Vad kostar den militära beredskapen?
I EN stenmur mitt för Förenta nationernas plaza är ett bibelcitat inhugget. Det är hämtat från det andra kapitlet i Jesaja och lyder: ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” — Engelska auktoriserade översättningen.
Likväl utgör militärutgifterna den högsta enskilda posten i de flesta länders budget i våra dagar. Medan nationerna talar om fred, anslår de alltså fler pengar till krig än till något annat ändamål!
Utgifterna
Under de närmast förflutna sex åren har mer än fem billioner (5.000.000.000.000) kronor förbrukats till militära rustningar. År 1969 var kostnaden den högsta dittills. Ungefär en billion (1.000.000.000.000) kronor gavs ut. Det är ungefär 115 millioner kronor för varenda timme på dygnet hela året igenom!
Kostnaden för Förenta staterna år 1969 var ofantlig — cirka 400.000.000.000 kronor. Om man lägger till utbetalningar till veteraner från andra krig, ränta på nationalskulden (till större delen åsamkad av tidigare militärutgifter) och vapensändningar till andra länder, stiger slutsiffran till gott och väl 500.000.000.000 kronor. Mer än 55 procent av alla utgifter hade med krig att göra! Detta är mer än den sammanlagda kostnaden för sådana program som utbildning, sjukvård, bostäder, rymdforskning, jordbruk, vägväsen, socialvård, pensioner och arbetslöshet.
Sovjetunionens budget är också hårt ansträngd av militärutgifterna, och de fattigare ländernas militärutgifter ökar ungefär dubbelt så fort som världsmedeltalet. Under det att deras levnadsstandard stagnerar, skjuter deras rustningskostnader i höjden. Härom sade New York Times:
”I alla nationer i Asien, Afrika och Latinamerika blir de fattigas rustningskapplöpning allt intensivare. Av prestigeskäl och försvarshänsyn köper de så kallade underutvecklade länderna allt från pistoler till de mest avancerade och dyrbara attackplan, robotar, stridsvagnar, radaranläggningar, ja, till och med ubåtar. . . .
De underutvecklade ländernas militärutgifter stiger fortare än deras bruttonationalprodukt, ett förhållande som innebär att en växande andel av deras knappa resurser går till krigsredskap.
Samtal med initierade och vetenskapliga analytiker av facket ger vid handen att man nu praktiskt taget har förlorat kontrollen över kapprustningen.”
Egypten förbrukar enligt president Gamal Abdel Nasser drygt fem milliarder kronor om året på krigsförberedelser — en utgift som det knappast har råd med. Vidare beräknas det att Israels regering ger ut gott och väl hälften av sina pengar av samma skäl. Newsweek säger: ”För det lilla Israel är dessa och alla andra utgifter som påbördas det genom de ökande fientligheterna i Mellersta Östern nära nog ruinerande.”
Kolossalt slöseri
Medlemmar av Förenta staternas kongress har angripit många vapenprogram för att de varit illa skötta och slösat med medlen. Så till exempel hade flygvapnet hållit på med ett bemannat rymdlaboratorium som skulle gå i en bana kring jorden. Rätt som det var slopades programmet. Men 6.500.000.000 kronor hade redan förbrukats!
Ett program för att få fram en ny typ tunga stridsvagnar skulle kosta 400 millioner kronor; det har redan överskridit 1.500 millioner och har ändå inte lämnat utvecklingsstadiet. Tolv nya räddningsubåtar skulle kosta 183 millioner kronor; nu kommer bara sex att kosta 2.400 millioner. Attackbombplansprojektet F-111 skulle kosta 15 milliarder kronor, men nu medger försvarsdepartementet att det kommer att kosta gott och väl 30 milliarder. En ny torpedserie skulle kosta 3,8 milliarder kronor, men nu kommer den i verkligheten att kosta fem gånger så mycket!
Man ropar ständigt efter nyare och kraftigare vapen, vilket gör att de vapen man har snart blir föråldrade. Sovjetunionens och Förenta staternas senaste kärnrobotar kan utplåna båda länderna flera gånger om. Likväl arbetar de båda på att förbättra sina robotar så att de kan bära flera kärnstridsspetsar i stället för en. Nobelpristagaren professor George Wald vid Harvarduniversitetet sade så här:
”Man säger oss att Förenta staterna och Ryssland tillsammans har väldiga lager av kärnvapen med en sprängkraft på i runt tal 15 ton trotyl för varje man, kvinna och barn på jorden. Och nu föreslår man att vi skall skaffa fler.”
Vad man kunde uträtta i stället
Det är tragiskt att en sådan väldig andel av världens tillgångar förbrukas till improduktiva rustningar, när det återstår att uträtta så mycket på jorden. Vad skulle man kunna uträtta, om nationerna levde i harmoni med varandra och använde alla dessa pengar och all denna energi till mänsklighetens bästa?
Om detta vore möjligt, skulle världens militärutgifter för ett år sedan ha räckt till för att bygga tjugo millioner hus för 50.000 kronor stycket. I de flesta länder skulle dessa ha tett sig luxuösa. Alla dessa hem skulle ha rymt fler än hela jordens befolkningsökning för året. Tänk på att denna byggnadsverksamhet skulle ha sugit upp all den friställda arbetskraften från nedlagda vapenfabriker.
Det finns många arbetslösa utan yrkesutbildning, också i Sverige och Förenta staterna. I det senare landet kostar det omkring 15.000 kronor att utbilda en okvalificerad arbetare. Denna kostnad inbegriper ofta läkarvård, resor och hjälp åt minderåriga barn. En bråkdel av nationens årliga militärutgifter skulle räcka för att ge yrkesutbildning åt alla som mer eller mindre permanent går arbetslösa. En sådan utbildning skulle komma en människa att känna sig nyttig och göra henne till en produktiv samhällsmedlem.
De pengar världen gav ut på militära förberedelser för ett år sedan skulle ha räckt till för att bygga 200.000 skolor för fem millioner kronor stycket, en större summa än vad som är tillräckligt i de flesta länder. Bättre skollokaler skulle göra klasserna mindre, så att lärarna kunde ge barnen mera individuell undervisning.
Tusentals vetenskapsmän tillbringar sin tid med att arbeta på förstörelsevapen. Vad skulle de inte kunna göra, om de använde sina talanger till att uppfinna sätt och medel att förhindra nedsmutsningen? Hur många hektar skulle inte med alla dessa pengar kunna läggas under plogen och ge mat åt världens hungrande millioner? Lantbrukare skulle kunna få utbildning och materiella resurser för att öka skördarna. Fritidsområden och parker skulle kunna utvidgas i stor omfattning. Många fler människor skulle kunna erhålla ordentlig sjuk- och hälsovård.
Men sanningen är att allt detta inte blir gjort. Och det finns ingenting som på något sätt tyder på att det kommer att bli gjort under denna tingens ordning. Tvärtom rapporterar tidskriften Atlas för april 1970:
”Skräckbulletin direkt från FN: Vid slutet av 1960-talet fanns det i hela världen fler sjuka, fler undernärda och fler barn utan undervisning än det fanns för tio år sedan. Framtiden? Femtio procent av dem kommer aldrig att sätta foten i ett klassrum.”
Allmänheten reagerar
Allt fler människor förargar sig över det ständiga militära slöseriet, när det är så mycket annat som behöver göras. I slutet av 1969 hölls det i Washington, D. C., en väldig demonstration mot kriget. Folkmassan beräknades uppgå till mellan 250.000 och 500.000 personer. ”Marschen mot döden”, som den kallades, var den största antikrigsdemonstration som nationens huvudstad någonsin hade upplevt.
Många unga män nu för tiden finner militärtjänsten frånstötande och ser den inte i samma heroiska skimmer som man gjorde förr i världen. U. S. News & World Report framhöll: ”Krigsmakten och framför allt armén besväras nu av myteri, lydnadsbrott, rasstrider, desertering och ett ständigt ökande antal fall av undanhållande”, s. k. ”bondpermissioner”. Tidskriften förklarade vidare att ”det har aldrig förekommit någonting liknande i den amerikanska historien”. Tusentals unga män har flytt ur landet för att inte bli uttagna till krigstjänst.
General Earie Wheeler, dåvarande ordförande i stabschefsutskottet, uppmärksammade allmänhetens växande fientlighet mot det ”militär-industriella komplexet” och sade att om inte inställningen ändras ”kommer det att leda till kaos — till sönderfall inom försvaret”.
Hur motbjudande många känner det framgår tydligt av en skarp ledare i Eagle Rock Sentinel i Los Angeles. Den förklarar:
”Den nakna, obestridliga sanningen är att alla jordens mäktiga nationer, däribland vår egen, i hemlighet förbundit sig att befrämja krig och se till att de hålls i gång genom att tillhandahålla de materiella resurserna. Samtidigt ger sig dessa nationer bedrägligen ut för att älska fred och kommer officiellt med intetsägande fraser om moral och frihet. . . .
Krig är en lysande affär, den kanske mest lysande affären i världen. Det skulle kunna stoppas, om stormakterna ville stoppa det. Det är osannolikt att de kommer att göra det, så länge materiell vinning står på spel.”
Nödvändigt för säkerheten?
Köper kapprustningen verkligen säkerhet åt världens nationer? New York Times för 31 mars 1970 kommenterade de väldiga militärutgifterna och sade: ”Detta är vansinnigt. Mångfaldigandet av vapen i säkerhetens namn minskar i själva verket säkerheten för var och en genom att öka konfliktrisken.”
Efter att ha framhållit att militärutgifterna var den dyraste posten i Canadas budget sade tidningen Province i Vancouver så här:
”Till vilken nytta har de varit för oss som nation? Har de minskat risken för att Canada blir anfallet av någon fientlig nation? Inte alls. Ingenting i landets vapenfabriker kan hålla stånd mot ett modernt anfall så länge att vår ledare hinner hålla ett avskedstal. ... Det vore lustigt — om det inte vore så dyrt.”
Enligt norska vetenskapsakademin har det varit 1.656 rustningskapplöpningar sedan år 650 f.v.t. Den sade att av dessa var det endast sexton som inte slutade med krig, och så tillade den: ”De övriga slutade med ekonomisk ruin i de berörda länderna.” Hur har inte detta mönster visat sig gälla nu på 1900-talet! Vi har bevittnat den största kapprustningen i historien. Vi har också bevittnat de flesta krigen, de värsta krigen och den värsta ekonomiska depressionen.
Hur ter sig den närmaste framtiden? U Thant, Förenta nationernas generalsekreterare, har förklarat: ”Jag måste helt enkelt dra den slutsatsen av de upplysningar, som jag har tillgång till såsom generalsekreterare, att medlemmarna av Förenta nationerna kanske har tio år på sig att bilägga sina urgamla tvister och ingå ett globalt kompanjonskap för att hejda kapprustningen, för att förbättra människans miljö, för att begränsa befolkningsexplosionen och för att kunna ägna den behövliga kraften och energin åt världens olika utvecklingsprogram.”
Det behövs en ny ordning
Uppenbarligen råder det en mycket svår situation i världen. En ny ordning behövs definitivt. Publikationen World Union, som getts ut i Haag i Nederländerna, framhåller: ”Det råder nu inget tvivel om att det så snart som möjligt måste upprättas en världsregering som är erkänd och accepterad såsom en högre politisk myndighet än de nationella regeringarna.”
Men kan något annat mänskligt system fungera bättre än de som redan har prövats? Var finns de ledare som kan få det att fungera bättre? Alla slags människor och regeringar har prövats. Historien vittnar om att de alla har misslyckats med att införa universell fred och nedrustning.
Likväl finns det en regering som ofelbart kommer att införa universell fred och avrustning! Den kommer också att överta den fullständiga kontrollen över jordens angelägenheter och arbeta till mänsklighetens gagn. Och detta är ingen dröm. Det är en regering, vars undersåtar redan har smitt sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De lyfter inte svärd mot andra, inte heller lär de sig mer att kriga. — Jes. 2:4.
Det är denna regering som Jesus Kristus lärde de kristna att bedja om — Guds rike. (Matt. 6:9, 10) De faktiska omständigheterna, som utgör en uppfyllelse av bibelns profetior, visar att den redan härskar från himmelen. Inom kort kommer den att krossa hela denna fördärvade tingens ordning och utplåna den ur tillvaron. (Dan. 2:44) Därpå, säger den bibliska profetian, ”skall herradömet varda stort och friden utan ände”. — Jes. 9:7.
Jehovas vittnen är lojala undersåtar under Guds himmelska regering. De blandar sig alltså inte i det lands angelägenheter där de bor, men personligen lyder de Guds befallning att smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar och att inte mer lära sig att kriga. Universell avrustning har redan genomförts inom deras led. I över 200 länder har de uppnått total fred med människor av alla nationaliteter och raser.
Det är detta tillstånd som skall råda över hela jorden efter den nuvarande onda tingens ordnings slut. Hur är detta möjligt? Därför att Gud kommer att tillåta endast dem som respekterar fred och frid att få leva i denna nya ordning. (Ords. 2:21, 22) Då kommer det inte mera att uppstå någon kapprustning, ty Jehova Gud lovar att ”han stillar strider intill jordens ända”. Såsom den allsmäktige Guden är han i stånd att göra detta, fastän människor är oförmögna till det. — Ps. 46:10.
Hur underbart kommer det inte att vara i Guds nya ordning, när det inte längre finns vare sig krig eller förberedelser till krig! Då kommer alla jordens resurser och alla människans krafter att ägnas åt konstruktiva strävanden, till människosläktets eviga gagn.
[Ruta på sidan 7]
Nationerna ger ut mera på krig än på någonting annat
115 millioner kronor i timmen
[Ruta på sidan 8]
Utgifter som hade med krig att göra kostade Förenta staterna för ett år sedan mer än den sammanlagda kostnaden för utbildning, sjukvård, bostäder, jordbruk, rymdforskning, vägväsen, pensioner och andra program