Kan du röka och ändå älska din nästa?

”RÖKNING ÄR SKADLIG FÖR DIN HÄLSA.” Denna varning måste nu enligt lag förekomma på cigarrettförpackningar som säljs i Förenta staterna. Förre chefen för den allmänna hälsovården där i landet, dr Jesse Steinfeld, sade år 1972: ”Cigarrettrökning är dödsbringande.”

I den brittiska tidskriften Guardian Weekly lade man fram de statistiska bevisen för rökningens faror och avslutade sedan med orden: ”Kungliga läkarsällskapet kan inte sägas vara någon panikmakare när det förklarar att cigarrettrökning ’nu är lika betydande som dödsorsak som de stora epidemiska sjukdomarna var förr, sådana som tyfus, kolera och tuberkulos’.”

Att rökning är skadlig för rökaren har blivit klart och tydligt fastställt. Men vad kan man säga om andra människors välbefinnande? Hur påverkas din omgivning när du röker?

Många icke-rökare tycker inte om att bli omvärvda av tobaksrök. Många gånger sätter den sig så fast i kroppen och kläderna att när de kommer hem till familjen, är det riktigt motbjudande för dem att känna tobakslukten. Men det finns allvarligare invändningar.

Cigarrettrök gör många icke-rökare illamående rent bokstavligt. I Today’s Health för april 1972 framhölls det: ”En nyligen företagen undersökning har utvisat att mer än 70 procent av ett urval av friska icke-rökare som utsattes för cigarrettrök led av ögonirritation, näsbesvär, huvudvärk, hosta, ont i halsen eller andra skadliga verkningar.” Somliga rökare kanske invänder att icke-rökare har fördomar mot rökning och att de inbillar sig att de inte mår bra.

Men tänk på detta: Hur känner en människa sig sedan hon tagit sitt första bloss? Nästan undantagslöst blir hon illamående av den inandade röken, ibland så att hon till och med kräks. Är det då förvånande att många icke-rökare känner sig illamående, när de inandas röken från andras cigarretter?

Hur farlig är tobaksröken?

Vad röken innehåller

Cigarrettröken är ytterst giftig, till och med giftigare än de dödligt giftiga avgaserna från en bil. ”Omöjligt!” kanske du utbrister. Lägg likväl märke till vad det sades i en redaktionell artikel i Science för 22 december 1967:

”Så höga koloxidkoncentrationer som 100 ppm [milliondelar] förekommer ofta i garage, i tunnlar och bakom bilar. Dessa koncentrationer är obetydliga i jämförelse med den (42.000 ppm) som man finner i cigarrettrök. Rökaren överlever därför att han under största delen av tiden andas luft som inte är så starkt förorenad.”

Likväl är koloxid endast ett av de farliga ämnena i cigarrettrök. Den innehåller också cyanväte. ”Det är farligt att under längre tid utsätta sig för halter [av cyanväte] som överstiger 10 ppm”, framhölls det i ovanstående ledare i Science. ”Koncentrationen i cigarrettrök är 1.600 ppm.”

Beträffande det farliga miljögiftet kvävedioxid heter det i Science: ”Så höga koncentrationer av NO₂ [kvävedioxid] som 3 ppm har noterats i Los Angeles, och halter på 5 ppm betraktas som farliga. Cigarrettrök innehåller 250 milliondelar NO₂.”

Så finns det kadmium, som släpps ut från industrier och som i stora kvantiteter är ett ytterst farligt miljögift som redan har åsamkat dödsfall i Japan. Kadmium i tobaksrök är en viktig föroreningskälla enligt dr Harold G. Petering vid University of Cincinnati College of Medicine. Både rökare och icke-rökare får det i sig genom inandning. Faran för icke-rökaren är ofta lika stor som för rökaren, sade dr Petering, eftersom kadmium till större delen släpps ut i den ”sidoström” som driver bort från rökaren.

Tjära och nikotin är förmodligen de välkändaste giftämnena i tobaksrök. Beträffande dem framhölls det intressant nog i amerikanska läkarförbundets tidskrift JAMA för 15 januari 1973: ”Rök från en cigarrett som brinner av sig själv innehåller nästan dubbelt så mycket tjära och nikotin som rök som inandas medan man blossar på en cigarrett. ... Rök från en ’vilande’ cigarrett kan alltså vara dubbelt så giftig som den rök som rökaren inandas.”

Hur icke-rökarens hälsa påverkas

Det är alltså obestridligt att tobaksrök innehåller en hel mängd skadliga ämnen som i tillräckliga kvantiteter är dödsbringande. Men får de en sådan koncentration i ett rum eller annat slutet utrymme att de kan vålla allvarlig skada även på icke-rökare?

Bevisen ger vid handen att icke-rökarna skadas av den rök som omger dem. ”De faktiska omständigheterna tyder på att icke-rökaren i vilket som helst dåligt ventilerat, rökfyllt rum sätter sin hälsa i fara”, sade verkställande direktören för amerikanska thoraxläkarsällskapet, dr Albert Soffer, vid en sammankomst som sällskapet höll i oktober 1972.

Den nyutkomna medicinska litteraturen säger samma sak. I JAMA framhölls det för någon tid sedan: ”Där luftcirkulationen är utpräglat dålig utsätter rökaren icke-rökaren för en betydande hälsorisk.” Medical Tribune för 2 februari 1972 förklarade: ”Cigarrettrökning är skadlig inte bara för rökarens hälsa — den kan vara lika skadlig för den oskyldige som befinner sig i närheten.”

Så är i synnerhet fallet om den senare lider av hjärtbesvär eller någon lungsjukdom. Varför det? Ett skäl är att koloxiden i röken hämmar blodets syrebärande förmåga och kommer hjärtat att arbeta hårdare för att få syret ut i kroppen. Somliga läkare har till och med förbjudit sina patienter att flyga, eftersom röken i passagerarkabinen kan döda dem.

Små barn undgår inte heller att skadas av tobaksrök. I JAMA för 15 januari 1973 riktade man uppmärksamheten på en undersökning som ”fann att rökares barn är oftare sjuka än icke-rökares barn, vanligen på grund av sjukdomar i luftvägarna”. Barn som har andningsallergier påverkas särskilt ogynnsamt av cigarrettrök.

En rapport från Kungliga brittiska läkarsällskapet pekade på det allvarliga problemet med tobaksrökningen: ”Åtgärder för att skydda allmänheten mot den skada som så många utsätts för genom cigarrettrökning skulle ha större inverkan på det allmänna hälsotillståndet i landet än någonting annat som nu kan göras på den förebyggande medicinens område.”

Tobaksröken är verkligen farlig! Kan du då tänka dig att en människa kan fortsätta att röka och sprida sitt gift i luften men ändå i sann mening älska sin nästa?

Inverkan på bilkörning och arbetsförmåga

En annan faktor man måste ta hänsyn till är hur prestationsförmågan påverkas då luften är fylld av tobaksrök. Kan man till exempel köra lika bra om det är någon i bilen som röker? I New York Times för 16 januari 1972 kunde man läsa följande kommentar:

”Experiment visar att koloxidhalterna i ett litet rum där man röker cigarretter kan stiga till 50 milliondelar. Vid denna koncentration har icke-rökaren efter en och en halv timme svårigheter med att urskilja tidsintervaller och med att ta emot och reagera på ljus- och ljudintryck. I en oventilerad bil höjer 10 cigarretter koloxidhalten till 100 milliondelar. Ögonens och händernas samverkan försvåras både för icke-rökare och rökare.”

Problemet med rökning och bilkörning är störst efter mörkrets inbrott, eftersom koloxiden förstör de kemiska ämnen i ögat som är nödvändiga för att kunna se i mörker. Doktor Lawrence E. Lamb förklarade: ”Om man röker tre cigarretter i rad, kan mörkersynen försvagas med 25 procent.”

Det är inte att undra på att man rekommenderar såväl förare som passagerare att undvika rökning under körningen. I en omfattande undersökning befanns rökarna vara inblandade i dubbelt så många bilolyckor som icke-rökarna. Därför började år 1971 ett försäkringsbolag i Los Angeles att lämna ända till 20 procents bonus på bilförsäkringar till personer som kunde bevisa att de inte hade rökt på två år.

Det bör därför inte förvåna att rökningen också reducerar kapaciteten i arbetslivet. En noggrant utförd undersökning av de anställda i en bank visade enligt en rapport i Reader’s Digest för mars 1972 att ”anställda som rökte kostade banken 7 dollar i veckan för var och en på grund av lägre produktivitet, högre frånvaro, brännskadade möbler och mattor”.

När nu rökningen inkräktar på säkerheten vid bilkörning och hämmar produktiviteten i arbetslivet, skulle du då vilja säga att kärlek till nästan och rökning går ihop?

Inverkan på de efterkommande

Tobaksröken har ytterligare en skadlig inverkan. Bevismaterialet från undersökningar som utförts oberoende av varandra i åtminstone nio skilda länder pekar alla på samma hållbara slutsats: Någonting i tobaksrök som inandas av gravida kvinnor inverkar ogynnsamt på fostret, ofta med tragiska konsekvenser.

Förre chefen för Förenta staternas allmänna hälsovård, Jesse Steinfeld, klagade: ”Förtidig födsel är någonting förskräckligt sorgligt.” Han förklarade: ”Den moder som röker utsätter det ofödda barnet för tobakens skadliga inverkan, och som en följd därav mister vi barn.” Enligt en rapport från denna institution, som kom ut i januari 1973, kan cirka 4.600 dödfödslar om året i Förenta staterna troligen förklaras av att mödrarna rökte.

Kungliga läkarsällskapet i Storbritannien yttrade: ”Det råder inget tvivel om att rökning under havandeskapet hämmar tillväxten hos det ofödda barnet. Man har funnit att mödrar som röker under havandeskapet lättare drabbas av missfall och dödfödslar eller får barn som dör kort efter födelsen.” En omfattande undersökning av 17.400 födslar i Storbritannien avslöjade att om modern rökte bara en enda cigarrett om dagen under havandeskapet, så påverkade detta fostrets utveckling.

Tycker du att den moder som röker visar kärlek till sitt ofödda barn, när det nu är så att hennes vana kan få till följd att barnet blir sjukt eller till och med dör?

Doktor Donn Mosser, en läkare i Minneapolis, påpekar en annan betydelsefull inverkan som föräldrarnas rökning har på deras efterkommande. ”Om modern röker”, sade han, ”är sannolikheten ungefär dubbelt så stor för att barnen i familjen kommer att röka.” Är det riktigt att ägna sig åt en skadlig vana som barnen också troligen kommer att lägga sig till med? Om de unga till följd av detta så småningom fick lungcancer, skulle du då inte bära en del av ansvaret för detta?

Bibeln befaller: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (Matt. 22:39) Men rökaren skadar sig själv, och han skadar också sin nästa. Hur tydligt är det därför inte att du helt enkelt inte kan röka och fortfarande älska din nästa!

Du kan sluta om du verkligen försöker

Kanske säger du att du inser att det är helt och hållet olämpligt att röka. Du har kanske också försökt att sluta. ”Nittiofem procent av rökarna känner till de risker som deras vana har med sig”, säger före detta chefen för den allmänna hälsovården i Förenta staterna, Luther L. Terry, ”och 75 procent skulle vilja sluta, men de kan inte.” Men man kan sluta om man har en drivkraft, en motivering, som är tillräckligt stark.

Terry var chef för hälsovården i Förenta staterna i början på 1960-talet, då bevisen för att rökning är skadlig för hälsan blev klara och överväldigande. Därför beslöt han år 1963 att sluta röka, sedan han hade hållit på i tjugofem år. Han förklarade: ”Om det var farligt att röka, och det var jag övertygad om att det var, då tyckte jag att chefen för hälsovården borde föregå med gott exempel för allmänheten.”

Men det var inte lätt att sluta. ”Det var en svår tid”, framhåller Terry. ”Jag var spänd, jag hade svårt att sova, och plötsligt kunde jag börja kallsvettas. Till all lycka gick detta över på några veckor. Men det psykologiska beroendet varar mycket längre.” Nu försöker Terry hjälpa andra att sluta. ”Jag tillråder dem kraftigt att fastställa ett bestämt datum då de skall sluta”, säger han, ”och så verkligen sluta när den dagen kommer, klippa av fullständigt.”

Detta är utan tvivel det effektivaste sättet att sluta. Men man måste ha en kraftig motivering, i annat fall kommer man att försvagas av de obehag som avhållsamheten medför och börja röka igen. En hemmafru i Queens i New York berättar:

”Om jag hade gått till doktorn och han hade sagt att jag skulle dö av cancer om jag inte slutade röka, då skulle jag inte ha lagt av. Rökningen var det viktigaste för mig i livet, viktigare än mat. Jag rökte nästan ständigt. Jag brukade till och med gå omkring därhemma med askfatet i handen.” Likväl slutade den här kvinnan att röka i augusti 1969 och har aldrig börjat igen.

Hon förklarar: ”Jag blev döpt av Jehovas vittnen i juli 1967. Jag visste att det var orätt att röka, och jag ville sluta. Men jag var så förslavad att jag helt enkelt inte hade kraft att göra det. Sedan tog min man emot sanningarna han fick lära i bibeln, slutade röka och blev döpt. Hur tacksam var jag inte! Jag ville inte att någonting skulle hindra oss från att tjäna Jehova Gud på ett godtagbart sätt och vinna liv i hans nya tingens ordning, så jag bestämde mig också för att sluta.

Det gjorde jag till sist i augusti 1969. I flera dagar var våndan nästan outhärdlig, men jag bad oupphörligen till Jehova, och med hans hjälp höll jag fast vid mitt beslut att aldrig röka mer. Om jag kunde lägga av med att röka, så förslavad som jag var, då tycker jag att vem som helst kan göra det.”

Men man måste ha en tillräcklig motivering. Man måste inse det faktum att rökningen är skadlig både för en själv och för ens nästa och att det är en vana som är avskyvärd för Jehova. Om du alltså verkligen älskar Gud och din nästa, ja, då kommer du att sluta röka.