Är de avgudiska prydnader?

I MAJ 1976 innehöll en tidning i New York en annons om ett halsband som lämplig gåva till ”kvinnan i ditt liv”, vilken skulle visa henne ”att du älskar henne av hjärtat lika mycket som hon älskar dig”. På en silverkedja satt hängsmycket, ett ”porslinshjärta infattat i silver”.

Många av dem som såg den här annonsen hyste inga betänkligheter mot hängsmyckets utformning. Men somliga personer kan vara av den bestämda uppfattningen att en kristen kvinna inte bör bära ett hjärtformat smycke. Varför inte det?

De som opponerar sig kan mena att hjärtat är en avgudisk prydnad, eftersom de hört att det tidigare användes i icke-kristen gudsdyrkan. De kan i all uppriktighet önska tillämpa detta bibelns råd: ”Vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar? ... ’”Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’; ’”och jag skall ta emot er”’.” — 2 Kor. 6:15—17.

Uppriktigt sagt berör detta en mer allmän och grundläggande fråga som kan uppstå när det gäller många mönster och prydnader, nämligen: Vilken inställning bör en kristen ha till prydnadsformer och mönster som vid någon tid eller på någon plats varit förbundna med falsk religion?

Denna fråga kan vara aktuell när du väljer tapeter till ditt hem, mönster på en slips eller ett klädesplagg, och när du köper smycken, till exempel manschettknappar, armband eller halsband. Frågan kan också ha betydelse när det gäller dekoren på lampor eller porslin. Du kan undra: ”Är det här mönstret på något sätt förbundet med avgudadyrkan?” Eller också kan en bekant få dig att fundera genom att ställa denna fråga. Du önskar göra det som är rätt, men vad är rätt?

Låt oss betrakta några exempel på sådana prydnader. I Alexander Hislops bok The Two Babylons framhålls följande:

”’Hjärtat’ var en av de heliga symbolerna för [den egyptiske guden] Osiris, då han föddes på nytt och uppträdde som Harpokrates eller barngudomen. ... Vördandet av det ’heliga hjärtat’ tycks också ha utbrett sig till Indien, eftersom Visjnu där ... framställs med ett hjärta hängande på bröstet. ... Emellertid var dyrkan av det ’heliga hjärtat’ helt enkelt, under symbol, dyrkan av den ’helige Bel’, denne mäktige i Babylon.”

Likaså innehöll första upplagan av New World Translation of the Christian Greek Scriptures följande teckning med text:

Forntidens folk använde många andra religiösa symboler. Det ”bevingade klotet” eller den ”bevingade skivan” användes till exempel i olika former i Fenicien, Assyrien och andra länder. I The Migration of Symbols (Symbolernas vandring) av G. d’Alviella heter det emellertid: ”Det har sagts, på goda grunder, att det bevingade klotet är den egyptiska symbolen par excellence.” Du har förmodligen sett den i egyptiernas konst eller mönster.

Egyptierna använde också skapade ting i naturen omkring dem som religiösa symboler. Angående tordyveln eller dyngbaggen sägs följande i The World Book Encyclopedia: ”För egyptierna symboliserade tordyveln också uppståndelsen och odödligheten. De gjorde figurer av insekterna i sten eller metall och använde dem som amuletter.”

Man har också brukat vissa växter som religiösa symboler. Många nationer hade i sin religion eller mytologi ett heligt träd, till exempel ”palmen, granatäpplet, cypressen, vinträdet etc.”. Den franska liljan (fleur-de-lis) för fram detta bruk till senare tider. Detta prydnadsmönster, som användes i det forntida Indien och Egypten, blev en del av det heraldiska mönstret i det franska kungahusets vapen. ”År 1376 begränsade Karl V av Frankrike antalet liljor till tre, till den heliga treenighetens ära.” — Encyclopædia Britannica, 1976 års upplaga, band 4, sid. 182.

Ett liknande religiöst samband kan uppstå i samband med vitklövern eller treväpplingen (eng.: shamrock). Angående denna växt eller detta prydnadsmönster sägs följande i ett uppslagsverk:

”Shamrock (irländska: seamròg, ’liten klöver’), vilken som helst av flera [trebladiga] klöver ... , av vilka alla är inhemska på Irland. Treväpplingen valdes ursprungligen som Irlands nationalemblem på grund av legenden om att Sankt Patrik använde denna växt for att illustrera treenighetsläran. De flesta treväpplingar ... har av irländarna betraktats som lyckobringande symboler sedan urminnes tider, och denna vidskepelse har levt kvar i modern tid hos människor av många nationaliteter.”

Nödvändigt att besluta sig

Ormar, kors, stjärnor, fåglar, blommor ... ja, det finns ett nära nog oändligt antal prydnadsmönster och symboler som vid en eller annan tidpunkt varit förenade med avgudadyrkan. Hur kan då en uppriktig kristen veta vad han skall undvika eller vad han kan lämna utan avseende som varande oviktigt?

Det är verkligen inte betydelselöst vad en kristen pryder sitt hem eller sig själv med. Detta belyses av den lag Jehova Gud gav israeliterna om att inte klippa sidhåret eller skära av nederkanten på sina skägg. (3 Mos. 19:27) Tydligen hade några av de hedniska folken omkring dem på den tiden den sedvänjan att klippa sina skägg i en viss stil i förbindelse med dyrkan av sina gudar. (Jer. 9:26; 25:23) Om en israelit lade sig till med samma stil, skulle iakttagare mycket väl kunna ta det som ett tecken på hans religiösa trosuppfattning, som en antydan om att han understödde hednisk gudsdyrkan. Det är uppenbart att Guds folk undvek denna stil i fråga om frisyr eller det sättet att pryda sig. Det är således tillbörligt att undvika prydnader som skulle förbinda en person med avgudadyrkan.

Men enbart det att avgudadyrkare vid en viss tidpunkt eller på en viss plats kanske använder ett speciellt prydnadsmönster betyder å andra sidan inte automatiskt att sanna tillbedjare alltid måste undvika det. Figurer föreställande palmträd, granatäpplen och oxar ingick till exempel i utsmyckningen av Jehovas tempel i Jerusalem. (1 Kon. 6:29—35; 7:15—18, 23—25) Det förhållandet, att andra religioner kanske tog dessa ting i naturen som Gud skapat och använde dem som symboler i avgudadyrkan, gjorde det inte orätt av sanna tillbedjare att använda dem för utsmyckning. Vemhelst som besökte templet kunde omvittna att Guds folk inte tillbad dessa prydnader eller vördade dem som heliga symboler.

En annan faktor att ta med i beräkningen är den innebörd ett mönster eller en prydnadsform har på den plats där man bor.

Omständigheterna ändras

Många gånger ändras den innebörd ett prydnadsmönster har med tid och plats. En viss prydnadsform kan ha en speciell innebörd för en iakttagare vid en viss tidpunkt och på en viss plats, men en annan innebörd för en iakttagare någon annanstans eller i en annan tidsepok. Lägg märke till följande exempel:

Vad kommer du att tänka på, när du ser detta tecken? Gammadion eller svastikan är i själva verket en gammal religiös symbol som använts av människor runt om i världen. I The World Book Encyclopedia sägs följande angående detta:

”En forntida symbol, ofta använd som ett ornament eller ett religiöst tecken. ... Svastikan har återfunnits på bysantinska byggnader, i buddistiska inskriptioner, på keltiska monument och grekiska mynt. Svastikor användes i stor utsträckning som symboler bland Nordamerikas och Sydamerikas indianer.”

På grund av dess mer sentida användning som symbol i Nazisttyskland kommer emellertid de flesta iakttagare i våra dagar inte gärna att tänka på denna tidigare religiösa innebörd. Som det förklaras i samma uppslagsverk har svastikan nu kommit ”att representera allt det onda som förbinds med nazisterna, då de vann herravälde över Europa”.

Det förhållandet att en symbol ges en helt annan innebörd kan inverka på ett annat sätt. En hednisk religiös symbol kan förlora sin religiösa bibetydelse. Som det förklaras i boken The Migration of Symbols:

”Det händer ofta att en symbol ändrar innebörd när den passerar från ett land till ett annat. På så sätt kan en symbol mycket väl bli blott och bart ett ornament när den på grund av sitt estetiska värde eller helt enkelt på grund av sin originalitet avbildas av konstnärer som är obekanta med dess ursprungliga innebörd.”

Innebörden i ett visst prydnadsmönster kan också variera från plats till plats. Treväpplingen är ett exempel på detta. På en del håll kanske den fortfarande allmänt betraktas som en symbol för den oskriftenliga treenighetsläran. På andra håll kan detta samband vara relativt okänt, men människor kanske ofta anser att en treväppling, som pryder ett armband eller en slips, är en ”lyckobringande” symbol. (Jämför Jesaja 65:11, 12.) På ytterligare andra platser kanske ingen av dessa betydelser i allmänhet är vad människor kommer att tänka på; om en treväppling ingick som en del av ett mönster på en tapet eller ett klädesplagg, skulle de flesta betrakta den enbart som ett trevligt naturmotiv, precis som blommor, färggranna löv och andra tilltalande växter används som mönster.

Vad är det alltså den kristne i första hand bör tänka på? Inte vad en speciell symbol eller prydnad möjligen hade för innebörd för tusentals år sedan eller hur den kanske betraktas på andra sidan jordklotet, utan vad den betyder nu för flertalet människor där han bor.

I praktiken

Vad innebär allt detta i praktiken? Det är uppenbart att vissa forntida religiösa symboler fortfarande vördas eller anses ha en religiös innebörd, i samma religion eller i en annan. Ta korset som exempel.

I Encyclopædia Britannica (1976) heter det: ”Korsformer användes som symboler, religiöst eller i andra avseenden, långt före den kristna eran i nästan alla delar av världen.” Och d’Alviella uppger: ”När spanjorerna tog Centralamerika i besittning, fann de i de inhemska templen riktiga kors, vilka betraktades som symbol ... för en gudomlighet som på samma gång var fruktansvärd och välgörande.”

Jehovas vittnen har ofta framhållit bevis från bibeln som fastslår att Jesus i själva verket inte avrättades på en påle med en tvärslå. (Apg. 5:30) Följaktligen förbinder de inte korset med Jesu död. Inte desto mindre är det så att korset fortfarande har en religiös innebörd i de flesta delar av världen. Om därför ett vittne skulle bära ett kors med den tanken att det enbart var en prydnad, skulle iakttagare helt förståeligt betrakta det annorlunda. De skulle sannolikt dra den slutsatsen att den kristne bär det på grund av dess nuvarande religiösa innebörd. Vittnena undviker därför att pryda sig med denna religiösa symbol.

Men låt oss för att ta ett annat exempel återgå till hjärtformen. Hjärtat var visserligen en religiös symbol i det forntida Babylon, men har det nu en sådan innebörd där du bor? Sannolikt inte. Det kanske inte är annat än en prydnad som för tankarna till det mänskliga hjärtat eller, för det mesta, påminner om ”kärlek”. I detta fall kan somliga kristna känna sig fria att använda hjärtformen helt enkelt som en dekorativ prydnad.

Men ta en annan synpunkt i beaktande: Även om hjärtat inte är en religiös symbol på de flesta håll i världen i våra dagar, kan det vara det där du bor. I samband med firandet av en speciell helgdag, till exempel S:t Valentins dag, skulle kort eller smycken med denna prydnad kunna ge andra den tanken att du deltar i detta religiösa firande. Du kanske därför kommer till den slutsatsen att även om kristna på andra håll eller vid andra tider fritt skulle kunna använda denna prydnad, är det i din situation tillrådligt att undvika den eller att åtminstone undvika den vid den tiden på året.

Koncentrera sig på vad?

Genom att så många olika prydnadsmönster använts i falsk gudsdyrkan skulle en person, om han gjorde sig det besväret och tog sig tid, kanske finna ett icke önskvärt samband i fråga om praktiskt taget vartenda mönster han ser omkring sig. Men varför göra detta? Skulle det inte vara att oroa sig i onödan? Och skulle det vara det bästa sättet att använda sin tid och sin uppmärksamhet?

Om vissa mönster eller prydnadsformer i allmänhet uppfattas som religiösa symboler där du bor, har du goda skäl att undvika dessa. Eller om många människor på platsen har blivit speciellt känsliga i fråga om någon form eller prydnad, kan den mogne kristne välja att söka undvika den för att inte i onödan oroa eller väcka anstöt. Aposteln Paulus skrev mycket vist och förståndigt: ”Låt oss då trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande. Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som din broder snavar på.” — Rom. 14:19, 21.

Paulus visade emellertid också värdet av att koncentrera sig på de ting som är av verklig vikt och betydelse i stället för att befatta sig med tvister angående innebörd och möjliga samband som inte är av uppenbar betydelse. (1 Kor. 10:25, 26; 2 Tim. 2:14, 23) Därigenom kan den kristne koncentrera sig på ”rättfärdighet och frid och glädje med helig ande”, vilket hjälper en människa att nå kärnpunkten i vad Guds rike innebär. — Rom. 14:17.

[Bild på sidan 10]

Den babyloniske guden Bels hjärta