i Susa eller Susan (Neh. 1:1; Est. 1:2) tyder på att denna symbol har ett mycket gammalt ursprung i Mesopotamien. Ja, hakkorset går tillbaka till den forntida religiösa medelpunkten i Babylon.

När vi spårar hakkorsets upprinnelse, visar det sig således vara religiöst till sin natur. Det är sant att det även har blivit ett politiskt emblem nu på 1900-talet. Men den som gjorde det till ett politiskt emblem blev först bekant med det genom den kyrka som han tillhörde, samma kyrka som ingick ett konkordat med honom då han kom till makten och vars prästerskap bad för hans arméer när de drog ut i krig.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 13]

Från Abbot Hagns vapensköld i klostret i Lambach

[Bild på sidan 14]

Hakkors på ett keramikfynd från Susa