Skymningsåren kan vara användbara år
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien
VI BLIR äldre för varje dag som går. Det finns ingenting vi kan göra för att förhindra åldrandet. Men liksom skymningen är en fridfull, användbar tid på dygnet, så kan skymningsåren i ens liv också vara det.
Tänker du bara på de grå håren, rynkorna, de långsammare stegen och förlusten av nära och kära? Eller är du tacksam för de många rika erfarenheter och det mogna tänkande som kommer med åren? Menar du att prestationsförmågan är som störst i unga år och sedan snabbt avtar?
Skapande förmåga på ålderdomen
Reader’s Digest konstaterade följande, i det den huvudsakligen återgav material som publicerats av doktorerna E. W. Busse och E. Pfeiffer: ”Den skapande förmågan är fortfarande på toppunkten på ålderdomen, i synnerhet inom sådana områden som matematik, uppfinning, botanik och humanistisk vetenskap. När det gäller statskonst tycks skickligheten öka med åren, och i fråga om abstrakt tänkande, såsom logik och filosofi, infaller topparen mellan 45 och 83 års ålder. Den intellektuella förmågan avtar inte obönhörligt på ålderdomen.”
Professor N. J. Berrill instämde. ”Vid 80 är den intellektuella nivån fortfarande lika hög som den var vid 35”, skrev han. ”Medan det unga sinnet tycks skapa nya uppfattningar och idéer, äger det äldre sinnet ... större stadga, samvetsgrannhet och ett överflöd av erfarenhet.”
Vittnesbörden bestyrker att den intellektuella förmågan inte avtar i takt med den fysiska förmågan. Hos en grupp om fyra hundra berömda statsmän, målare, militärer, skalder och författare fann man att 35 procent av deras största bedrifter utfördes när de var mellan sextio och sjuttio år gamla; 23 procent utfördes mellan sjuttio och åttio års ålder, och 8 procent sedan de passerat åttioårsstrecket! Sammanlagt var två tredjedelar över sextio år.
Att åtnjuta ett långt liv
Man har länge iakttagit att somliga människor lever långt över medellivslängden och bibehåller anmärkningsvärda fysiska och intellektuella förmågor. Den israelitiske profeten Mose skrev: ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt.” (Ps. 90:10) Och ändå var Mose en kraftfull, åttio år gammal man, när han ledde Israels nation ut ur Egypten, och bibeln säger om honom fyrtio år senare: ”Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.” — 5 Mos. 34:7.
Även i våra dagar finns det människor som lever över hundra år. För inte så länge sedan skrev Washingtonkorrespondenten Bruce Biossat: ”Ungefär 15.000 amerikaner, ett förvånansvärt stort antal, är 100 år eller äldre.” Biossat sade att det finns cirka 250.000 amerikaner som är över nittio år gamla, eller omkring en på 800.
På andra platser är antalet äldre människor procentuellt högre, särskilt i republiken Georgien i Kaukasus’ bergstrakter, som ligger mellan Svarta havet och Kaspiska havet i sydvästra delen av Sovjetunionen. År 1971 besökte Sula Benet, professor i antropologi vid Hunter College i New York, byn Dzhgerda i detta område. Hon sade: ”Där fanns 71 män och 110 kvinnor mellan 81 och 90 år och 19 personer över 91 år — 15 procent av byns befolkning på 1.200 invånare.”
Så har vi Vilcabamba Valley i Ecuador, som tävlar med södra Sovjetunionen när det gäller åldersrekord. Brasilien skryter också över sina hundraåringar. På staten Goiás’ högplatå lever Delfina da Costa Silva, som sägs vara 155 år gammal. Hon välkomnar fortfarande besökare med den sedvanliga koppen kaffe, symbolen för Brasiliens gästfrihet.
En del amerikaner har också uppnått anmärkningsvärt hög ålder. Charlie Smith firade sin 125:e födelsedag den 4 juli 1967. Tidskriften Time skrev: ”Den höga ålder Smith gör anspråk på har bättre bevisunderlag än de flesta, men det är otillräckligt. Inget av ’bevisen’ omnämner honom uttryckligen eller intygar att han föddes på den plats och vid den tidpunkt han uppger. ... Hittills ger ingen av dessa urkunder belägg för att någon amerikansk medborgare levat i mer än 111 år.”
Trots att dessa extremt höga åldrar inte vederhäftigt kan bestyrkas, är det tydligt att en del människor, särskilt på vissa platser, åtnjuter ett långt liv i god hälsa. Vad beror det på?
Hemligheten med ett långt liv
De extremt höga åldrar som människor uppnår i södra Sovjetunionen tillskrivs den friska luften på högre höjder, den enkla men näringsrika födan och massor av hårt fysiskt arbete. ”De gamla ses aldrig sitta på en stol långa stunder”, rapporterade Sula Benet. De betraktar fetlagda personer som sjuka, och när de möter en sådan hör de sig för om hans hälsa.
En annan viktig faktor är att de äldre känner sig nyttiga. Den ryskfödde läkaren Albert Parry skrev om det lantliga livet i Kaukasus’ bergstrakter: ”Familjen och samhället får de gamla att känna att de är betydelsefulla eller åtminstone att de behövs genom att man kommer till dem för att få råd.”
De gamla är därför optimistiska och finner glädje i utsikten till fortsatt liv. Som en nittionioåring i byn Achandara sade: ”Mina barn och barnbarn behöver mig, och det är inte det sämsta i denna världen — det är bara det att jag inte kan vända upp och ner på jorden och att det har blivit svårt att klättra i träd.”
Att tillfredsställande arbete och känslan av att vara till nytta är viktigt för att uppnå en hög ålder har dokumenterats. I Förenta staterna har till exempel forskare vid Dukeuniversitetets centrum för studium av åldrandet och människans utveckling nyligen rapporterat, att människor som är nöjda med sin lott i livet och som är lyckliga i sitt arbete lever längre. Man har också observerat att långt liv ofta ligger i släkten. Ärftligheten är därför också en viktig faktor när det gäller hög levnadsålder.
Åldrandet och dess orsaker
Men vad en människa än gör, så blir hon ändå gammal och dör. Människor som lever långt över åttio eller nittio år är i själva verket undantagsfall. Som den brasilianska tidningen O Globo anmärkte: ”Även om den medicinska vetenskapen och kirurgin skulle utföra alla de underverk man förväntar, kan man inte räkna med att förlänga människans liv i någon större utsträckning. Detta betyder att, även om människan skyddades från alla olyckor och alla möjliga och tänkbara sjukdomar, skulle medellivslängden inte överstiga åttio år.”
Hur kommer det sig? Varför lever sequoiaträdet tusentals år och bibehåller sin styrka, medan människans kropp blir svagare, blir hopkrumpen och i allmänhet försvinner på mindre än ett århundrade?
Vetenskapen säger oss att fortsatt liv beror på kroppens förmåga att förnya cellerna. Men vid en viss ålder lyckas cellerna inte längre förnya sig i vederbörlig ordning. Resultatet blir därför att organismen saktar farten för att slutligen definitivt avstanna. Doktor Isaac Asimov drog följande slutsats: ”Våra celler tycks vara ’programmerade’ av generna att med tiden undergå dessa förändringar som vi kallar åldrandet.”
Nutida vetenskap har inte kunnat ge ett tillfredsställande svar på varför dessa förändringar sker i cellerna, vilka resulterar i åldrande och till sist i döden. Många läkare anser att åldrandet i sig självt inte är en sjukdom; det dödar inte människor. Doktor Moisés Barmak från São Paulo förklarade: ”Hög ålder anges ofta som causa mortis i dödsattesterna. Den dödsorsaken existerar inte. Ingen har dött av hög ålder.” Men ändå dör alla. Varför? Bibeln förklarar: ”Genom en enda människa [Adam] har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” Sanningen i detta är lätt att konstatera: alla människor är ofullkomliga, och alla dör. — Rom. 5:12.
Hur man kan hjälpa de gamla att finna glädje i livet på ålderdomen
Den glädje äldre människor får ut av livet beror i hög grad på dem själva, men påverkas också av deras barns inställning.
Om en människa har ett verkligt uppsåt i livet, medför varje dag tillfredsställelse, även om hon måste kämpa mot värk och svaghet. Många är de äldre människor som fyllt sinnet och hjärtat med de goda ting som finns i Guds ord, och de finner glädje i att dela med sig av dessa åt andra. En del har krafter nog att kunna gå ut och besöka andra människor i deras hem; andra använder telefonen eller skriver brev; åter andra talar med människor de har runt omkring sig i en sjukhussal eller på ett ålderdomshem. De uppskattar vad andra gör för dem och vad de själva kan göra för att bidra till välbefinnandet och det nödvändiga i livet. En av de viktigaste orsakerna till att de finner glädje i livet är emellertid att de kan göra någonting för andra, något som är viktigt och som kan hjälpa dessa att lära känna Gud och hans kärleksfulla uppsåt att göra jorden till ett paradis, en plats där de plågor som kommer med hög ålder inte skall vara mer, där döden skall upphöra och de döda till och med skall uppstå. Att ta del i denna verksamhet kan mer än något annat göra skymningsåren värdefulla. — Upp. 21:3, 4; Apg. 24:15.
Men vare sig de som har kommit upp i åren åtnjuter ett sådant hopp eller inte, så behöver de någonstans att bo. En del av dem föredrar att ha ett eget hem — kanske i närheten av sina barn, men med frihet att kunna komma och gå utan att störa andras planer.
I många fall gör olycksfall eller sjukdom det omöjligt för en mor som blivit änka eller för en ensam far att klara sig själv på äldre dagar. Vad bör man göra då? En del barn, som varmt uppskattar vad deras föräldrar gjort för dem, tar dem till sig i sina egna hem, och de äldre i sin tur bidrar till familjens bästa med värdet av sina erfarenheter i livet. I andra fall har man ordnat det så att de gamla får bo på ålderdomshem, för att de skall kunna få den vård de behöver. Ibland görs en sådan anordning av verklig omtanke om alla berörda parter. I andra fall gör man så, inte därför att det är det bästa och inte därför att det är vad barnen önskar att man skall göra med dem själva när de blir gamla, utan därför att det tycks vara det bekvämaste.
Konvalescenthem och ålderdomshem har färdigställts i ökande antal, cirka 25.000 enbart i Förenta staterna. Men mindre än hälften av dem erbjuder vård från yrkesutbildad personal. Vid en del av dessa hem verkar man mer intresserad av att tjäna pengar än av att sörja för god vård. Vid andra gör man emellertid verkliga ansträngningar för att hjälpa de gamla att finna glädje på sin ålderdom.
Staden São Paulo har omkring 100.000 invånare som är över sjuttio år gamla, och man har vidtagit åtgärder för att förbättra förhållandena för åldringarna. Omkring en halv timmes bilresa från stadens centrum finns en anläggning som är en sannskyldig trädgård. I vacker omgivning ligger en institution för gamla som är i behov av särskilda anordningar. Ungefär 900 personer har sin bostad där.
Där finns separata bostäder för män och kvinnor. Alla rum är rena, luftiga och försedda med god belysning. Omkring 65 procent av dem som bor där saknar medel att betala för sig och dessa får sitt uppehälle gratis; de övriga betalar varierande belopp. De som betalar minimipriser bor i salar med trettio bäddar; de som betalar högsta pris har enskilda rum.
Läkare, personal inom socialvården och sköterskor finns till hands. Bastu och ångbad ingår i hälsovårdsutrustningen. Och en trädgård förser bordet med färska grönsaker och frukt.
Som en hjälp att göra livet meningsfullt förser man de gamla med arbete, och de får betalt för vad de gör. De tillverkar väskor, lagar skor och föder upp kaniner. De som bor där kan också gå ut och göra inköp i institutionens affär.
I andra delar av världen tillhandahåller staten goda bostäder till mycket låga kostnader. Dessa bostäder kanske erbjuder större avskildhet, men kräver också att personen i fråga kan klara sig själv i högre grad.
Det är sant att framskriden ålder åtföljs av att krafterna avtar och att kroppen försämras. Men den intellektuella förmågan, erfarenheten, förståndet och förmågan att arbeta och skapa bibehålls, till och med i mycket hög grad i en del fall. Genom att hålla sig verksam, motionera regelbundet och ta del i uppbyggande arbete kan man sannerligen göra skymningsåren till användbara år.