Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g71 8/6 s. 8-10
  • Om bara fyrar kunde tala

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Om bara fyrar kunde tala
  • Vakna! – 1971
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Litet fyrhistorik
  • Fyrarnas läge
  • Att synas och höras
  • Vår hängivna personal
  • Ett ljus som räddar liv
    Vakna! – 1999
  • Fyrvaktare — ett utdöende yrke
    Vakna! – 1998
  • Fortsätt framåt mot ljuset
    Vakttornet – 2007
  • Blick på världen
    Vakna! – 2002
Mer
Vakna! – 1971
g71 8/6 s. 8-10

Om bara fyrar kunde tala

UTAN tvivel har du sett oss stå på post vid klippiga kuster världen runt. Det kan vara i Canada, i Förenta staterna, på den blåsiga Godahoppsudden, på öarna som ligger utströdda i de sju haven eller kanske i närheten av Portugals lockande, soldränkta stränder, där jag råkar befinna mig. En klar dag kan du se mig höja mig 54 meter över havsytan på Europas västligaste punkt. Jag är en fyr.

Mitt blinkande ljus är en välkommen syn för dem som befinner sig på det mörka, stormiga havet. Till och med det klagande ljudet från min mistlur är trösterikt, när jag sänder ut mina signaler till deras öron som inte kan se. Men har du någonsin undrat hur vi fyrar kom till, och när? Hur tror du vi uppnådde vår nuvarande livsviktiga position i förbindelse med världens vattenleder?

Litet fyrhistorik

En av mina förfäder räknades till den forntida världens sju underverk. Omkring år 280 f.v.t. byggde Ptolemaios II ett väldigt 120 meter högt torn på ön Faros, strax utanför Alexandria i Egypten. Högst uppe i tornet höll man en vedeld brinnande för att ge sjöfarten på Medelhavet en säker vägledning.

Men det var inte förrän på 1500-talet, när man började öppna handelsvägar på haven, som vi verkligen blev populära. En av de äldsta av mina kvarvarande kolleger finns vid La Coruña på Spaniens nordvästra kust. Den återuppbyggdes omkring år 1634 och innehåller delar av det torn som byggdes under den romerske kejsaren Trajanus’ regering (98—117 v.t). Men det var bara en av ett stort antal som romarna byggde kring Europas kuster. Efter erövringen av Britannien till exempel byggde de fyrar på de platser som nu kallas Dover och Boulogne-sur-Mer. Min första amerikanska släkting fick år 1716 sin plats på Little Brewster Island i närheten av Boston i Massachusetts.

Sedan dess har man gjort väldiga framsteg när det gäller fyrteknik. De många stadier vi genomgått kan illustreras av de ljuskällor som använts. Det började med en vedeld, och sedan har vi använt kol, vax- eller talgljus, oljelampor, mineralolja och elektricitet. Nu för tiden använder man också radiosignaler och atomkraft.

Fyrarnas läge

Folk undrar ofta vad som bestämmer en fyrs läge. En del fyrar befinner sig relativt nära havsytan, medan andra blickar ned högt ovanför sin omgivning likt raketer som står färdiga att skjutas ut i yttre rymden. Man måste ta hänsyn till flera olika faktorer, inte minst de omedelbara faror man bör vara på sin vakt emot, till exempel farliga grund eller en ojämn kustlinje; vidare det omgivande landets allmänna läge. Något som också är mycket viktigt är det område som skall täckas av ljuset.

Vid Tajofloden är till exempel inte fyrarna så höga, på grund av att det område som skall täckas inte sträcker sig så långt bort. Min höjd, å andra sidan, gör det möjligt för mitt ljus att synas 50 till 55 kilometer ut på havet en klar natt. Det är sant att mitt torn bara är sju meter högt, men det står på klippgrunden 47 meter ovanför de växlande blå och gröna skiftningarna i vattnet där nere.

Den geografiska lysvidden hos en fyr beror på två saker: dess höjd och observatörens höjd över havsytan. Låt oss tänka oss en person som en klar dag står på däcket till ett fartyg fyra och en halv meter över vattenytan. På denna höjd befinner sig horisonten 4,4 sjömil längre bort. För en fyr som når 36 meter över havsytan är horisonten 12,5 sjömil därifrån. Om vi alltså lägger ihop dessa båda avstånd, får vi fyrens geografiska lysvidd, nämligen 16,9 eller ungefär 17 sjömil.

Att synas och höras

Eftersom människoliv är beroende av vårt ljus, gör man allt för att hålla det lysande. Nästan allt som behövs för att hålla mitt ljus brinnande finns i dubbel uppsättning och en del saker i tredubbel uppsättning. Jag har sex generatorer, av vilka två är på trettio hästkrafter vardera. Förutom mina batterier har jag ett annat system, som drivs med mineralolja.

Mitt ljus frambringas av en glödlampa på 3.000 watt, som sitter mitt inne i en dioptrisk prismalins, som har en diameter av en och en halv meter och liknar en cylinder till formen. Det är med andra ord det slags prismalins som understöder synförmågan genom att bryta samman ljuset. Denna lins har en höjd av 1,8 meter. Linsen är delvis mörklagd av en skärm, så att ljuset döljs under flera sekunder varje gång linsen vrider sig ett varv. På så sätt sänder jag ut fyra vita ljusblänkar efter varandra på tre sekunder vardera, efterföljt av mörker i sex och en halv sekunder.

Ungefär tjugo större fyrar täcker Portugals kustlinje, och var och en av dem har sin egen särskilda personlighet. Erfarna sjöfarare kan våra olika ljussignaler utantill och kan direkt säga var de hör hemma, när de ser det mönster som bildas av blänkarna. För den som inte har så lång erfarenhet eller som har sämre minne finns våra koder i fyrlistorna eller på sjökorten.

Men ljus är inte det enda vi skänker de sjöfarande. När dimma eller andra väderförhållanden förmörkar vårt kraftiga ljus, har vi fortfarande ljud att erbjuda. Landkrabbor kanske inte uppskattar det monotona tjutandet från våra mistlurar, men det är ljuv musik i deras öron som är insvepta i den spöklika tjockan över ett becksvart hav. Då visar sig ett annat drag i min personlighet. Jag ger tre signaler på fyra sekunder vardera och håller sedan tyst i sjutton sekunder. Dessa ljudstötar banar sig väg genom den dimmiga natten till ett avstånd av 27 kilometer.

Eftersom jag är en modern fyr och står på en strategisk plats, har jag ännu ett sätt att ge ”ljus” åt dem som befinner sig i fara. Jag använder radiosignaler. Var och en av oss fyrar har sin egen radio- eller morsekod, som visar vem han är och alltså var han är belägen. Mina radiosignaler kan fångas upp av fartyg med radioutrustning, som befinner sig ända till 87 kilometer härifrån. Genom att göra en jämförelse med en annan signal kan de fastställa på omkring en kilometer när var de befinner sig. Jag sänder ut min kod var tjugonde sekund. När det blir nödvändigt på grund av dåligt väder, sänder jag ut min högt uppskattade signal var femte sekund.

Vår hängivna personal

Det är inte många av oss fyrar som kan sköta allting själva. Vi uppskattar verkligen de män som sköter om oss och håller oss ständigt redo att utföra vårt livräddande arbete. De har utsökta tillfällen att se Guds skaparverks skönhet i en karmosinfärgad solnedgång över ett tyst och stilla hav eller i vågornas kraft, när de obevekligt slår mot den klippiga stranden. Det sägs att man för att kunna anpassa sig till rutinen i en fyrvaktares ensamma liv måste vara född till det eller ha ”sjömansblod” i ådrorna. Är det sant? Nej, fyrväktare lever under vitt skilda förhållanden.

Mycket beror på fyrens läge. Här på Kap da Roca har vi bara en timmes körtid till Lissabon. De nio män som har hand om mig är alltså inte alls isolerade. Men det finns många fyrvaktare vars enda kontakt med yttervärlden är en gång i månaden eller till och med ännu mer sällan, när förrådsfartyget gör sitt vanliga besök. De äldre isolerade fyrarnas arbete utförs numera med hjälp av helt och hållet automatisk utrustning, som sköts från fastlandet med fjärrkontroll.

En fyrvaktares liv är heller inte på något sätt långtråkigt. Under dagens lopp gör han med regelbundna mellanrum observationer, som bidrar till att man kan göra meteorologiska förutsägelser. Uppgifter om havsförhållanden, vindstyrka och vindriktning, barometerstånd och molnförhållanden samlas regelbundet, så att man kan utarbeta en väderleksrapport. Flyget drar också nytta av våra tjänster. Jag sänder nämligen ut en ljussignal, som talar om för piloterna att de närmar sig den europeiska kontinenten.

Innan jag slutar, måste jag erinra om att jag också är en turistattraktion. Så varför inte göra ett besök hos mig nästa gång du vill göra någonting annorlunda eller lära dig något nytt? Du kanske inte kan komma till Portugal, men om du bor nära kusten, bör en av mina släktingar finnas i närheten. Jag är säker på att du och din familj skulle uppskatta att i första hand få lära er mer om fyrarnas familj. Ni kommer säkert också att uppskatta skönheten hos den vilda natur som för det mesta omger en fyr. Ni kommer att finna att männen som sköter oss är ett gladlynt, vänskapligt släkte, och de kommer gärna att berätta mer för er om de värdefulla tjänster som jag utför. Jag skulle gärna berätta det för er själv — om bara fyrar kunde tala!

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela