Mentalsjukdomarnas många ansikten

MENTALSJUKDOMARNAS tragik tar sig många olika uttryck. Man kan likna det hela vid en skådespelare som bär olika dräkter eller förklädnader beroende på vilken person han föreställer.

Det råder så mycken osäkerhet på detta område att somliga välkända psykiatriker till och med hävdar att det inte finns något sådant som mental ”sjukdom”! De anser att det bara är fråga om ”avvikande beteende”. Men det finns bevis för att blod som tagits från schizofrena och sprutats in i friska personer kan få dessa att bli tillfälligt sinnessjuka, vilket tycks motsäga detta påstående. Även det förhållandet att sjukdomstillståndet ofta är ärftligt talar emot den nämnda uppfattningen.

Det finns också vissa experter som kraftigt motsätter sig att man använder sådana ord som ”schizofreni” och ”manisk-depressiv sjukdom” som namn på olika mentalsjukdomar. De säger att bruket av dessa namn, som har en fruktansvärt olycksbådande innebörd för många personer, endast gör saken värre.

Men en patient och hans familj bör inte låta skrämma sig eller förmås att ge upp hoppet enbart på grund av en diagnos och ett namn som sjukdomen fått. Faktum är att mentalsjukdomarna sällan följer ett exakt mönster, när det gäller symptomen och orsaken till sjukdomen. Detta gör att diagnosen och behandlingen sällan kan bli exakt, och det kan därför finnas betydande meningsskiljaktigheter olika experter emellan. Det råder faktiskt delade meningar om vilka namn som skall användas om vilka tillstånd.

”Organiska sjukdomar”

Det har blivit praxis att dela upp alla mentalsjukdomar i två klasser, ”organiska” och ”funktionella”. Bland de många formerna av organiska sjukdomar är de som visar sig vid födelsen eller kort därefter, till exempel vissa fall av cerebral pares, mongolism, kretinism och andra slag av mental efterblivenhet.

Andra organiska sjukdomar ger sig till känna sent i livet, till exempel senilitet med sina varierande mentala rubbningar, som ofta karakteriseras av barnslighet. Sådana mentala sjukdomstillstånd kommer en att tänka på Shakespeares ord om att vara man en gång men barn två gånger.

Neuroser

I kontrast till de organiska mentalsjukdomarna finns det funktionella mentalsjukdomar. En vanlig och mild form av dessa är neurosen. De som lider av neuros kallas ”neurotiska”, vilket ofta felaktigt uppfattas som om det egentligen inte är något större fel med personen i fråga.

En neurotisk person har verklighetskontakt men är handikappad på grund av bristande tillförsikt eller på grund av misstro och/eller på grund av nervösa spänningstillstånd. En person som lider av neuros kan vara överdrivet ängslig för sitt arbete, sin familj eller sin hälsa. Han kan hysa överdriven fruktan för människor eller platser. Han kan till exempel vara rädd för att använda en hiss. Symptomen kan bestå i tvångsmässigt ätande, ständig otålighet eller att man får våldsamma vredesutbrott av minsta anledning. I allmänhet är personen medveten om sitt problem men inte om orsaken och tycks inte vara i stånd att behärska det.

Du kanske tror att det är lätt att känna igen en neuros. Men det kan faktiskt ofta vara svårt, eftersom neuroser har en benägenhet att maskera sig. Hur då? Genom att de ofta framkallar kroppsliga sjukdomar på grundval av den psykosomatiska principen, som är inbegripen. Patienten kan därför komma att inrikta sig på de kroppsliga sjukdomarna i stället för att ta reda på den verkliga orsaken. Neuroser kan framkalla många kroppsliga symptom, till exempel matsmältningsrubbningar, hjärtbesvär, svårighet att andas och hudutslag.

Till skillnad från neurotikern har psykotikern eller den verkligt sinnessjuke ett allvarligare problem att brottas med. Han förlorar kontakten med verkligheten och uppvisar grovt onormala reaktioner och gensvar. Därför brukar man säga: ”Neurotikern bygger luftslott, psykotikern bor i slotten, och psykiatrikern inkasserar hyran.”

Depressionens ansikte

Neurotiska personer kan ibland få uppleva en viss grad av depression, men depressionstillstånden vid psykoser är vanligen djupare och återspeglar en allvarligare form av mentalsjukdom. Depression av varierande grad har betecknats som ”den främsta mentalsjukdomen i Förenta staterna”. Förenta nationernas världshälsoorganisation kallade den världens största hälsoproblem. Vårt årtionde har kallats ”melankolins tidsålder” på grund av att dylika sjukdomstillstånd är så utbredda.

Depressionen är förbunden med ensamhetskänslor och i synnerhet känslor av hopplöshet och oduglighet. Detta är utan tvivel förklaringen till det stora antalet självmord bland personer som lider av depression. Självmordsfrekvensen bland dessa är nämligen trettiosex gånger så hög som bland befolkningen i allmänhet. Personer som lider av depression har ofta starka ovärdighets- eller skuldkänslor. De visar ibland föga intresse för mat, kläder eller medlemmar av det motsatta könet. Sådana symptom utmärker likaså ofta vad man i allmänhet kallar ett ”nervöst sammanbrott”.a Kvinnor har lättare än män att drabbas av depression.

Den allvarligare formen av detta problem kallas ”djup depression” eller ”depressiv psykos”. Många personer som lider av detta pendlar mellan perioder av upprymdhet och aktivitet och perioder av djup depression — denna ”berg- och dalbana” kallas ”manisk-depressiv” sjukdom. Dessa personer har en större benägenhet att angripa andra människor och att förstöra egendom. Och ändå kan sådana personer ha mycket stor skaparförmåga, när de befinner sig i sitt ”maniska tillstånd”.

De schizofrena sjukdomarna

Bland de allvarligaste och mest utbredda formerna av mentalsjukdomar är schizofreni. Den har också många olika ansikten, och därför talar psykiatrikerna ofta om den i plural. Schizofreni är den främsta orsaken till att människor tas in på sjukhus, åtminstone i Förenta staterna. Det har träffande sagts att hjärtsjukdomarna vållar de flesta dödsfallen, men schizofrenin vållar den största hjärtesorgen.

Omkring tre av hundra personer kommer i någon mån att drabbas av schizofreni någon gång under sitt liv, företrädesvis mellan sexton och trettio år. Den betecknas med rätta som ”en av de mest splittrande och invalidiserande av mänsklighetens sjukdomar” och ”en av de mest skrämmande upplevelser en människa kan få”.

De som lider av någon av de schizofrena sjukdomarna drar sig ofta undan från sällskapslivet och tar sin tillflykt till en inåtvänd fantasivärld, vilket kan gå så långt att de får hallucinationer och/eller vanföreställningar. De erfar svåra förändringar i sinnesorganens funktion, i känslolivet och i beteendet. Människor och föremål kan få ett egendomligt utseende; maten kan smaka underligt; olika lukter kan bli motbjudande; ljuden kan bli antingen outhärdligt höga eller knappt hörbara. Inom sig kan patienten lida av depression, spänningstillstånd och utmattning. Bland schizofrenins allvarligare former är paranoian, dvs. storhetsidéer, fientlighetskänslor, förföljelseidéer osv.; en annan allvarlig form av schizofreni är katatoni, ett tillstånd som kännetecknas av oförmåga att tala och/eller röra lemmarna.

De som lider av någon av de schizofrena sjukdomarna är i allmänhet farligare för sig själva än för andra. En psykiatriker förklarade till exempel att i ett område där det endast bodde schizofrena, skulle det förekomma mycket mindre våld än i de flesta andra bostadsområden. Men självmordsfrekvensen bland dem är tjugo gånger så hög som bland människor i allmänhet. Det beräknas att en tredjedel av dem tillfrisknar spontant, en tredjedel förblir i oförändrat tillstånd, och en tredjedel blir sämre.

Man bör emellertid lägga märke till att de flesta schizofrena under större delen av sitt liv inte är sinnessjuka. Schizofrena personer har åstadkommit och kan åstadkomma enastående bedrifter.

Hyperaktiva och autistiska barn

De mentala och känslomässiga sjukdomarna kräver också sin tribut bland de mycket unga. En nutida sjukdom som drabbar allt fler barn är hyperaktivitet. Sådana barn vill ständigt vara i farten. De är mycket rastlösa, besvärliga och visar mycket kortvarig uppmärksamhet. De hoppar ständigt från det ena till det andra. Fem procent av barnen i Amerika, eller mer än en och en halv million, mestadels pojkar, lider av denna sjukdom.

Den motsatta ytterligheten är autistiska barn. Autism definieras som ”ett sinnestillstånd, som kännetecknas av dagdrömmeri och fantiserande, med förlust av intresset för den yttre verkligheten”. Den är likaså mycket vanligare bland pojkar än bland flickor, faktiskt fyra gånger så vanlig. För trettio år sedan var både termen och tillståndet relativt okända. Men i våra dagar är uppenbara fall av autism ganska vanliga. Det finns till och med speciella sällskap för autistiska barn i Amerika, Storbritannien, Västtyskland och Japan (allesammans högt industrialiserade länder med stark stress och stora påfrestningar).

Vi har här endast beskrivit de vanligare eller mera välkända slagen av mentalsjukdomar. De har i sanning många ansikten, och vart och ett varierar i svårighetsgrad, från en mycket lindrig till en ytterst svår sjukdom. Oavsett vilket namn man ger sjukdomen, finns det inte två fall som är exakt lika.

Men varför drabbas somliga personer av mentalsjukdomar, medan andra undgår att drabbas? Vilka är de bakomliggande orsakerna till mentalsjukdom?

[Fotnoter]