Kamelen — öknens märkliga puckelrygg

FÖR millioner människor som bor i de torra trakterna i Asien och Afrika är kamelen det viktigaste djuret. Den ger människan föda, kläder och tak över huvudet och tjänar som det främsta transportmedlet och som dragdjur vid jordbruksarbete.

Man kan få se kameler dra plogen, vrida vattenhjul för bevattningsändamål eller knoga genom öknen lastade med tunga bördor. Kamelen ger mjölk och ost, och fett från pucklarna används som smör. Unga kameler kan slaktas och ger då kött som till smaken påminner om kalvkött. Kamelhår vävs till tyg och används till kläder, filtar och tält. Huden används till många olika lädervaror, bland annat skor och sadlar. Man tar också vara på benen. De torkade benen formas till riktiga konstverk. Djurets spillning kan tjäna som bränsle.

Av de två kamelarterna är den tvåpuckliga kamelen den starkare. Den tvåpuckliga kamelen har längre och raggigare hår än den enpuckliga kamelen, som också kallas dromedar, och tål därför kyla bättre. Med en last av omkring två hundra kilo kan djuret tillryggalägga en sträcka av femtio kilometer per dag med en hastighet av 3 till 5 kilometer i timmen.

Dromedaren, en enpucklig arabisk kamel, som även används som riddjur, kan löpa genom öknen med en hastighet av upp till 15 kilometer i timmen och kan tillryggalägga så mycket som 150 kilometer per dag. Eftersom kamelen är passgångare, dvs. samtidigt rör båda högerbenen framåt och därefter båda vänsterbenen, är ritten mycket obekväm i hög fart. Den svajande rörelsen kan göra ryttaren ”sjösjuk”. Det är därför inte svårt att förstå varför kamelen kommit att kallas ”öknens skepp”.

Dessa djur har inte direkt någon trevlig läggning. Ve den man som behandlar djuret illa! Han bör inte bli förvånad om den illa behandlade kamelen, trots att det gått många dagar, spottar honom rakt i ansiktet. När den lastas kan den gnälla och sedan grymta och stöna högljutt, när den reser sig.

Väl rustad för ökentrakter

Dessa djur är idealiskt rustade för liv i ökentrakter. Tjockt hår ger god isolering mot det varma solskenet på dagen och mot kölden på natten. Vid födelsen har kamelen kala fläckar på bröst och knän, och dessa utvecklas på några månader till tjocka, hårda, läderartade valkar. Dessa valkar skyddar knäna och bröstet när djuret ligger och vilar. Kamelens fötter består av breda trampdynor med två tår på varje fot. När djuret går breder trampdynorna ut sig och hindrar därigenom fötterna från att sjunka för djupt i den lösa, mjuka ökensanden.

Kamelerna besväras inte av jord eller sand som blåser omkring i luften. Varför inte det? Jo, djuret kan när det vill sluta de långa, springliknande näsborrarna. Långa ögonfransar och kraftiga ögonlock skyddar ögonen. Men hur är det med öronen? Kan de inte lätt bli fulla av sand? Nej. Öronen är små, sitter långt bak på huvudet och är både utvändigt och invändigt täckta med hår.

Inte heller maten är något problem för kamelen. Munnens slemhinna är så hård att djuret kan äta de taggigaste växter utan att bli skadat. De starka tänderna gör också att det kan äta nästan vad som helst.

Kamelens puckel, som väger omkring 35 kilo eller mer, består huvudsakligen av fett. Den tjänar som ett slags bärbart skafferi. När djuret måste utnyttja mycket av detta upplagrade livsmedelsförråd, blir puckeln mindre. Den kan till slut vika sig och hänga som en tom påse på djurets sida. Så snart kamelen åter får äta och vila, fylls puckeln på nytt.

När det finns vatten kan kamelen dricka 20 till 25 liter per dag. Men det märkliga är dess förmåga att klara sig länge utan att dricka. Det finns exempel på att lastade kameler har färdats fram genom öknen i åtta dagar utan att dricka något vatten. Rekordet ligger på trettiofyra dygn.

Hur kan kamelen överleva utan att dricka vatten? Den lagrar inte vatten i puckeln eller i magen. Den får visserligen en del vatten från de växter den äter, men förklaringen till dess uthållighet tycks ligga i dess förmåga att hålla kvar vatten i kroppen, och den kan förlora ganska mycket fuktighet utan att bli sjuk. Kamelens kroppstemperatur kan stiga 6 grader utan att den tycks få några problem av det. En människa drabbas svårt, när hon förlorar en vattenmängd som uppgår till en tiondel av hennes kroppsvikt, men en kamel kan fördra en vattenförlust som motsvarar en fjärdedel av kroppsvikten. Det beror på att djuret i första hand förlorar vatten från vävnaderna. Vattenförlusten från blodet är obetydlig. Människan däremot förlorar vatten både från vävnaderna och blodet. Den största skillnaden mellan människans och kamelens blod är de röda blodkropparnas form. Människans röda blodkroppar är cirkelrunda, men kamelens är ovala.

När en kamel länge varit utan vatten, kan den dricka 100 liter vatten på omkring tio minuter. Djuret förvandlas då på en kort stund från en utmärglad varelse till en välmående kamel. Detta beror på att vattnet går ut i vävnaderna.

Kamelen är sannerligen ett märkligt djur, som är idealiskt rustat för liv i ökentrakter. Den har tjänat människan väl i många hundra år och kommer utan tvivel att fortsätta med detta i jordens torrare regioner.