Vi besöker Omdurmans kamelmarknad

”VAR ligger Mowaleeh?” frågar vi. Vårt fyrhjulsdrivna fordon har fört oss från huvudstaden Khartoum till västra utkanten av gamla Omdurman, den största staden i Sudan.

Det finns inga vägskyltar, bara ett virrvarr av spår i sanden. Vi ställer samma fråga till några män som rider på sina åsnor. Deras lastdjur bär dunkar med dricksvatten. Ryttarna är hjälpsamma och pekar ut rätt riktning. Efter ytterligare åtta kilometer kör vi fordonet över en hög sandbarriär och får se en märklig syn — Mowaleeh, Omdurmans kamelmarknad.

Varför här?

Det här är mycket annorlunda än västvärldens luftkonditionerade köpcentra. Marknaden hålls utomhus i Saharaöknens heta klimat. Marknadsplatsen är cirka tre kvadratkilometer stor och har inga bestämda gränser, och det finns inga träd eller växter. Det är faktiskt sand så långt ögat kan se. Men man kan också se herdar som är klädda i den traditionella folkdräkten, som kallas jalabeeya, och hundratals kameler.

Vi ser hur ett fint gulaktigt damm blåser över den stränga och oförsonliga öknen, och vi undrar: ”Varför lade de marknaden här?” Svaret blir snart uppenbart. Den enformiga raka horisonten bryts av en stor upphöjd vattencistern, som får sitt vatten från en artesisk brunn. Denna källa med värdefullt vatten gör platsen idealisk för en marknad av det här slaget. Härifrån kommer de flesta djuren att exporteras till Egypten och Libyen.

När vi närmar oss blir vi välkomnade av leende arabiska herdar. Varje kamelägare samlar sina kameler i en klunga. Vi lägger märke till att många av djuren har vänster framben uppbundet så att det hålls böjt. Varför tillfogar de sina djur detta tillfälliga handikapp? På grund av den vidskepliga uppfattningen att vänster ben tillhör Satan! Bortsett från vidskepelsen är det naturligtvis så att ett djur inte kan springa omkring om man binder upp ett ben, och det gör det lättare för kunderna att undersöka dem.

Mycket eftertraktad

Varför är kamelen en så eftertraktad handelsvara? Därför att den är enastående utrustad för de svåra förhållandena i öknen — den fungerar bra som transportmedel i det här torra området. Dess långa, smala näsborrar sluter sig snabbt i en ökenstorm. Dess öron sitter långt bak på huvudet och är fulla med hår som hindrar sanden från att komma in. Dess stora puckel, som huvudsakligen består av fett, fungerar som ett näringsförråd under långa färder. Hornartade valkar på bröst och knän skyddar mot den heta sanden och farliga insekter. Dessutom kan kameler äta de hårdaste och taggigaste ökenväxter man kan finna och kan färdas i åtskilliga dagar utan att dricka vatten.a

Intressant nog är det många kameler som inte används som transportmedel. En del köps enbart som penningplacering. Ända till helt nyligen användes således kameler till att betala brudpriset vid giftermål! Många av dessa djur kan också hamna på middagsbordet. Mitt i själva Omdurman finns det flera matställen som har specialiserat sig på grillat kamelkött. En annan omtyckt maträtt, en kryddad anrättning kallad basturma, är vanligen gjord på kamelkött och anses vara en delikatess i Egypten och andra länder i Mellersta Östern.

Det är inte att undra på att kamelmarknaden i Omdurman fylls av febril aktivitet två gånger i veckan när dessa enpuckliga arabiska kameler förs hit, mestadels från västra Sudan. Köpare blir praktiskt taget omringade av arabiska herdar som vill förevisa sina respektive hjordar.

Livlig handel

En spekulant granskar först djuret med ett vant och kritiskt öga. Han känner på puckeln för att ta reda på om fettförrådet är normalt. Värdet på kameler är beroende av deras storlek och ålder. Ettåriga kameler kallas heowar, tvååriga kallas mafrood, och wad laboon är benämningen på tre år gamla kameler. De värdefullaste djuren är ändå de som har blivit könsmogna. Kamelstona blir könsmogna vid omkring fyra års ålder och hingstarna vid omkring åtta år. Dessa kallas heek respektive sudaies. När dessa fullvuxna djur visas, undersöker spekulanten dem för att fastställa om djuret verkligen har nått könsmognad.

När en köpare funnit en kamel som han är nöjd med, börjar man köpslå om priset. Förmågan att köpslå är en absolut nödvändig färdighet i Mellersta Östern! ”Be esm Allah” (I Guds namn) är de första ord man säger. Nu börjar förhandlingarna om priset. Diskussionerna sker lugnt och stilla, utan något skrikande och utan brådska. Om köpare och säljare inte lyckas nå en överenskommelse, avslutar de helt enkelt med att säga ”Yeftaah Allah” (Gud kommer att öppna en annan möjlighet).

Vi kom för att iaktta, inte för att köpa. Efter att ha stannat en kort stund i den brännande middagshettan är vi redo att åka hem. Kamelerna verkar dock oberörda av hettan. Vi blir återigen påminda om hur väl anpassade dessa ”öknens skepp” är till sin miljö. Utan tvivel betyder det att affärsverksamheten kommer att fortsätta vid Omdurmans fascinerande kamelmarknad!

[Fotnot]