Industrispionage — en ofantlig apparat
INDUSTRISPIONER har i vissa länder blivit vanligare än politiska spioner. Men för de flesta människor är deras verksamhet något alldeles okänt. Varför är det så? De företag som blivit utsatta för spionaget vill helst inte offentliggöra vad som inträffat, eftersom det kan ge deras konkurrenter fördelar. Företagets goda namn och rykte kan också förlora på detta.
Enligt den tyska veckotidningen Der Spiegel för 20 mars 1972, som innehöll en lång artikel i ämnet, kostar industrispionaget Västtysklands industri årligen 3.000 millioner D-mark. För de amerikanska företagen uppgår kostnaderna till 4.000 millioner dollar varje år. Industrispionaget sägs faktiskt utgöra ett av de största hoten mot den moderna industrin. I tidskriften Dun’s för oktober 1970 hette det: ”Det har bevisligen hänt många gånger att helikoptrar svävat iakttagande över testkörningsbanorna i Detroit, att ivriga fotografer sliter presenningen från rivalens nya hemliga modell, tar några fotografier och sticker därifrån i mer än hundra kilometers fart.”
Det kan ge en antydan om industrispionagets omfattning, när man konstaterar att under de två senaste åren har 100.000 elektroniska mikroelement, som används av industrispioner, sålts i Tyskland.
Kontraspionage inom industrivärlden är också det en dyrbar affär, där företagen försöker skydda sig mot konkurrenternas spioner. I yrkesregistren i de amerikanska storstädernas telefonkataloger finner man reklam om ”kontraspionagetjänster för industri- och affärsvärlden”. Amerikas största detektivbyrå påstås ha fem tusen av sina anställda engagerade i att avslöja eller förhindra industrispionage.
Det är emellertid inget nytt påfund att stjäla industrihemligheter. För mer än 1.400 år sedan spelade två munkar rollen av industrispioner genom att smuggla hemligheten med sidentillverkningen ut ur Kina. Den hemligheten hade Kina lyckats behålla för sig själv i mer än 3.000 år.
Vidare lyckades det en fransk jesuit i början av 1600-talet att smuggla ut från Kina råvarorna och de hemliga metoderna för porslinstillverkning. På 1700-talet var det en tysk apotekarlärling, Johann Friedrich Böttger, som oberoende av kineser eller fransmän upptäckte hur man kunde framställa porslin och började tillverkningen i Meissen nära Dresden. Snart levde arbetarna nästan som fångar i porslinsfabrikerna, ty industrispioner strömmade till Dresden, och de till och med förförde arbetarnas hustrur och döttrar som en utväg till att avslöja hemligheten.
Vad är förklaringen till den ofantliga ökningen av industrispionageverksamheten, som ända tills helt nyligen var något man aldrig talade öppet om? Det finns egentligen tre faktorer.
En av dem är den starka ökningen av teknologins betydelse och den allt mera omfattande vetenskapliga forskningen inom teknologin. Denna verksamhet kostar mycket stora summor, och därför är frestelsen stor att stjäla frukterna av andras arbete. En annan faktor är att de moderna storföretagens tillväxt gör konkurrensen intensivare och hätskare. Och slutligen är det just vad man kan vänta sig i en tid, då ”laglösheten förökas” inom alla mänskliga verksamhetsfält, att en sådan lönsam, ohederlig verksamhet som industrispionage skall blomma upp. — Matt. 24:12.
De anställdas opålitlighet
Hela denna vinningslystna spioneriverksamhet får oss att tänka på det gamla ordspråket: ”Vem kan finna en man, som är att lita på?” — Ords. 20:6.
I dag blir de anställdas lojalitet allt svagare, och allt fler personer faller för frestelsen att sälja företagshemligheter. Detta är särskilt fallet om den anställde tycker sig vara orättvist behandlad, förbigången vid en befordran, fråntagen sin befattning eller bemött på ett förolämpande sätt. På grund av att spioneri förekommer så allmänt, betraktar vissa storföretag varje platssökande som en eventuell agent för en konkurrent.
Förutom det spionage som utförs av dessa otillfredsställda eller vinningslystna egna anställda finns det de utomståendes verksamhet.
”Professionella utredare”
Det påstås att det finns en agentur i Västtyskland som kan avslöja vilken hemlighet som helst — bara man betalar. Grundavgiften för företagets tjänster kan vara ända upp till 200.000 kronor per år.
Företagsledare kan ge sig sken av att söka samarbete med ett konkurrerande företag för att locka hemliga informationer från det. En kontraspion sade: ”De flesta företagsledare skulle bli chockade om de visste hur ofta sådana trevare om samgående inte är annat än ett svepskäl för spioneri på högsta nivå.”
En ”professionell utredare” kan anta vilken förklädnad som helst. Han uppträder kanske som brandinspektör som undersöker om brandskyddet är tillfredsställande. Eller också föreställer han en platssökande som vill veta mera om det företag som han skall arbeta vid. Han påstår sig kanske vara en journalist som vill få förstahandsinformation för att kunna skriva en sakkunnig artikel. En av dessa ”professionella utredare” lät sin fru uppträda som tidskriftsskribent och ta sig ner i en zinkgruva för att få upplysningar om en hemlig metod att avlägsna avgaserna från dieselmotorer. Upplysningarna lämnades beredvilligt av intet ont anande arbetare.
Internationellt spionage
Ett världsberömt fall av industrispionage rörde produktionen av överljudsplanet Concorde, som utvecklades av brittiska och franska myndigheter och företag. Hemma hos direktören för det sovjetiska flygbolaget Aeroflot i Paris fann polisen en stor hög dokument som visade detaljer av flygplanskonstruktionen. Ja, spionerna hade kunnat stjäla så mycket information att ryssarna kunde göra experimentflygningar med sitt eget överljudsplan, TU-144, redan innan engelsmän och fransmän provade sin Concorde.
Att stjäla farmaceutiska preparat och uppgifter har också varit mycket lönande. En grupp italienska spioner stal kulturer med mikroorganismer, vilket innebar en förlust av hundratals millioner D-mark. Vid den stora amerikanska läkemedelsfirman Merck’s mutade en viss Robert S. Aries en ung kemist att lämna ut uppgifter om några av företagets dyrbaraste medicinska preparat. Aries sålde dem i sin tur till ett franskt bolag. Det tog flera år innan man hade avslöjat de båda männen, som fortsatt verksamheten vid andra läkemedelsfabriker. Företagen vann målet inför rätta, men Aries, som dömdes att böta över 20 millioner dollar, flydde till Paris, där han tog patent på preparaten i fyrtio olika länder.
Spionens effektiva ”ögon” och ”öron”
Det är ett känt faktum att vi inhämtar det mesta av vår kunskap med hjälp av ögonen, och de ”professionella utredarna” förstår att använda sina ögon för att skaffa sina uppdragsgivare information. För att ta ett exempel: Man iakttog att ett flygplan på ett misstänkt sätt svävade över den avdelning i det stora Du Pont-företaget, där man skulle tillverka en ny, icke patenterad produkt. Arbetarna rapporterade saken till sin arbetsgivare, som lyckades spåra fotografen och dra honom inför rätta. Domaren dömde till Du Pont-företagets fördel och sade: ”Detta är ett fall av industrispionage, där flygplanet är kappan och kameran är dolken. ... Man må utnyttja sin konkurrents hemliga process, om man upptäcker den genom att utgå från den färdiga produkten eller om man kommer fram till den genom oberoende forskningar. Men man får inte kringgå dessa mödor genom att ta processen från upptäckaren utan dennes medgivande och vid en tidpunkt då denne vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla den.”
Helikoptrar är omtyckta hjälpmedel för dessa spioner liksom också ultrarapidkameror med teleobjektiv. En spion kan fotografera en hel toppkonferens från en närbelägen byggnad med en sådan kamera. Vad har man för nytta av filmen? En expert på att läsa på folks läppar kan med hjälp av den rekonstruera hela sammanträdet!
På grund av att ljudet är lätt att spela in, är det ännu troligare att spionen skaffar sig sina upplysningar genom de moderna elektroniska mikroelementens ”öron”. Spionen kan i dag ha en mikrofon som inte är större än en skjortknapp och förstärkare som inte är större än en nagel. Eller också kan han använda en mikrofon som ser ut som en reservoarpenna, och med hjälp av den kan han ta upp samtal på hundra meters avstånd. Det finns till och med en upptagningsanordning som inte är större än en sockerbit. Den är utrustad med sändare och batterier, och den uppfångar samtal inom 5 meters håll och kan sända detta en distans av cirka 80 meter till en FM-mottagare. En spion kan tejpa en sådan apparat på undersidan av en bordsskiva eller dölja den i företagsledarens skrivbord. Batterierna fungerar i några dagar, om inte rentav i veckor. Även ett askfat eller vad som ser ut som en oliv i ett cocktailglas kan vara en sändare.
Industrispionage är verkligen en ofantlig apparat, och det är bara ytterligare ett exempel på hur denna onda tingens ordning fungerar. Storföretagen lägger ner stora belopp på att spionera på varandra och ännu större belopp på att skydda sig själva mot de andras spioner. De är beredda att förleda konkurrentens anställda, och de tvivlar starkt på lojaliteten hos sina egna anställda. Om en spion inte lyckas med mutor försöker han med utpressning. En spion kan begagna sig av en tilldragande prostituerad flicka för att få en tjänsteman i en komprometterande situation, och sedan ger han sitt offer tystnadslöfte, om denne samarbetar och ger honom den information som konkurrentfirman önskar.
Allt detta leder tankarna till aposteln Johannes’ ord: ”Allt det som finns i världen, det som eggar de sinnliga begären, det som tänder den lystna blicken och tomt skryt över gods och guld, det kommer inte från Fadern utan från världen.” (1 Joh. 2:16, Hedegård) Hela frågan om industrispionage är endast ytterligare ett skäl till att den nuvarande tingens ordning måste få ett slut i den annalkande ”stora vedermödan” och ersättas av nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet skall bo. — 2 Petr. 3:13.