Religionsfriheten undertrycks brutalt i Moçambique
EN RIDÅ av mörker faller nu i en ansenlig del av Afrika. Men ändå har man i flera årtionden ropat efter ”frihetens” ljus.
Folken i många afrikanska länder har under många år, ja, till och med århundraden, befunnit sig under förtryck av erövrarfolk från andra kontinenter. De har sökt och nyligen vunnit frigörelse från den politiska och ekonomiska underkastelse som varit förknippad med detta förtryck. Men i några av dessa befriade länder försöker man nu utplåna en grundläggande mänsklig frihet: religionsfriheten.
Tidigare anklagades kolonialmakterna för att använda rå styrka och militärmakt till att tvinga den inhemska befolkningen till sträng likriktning utan att tillåta några avvikande åsikter eller någon samvetsfrihet. Nu använder man samma råa styrka och militärmakt i ett brutalt angrepp på rätten att utöva gudsdyrkan efter samvetets bud.
Men den här gången är det ett angrepp av afrikaner mot medafrikaner, människor i deras eget land. Vakna! har nyligen rapporterat om sådana angrepp mot religionsfriheten i Malawi.a Nu pågår ett liknande angrepp i grannlandet Moçambique.
Om en man vinner i en lång kamp mot en väldig motståndare, kan åskådarna — vare sig de tycker om hans kamp eller inte — bli imponerade av hans mod och uthärdande. Men skulle han stiga eller sjunka i deras aktning, om de efteråt fick se honom vända sig emot ett litet barn, slå det och binda det och säga att det var ett ”farligt hot” mot honom? Detta är faktiskt vad som har hänt i det östafrikanska landet Moçambique.
I tre hundra år har Moçambique stått under portugisiskt herravälde. Men under de tio senaste åren har revolutionära styrkor kämpat en beslutsam kamp för att göra landet självständigt. Slutligen, på sommaren 1975, överlämnade Portugal den fullständiga makten över landet till det främsta revolutionära partiet, ”Moçambiques befrielsefront” (vanligen kallad Frelimo). Den långa kampen var slut. En ny era hade börjat för Moçambique.
Men inom fyra månader efter maktövertagandet iscensattes en kampanj för att krossa en liten minoritet i landet — Jehovas vittnen. De uppgår till endast omkring 7.000 bland Moçambiques 8.000.000 invånare. I jämförelse med nationen som helhet är denna minoritet — precis som ett litet barn — fysiskt sett helt försvarslös, och den har nu berövats allt lagligt beskydd av grundläggande mänskliga rättigheter.
Rapporter som kommit från Moçambique alltsedan slutet av oktober 1975 visar att man vidtagit massarresteringar. Nästan alla de 7.000 Jehovas vittnen i Moçambique har blivit fängslade. Man gick från hus till hus för att söka upp och arrestera män, kvinnor och barn. Män arresterades på sina arbetsplatser utan någon möjlighet att sätta sig i förbindelse med sin familj. I många fall åtföljdes arresteringarna av brutal misshandel. Det slutliga målet tycks vara att fullständigt utplåna Jehovas vittnen och deras gudsdyrkan i hela Moçambique. Om detta sker, kan det bara betyda en enda sak: Att man förnekar människor religionsfriheten, en frihet som klart och tydligt garanteras i den nu oberoende nationens konstitution.
Men varför? Varför försöka utplåna ett folk som är känt över hela jorden för att vara fridsamt och politiskt ofarligt? Vad hade Jehovas vittnen gjort? Vad visar fakta om deras handlingssätt i Moçambique? När man tar fram de verkliga fakta, som bortskymts av de förmörkande molnen av propaganda, upptäcker man en märklig situation, särskilt i denna så kallade ”upplysningens tidsålder”.
[Fotnoter]
a För ytterligare detaljer, se Vakna! för 8 februari och 8 mars 1976.
[Karta på sidan 5]
(För formaterad text, se publikationen)
AFRIKA
MOÇAMBIQUE
MALAWI