Vart den nuvarande vägen leder
HAR vi någon möjlighet att få veta vart världen är på väg? Ja, det har vi. Svaret får vi delvis genom de vittnesbörd som framkommer inom varje område av mänsklig verksamhet.
För det första, vart påstår världen att den är på väg? Av det man läser i tidningarna, hör på radio och ser på TV framgår det tydligt att världens ledare påstår att vi går mot fredligare, lyckligare tider. Stämmer det med verkligheten?
Antag att du befann dig i en fordonskaravan och att de som ledde gruppen sade att färden skulle gå till ett vackert, fruktbart land med varmt klimat. De sade åt dig att vägen kanske skulle vara dålig till att börja med, men att den snart skulle bli bättre; att det nog skulle förekomma en del backar i början, men att vägen snart skulle planas ut; att det kanske skulle bli ont om proviant till en tid, men att tillgången på mat skulle bli rikligare ju längre du färdades. Men om vägen blev sämre i stället för bättre, om backarna blev berg i stället för slät mark, om det blev allt svårare att få tag i proviant och om du inte fann att det blev vackrare, bördigare och varmare, utan märkte att landskapet blev ödsligare, kargare och klimatet kallare — hur länge skulle det då dröja innan du började undra om ni verkligen var på rätt väg?
Om andra i karavanen insisterade på att fortsätta, om de fördömde varje annan uppfattning som pessimistisk och uppmanade deltagarna att sätta större tilltro till karavanens ledare, skulle det påverka dig? Antag att varningsmärken underrättade om en allvarlig fara framöver, en raserad bro, ett jordskred eller ett ras över vägen — skulle du då riskera ditt eget och andras liv genom att fortsätta, bara därför att majoriteten bestämde sig för att fara vidare?
Befinner vi oss i en liknande situation i våra dagar? Betrakta inte bara en detalj i händelseutvecklingen utan helhetsbilden. Ge akt på vad den tydligt visar i fråga om vart världen är på väg.
Hur är det med världens livsmedelsförråd?
En av de viktigaste förutsättningarna för ett lyckligt liv är att man får äta sig mätt. Människan har framställt livsmedel i tusentals år. Jordbruksmetoderna har i årtionden varit föremål för vetenskapligt studium och har i hög grad förbättrats. Men vilken tydlig utveckling kan vi lägga märke till när det gäller världens livsmedelsförråd i våra dagar?
Du känner naturligtvis till att människor i en del länder inte har tillräckligt att äta. Det är ingenting nytt. Under historiens gång har människor i skilda länder haft problem med att få mat för dagen. Men under vårt århundrade kan man lägga märke till en olycksbådande utveckling. Under och efter första världskriget drabbades fler människor än någonsin tidigare av livsmedelsbrist. Sedan andra världskriget har problemet förvärrats.
Det är sant att några få nationer här och där drabbats av hungersnöd tid efter annan i det flydda. Men nu är situationen annorlunda. Nu påverkas hela världen av livsmedelsbristen!
Den krissituation som nu håller på att utveckla sig, när det gäller världens livsmedelsförråd, saknar motstycke i historien. Vad som gör det hela ännu mer betecknande är att denna situation uppstått trots den moderna teknologins framsteg.
Mot slutet av år 1972 framhölls följande i U. S. News & World Report: ”Världens livsmedelsproduktion ... har plötsligt minskat så kraftigt att vi närmar oss en global kris.” Det var andra året i rad som livsmedelsproduktionen minskade i de fattigare länderna, i just de länder där livsmedelsbehovet är som störst, och A. H. Boerma, som är generaldirektör för FN-organisationen FAO, sade:
”Ett enda års felslagen skörd kan betraktas som exceptionell. Men att skörden slår fel under två på varandra följande år ... kan inte avfärdas som tillfällig otur.”
Under år 1972 minskade världens livsmedelsproduktion med 4 procent. Situationen blev ännu mer kritisk under vintern 1972—1973. Våren 1973 bar tidskriften Progressive Farmer följande rubrik: ”Upplever vi en världsomfattande livsmedelskris?” Svaret var Ja, och situationen beskrevs som ”ytterst prekär”. Det hette vidare:
”Det är det enda sätt på vilket man kan beskriva fodersäds- och vetesituationen i världen och i Förenta staterna. ...
För första gången på många år hör och ser man orden ’hungersnöd’ och ’massvält’. ...
Aldrig förr i nyare tid hade så många krafter plötsligt samverkat. Paniken var nära.”
Vad som nu håller på att utveckla sig i världsvid skala blev förutsagt för flera år sedan. William och Paul Paddock sade till exempel varnande i sin bok Famine 1975 (Svält 1975) att världens befolkning ökade snabbare än livsmedelsproduktionen och att man kunde vänta en kris vid mitten av 1970-talet. I maj 1973 kunde man läsa följande i en ledare i New York Times: ”Det ser ut som om bröderna Paddocks profetia beträffande 1975 kan bli en verklighet redan 1974.” Symptomen visade sig emellertid redan före 1974.
Varför är det livsmedelsbrist?
Varför råder det livsmedelsbrist? För bara några år sedan förväntade man sig mycket av ”mirakelriset” och ”mirakelvetet”. Men världens befolkning fortsatte att öka explosionsartat, särskilt i de länder där det redan var ont om livsmedel. Hur stort ”mirakel” vissa sädesslag än må vara, så kan en hektar jord, där man odlar dessa grödor, bara ge föda åt ett visst antal människor. Och när befolkningen ökar snabbare än livsmedelsproduktionen, är hungersnöden oundviklig.
Under de gångna två åren har svår torka, översvämningar, ogynnsamt vinterväder och misshushållning orsakat en nedgång i produktionen. Sovjetunionen hörde till de många länder som drabbades hårt. Enligt en rysk talesman var Sovjetunionens skörd år 1972 ”den sämsta skörden på 100 år”. Man tvingades köpa drygt 25 millioner ton spannmål, främst från Förenta staterna.
Genom spannmålsleveranserna till Sovjetunionen och andra länder och på grund av stigande efterfrågan och dåligt väder tömdes Förenta staternas spannmålsreserv. Och det är detta som gör att läget nu är annorlunda än tidigare år. I tidskriften Newsweek hette det till exempel: ”Den senaste livsmedelskrisen inträffar vid en tid då det en gång imponerande livsmedelsöverskottet på andra håll i världen — i synnerhet i Förenta staterna — börjar krympa.” En expert i Chicago sade: ”Det finns inte mer spannmål att ge bort.”
Kritiska områden
I Afrika har situationen blivit kritisk. Ett mycket stort landområde, som sträcker sig drygt 3.000 kilometer tvärs över kontinenten, drabbades av svår hungersnöd år 1973:
”Mer än sex millioner människor hotas av svältdöden i de av torka drabbade områdena i västra och södra Sahara.” — New York ”Post”.
”I Niger, Mali, Tchad, Övre Volta och Senegal har nära 40 procent — och i Mauretanien 80 procent — av boskapen omkommit. ’På vissa platser ligger döda djur var tvåhundrade meter utmed vägarna’, säger en diplomat.” — ”Newsweek”.
En expert inom Europeiska gemenskapen (EG) sade att hela detta område i Afrika hotades av ”en katastrof, vars omfattning vi ännu inte kan beräkna”. Vid ett tillfälle var livsmedelskrisen så allvarlig att en talesman för Förenta nationerna sade: ”Om problemet inte löses inom två månader, kan närmare 6 millioner människor komma att dö.”
Problemet orsakades till stor del av torkan, men också av misshushållning. Kreatursbeståndet ökade alltför snabbt, och därför lät man boskapen beta av gräset så mycket att marken berövades sitt skyddande grästäcke och förvandlades till öken.
Indiens livsmedelsproduktion har också minskat under de gångna två åren bl. a. på grund av torka. Samtidigt ökade landets befolkning med omkring tjugofem millioner människor! Enligt en rapport i Newsweek ”hotas omkring 200 millioner indier av svår hungersnöd” i de drabbade områdena.
Det finns också många andra länder, där livsmedelsproduktionen inte håller jämna steg med den explosionsartade befolkningsökningen. Med anledning av denna världsomfattande kris sades följande i New York Times:
”Två tredjedelar av de 800 millioner barn som bor på de tre kontinenterna [Afrika, Asien och Sydamerika] lider av undernäring, enligt experter bl. a. inom Förenta nationerna. För sex år sedan varnade Förenta nationerna för en ’överhängande proteinkris’. Nu är krisen här, säger experterna.”
Utvecklingen är tydlig
Utvecklingen är tydlig — världens livsmedelsproduktion kan inte hålla jämna steg med befolkningsökningen. Den här utvecklingen kan visserligen tillfälligt ta en annan vändning. Man kan till en tid få det intrycket att nationerna bemästrar situationen.
Men det ändrar inte helhetsbilden. Faktum kvarstår. Världen har sedan första världskriget fått allt svårare att livnära sig. Situationen kan tillfälligt förbättras, men så länge de nuvarande systemen består, kommer nya kriser med säkerhet att följa — kriser av ännu större omfattning.
Men varför kan man inte helt enkelt upplåta mer mark för livsmedelsproduktionen? Och kan man inte börja äta mer fisk? I The Wall Street Journal ges följande svar:
”Den nya landareal som utan vidare skulle kunna läggas under plogen blir allt mindre, medan efterfrågan på livsmedel ökar för varje år som går. Problemet förvärras därigenom att allt större areal brukad jord överges varje år, dels på grund av erosion och dels på grund av att man lägger beslag på mark för motorvägar, fabriker och bostadshus. ...
Till följd av utfiskning minskar fångsten av vissa matnyttiga [fisk]arter. Många havsbiologer tror nu att världsfångsten av matnyttig fisk snart nått den gräns som inte får överskridas.”
Trots alla framsteg på teknologins område finner människan alltså ingen lösning på världens livsmedelsproblem. Det förvärras samtidigt som världens befolkning ökar snabbare än någonsin tidigare i historien. Varje år ökar jordens befolkning med omkring sjuttiofem millioner människor!
Du kanske bor i ett land där det för närvarande finns tillräckligt med livsmedel. Men priserna på dessa livsmedel stiger förmodligen, allteftersom efterfrågan på livsmedel växer i hela världen.
Vad betyder allt detta för dig? Om de nuvarande systemen, som den här världen utvecklat, inte förmår lösa människans viktigaste problem — hennes livsmedelsförsörjning — visar inte det att det behöver bli en omfattande förändring på jorden?
Men detta är bara ett av de många ”landmärken” som visar vart världen är på väg.
Vart är världen på väg i ekonomiskt avseende?
Ett gammalt talesätt säger att ”det är pengarna som får världen att rotera”. De nuvarande systemen i världen är sannerligen formade efter den principen. Vad har följden blivit för oss?
De nutida nationernas ekonomiska system är så sammanflätade med varandra att en plötslig nedskrivning av valutan i bara en enda inflytelserik nation praktiskt taget kan förlama hela världshandeln. Valutadevalvering eller ohejdad inflation kan göra människor utfattiga. I boken Money and Economic Activity (Pengar och ekonomisk verksamhet) säger Houghton Mifflin: ”I slutet av år 1923 krävdes det i Tyskland 1.200.400.000.000 pappersmark för att köpa något som man bara två år tidigare kunde få för endast 35 mark.” Under inbördeskriget i Kina försämrades den kinesiska valutan så kraftigt på bara tre år (1946—1948) att arbetarna fick bära hem sin lön i väldiga sedelbuntar och folk ofta använde sedlar av mindre valörer till att göra upp eld med i spisen.
Är det mindre riskabelt för oss att sätta vår lit till de nutida nationernas pengar?
Hur mycket kan du köpa för dina pengar?
Stiger eller sjunker värdet på dina pengar? Maten fortsätter ju att bli dyrare, men hur är det med annat — kläder, bostäder, bränsle, elektricitet, resor och nöjen?
Du vet svaret. Levnadskostnaderna fortsätter att stiga i vilket land du än bor. Kan man se något slut på dessa prisstegringar?
I Canada steg enbart livsmedelspriserna med 11 procent på ett år. Både Schweiz och Tyskland, som anses ha stabil ekonomi, drabbades av en 8-procentig inflation. I de flesta andra länder är situationen ännu sämre.
I Förenta staterna, världens rikaste nation, har dollarns köpkraft minskat oroväckande. Det man kunde köpa för 1 dollar år 1900 kostar nu omkring 5 dollar!
En bankir i Zürich sade: ”I hela Europa är det inflationistiska tänkandet nu vittutbrett och djupt rotat. Drastiska åtgärder måste vidtas för att hejda inflationen, även om det innebär att vi måste riskera en tillbakagång och ökad arbetslöshet.”
Även om det för närvarande råder vad somliga kallar världsomfattande ”högkonjunktur” eller ”välstånd”, sade den schweiziske bankiren likväl: ”Det är en dyster högkonjunktur.” I U. S. News & World Report stod följande att läsa: ”Man känner en gnagande oro för att högkonjunkturen inom en inte alltför avlägsen framtid skall följas av en ’krasch’.”
Varför denna inflation?
Varför är inflationen så ihållande? Den främsta orsaken är att både enskilda individer och nationer lever över sina tillgångar. Människor drivs av en brinnande önskan att ”köpa nu och betala senare”. Detta har lett till att man lånar pengar i en omfattning som saknar motstycke i historien.
Våra dagars ”välstånd” är därför till stor del ett skenbart välstånd, eftersom det finansieras med lånade pengar. Det är som om en person, som förtjänar 500 kronor i veckan, skulle låna ytterligare 500 kronor varje vecka. Givetvis skulle han kunna leva bättre till en tid. Men förr eller senare kommer räkenskapens dag — han måste börja leva efter sina tillgångar och betala tillbaka skulderna eller göra konkurs.
Men de flesta staterna nu för tiden har inte en tanke på att leva inom ramen för inkomsterna. Politiker är måna om att behålla sin popularitet, och därför vidtar de i allmänhet inte nödvändiga åtgärder för att hejda inflationen. De anser det politiskt fördelaktigt att fortsätta att låna och ge ut pengar för att främja ”välståndet”. Inställningen tycks vara: ”Det får efterträdarna klara upp.”
Men det går med stater på samma sätt som det går med individer som inte kan betala sina skulder: de gör konkurs. I Economic Education Bulletin, som utkommer i Förenta staterna, framfördes följande varning:
”En högkonjunktur som framkallas på konstgjord väg genom osund ökning av sedelutgivningen är inte något verkligt välstånd. Det har förekommit åtskilliga sådana högkonjunkturer i nationens historia, och alla har åtföljts av svåra depressioner. Med ’reglerad, oinlöslig valuta’ [papperspengar som saknar täckning i tillgångar som till exempel guld] har man aldrig lyckats skapa ett verkligt och bestående välstånd.”
Bankrutt
Situationen har förvärrats av det ekonomiska läget i Förenta staterna, vars valuta utgjort grundvalen för Västerlandets ekonomiska system. I många år har Förenta staterna betalat ut mycket mer pengar till främmande länder än det fått in från dessa länder. Varför? I Economic Education Bulletin, som vi redan citerade på sidan 6 i Vakna! för 8 april i år, ges svaret:
”För det första har den amerikanska staten i många år betalat ut mer till utlandet i form av pengar och krediter än den mottagit från utlandet. Till följd av sitt omfattande och alltför frikostiga hjälpprogram till främmande länder och till följd av dryga militärutgifter i andra länder har utländska regeringar, centralbanker och enskilda individer fått dryga dollartillgodohavanden. ...
För det andra har Förenta staterna under en lång tid ... under mer än tre decennier ... i alltför stor utsträckning ökat sedelutgivningen. Denna utveckling ... har medfört så markanta prishöjningar [på amerikanska produkter] att många amerikanska tillverkare inte längre kan konkurrera på världsmarknaden.”
Efter andra världskriget träffade västerländska nationer en överenskommelse om att internationella skulder skulle betalas med guld. Men på grund av Förenta staternas betalningar till främmande länder innehade utlänningar år 1971 omkring sex gånger så mycket dollar som det fanns guld i Förenta staternas guldreserv! Man kan jämföra det med en person som har 30.000 kronor i skulder men bara 5.000 kronor i tillgångar, medan skulderna fortsätter att växa.
Så kom augusti 1971. Då stängde Förenta Staterna plötsligt sitt ”guldfönster”. Man vägrade att fullgöra sin utfästelse att byta ut de pappersdollar, som utlänningar innehade, mot guld. Men vad innebär det egentligen, när en person förklarar att han inte längre tänker betala sina skulder enligt överenskommelse? Det innebär följande enligt ovannämnda publikation:
”Att guldfönstret stängdes var ett erkännande av att Förenta staterna ... internationellt sett var bankrutt.”
Förenta staterna har blivit den störste konkursgäldenären i världshistorien! Och sedan år 1971 har situationen förvärrats. År 1973 var Förenta staternas skulder till främmande länder åtta eller nio gånger större än de tillgångar man hade i guld.
Vad som förvärrat problemet
Är det troligt att den här utvecklingen skall ta en annan vändning? Ledarskribenten Joseph Alsop sade:
”Det som hotar oss — det vi i själva verket redan sett början till — är en permanent valutakris, som också kan betyda en permanent inflationskris.
Efter nuvarande beräkningar kan våra dollar om tre år inte längre vara vad de är i dag, trots att dollarns värde redan nu är lågt.”
De flesta iakttagare håller med om detta. Men hur kan de vara så säkra på sin sak? På grund av att det råder ”energikris” på många håll i världen. Det gäller i synnerhet Förenta staterna. Förenta staterna förbrukar olja i snabbare takt än man kan skaffa fram den, och efterfrågan stiger för varje år, medan förråden minskar. Därför måste landet importera allt större kvantiteter olja. Det betyder att man måste ge ut mer dollar till andra länder.
Redaktör Alsop betecknade de ekonomiska utsikterna för den omedelbara framtiden som ”kusliga” redan före den krissituation, som de oljeproducerande ländernas beslut att minska sin produktion av råolja och vägran att sälja till politiskt icke önskvärda nationer förorsakat. Några siffror kan hjälpa oss att förstå varför. År 1970 betalade Förenta staterna omkring 2 milliarder dollar till andra länder för importerad olja. År 1973 importerades olja för över 7 milliarder dollar. Man beräknar att oljeimporten kommer att kosta landet 15 milliarder dollar år 1975. År 1980 kommer siffran enligt beräkningarna att stiga till omkring 30 milliarder, för att därefter ytterligare öka våldsamt. Därtill kommer att Förenta staterna länge haft underskott i betalningsbalansen. Alsop tillade:
”Siffrorna betyder givetvis också en energikris. ... Att många får det obekvämare och att några får vidkännas stora förluster är ändå bagateller i jämförelse med den nationella tragedi det innebär att ha en dollar som ständigt minskar i värde.”
Vad anser du i betraktande av dessa vittnesbörd? Är det sannolikt att världens nuvarande ekonomiska system skall kunna lösa problemen? Anser du att man tryggt kan förvänta det och hoppas på det?
Förnuftiga människor inser tydligt och klart att det ekonomiska systemet uppvisar allvarliga brister, att det sviktar. Den nuvarande utvecklingen kan bara leda till ett sammanbrott. Även om tillfälliga förbättringar kan inträda, är det tydligt att genomgripande förändringar måste äga rum inom den närmaste framtiden.
Världens ekonomiska system är uppbyggt på en osund grundval. Nationerna har ådragit sig enorma skulder genom att ge ut mer pengar än de får in. Medborgarna handlar likadant genom att i allt större utsträckning köpa på kredit. Den situation som uppstår genom denna ständigt växande kredithandel kan liknas vid det välkända ”korthuset”. Konstruktionen saknar verklig stadga, och om trycket ökar det allra minsta, kan hela byggnaden plötsligt störta samman.
Vad händer med din personliga säkerhet?
Varje människa vill känna sig säker och trygg. Ingen vill bli överfallen och rånad eller få sitt hem hemsökt av inbrottstjuvar. Kvinnor vill inte bli våldtagna. En allmän önskan är att medmänniskorna skall vara ärliga och anständiga. Alla människor önskar att livets kvalitet skall förbättras.
Men blir livet säkrare i städer och på landsbygden? Förbättras livets kvalitet?
Om du är vuxen, tänk då på hur det var att leva för tio, tjugo år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Anser du att liv och egendom är säkrare nu än förr? Kan du lita mer på människor nu för tiden? Känner du dig säkrare nu, när du öppnar dörren en kväll för någon som knackar på?
De flesta säger att det är precis tvärtom. De anser att livet aldrig har varit så osäkert som det är nu.
Allt farligare
Polismyndigheternas rapporter intygar detsamma. I så gott som varje land på jorden har brottsligheten och våldsdåden ökat oroväckande på senare år. Laglösheten har tilltagit så kraftigt att den blivit ett av vår tids allvarligaste problem.
Den aktade brittiske historikern Arnold Toynbee har enligt West Australian kommit till den slutsatsen att det råder ”en påtaglig brist på ärlighet hos folk i allmänhet”, att människor ”saknar ett gemensamt mål”. Det hette vidare i publikationen: ”Han anser att rikens uppgång och fall har samband med familjens moraliska enhet och statens moraliska mål, och han anser att bådadera är stadda i upplösning i västvärlden.”
I just de länder som anses vara högst ”utvecklade” avtar säkerheten snabbast. En kanadensisk polistjänsteman i Hamilton i Ontario hävdade att det moraliska sammanbrottet i samhället bar skulden för brottsvågen i det landet och talade om Canada som ”ett sjukt samhälle”. I Toronto grips nu dubbelt så många människor för snatteri som för bara några år sedan. Ändå stod följande att läsa i Toronto Star: ”Man anser att detta bara är en bråkdel av det verkliga antalet kunder och affärsanställda som stjäl.” En direktör i ett företag som sköter bevakningen av fyrtio affärer i den staden förklarade: ”Vi har gripit alla slags människor — en läkare, en advokat och hustrun till en domare.”
I Storbritannien har våldsbrotten ökat så kraftigt att till och med erfarna polismän är förskräckta. En detektiv vid Scotland Yard sade att antalet våldsbrott ständigt stiger och att förbrytarna nu ”är ytterst kallblodiga och inte visar någon ånger”. Det uppgavs i Daily Mail att rånöverfallen i London ökat med hela 129 procent på bara fyra år! Och i Daily Telegraph hette det:
”Justitieministern, lord Hailsham, ... förklarade — och få skulle vilja bestrida hans påstående — att om brotten fortsätter att öka i samma takt som nu kommer rättsvården att bryta samman ...
Många framstegsvänliga tänkare ansåg förr att fattigdomen var roten till brottsligheten. Hur kan det då komma sig att brottsligheten har ökat, när vi blivit mer välmående?”
Under det senaste decenniet har Förenta staterna drabbats av en brottsvåg av ansenliga proportioner. På de flesta håll i landet har antalet grövre brott ökat omkring tio till femton gånger snabbare än befolkningen. En invånare i Albuquerque i New Mexico, som haft inbrott i sitt hem fyra gånger på fem år, förklarade: ”Jag sitter i mitt hus som Kit Carson [en amerikansk trapper och spejare som vann legendariskt rykte under indiankrigen] inne i sin fästning och törs inte lämna det av fruktan för att någon ... bov skall riva omkring bland mina ägodelar.”
Ägaren till ett ”inbrottssäkert” hyreshuskomplex i en annan del av Förenta staterna sade: ”Vi är till och med tvungna att spika fast möbler och tavlor”, eftersom så mycket blivit stulet. En försäljare av automatiska tjuvlarm fick dyrbar utrustning stulen ur sin egen bil!
I Los Angeles Times kunde man läsa att brottsstatistiken ”låter som en krigsrapport, men kriget rasar i större och mindre städer över hela Amerika utan någon utsikt till eld upphör”. I synnerhet våldsbrotten — mord, överfall och våldtäkt — har ökat kraftigt.
Säkerheten avtar också i mindre samhällen. En affärsföreståndare i en liten stad i Virginia sade följande på tal om brottsligheten: ”Vi märker att brottsligheten ökar i småstäderna. Ända till för några år sedan var rån ett okänt begrepp här i trakten, men nu inträffar sådana brott ständigt.”
Den officiella brottsstatistiken är nedslående nog. Men i New York Times hette det: ”Antalet begångna brott kan — när det gäller vissa kategorier — vara ända till fem gånger större än antalet polisanmälda brott.”
Institutioner i upplösning
Samtidigt med att brottsligheten ökar kraftigt befinner sig de institutioner i upplösning som man i normala fall förväntar hjälp ifrån. Varken regeringarna eller världens religioner eller vetenskapen har lyckats hejda utvecklingen. Ingenting tycks längre vara stabilt, pålitligt. Den så viktiga familjeenheten håller också snabbt på att upplösas.
År 1972 hade Förenta staterna fler skilsmässor än någonsin tidigare — 839.000! Antalet skilsmässor ökade mer än dubbelt så snabbt som antalet ingångna äktenskap. Vart tredje äktenskap slutar nu med skilsmässa. Det är likadant i andra länder. I den sovjetiska tidskriften Sputnik heter det:
”Antalet skilsmässor ökar i Sovjetunionen och inverkar menligt på födelsetalet i landet såväl som på de sociala och ekonomiska förhållandena. ...
År 1950 gick det tre skilsmässor på hundra vigslar, 1960 utgjorde antalet skilsmässor tio procent och 1967 30 procent. ...
Även bland människor som inte funderar på skilsmässa utbreder sig en känsla av att familjeenheten är hotad.”
Kan människor hoppas på att de ansvariga i regeringsställning skall lyckas hejda det allmänna förfallet i samhället? Det förhållandet att problemet förvärras årtionde efter årtionde visar att de inte kan stoppa utvecklingen. Dessutom mister människor alltmer förtroendet för sina politiska ledare.
I en intervju för inte så länge sedan medgav George Bush, som är ordförande i republikanska partiets nationalkommitté, att människor ”överallt i landet, oavsett vilket parti de tillhör, har en känsla av att politikerna är korrumperade”. Detta är betecknande för hur människor känner det över hela världen. Att respekten för myndighetspersoner avtar kan inte annat än bidra till att öka laglösheten och upproriskheten bland folket.
Inte heller har vetenskapen och industrin visat sig vara någon verklig välsignelse för mänskligheten. Visserligen har imponerande bedrifter utförts på teknologins område, men har de verkligen förbättrat livets kvalitet? Den moderna teknologin bär ansvaret för föroreningen, för de övertrafikerade och farofyllda motorvägarna, för det enformiga arbetet vid maskiner och för de fruktansvärda vapen för massförintelse som varje år kostar en förmögenhet i tillverkning. Det är därför inte förvånande att en professor i fysik vid University of Texas besvarade frågan: ”Kan vetenskapen rädda oss?” med ett bestämt: ”Nej.”
Inte ens de sensationella rymdbedrifterna visar sig göra något djupare intryck längre. Allt fler människor har börjat inse att dessa projekt inte har något med jordens problem att göra. De enorma penningsummor som getts ut betraktas av många som nästan helt bortkastade. De har samma uppfattning som den läsare som skrev till New York Times och i följande ordalag bemötte påståendet att rymdbedrifterna var till stor nytta:
”Man säger oss att vårt lands rymdinvesteringar har ’hjälpt upp ekonomin, förbättrat livets kvalitet för vårt folk, ökat vårt lands anseende och bidragit till vår nationella säkerhet’.
Jag önskar att han hade sagt på vilket sätt. Det ekonomiska läget är förtvivlat, vårt anseende är bara ett sken, livets kvalitet försämras ständigt, och när det gäller vår nationella säkerhet, har vi redan nått därhän att vi kan förinta våra fiender flera gånger om. ... Vi ’jordemänniskor’ gråter, vi bara gråter.”
”Återtåg” till barbari
Om du är ärlig måste du medge att säkerheten hotas alltmer och att livets kvalitet ständigt försämras, oavsett vad världens ledande män söker åstadkomma. Detta har föranlett historikern Toynbee att säga att ”våra dagars civilisation är stadd på återtåg” till barbari.
En följd av den rådande osäkerheten omtalas i en notis i tidskriften Time: ”En expertgrupp ... betecknar depressionen som ’den vanligaste formen av mentalsjukdomar’. Varje år behandlar läkarna omkring 4.000.000 till 8.000.000 amerikaner för depression.” Något som ytterligare vittnar om osäkerheten är den tragiska ökningen av hjärtsjukdomarna. Enligt Världshälsoorganisationen har de ökat oroväckande i hela världen.
Det är uppenbart att något i samhället inom kort måste ge vika. Som det nu är kan det inte fortsätta. En omfattande förändring måste äga rum. Men finns det någon lösning på dessa oerhörda problem? Skall människorna på något sätt kunna få utvecklingen att ta en annan vändning? Eller kan det vara så att det behövs en helt ny ordning för att en katastrof skall kunna undvikas, en ordning som är ny ända från grunden?
[Ruta på sidan 10]
Avtagande optimism
”Ingenting återstår av 1800-talets något naiva optimism, då man förväntade att vetenskapen och framstegen skulle utplåna allt ont, både individuellt och kollektivt. Allt som hittills betraktats som säkert håller på att upplösas; kulturer och civilisationer bryter samman; mänskligheten som helhet har blivit medveten om att tillvaron blivit ytterst vansklig.” — Från förordet till boken ”La Mort et Ses Mysteries” (Döden och dess mysterier) av den franske psykologen Ignace Lepp.
[Tabell på sidan 5]
(För formaterad text, se publikationen)
VÄRLDENS BEFOLKNINGSÖKNING
VÄRLDENS SPANNMÅLSPRODUKTION
+2%
0
−4%
1971
1972
Resultat: en minskning av spannmålsförrådet med i genomsnitt 6 procent per person
[Bild på sidan 4]
Hur många vittnesbörd behöver en människa för att inse att hon går i fel riktning?
[Bild på sidan 6]
Vad man kunde köpa för 1,19 dollar i USA
år 1964
SMÖR OCH BRÖD 7 3⁄4 CENT
FRUKTSALLAD 7 CENT
GRÖNSALLAD 16 1/4 CENT
DRYCK 5 1/4 CENT
ÄRTOR 5 3⁄4 CENT
KÖTT 58 3⁄4 CENT
POTATIS 2 3⁄4 CENT
BAKVERK 15 1/2 CENT
år 1973
KÖTT 1,02 DOLLAR
BAKVERK 17 CENT