Hjortar — vackra och behagfulla djur

HJORTAR är iögonenfallande behagfulla och vackra djur. På sidorna av djurets huvud kan man se dess framträdande stora, fridfulla ögon. Den korta, skinande hårbeklädnaden smiter åt tätt och bidrar därför till hjortens strömlinjeformade utseende. Vare sig detta spensliga, långbenta djur står stilla, springer eller hoppar, ser det aldrig klumpigt ut och bryter heller inte av mot omgivningen!

Hornen är definitivt ett utmärkande drag för hjorten. Det är vanligtvis bara hannarna eller tjurarna som bär dessa. När det gäller rådjur och amerikansk ren är emellertid både hannen och honan hornbeprydda. Det kinesiska vattenrådjuret och den asiatiska myskhjorten har däremot inga horn.

Till skillnad mot nötkreaturens horn, som egentligen består av hårda hudlager, utgörs hjortdjurens horn av ben. Hjortar som lever i de tempererade zonerna fäller hornen på vintern och börjar få nya tidigt på sommaren. Vad beträffar hjortar i tropiska områden kan hornen fällas och nya börja växa vid andra årstider.

Nya horn är mjuka och täckta med tunn hud, från vilken kort, fint hår växer. Denna hud med sitt fina hår är sammetslen. Så småningom upphör blodet att cirkulera genom de hudbetäckta hornen. När detta inträffar, torkar huden, och hjorten nöter bort den mot marken eller mot träd och buskar.

Ju yngre djuren är, desto kortare och mindre kommer hornen att vara. Djuren kan få sin första uppsättning horn vid ett eller två års ålder.

Vad har hornen egentligen för funktion? Många biologer tror att tjurarna huvudsakligen använder dem i kampen om honorna och att de också har en funktion i att hävda tjurens ställning i hjorden. Man bör emellertid lägga märke till att tjurar som saknar horn inte har några problem med att av kalvar bli erkända som högre i rang. Det finns också tecken på att hornen spelar en obetydlig roll i allvarliga strider. Därför kan det mycket väl finnas andra skäl till att hjortarna bär horn.

The International Wildlife Encyclopedia konstaterar om en aktuell teori: ”Iakttagelser beträffande kronhjortar visar att de tycks lida av hettan på sommaren. De är aktiva på natten och tillbringar en avsevärd tid med att ligga och vältra sig. Stonehouse har framfört teorin att hornen på sommaren fungerar som ett kylaggregat, eftersom sammetshöljet är rikligt utrustat med blodkärl. Mätningar visar att temperaturen på hornens yta stiger när tjurarna är aktiva. När tjurarna äter under sommaren, lägger de på sig ett tjockt fettlager, och de behöver därför något medel att göra sig av med kroppsvärmen. Hindar behöver inte sådana kylaggregat, eftersom tillräckligt med energi går åt till det växande fostret och under diandet. Hornen är klumpigt utformade både för slagsmål och signalering. Därför tycks denna teori erbjuda en vettigare förklaring till deras funktion, när hornen endast i andra hand används till att slåss och signalera med.” — Band 14, sid. 1928.

Hjortens snabbhet och förmåga att hoppa är helt häpnadsväckande. Starka muskler i övre delen av benen gör det möjligt för den att göra väldiga skutt och att springa snabbt. En så kallad åsnehjort kan hoppa i det närmaste åtta meter i ett enda stort språng. Denna hjort kan också hoppa omkring två och en halv meter högt och springa omkring 55 kilometer i timmen. Den vitsvansade hjorten är känd för att kunna hoppa tolv meter, och det längsta hoppet anses till och med vara ännu längre.

Eftersom hjortar är sådana snabba, behagfulla djur, är det inte så underligt att den vackra flickan från Sulem sade om sin älskade: ”Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort.” ”Skynda åstad, min vän, lik en gasell eller lik en ung hjort.” — Höga V. 2:9; 8:14.